Är barnledig och jobbledig i helgen. Underbart. Då kan man ägna sig åt det man känner för.

Igår efter jag vaknat på eftermiddagen tog vi ut båda hästarna till sommarhagen där det är plogat en bana och inte så halt.

Båda var pigga. Vilda var småbråkig, bockade och stegrade. Så det blev drillning med henne. Stanna, backa, trava, kom etc. Det var inte så mycket ont i henne bara överskottsenergin som behövde komma ut efter en alldeles för lång vila. Men man får inte hoppa och studsa hur som helst när matte sitter i andra ändan av grimskaftet;) Hon uppförde sig fint ganska snabbt igen.

Vi tog även en vända i trädgården och beskar lite buskar.

När vi var åter i stallet för lite omvårdnad av hästarna knackade det på dörren.

Finbesök:

Grannen Buster med matte A var ute på tömkörningspromenad:)

Vi tog ut hästarna för att hälsa:

Han blev halvt uppäten, men verkade gilla den något bryska behandlingen. Vilda var litet väl "på" och fick hållas kort på slutet.

Idag är jag riktigt nöjd med mig själv. Först tömkörde vi Marko för första gången. Han är ju inte så van vid bett ännu så vi tog träningsgrimman ovanpå och tog tömmarna i den i stället. Funderade på om jag skulle tagit kapsonen. Men det gick riktigt bra trots att repet kom något högt upp på nosen.

Han är inte riktigt kompis med bettet ännu. Tror jag behöver ett träns med nosgrimma för att få honom lugna sig litet i munnen. På slutet var det dock bättre.

Vi övade honom med beröring av tömmarna på rygg, mage, ben, hals etc. redan i stallgången och jag ramade in honom med dem samt fick honom att flytta undan i sidled, gå fram och backa innan vi gick till "ridbanan" med honom. Han var väldigt spänd och hoppig till en början, men slappnade av till sist.

Trots detta fick han lite halvpanik när tömmen vidrörde sidan och han såg mig i ögonvrån när vi svängde de första gångerna. Han stretade iväg från det farliga, men vi fick honom att lugna sig ganska snabbt.

Sedan blev det återigen beröringsträning i stillastående och jag flyttade mig fram och tillbaka bakom honom och fick honom böja nacken och se mig medan Mats klappade lugnande på honom. Mycket beröm fick honom att slappna av.

Sedan satte vi igång igen och vi svängde åt höger, vänster, höger, vänster och överöste honom med beröm. Till sist vippade öronen mjukt och lille Marko började frusta, sänka huvudet samt lyssna bättre på tömtagen. Mats gick dock bredvid hela tiden med grimskaftet. Det dröjer nog innan jag vågar tömköra honom själv.

Belöning till duktig liten kille:)

Efter en kopp kaffe tog jag mig an den lilla obstinata;)

Vilda var ganska lat idag, men efter att en envist kämpande matte tränat sina skänkelmuskler till bristningsgränsen så började hon lyssna och kämpade på i skritt, trav, skritt, trav. Vi övade litet på framdelsvändningar, vilket gick sådär.

Det var längesedan vi gjorde det från marken, men hon gjorde sitt bästa utifrån vad hon förstod att hon skulle göra i alla fall. Försökte även ställa och böja lite mer, vilket fortfarande är svårt åt höger. Det var inte så bra med plats heller då det är plogat vägar på ridbanan så det går inte att utnyttja diagonalen att öva på.

Efteråt var hon mjuk och trött. Matte med:)

Nu ska jag ta min trötta kropp ut i det kalla och mocka uteboxen. Hade hellre tagit ett varmt bad;) Men kanske klarar sig boxen till i morgon för nu blir det snart mörkt. Får inspektera hur mycket de använt sin toa idag;)

Ha en bra lördagkväll alla!

Mats var ledig igår så vi tog ut båda hästarna.

Marko fick på sig "träningsgrimman". Det blev lite meningskiljaktigheter mellan honom och Mats, men efter en stund fattade han grejen. Till slut räckte det att Mats pekade åt höger när Marko försökte tränga åt vänster. Duktiga killar:)

Här är Vilda med träningsgrimman. Nyårsafton 2008 första gången med sadel.  

Och här inför tömkörning. Använde grimman istället för träns innan vi drog vargtänderna på henne.

Den misstänkta fettansamlingen på Vildas kors var bara tjock underpäls;) Lite pinsamt, men skönt:)

Jag red Vilda och hon var mer framåt med sällskap. När vi kom in i skogen upptäckte Mats att han inte klarade att gå i den djupa snön. Vi prövade att gå åt var sitt håll med hästarna. Men efter många ynkliga gnäggande från Marko blev Vilda orolig och jag tyckte det var bäst att vända. Fick bromsa och bromsa och bromsa. När han väl var inom synhåll blev de båda lugna igen.

Efter ett möte med postbilen red jag i förväg hemåt. Hörde hur Marko gnäggade, tyckte det lät väl ynkligt och stannade för att vänta in dem. Marko kommer på åkern över krönet, men Mats huvud dyker aldrig upp. Där står hästen med hängande grimskaft. Han verkade ganska lugn men blev rädd för grimskaftet när det dinglade framför benen. Jag satt av och började sakta gå mot honom. Då dök Mats upp haltande och fick tag i grimskaftet. Så gick vi lugnt och sakta in i stallets trygga vrå.

Marko hade tagit ett kliv över grimskaftet, blivit rädd och börjat dra. Mats hade inte fått stopp på honom, men hängt kvar i grimskaftet och släpats med en bit innan han släppte. Detta är det luriga med träningsgrimman. Den dras åt runt nosen och man måste direkt ge eftergift när hästen gjort rätt. Marko fick istället ännu mer panik naturligtvis. De kan även skada sig om de fastnar någonstans.

Mats fick ont i armbågen och var ganska spak och chockad. Marko var väldigt lugn trots allt och verkade helt ok, förutom en lätt svullnad vid nosen. Det kunde gått mycket värre. Det här är sådant som händer om man brister det minsta i uppmärksamhet. Man måste hela tiden ha koll på grimskaftet, särskilt på en såpass känslig individ. Hade det varit Vilda så hade man bara kunnat dra fram grimskaftet igen. Hon är inte det minsta hispig för beröring, rep, linor eller tömmar.

Hoppas nu att detta inte satt myror i huvudet på Marko, men unghästar är ganska formbara så det kommer att gå över. Jag är glad att han litar på oss och kommer till oss efter en sådan händelse i stället för att springa iväg.

Så motion har både hästarna och vi fått. Drar mig också till minnes allt som hänt under Vildas unghästperiod. Trasiga grimmor och tyglar, brända händer efter grimskaft, sprungit in i mattes rygg, stängselhandtag som fastnat i svansen etc. Det gäller att vara ett steg före, men ibland är man inte det.

Ha en riktigt trevlig fredag alla!

....Sista natten på jobbet blev minst sagt händelserik.

Mitt i natten efter ett patientbesök går jag ut till bilen. Tycker att det luktar brandrök ute men ser inget. Tänker att jag kanske ser om det brinner någonstans på vägen. Jag kör iväg och skall efter en stund svänga vänster då slocknar all belysning och bilen dör. Lite spökligt faktiskt. Försöker vrida om nyckeln men inget händer, andra gången får jag igång ljuset och ser då att det ryker ganska mycket från motorhuven. Aha, det var visst bilen som hade brunnit.

Vad gör man då? På med varningsblinkers och bläddrar fram telefonnumnret till Hyundai Assistansia i bilens körjournal. Hmm, en knepig snabb upptagetton. Det verkar fattas en siffra i telefonnumnret. Vad gör man då? Ringer och väcker kommunens Tjänsteman i beredskap. Nej, han har inget nummer men skall kolla upp det på MÅNDAG. Ja, jag står mitt i vägen. Rulla undan, ja om jag får hjälp... Kollar på min smarta telefon men hittar inget journummer. Ringer nummerupplysningen och får ett nummer. Det verkar bara funka på dagtid, Suck!

Cirka tjugo bilar passerade under den timme jag stod där mitt i vägen. Det var ju lördag natt och Stenungsbaden hägrade väl för somliga. Till sist stannade en vänlig Securitasvakt och hjälpte mig få undan bilen. De andra som passerade hade troligen semester och för mycket att göra antar jag. Jag fick sedan hjälp att komma till kontoret och byta bil av Nattpatrullen (de som ansvarar över trygghetslarmen på natten). Tusen tack ni fina människor och till er andra vill jag säga att det är tur att det finns sådana kvar på denna planet, kanske är det er fina bil som rasar nästa gång.

Då hägrade semestern för mig med och efter ett sista patientbesök trodde jag att allt var lugnt. Då ringer telefonen. Och nej vi har inte bara en telefon på oss utan minst två eftersom Telenors nät inte brukar funka nattetid så måste vi ha backup av en Telia kontantkortstelefon...(visst är säkerheten slående hög) Och nej vi har inte handsfree i bilarna. Vi har sådana där stickor till öronen och ja, alla delar på dem förmodligen väldigt hygieniskt, och nej de passar inte i mina otroligt små öron.

Jag fipplade upp telefonen ur fickan och det var inte den som ringde, fipplade upp nästa och PANG! så hade jag kört in i en refug med vänster framdäck och snuddat vä bak. Toppen! Punka och skeva fälgar, en till bil att bärga av någon okänd bärgare. Denna bil kunde jag i alla fall köra en bit så den inte stod i vägen. Återigen fick jag skjuts av Nattpatrullen, Tack igen!

Så kan det gå...

Nu har jag i alla fall semester.

Släpan är klar, skall bara sätta ett par skruvar i skarvarna. Den är lite smalare än vad en inkörningssläpa bör vara, men jag tror inte det är några problem då Vilda inte brukar bry sig vad hon har bakom sig eller runt benen. Jag hade tänkt lite fel. Får pröva helt enkelt.

Igår var jag och E och badade med Doris. Doris simmade för första gången och som hon simmade. In i vassen och runt, runt. Hon försökte fånga vattnet med munnen så det blev några kalsupar på köpet. E filmade, men videon kom på snedden;)

För säkerhets skull hade jag flexikopplet på henne. Mammas förra hund kunde nämligen inte vända utan simmade bara rakt fram. Henne fick man dra runt. Doris kunde vända, men sedan kom några tonårskillar och badade. Allra helst ville hon vara med dem, då var det bra att ha koppel:)

På kvällen åkte jag och Mats för att titta på en rockard till Vilda. Den är snarlik Oxern som jag nämnt tidigare. Den är från samma tillverkare. Den hade körts tio gånger då körning inte visade sig vara säljarens grej. Den skiljer sig något. På plussidan är att det inte är något ivägen för att kliva i den. På minussidan är att skaklarna inte är ställbara i längd, bara i bredd, vilket säljaren nog hade fått om bakfoten. Men den passar Vilda vilket är huvudsaken. Sedan var den försedd med skärmar, gummimatta och piskhållare, vilket är tillval när man köper nytt. Skivbromsar kallas det, men enligt Mats vanliga cykelbromsar. Det är en budgetmodell, men den räcker gott för oss.

Nu ligger den isärskruvad på gräsmattan och ropar på mig.

Hmm, jag tyckte vi skulle ta lastbilen, men det är inte bara jag som är envis i denna familj...

Jag har även fyndat en baksele. Har bara sett bild ännu, men det verkar vara en till bröstsele. Jag hade ju tänkt sy en själv, men det blir så många olika inköpsställen så jag väljer att (för att låna Kickis ord) modda om den. Vill ju på med den, (helst igår) :)

Avlsutar med en bild på Marko och E från härom kvällen. E fick hänga lite på honom i stallgången medan jag körde med "Kontaktövningar". Det gick finemang, men när hon tog fram pallen för att komma upp lite bättre tyckte han det var riktigt läskigt. Den var ju med förra året när vi skrämde varann ordentligt. Han höll sig vaken i alla fall:) På promenaden var han "med" hela tiden.

Ha en bra dag alla!