Hej alla!

En rapport från andra sidan cigarettpaketet:

Tycker det gick utmärkt att sluta den första veckan. Min plan att klippa plåstren i två delar var mindre utmärkt. Redan i måndags var jag irriterad som värsta PMS-häxan: gnällde och skällde på allt och alla. Tisdagen var än värre och då struntade jag helt sonika i plåstren, men jag tänker inte bara skylla på nikotinbrist. För om sanningen skall fram så brukar jag ofta strunta i att be folk ta upp sin skit fast den irriterar mig. I stället tar jag en cigarett och städar sedan upp efter de andra. Det tänker jag inte göra längre. Men tydligen passar det inte att jag ber barnen ta upp sin skit efter sig.

Vi har inga småbarn i huset. Den yngsta är 13 år, nästa två 15 snart 16 och två som blir 18. De klarar att ha pojkvänner/flickvänner, vara ute och svira med kompisar på helgerna och tror sig vara ganska vuxna. Då borde det inte vara för mycket begärt att ta upp efter sig och ge fan i att slänga skräp på marken/golvet.

Men tydligen är det väldigt känsligt att säga till styvbarnen något. Så jag och M hade ett praktgräl om "mina och dina barn". Det är den tråkigaste diskussionen jag vet och den urartar alltid i något slags pajkastning. Summa summarum var att jag blev ledsen och betedde mig som en treåring. E blev ledsen för hon fick sig en skopa skit för mycket av sin arga mamma. M försökte prata bebisspråk med treåringen (mig) vilket inte hjälper det minsta. FÖRÄNDRING hjälper, men inte om man inte vill förändra. Tajmingen var dessutom perfekt, skulle ju till jobbet, men kunde inte åka iväg innan alla mådde litet bättre så jag tog semester. Tack snälla G för att du alltid ställer upp!

Just det att jag alltid skall se till att alla mår bra, är ett problem. Jag stöttar, löser problem åt andra. Ordnar och donar. Men när jag ber om litet respit som nu när jag försöker sluta röka och själv behöver någon att luta mig mot. Då faller allt som ett jävla korthus. Jag är klistret och utan det rasar allt. Precis som man kan ha överseende med en skrikande tonåring eller ett trotsbarn så kanske man kan låta häxan surtant gnälla litet extra ett par veckor eller helt enkelt se till att hon inte har något att haka upp sig på.

Nu blev jag litet personlig, brukar inte lämna ut riktigt så här privata saker i bloggen, tror jag. Men det är fortfarande mig jag lämnar ut, hur jag mår och det är totalt egocentriskt. Att tro att alla rosaskimrande bloggar skildrar en lika rosaskimrande verklighet är naivt. En verklighetsflykt månne, men ingen verklighet.

För att jag inte skall skrämma bort er så fortsätter bloggen i samma anda som tidigare:

Först ber jag om ursäkt för litet dåligt med kommentarer hos er (nu igen) men jag har så fruktansvärt dåligt med tålamod, så om datorn segar eller något annat går emot mig så orkar jag inte hela vägen. Ska bättra mig!

Som jag nämnt tidigare så är det fortfarande isigt på våra vägar här, men det börjar töa bort på sina ställen. Blivande sommarhagen/ridbananan börjar titta fram:)

Så i söndags för att bryta tristessen så tog vi ut Vilda och Marko för en liten inspektionsrunda. Att rida eller tömköra var inte riktigt att tänka på pga strora isiga områden som krävde en hel del snabbt fotarbete;)

  Gräset var godkänt och solen värmde riktigt gott.

  Det är tyvärr mängder av ekar runt hela hagen/åkern, men vi hittade bara "hattarna" efter ekollonen. Det blir till att röja bort en del innan vi stängslar   Här en liten mysig skogsdunge där snön faktiskt har gett med sig. I bakgrunden "ridbanan" som så fort tjälen gått ur skall få något slags staket:)   Bakom Markos rumpa skymtar ena hörnet på "ridbanan". Där börjar mina koner titta upp under snötäcket. Mats plogade i början av vintern så delvis är det nu barmark.       Efter promenaden blev det lite omvårdnad av två små smutsiga hästar. Marko fick prova Vildas sele, bara för att vänja sig litet, men den var väldigt liten. Hade kunnat länga den övre lokremmen så kanske den hade passat, men tror nog att lokorna är i kortaste laget.

Han var duktig i alla fall och tog det med ro. Han är litet känslig när man kommer när honom med remmar eller liknande, men har lärt sig att invänta ev. reaktion från oss. Uteblir den så är det ju inget farligt. Känns skönt att han sätter sin tillit till oss i stället för att bara reagera med flykt. Så trots att vi inte gjort så mycket så har samvaron och det vardagliga pysslet gett utdelning. Höpåsarna var ju livsfarliga tidigare, likaså plötsliga småljud eller rörelser. Ta bort smuts ur ögonen eller klappa på rumpan m.m var riktigt otäckt. Att han reagarade på rumpklappar var nog mest pga klådbehandlingen.

Så nu skall jag bara ha tag i en sele som passar. Har skaklar och rockard på gång i alla fall:)

Nej nu har jag slöat hela dagen. Måste ut och fixa till lite åt hästarna . I morgon blir det hagmockning igen om det inte fryser på. Idag hade jag bara ingen lust.

Ha det bra alla!

Sitter i pyjamas och njuter av en kopp kaffe och en chokladpralin efter frukost. Har jobbat i natt. Väcktes av flygfraktbudet som när jag väl fattat att det knackade på dörren, satt i bilen och pratade i telefon. Han verkade inte se att jag stod huttrande på trappan med dörren öppen. Äsch tycker det är riktigt töntigt med budande av bläckpatroner varje gång och var hittade jag patronerna? Jo, i brevlådan, alltså hade han inte behövt väcka mig. Hört talas om posten?

Känns amerikanskt på något sätt med budbilar till privatpersoner. Som något hämtat ur Desperate Housewives. Men jag bor inte på Wisteria lane, långt ifrån.

Ändå räknar de kallt med att någon är hemma kl 13,45 mitt i veckan.

Det finns många trender nu som påminner om den amerikanska hemmafrudrömmen. Rosa cupcakes skall det vara. Det funkar inte med de gulbruna muffinsen längre. Det skall vara rysch, pysch, spetsar och mycket rosa, men ändå gärna vita hem eller förlåt "white homes".

Stadsmänniskor som knappt satt sin fot i ett sugande lerhål springer runt med gröna gummistövlar, av rätt märke så klart. Mina skitiga Tretornstövlar skulle nog inte platsa, men rätt färg har de i alla fall. Allt är charmigt i lagom dos. Det blir gärna lite för mycket bara. Hade en eller kanske tio köpt hela konceptet så hade det ju varit lite unikt. Men så är inte fallet. Det blir som vanligt ett stilpaket som många tjänar pengar på. Ren kommers alltså, vilket mest är sorgligt oavsett hur gulligt det än är med spetsförkläde till jeans och gummistövlar.

Kanske står hemmafruarna snart där med mannens lunchlåda i ena handen och en näsduk i andra för att ge mannen sista touchen innan han åker iväg och tjänar grymma pengar. För någon måste ju vara hemma för att ta emot de budade paketen.

En liten utsvävning bara;)

Igår fick jag en överraskning av Mats:

Rosor och choklad.

Detta för att jag har slutat röka, men trots att jag blev jätteglad, så tyckte jag nog att det var litet för tidigt att ropa hej. Men idag är tredje dagen utan cigaretter. På fredag skall jag halvera plåstren (skall man inte göra egentligen, för då säljer tillverkarna färre plåster;)) och den 1/2 blir sista dagen med plåster om de inte ramlar av eller något annat inträffar. Ett plåsterpaket bör räcka. Hålla på vecka ut och vecka in ser jag ingen anledning att göra.

Hästarna mumsar fortfarande på sitt lunchhö sedan kl 14. Har märkt att Vilda är lugnare i matsituationer nu. Det går inte att hetsäta det grova hösilaget.

Men det är ju alltid godast att äta direkt ur gottepåsen:

Höhögarna kan funka att gömma sig bakom när man lurar på så kvicka byten som bajsbollar;)

Ha en bra dag alla!

Hej alla!

Är en riktig surkärring emellanåt, värre än vanligt då jag försöker sluta röka. Jag började röka efter nio års uppehåll i samband med min skilsmässa för fem år sedan. Denna gång tar jag plåster till hjälp. Har tänkt att sluta mängder med gånger, men inte riktigt varit tillräckligt bestämd.

Har nu tröttnat på ständig nästäppa och återkommande bihåleinflammationer. Dessutom kan man ha mycket roligare för pengarna. När man närmar sig 40 börjar även kroppen att ta stryk av att ha levat så länge. Passerade en och annan KOL-patient när jag var på återbesök på handkirurgen i måndags och bestämde mig. Visserligen har varken KOL- eller lungcancerpatienter inverkat tidigare. Då jag rökte en liten period då jag arbetade på lungmedicin och även när jag jobbade på strålbehandlingen. Att förneka är en konst som alla missbrukare behärskar mycket väl. Bättre då att lägga den energin på annat. Summan av lasterna är konstant var det någon som sade. Det finns risk att det stämmer. Då gäller det att välja sin last med omsorg.

Fick svar på min magnetkameraundersökning av halsrygg och vänster axel/armhåla. I nacken fanns en hel del konstigheter. Bl.a ett diskbråck, två sammanvuxna kotor, förskjutning av halskotpelaren, trångt mellan några kotor med viss risk för nervrotspåverkan, samt två kotor som ligger i fel läge.

Misstänker att det kan ha med när Vilda sprang in i min rygg att göra. Inget av detta kan dock ha orsakat mina problem med vänsterarmen, eftersom den nerven har sina nervrötter längre ned. I axeln såg det bättre ut förutom någon vätskeansamling och en skada troligen orsakad vid finnålspunktion av en lymfkörtel, inga nervskador dock.

Alla skulle nog hitta något om de röntgade sig. Kroppen utsätts för stryk livet igenom och ju äldre man är desto mer skador. Fick med en skena att sova med tillhögerarmen som börjat domna på nätterna. Det är inte lätt att sova med den mojängen som dessutom var en storlek för stor.

Det är strålande solsken ute och det har kommit någon centimeter snö ovanpå islagret. Hoppas att det kommer litet till för fortfarande går man med livet som insats på vägarna och gårdsplanen. Hästarna går ytterst försiktigt i hagarna och nu har jag öppet mellan två av dem trots ett område med svallis. Jag ser ju att de tar det lugnt. I den övre hagen har det tittat upp litet gräs, vilket de är väldigt nöjda över. Är så sugen på att börja sätta igång med båda hästarna.

Pratade med Markos uppfödare igår. Balder (hingstfölet) har flyttat och har det toppen, dock blev det till en annan person. Skall åka och hälsa på hos uppfödaren till helgen eller i nästa vecka:) Hon ville bli av med en del skräp som hon kallade det. Finns nog något vi kan ha användning för.

Vårt hösilage har varit sådär. Vissa balar jättefina och andra rena skräpet. Den senaste var väldigt torr och jag hittade efter ett par dagar jord- och lerkokor i den.

Fick tag i småbalar:

Fick hem tre balar att prova. Hästarna älskar det. Det är inte så jätteblött. Det är väldigt grovt och litet gult. Ättiden har förlängts till det dubbla vilket är toppen nu när de inte har någon halm att tugga på. Skall hämta fler balar i helgen.

Tyckte det skulle vara käckt med småbalar, mer lätthanterliga. Javisst, 35 kg är ju inte svårforcerat, men hur skall man hålla dem? Det går bra att rulla dem så jag har packat hö i stallet i stället för på loftet. I morse försökte jag mig på att få upp en för trappan till loftet först genom att knyta ett långt grimskaft runt att hålla i för annars glider balen ur händerna, sedan med hjälp av ett hönät. Tyvärr sitter det en balk ovanför trappan som gör att jag och balen inte kan klämma oss emellan samtidigt, puh. Vi får väl lyfta balarna med lastbilskranen i alla fall på utsidan. Det blir väldigt skräpigt med hö inne i stallet och jag vet två som inte kommer vilja stå still i stallgången;)

Något annat jag tänkt på är formen på torvbalarna. De är också glidiga, för långa för mina armar och otympliga. Kan man inte förse alla plastbalar med handtag?

Nej, nu skall jag ut och fortsätta få ordning i stallet. Tyvärr har en stalltomte börjat sprida sina verktyg, plastpåsar och skräp lite för långt in på mina domäner;)

Ha en bra dag alla!

Gårdagen blev en ladda batterierna dag. Solen sken och fåglarna kvittrade. Vi fick en liten försmak av våren.

Förmiddagskaffe i solen med skön utsikt...

Hästarna njöt i fulla drag av solen och stod och halvsov vid ladugårdsväggen.

Borstade dem och försökte reda ut Markos svans från diverse mjäll och skorv som följt med utväxten efter eksemen. Det är inte lätt. Han är hårfager den lille mannen. Längst in i svansruskan finns det mängder som måste bort, men får ta det i omgångar. Arbetsställningen var ingen höjdare för min trötta rygg.

Mycket har vuxit ut från svansroten, men svansen är alltifrån jämntjock;)

Marko är en livsnjutare av stora mått. Han älskar att bli ompysslad så för hans del hade jag kunnat stå i timmar och reda ut svansen. Stod en stund kind mot kind med honom och vi blundade och solade tillsammans. Vi båda somnade nästan.

Han har även blivit mindre ljudkänslig och sprättig. Det bådar gott för framtiden. Grimman är inga problem att ta av och på längre. Allt oftare sänker han huvudet när den skall på eller av. Vilket matte tackar för. Hon är ju inte så reslig;)

Fick ett samtal häromdagen från ägaren till den andra valacken som var till salu samtidigt som Marko och är lika gammal. Hon har kört sin häst för timmerkälke och börjat rida in honom. Så himla roligt:) Känner dock att vi ligger lite i lä där;)

Men var sak har sin tid och de båda hästarna verkar ha ganska olika personligheter. Marko är mer försiktig och känsligare än kompisen. Till våren tänkte jag dock kravla mig upp. Så fort det blir bättre underlag måste jag ta tag i lite mer träning från marken med den lille och så småningom börja med sadel, sele och träns. Han har ju bara haft bett i munnen ett par gånger. Men nu är han inte inne i någon trotsperiod längre så då är jag inte rädd att rycka honom i munnen som jag varit ett tag.

Igår provade jag att få honom att putta på bollen. Ingen av hästarna tycker att den är särskilt intressant. Men med morotsbelöning förstod han att han skulle vidröra den med mulen. Bra! och morot. Tyvärr störde jag i lunchen så efter några gånger var höet mer intressant. Det kunde han ju ta själv utan krav på att göra något;)

Vad gäller Vildas hosta och snuva så har näsan slutat rinna i alla fall. Hon får timjan dagligen och igår även litet anis i kvällsmaten.

Har beställt Nostrilvet och hoppas att jag kommer kunna hålla hostan i shack. Även när det gäller henne så önskar jag bättre underlag. Det finns för och nackdelar med oskodda hästar. Just nu är fördelen att de har bättre förutsättning att ta sig fram i de halkiga hagarna, men att rida obroddat är ingen hit.

Avslutar med en närbild på Markos mustasch. Förstår ni hur blöta pussarna är jag får?

Ha en bra dag alla! Ikväll blir det bio med mina döttrar:)

Har träningsvärk idag, i hela kroppen. Det blev tre kärror med gödsel och halm. Tyngst var lasset med gödsel från hagen, att jag glömde skyffeln i hagen när jag skulle tippa av skiten gjorde det ju inte enklare, men det gick med grepen till sist.

lass nr 1.

Är glad att vi har fyrhjulingen och kärran för jag vågar inte tänka på hur många skottkärrelass det hade blivit;)

När jag kom ut i hagen för att mocka hade Vilda tagit sig en liten tupplur:

Marko stod utanför, så fin i sin gulliga mustasch:

Försökte få en bild framifrån, då syns den bättre, men det blev lite för mycket närbild av det hela;) Som vanligt med sociala djur.

Båda fick sig en välbehövlig borstning i hagen. Tyvärr så hostade Vilda igen och var snorig. Så det blev att mocka ur halmen igen. Har ju bara haft den sedan i söndags pga vätan. Det var dumt av mig att lägga in halm igen, men nu är jag tämligen säker på att det är den hon reagerar på och det är ju i och för sig bra att veta.

Marko var superduktig och lyfte hovarna lös i hagen, så de blev både kratsade och fick sig en omgång tjära och honung. 

Vilda ville inte alls. Hon lyfte hoven drog bort den och stack iväg. Hon och hennes berömda vilja;) Tog in henne för tempning och hovvård på kvällen. Ingen feber så jag avvaktar och hoppas att det räckte att ta bort halmen denna gång. Blötlade lunchhöet igår, men på kvällen var det frost och då vågade jag inte riskera is i magarna.

Så då har man väl en liten hosthäst i alla fall. Ska kolla upp Nostrilvet och se om det kan vara något inför pollensäsongen eller vid fodring av torrt hö/hösilage.

Är det någon som testat?

Vårt hösilage har varit av kraftigt varierande kvalitet och den senaste balen var mycket torr. Ska nog fixa annat. Försöker få tag i leverantören som vi hade i det andra stallet. Hans hösilage var toppen. Det vi har nu var gratis, men det är ju dyrare att hålla på med luftvägsproblem om det nu medverkar till det också.

Ha en bra dag alla!

Själv skall jag njuta av att jag är ensam hemma med djuren och har gjort det mesta jobbet igår. Så det blir väl bara lite disk o tvätt samt samvaro med djuren på ett eller annat sätt. Ska även kolla upp lite hostförebyggande foder mm.

Nu börjar jag längta till våren och sommaren. Trots att jag vet att jag tror att gräset är grönare på andra sidan och att varje årstid har sina utmaningar. Här en liten påminnelse om vad man kan syssla med när isen smält och snön töat bort:

Påminner mig också om allt som måste göras här;) En ridbana kanske inte är prio ett, men den ska fixas. Har redan ett ställe som är perfekt. Till en början blir det nog bara stängslat runt så vi kan jobba lite fritt från marken även med Marko:)

Ha en bra dag alla!
 

Hej alla!

Har haft dåligt med tid för bloggandet, men här följer en liten uppdatering:

I lördags töade det rejält vilket ledde till att det var blankis på vägarna. Var hos grannarna och trots att det knappt gick att köra dit, än mindre gå så beställde vi thaimat. Jag och Maria skulle hämta maten. Redan på gårdsplanen körde vi fast och fick putta loss bilen. På krönet vid mastodontbacken ned till stora vägen gick vi ur bilen och rekogniserade om det var sandat. Bambi och Bambi gled runt och kunde konstatera att det var rena självmordsuppdraget att försöka ta sig ned för den osandade backen. Vi vände hemåt och skickade iväg "gubbarna" i stället. De fick ta en annan väg. Det dröjde länge innan de kom med maten. Det gick knappt att köra på vägarna. Men vad gör man inte för lite mat;)

På nattkröken när vi kom hem och tittade till hästarna och gav dem sen kvällsmat hade det börjat rinna in vatten i uteboxen från all snö som töat utanför väggarna.

Jag slängde dit några halvtinade torvklumpar för att suga upp det värsta. Stackars Marko, hela hans mathörne var fullt av vatten. Jag fick lägga hans höhög på ett annat ställe i boxen. Total förvirring uppstod och Vilda vågade inte gå in i boxen för att Marko stod med rumpan så långt åt hennes håll. När Mats puttat in rumpan lite på honom gick det bra att gå förbi;)

Det är något som hänt mellan hästarna det senaste. Marko har tuffat till sig och nu är det inte lika självklart att Vilda kan fösa bort honom när hon vill ha mat först. Han vänder till rumpan och hon flyttar sig;)

På söndag morgon såg det ut så här i boxen:

Det var bara att ösa och ösa. Hade bara en torvbal att lägga ut efter jag mockat ur allt blöt torv som blivit under natten.

På måndag blev det att köpa mer torv och fixa till en torr, mjuk bädd. Köpte även hampaströ att blanda ut torven med, för när det fryser blir den väldigt hård nu när vi inte har någon halm uppe på. Vilda tuggade i sig mängder med strö. Kan aldrig ha varit bra. Det skulle ha bra uppsugningsförmåga. Torrt och fint i foderstrupen med andra ord. Hon letade klumpar att knapra i sig och jag jagade klumpar att smula sönder och blanda i torven. Marko föredrar att knapra på inredningen och har dragit bort en fönsterbräda och tuggat på fönsterkarmarna på utsidan boxen.

Det är synd att jag inte vågar mig på halmen igen. Nu när de rör sig lite mindre eftersom det är halt även i hagen så är de gärna i och omkring boxen och knaprar. Får väl slänga in lite grenar när jag får tid. Har haft mycket annat omkring mig nu som har med E´s skola att göra.

Sprutandet går finfint, men som alltid när Vilda får godis som belöning så blir hon obstinat, särskilt när det skett regelbundet en tid. Så igår (månd) när det var dags för spruta och morötter, så stod hon inte så stilla. Hon knödde på mig så att jag hamnade mellan henne och grimskaftet när jag satt kanylen i halsen på henne. Det gick visserligen att knö tillbaka henne, men Mats hann inte ge henne morotsbitarna fort nog. Hon bökade och höll på, men verkade inte bry sig om varken stick eller sprutandet bara bara hon fick morotsbitar. Lilla matvrak;)

Idag (tisd) tog vi istället en påse med hö som Mats höll framför henne. Då åt hon i godan ro och tuggade lugnt och fint ut påsen. Hon ryckte inte till ens vid sticket och Mats behövde inte ens hålla i grimman medan jag sprutade. Så nu när näst sista sprutan är given så har vi kommit på det optimala knepet:) Det blir till att hänga upp hönät nästa gång vi vaccinerar;)

Ha det bra alla! Här snöar det igen...stor idé att det skulle töa.

Hej alla! Har haft sovmorgon efter en trevlig filmkväll/natt med grannarna. Hästarna fick lite extra kvällsmat och ett nattmål så jag kunde sova till tio idag, skönt.

Efter att ha kommit hem från nattjobb i går morse ringde jag upp distriktsveterinärerna och fick provsvar. Hon hade förhöjda vita med ganska rejält förhöjt antal lymfocyter. Veterinären jag haft ute var ledig, men den jag pratade med skrev ut penicillin. Hon skall ha Penovetinjektioner i 6 dagar. Det var skönt att veta att det trots allt var en infektion, men om det börjat med halmen vet jag ju inte i alla fall.

Vilda har alltid varit stickrädd och som yngre smått hysterisk vid vaccination. Det senaste året har hon dock tagit det mer med ro. Jag fick ett tips av en granne att ge i bröstmuskeln i stället. Då är det lättare att avleda hästen. De är så inlärda att bli stuckna i halsen och halsen är ju som en stor rörlig orm om den vill;)

Sagt och gjort. Med Sancho Panza som förste morotsskötare och huvudpassare stack jag henne i bröstmuskeln. Aspirerade och gav de första 20 millilitrarna, bytte spruta och gav 13 ml till. Hon stampade dock med benet upp och ned på slutet, så när jag drog ut kanylen droppade det en hel del blod från insticksstället. Blev lite orolig att ha fått in något intravenöst, men hon mådde bra hela kvällen. Lite svullen är hon dock och vill inte att jag vidrör henne på bogen:(. Usch känner mig som en bov ibland.

Blev i efterhand lite osäker på om jag aspirerade spruta nr 2, men är så van att ge injektioner att jag gör det på rutin så jag är ganska säker att jag gjorde det. Googlade på intramuskulära injektioner på häst och hittade en himla massa domedagssnack på framförallt Bukefalos. Det lät som ungefär hälften av alla hästar reagerade på Penicillin med anafylaxi eller reaktion mot bedövningsmedlet i läkemedlet. Man skall absolut inte binda upp hästen och den kan bli helgalen etc.

Egentligen var jag ute efter att läsa om olika injektionsställen på hästar. På människor vet jag var nerver och blodkärl sitter och är hyfsat säker på tekniken efter alla år som sjuksköterska.

På svenska hittade jag bara texter om att ge i halsmuskeln. Men till sist hittade jag en jättebra artikel på engelska om både teknik, injektionsställen, för- och nackdelar med de olika ställena. Där tar man också upp att veterinären bör skriva ut adrenalin, vilket jag tycker att de absolut borde göra. Man står sig ganska slätt om man råkar ut för en anafylaktisk chock utan adrenalin till hands. I hemsjukvården har vi alltid tillgång till det vid antibiotikainjektioner.

Det tar inte många minuter före hästen är riktigt påverkad. Att då hinna få ut en veterinär är nog lika med noll.

Nu ska jag inte jaga upp mig;) Att ha lite olika insticksställen att välja på gör att man slipper sticka i samma muskel flera gånger och att jag kan avleda Vilda lite mer. Hon var faktiskt ganska duktig, inte alls hysterisk som hon varit förr. Hon börjar nog mogna lite. Men jag har fått onda ögat av henne flera gånger under gårdagkvällen och i morse;)

Får se hur det går i eftermiddag med sprutan. Tur jag har Mats som hjälpreda:)

Några ridtrurer blir det inte förrän infektionen lagt sig, men igår tog vi en rask promenad med båda hästarna:)

Ha en bra dag alla!