Det blir glest mellan inläggen nu.

Det beror inte till största delen på att jag varit duktig och skrivit på min novell. Nej, jag vet inte vad jag skall skylla på. Kanske på det toppenfina vädret som håller mig borta från datorn och gör att jag och Vilda kommer ut på motionsrundor både på egen hand och i sällskap av tvåbenta och fyrbenta vänner.

Idag hade vi sällskap våra kära grannar Maria & M. Fast vägen till dem var fruktansvärt farlig. Likadant igår när jag och Maria skulle träffas hos dem för en motionstur. Vilda blev rädd för en vedhög som plötsigt inte hade någon presenning på sig och för grannens hundar som alltid skäller i hundgården när man rider förbi och som hon ALDRIG har brytt sig om förut.

Idag backade hon ner i diket på andra sidan vägen när vi skulle förbi dem. Idag blåste det lite, men igår var det helt vindstillla. Vi har ridit den vägen hur många gånger som helst och visst kan hon vara lite seg, men efter den gången det blåste ordentligt så har hon varit nästan omöjlig att få förbi ett av husen där hästkompisarna bor i alla fall åt ena hållet.

Hon stannar dessutom och fryser fast var femte till var tionde meter och står och tänker på något annat. Jag får tjata, skänkla, smacka och sccha, men Vilda bara står och tittar eller lägger in backen. Jag har även fått använda spöet hårdare än bara att dutta med det vilket jag inte gillar. Det funkar inte direkt heller för hon stänger bara av då och jag får ågren.

När hon verkar riktigt rädd så hoppar jag av och leder henne en bit, vilket funkar ganska bra. Annars försöker jag övertala henne meter för meter samt ge massa beröm när hon går framåt. Är hon däremot trilsk och trängs så får hon backa en liten bit och beröm, sedan fram och beröm. 

Vissa ställen har hon fått för sig att det bor spöken och troll på längs vägen, men ibland stannar hon bara och tar en timeout. Det här har ju hänt många gånger förut, men det brukar vara ganska sällsynt på uteritterna.

Idag slet hon sig ur tränset när jag ledde henne. Hon backade och ryckte upp huvudet. Som tur var hade hon även grimma på då vi hade planerat en fika hos Maria & M efter turen. Jag fick krånglat på tränset igen. På det viset är hon bra. hon står stilla när jag ber henne (och även när vi skall framåt, tyvärr).

Jag vet inte om detta beror på att vi ridit mycket i sällskap av andra hästar det senaste och att hon blir osäker när hon är själv. De senaste två dagarna har det varit som värst. Kanske tycker hon helt enkelt att det är tjatigt eller så vet hon att hon får jobba en del i skogen. Eller så kanske det är brunst på gång. Alla träd och växter har ju slagit ut explosionsartat så kanske är det så enkelt att tittigheten har med att allt ser så annorlunda ut att göra. Igår var hon ganska flåsig, trots lugnare tur än när de andra hästarna är med, vilket jag först tänkte var stressen. Men hon är lite snorig med så jag försökte testa med Nostrilvet ifall det är pollenallergi. Fick i alla fall in lite i den ena näsborren. Tyckte inte hon var lika flåsig idag. Kan det vara det som stör henne? Fast det är ju absolut ingen astma eller hosta bara lite andfådd efter galopp eller möten med troll, fasaner eller spöken...

Här är en dag när vi faktiskt kom fram till Maria något snabbare än i går och idag.

För då ser matte såhär nöjd och glad ut. Det är inte ofta mitt tålamod tar slut när det gäller hästarna i allmänhet och Vilda i synnerhet, men idag var det inte mycket kvar av ork och tålamod. När en tiominuterssträcka tar 40 minuter...

Fast varken jag eller Vilda är långsinta. Vi var lika glada som vanligt snart igen.

När vi väl får sällskap går det bättre då har vi ju en flock och en vägvisare med oss, men sista halvan av rundan går bäst för då är vi på väg hem.

Maria joggade och M cyklade. När Maria försvann bakom en krök gnäggade Vilda efter henne. Det var jättekul med cykeln tyckte Vilda och fick draghjälp på galoppsträckorna. Det var bra miljöträning med både att passera och bli passerad av den. Fast nu är väl risken att alla cyklister i området blir jagade av en brun ponny;)

Lite stockar låg kvar på traktorvägen. Tre björkar för lite cavalettiövningar i trav och en stor granstam att hoppa över. Den ligger snett med så man kan välja höjd själv. Vilda gillar verkligen att hoppa.

Väl nästan hemma hos den gnäggande lille Marko lurades vi lite och tog en tur över åkrarna och in i skogen på ett annat ställe. För vi skulle ju fika. Det gick över förväntan att vända hemifrån igen.

Jag har läst i en av mina körböcker att man med hästar som blir ängsliga att lämna hemmet/flocken kan vända hem för att sedan direkt gå hemifrån igen, kanske något att lägga på minnet. Tror jag skall rida rundan åt andra hållet nästa gång i alla fall.

Fika på brunnen och gott gräs åt Vilda.

Slutet gott allting gott. Förmodligen bara en period vi skall igenom. Motionen har gjort nytta i alla fall.

DECEMBER:

Rund och go...inte bara vinterpäls.

APRIL:

Jag är skeptisk, säger Vilda...

Ha en riktigt bra helg alla! Själv skall jag testa nyinköpta bett på Marko och kanske hoppa lite med Vilda. Förutom alla projekt här hemma och i trädgården då...

I´ll be back!

All foton är tagna av Maria:)

Hej alla!

Påskafton var en toppendag. Vi bestämde oss för att göra något med Marko innan vi påbörjade något annat arbete. För nu har vi mycket att göra. Men det är mest roligt arbete utomhus.

Redan på väg till stallet övade vi på att han skulle stå still vid pallen som jag ställt utanför. Det har vi ju övat på förut och han kom ihåg. Duktig!

Sadlingen gick jättebra och han fick ett eget nytvättat schabrak. Vildas 120cm gjord fick han med. För nu hoppas jag att hon får runt åtminstone 110 cm gjorden. Efter sommaren fick vi ju byta från 100cm till 120  

Bettet är fortfarande inte jättepoppis, men med ett annat bett skall vi nog få det att funka bättre. Skall skaffa ett tredelat och ett rakt ev. med parerstänger om jag kan hitta det. Tänkte ta en tur till affären i veckan.

Sedan var det dags att testa lyhördheten. Vi gick längs hagen  och övade på att skritta, trava, stanna och backa på kommando. Jag ville också att det skulle skumpa litet med sadeln på ryggen så att han skullet vänja sig vid den. Sedan kom vad jag visste skulle bli ett litet test. Ta ned stigbyglarna! Japp! JÄTTELÄSKIGT. Men han lugnar sig snabbt nuförtiden. Jag slängde med dem så att de dunsade mot sidorna på honom. När han inte reagerade mot detta så blev lite mer trav så att de fick dingla fritt.

Sedan var det dags att docka in mot pallen. Efter ett tag stod han stilla och fint även när jag hängde över sadeln och klappade på den litet hårdhänt.

Så svängde jag över benet och Voila!

Sancho Panza var med på andra sidan grimskaftet som tur var. För när det var dags att ta några steg fram så var det något Marko reagerade för.

Det blev en hel del steppande och skuttande av och an på gårdsplanen. Sitt tungt på rumpan! upprepade jag för mig själv. Att hålla balansen gick bra, men att inte klämma om den känslige lille killen var svårare. Han reagerar för minsta lilla.

Efter många upprepningar, Såja! Ingen fara!, så stannade han och vi kunde pusta ut alla tre. Efter vila, beröm och belöning prövade vi igen. Med smackningar och lite försiktig skänkling gick han framåt, men skänklarna gillade han inte riktigt. Han ryckte till ordentligt varje gång. När han efter många halter och igångsättningar fattade att det inte var farligt kunde han slappna av tillräckligt för att förstå att smackningarna och skänklarna betydde samma sak.

Halterna/förållningarna var mycket lättare, men det är tack vare tömkörningen. Att svänga var litet svårare då han blev osäker på om det var jag eller Mats som bestämde. Så det är inga problem. Han var bara tvungen att ta reda på om han skulle svänga eller ej vid tygeltag. Så lyhörd och villig att göra rätt så att man nästan blir rörd.

Efteråt var han jättetrött i huvudet fast vi inte höll på så särskilt länge.

Duktig liten ridhäst.

Efteråt fick båda hästarna beta i trädgården en stund för där är gräset grönare än i hagen. Så när jag rensade trädgårdslandet stod Vilda och tiggde om mer saftigt gräs. Lite regn så blir det snart fint i hagen med. Det är så torrt och slitet där just nu. Vi håller på för fullt att försöka få ordning på sommarhagen.

Nu är det dags att ge sig ut och fortsätta. Skulle vilja koppla på Vilda den lilla plogen som står i vagnskjulet och plöja landet, men har inga draglinor. Kanske kan fixa något??

Ha en bra dag alla!

Hej alla!

Jag har blivit lite dålig på att blogga och på att besöka era bloggar. Men idag har jag bestämt mig för att jag måste sätta mig med deklarationen som är lite krångligare nu när vi sålt och köpt hus. Därför flydde jag siffrorna och hamnade här istället, hmm.

Tänk vad tiden går fort. Det var ju i mars 2010 som vi bestämde oss för att köpa gården.

Jag har blivit riktigt bra på att motionera fröken Vilda däremot. Vi har varit ute i skog och mark regelbundet nu vilket känns bra och det börjar synas på hennes kropp.

Det syns inte så bra på den här bilden men magen börjar få en fin muskellinje i underkant igen.

Bröstmusklerna börjar bli mer framträdande. Lilleman ser lite ranglig ut, men ju mer jag känner och jämför desto mer inser jag att han snarare växer lite ojämnt just nu än att han är direkt mager. Han känns fin över revbenen men behöver nog sätta lite muskler över rumpan och bogen helt enkelt. Lite mer hull gör ju inget heller.

     Riktigt så stor höjdskillnad är det inte mellan dem som det ser ut som på bilden...

Nu börjar gräset verkligen ta sig i den fina hagen framförallt. Kunde inte hålla mig längre så jag öppnade för dem härom kvällen.

Så snart är rangliga hästar ett minne blott...och matte får motionera tjockisen ännu mer....

Då är det tur att vi har en fälttävlansentusiast i området som ständigt gör nya hinder åt oss och åt alla promenerande pensionärer, flanörer, mammor/pappor med barnvagnar, räddningstjänst m.fl. vilka kanske inte uppskattar hindren lika mycket som vi.

Här från i måndags. Vilda hoppade några björkstockar som låg innan detta fantastiska hinder. Men här tyckte matte att det var bäst att kravla över istället. Vilda hade nog gärna hoppat och tvekade inte en sekund över att ta sig över.

Det har varit riktig försommarvärme här det senaste. Vilket för med sig mindre slit och släp för oss hästägare. Jag har dock fortsatt att fylla på värmebaljan med vatten (Mats har snott min lila till att ha spillolja i :( ). Men efter att fröken vel till slut bestämt sig för att hästarna mycket väl kan dricka ur bäcken fyllde hon inte på något vatten igår.

Fast sedan hittade hon en jättebra balja att ha till sommarhagen som var tvungen att testas efter gårdagens kvällsritt med Vilda. Då drack båda hästarna som om de inte sett vatten. Är de så dumma så de inte hade druckit på hela dagen ur bäcken??? Eller var det bara mer spännande att dricka ur baljan???

Vilda fick hälsa på grannens kossor på nära håll igår där de stod i sin ligghall och mumsade hö. Hon brukar inte bry sig så mycket när de är på längre avstånd men att stå så nära var ganska läskigt, men hon stod kvar. När mina ridkompisar fortsatte turen blev hon däremot väldigt ängslig att bli kvar med de mysiska djuren. Resten av turen ville hon helst vara max en noslängd från rumpan på hästen framför, vilket medförde ett väldigt stressat tempo. Hon gjorde nog av med många kalorier bara på att  stressa. Det var en för henne ny och okänd väg med mycket konstigheter att titta på, gå förbi och kliva över. Hon lugnade sig när vi var åter hos vår granne kobonden igen:)

Insekterna däribland myggen och fästingarna har poppat upp nu också. Båda hästarna är nu insektsmedelsimpregnerade och matte håller tummarna att det samt tillgång till uteboxen under de värsta knottanfallen skall räcka i år. Marko har ju inte fällt färdigt ännu. Pälsen är kortare men väldigt tjock fortfarande. Att täcka en häst med vinterpäls i 20-gradig värme känns som tortyr.

Det är underbart med "sommar" och låånga frukostar på altanen:

Tyvärr har jag lite ågren för att vi inte kommit igång så mycket med Marko. Men min medhjälpare har jobbat borta mycket och så länge det saknas staket på ridbanan så vill jag varken tömköra eller hänga på honom där på egen hand. Han har starkt flyktbeteende och från oss kan man sticka långt över åkrarna. Trasslar han in sig i något så blir all toleransträning bortkastad för en lång tid framöver. Han har blivit avsevärt mer avslappnad än han varit. Så även om man inte ser något s.k resultat så har vi skapat en bra grund, vilket är viktigare i det långa loppet.

 Vilda var jag inte lika försiktig med, men hon är av en annan typ. Ev. kan jag tänka mig att testa i hagen om Vilda går i en annan hage. Nu är det dock påskhelg och kanske kan vi få till lite mer intesivträning då.

Ha en bra dag alla!

Själv får jag återgå till siffrorna...och mockning. Undrar vilket jag gör först???

Hej alla!

Det har varit lite mer jobb än vanligt för mig denna vecka. Har jobbat tre nätter i rad och det blir 50 timmars jobb allt som allt denna vecka. Men idag är jag ledig. Solen skiner. Jag och Vilda skall ut på en tur sedan. Det är dessutom (kors i taket) nästan vindstilla. Hur ofta blir man bjuden på den kombinationen här på västkusten?

Vilda har faktiskt blivit något smalare fast man får fortfarande trycka ganska hårt genom hullet för att känna revbenen.

Jag minskade högivan något för en månad sedan och ytterligare nu när värmen kommit. Dock har jag varit lite orolig för att Marko skall falla ur. Han känns helt ok i hullet över revbenen men det är och har varit svårt att känna pga all päls. Nu har han dock fällt en del och ser lite väl kantig ut över höfterna.

Det är inte lätt med ett matvrak och en unghäst. Vilda tar ju av hans giva när hon är färdig med sin som dessutom varit ransonerad. Trodde att han skulle jaga bort henne, men det gör han inte. Han ställer sig på höet till en början men sedan står de så gulligt och äter ur hans hög båda två, suck.

Nu har jag fått öka bådas givor något och lagt till lite mer kraftfoder åt Marko.

Vilda motioneras ju mer nu när isen är borta så jag hoppas kunna hålla fetman i schack på så sätt. Marko skall ju inte bli lidande. Han växer nog mycket nu med så man kan bli lite lurad av hans kantighet och gänglighet. I förrgår stod han i regnet och såg ut som en dränkt katt med sina kantiga höfter. Då fick matte ett stort hugg i hjärtat.

Snart kommer det nytt grönt gräs att tugga i sig så då tar han sig nog ordentligt och Vilda med (tyvärr;))

I söndags var en kompis med familj här och hälsade på. Dottern N var lyrisk över hästarna och satt som på nålar vid fikat tills hon klämde fram "Får jag gå ut till hästarna" Naturligtvis fick hon det. När vi vuxna fikat klart hittade vi henne med Marko i hagen och båda mös i solen, vilken lycka för en hästtjej.

Sedan tog vi in Vilda som sadlades och N fick sitta upp. Hon tyckte att hon var pigg jämfört med ridskolehästarna. Det var hon också, men jag förklarade att på ridbanan kan hon vara en riktig åsna. De fick ändå ta några varv där för att känna på varandra lite innan vi tog en tur ut i omgivningarna. Vilda testade N lite med att stanna, dra ned huvudet för att äta, springa lite på sidan på den "jobbiga" delen av banan, men N redde upp det hela och åsnan började lyssna och frusta.

Lite suddiga bilder tack vare att jag förstorat dem. Man kan ju inte zooma med min mobil...men tycker att de ser nöjda ut båda två och Vilda har färdkost i munnen...

Sedan sken båda som solar när de slapp banan.

Snart skall jag också ut och skina ikapp med solen och i skrivande stund har jag fått reda på att jag får sällskap på turen av Anna och Sessan:

Bättre kan man ju inte ha det.

Ha en fantastisk dag ni med!

Nu är det verkligen vår.

Igår kväll tog jag en ridtur på Vilda och min kära granne M promenerade med. Vilda var otroligt duktig. Det var som vanligt nästan storm, men i skogen lugnt och skönt. Vi sicksackade mellan träden, forcerade våtmarker och hon fick kliva över fällda småträd och grenar samt gå förbi en läskig gubbe med motorsåg. Hon var toppenduktig och lyssnade på mig hela tiden. Enda gången hon blev lite hispig var när motorsågen drogs igång igen, men det var bara att lugna henne lite så gick hon på som vanligt igen efter några snabba steg framåt. Flera gånger under turen gurglade hon för att be om trav. Lilla pigga Vilda. Ibland älskar jag den hästen extra mycket.

Imorgon kommer en kompis vars dotter rider och hon har blivit lovad att ta en sväng på Vilda så då hoppas jag på lika fint uppförande.

Idag har det varit storstädning ute och i foderkammaren. Men jag passade på att träna lite löst i hagen med Marko.

Vilda får inte riktigt komma till för honom. Jag försökte dock en stund genom att säga "Nu är det slut, (godiset alltså)" Vilket brukar funka jättebra om man är konsekvent, men han såg ju att Vilda fick, sedan ville han ju träna mer, men då var faktiskt godiset slut så det blev bara kel som belöning. Vilda blir dessutom lite stressad av honom och lite för ivrig och otålig när han är med.

Marko är jätteduktig, men nu behöver vi träna på att jobba på lite längre distans, vilket Vilda är toppenbra på. Henne kan jag be backa eller stanna och stå kvar trots att jag står flera meter ifrån.

Fotagrafen var med, men vilket meck det blev att få vänt filmsnuttarna åt rätt håll. Han hade ju filmat med mobilen stående, men skam den som ger sig;)

Här är vi i alla fall. Samma musik igen, men ni slipper höra vinden i mikrofonen och mitt BRA! DUKTIG! Smack, ptrooo! Back, Sida...etc.

På kvällen fick Mats ordning på vattnet i stallet igen så Marko fick öva på att spola benen. Han var duktig men tyckte det var lite läskigt. När han fått spolat av ett framben och stod hyfsat still så slutade vi. Vattnet var kallt också. Det blir mer övning en annan dag. Övergången mellan hagarna är rena lerbadet och hästarna sjunker till knäna på vissa ställen. Mats drog även bort den värsta leran utanför boxen och har eldat bort gammalt gräs här och var.

En bra dag har det varit!

God natt alla!

Hola alla!

Ledsen för frånvaron, eller ledsen är jag inte, men samvetet gnager lite grand.

Tyckte Vilda rörde sig lite knyckigt på väg från hagen i torsdags.

  Hoppade därför över sadlingen. Det blev tömkörning istället.

Trodde hon skulle vara lite pigg och tittig pga blåsten, men hon var snarare vårslö och ville helst sola.

Hon haltade på vänster fram och det verkade liksom låsa sig i armbågsleden. I hagen betedde hon sig som vanligt. Hon galopperade, travade och busade med Marko. Men hon fick inte med sig vänsterbenet riktigt. Förmodligen en sträckning efter spring i leran, men det är andra gången på samma ställe. Hon är litet trång mellan armbågsleden och bröstkorgen. Förmodligen är det en svag punkt på henne.

Lite tömkörning var nog bara nyttigt. Vi prövade lite serpentiner och klättring, fast klättringen gick knackigt med benet.

Efteråt blev det massage och stretching.

Det är vår här, men i söndags kunde man undra. Mängder av snö och snålblåst.

Hästarna fick komma in för "spabehandling" Vilda fick massage och stretching. Marko fick svansmassage och allmän omvårdnad av husse.

I fredags gjorde jag intimtvätt på Marko. Han var jätteduktig, men vad gegga det kan samlas. Problemet är bara att själva pillevippen är lite skorvig och den vill han ju helst inte att man pillar på (då drar han in den). Förmodligen är det efter knottens framfart i somras och det var ju det jag egentligen ville få bort. Någon som har något knep?

Och så hängde jag på honom för första gången. Han var litet rädd för pallen så först fick han träna på att docka in mot den med mig uppe på. Sedan hängde jag mig försiktigt över honom. Första gången gick han undan och jag blev hängande mitt emellan pallen och hästen. Andra gången stod han kvar, men jag hade en fot kvar på pallen. Duktig kille!

Här från igår Marko och Vilda delar med sig av pälsen till fåglarna:

Här är litet av Markos bidrag till fåglarna. Han hade mest att ge bort. Blev förvånad att han har så mycket vit päls.  

Hästarna njöt av solen igår och Vilda haltar inte längre.

Nu är det väl vår. Såg en del flygfän där jag satt i hagen med min kaffekopp. Inga svidknott ännu dock. Hagarna är dock lite sanka och blöta på sina ställen så det är tyvärr en bra miljö att odla knott i.

När täcker ni era eksemhästar?

Vill ju att stackarna skall bli av med vinterpälsen först.

Vilda vet jag inte ens om jag skall täcka. Hon hade sina besvär så kort period förra året och eftersom hon var helt symtomfri när Marko hade det som värst så undrar jag om det var knotten eller gräset som utöste eksemen. 

Så till något annat:

Jag har fått en deadline till mitt skrivande. Så nu är det dags att skärpa till sig och börja producera.

Bloggen kommer vara vilande tillsvidare. Annars får jag inget gjort.

Våren är här

En två timmars skogspromenad bekräftade detta

I en glänta hittade vi några skogstroll med tjock härlig vinterpäls. De fällde inte nämnvärt. Här ett litet fjolårsföl som blev kompis med mig direkt och som följde efter och gnäggade när vi gick.

Överallt var det små vårbäckar som porlade. Ljudet är underbart.

  Trots snål västkustblåst var det i stort sett vindstilla inne i skogen, men det ven i trädtopparna. Här is under vattnet.

Det är något visst med de bohuslänska klipporna även när de inte ligger vid vattnet.

Ett altare som smältvatten droppade ned på. Fantastiskt vackert, men svårt att fånga med mobilen (fulkameran) Därav lite fler bilder:

Avslutar med ett tämligen säkert vårtecken, om ni hittar det?

Ha en underbar vårdag!

Säger som Ann det är inte lätt att fota sig själv med hästarna. Här från den 7/3, ser ni snön? Den är borta nu, även om den försökt komma tillbka några gånger.

I torsdags var jag uttråkad och rastlös. Mats har jobbat på annan ort de senaste veckorna och jag som gillar att vara ensam kände mig plötsligt väldigt uttråkad. E hade åkt till sin pappa pga studiedag på fredagen. Jag iddes först inte hitta på något med hästarna heller. Till sist tog jag mig i alla fall ut i hagen med borsthinken någon timma innan det skulle bli mörkt. Speciellt Marko rullar sig mycket nu när han börjar fälla lite smått.

Marko började inventera hinken i vanlig ordning och lyfte ur flera borstar för att sedan välta alltihop.

Jag såg min chans att lära min väldigt uppmärksamme elev något totalt onödigt, men kul. Han fick plocka upp borsten ovan i läderremmen. "Borste" blev kommandot. Han slängde med den fram och tillbaka för att sedan släppa den "Kasta" blev nästa kommandot. Efter några omgångar plockade han upp och kastade borsten på kommando. Detta utan godis dock för det hade jag inte med mig ut.  Men ett rungande "BRA" varje gång han försökte eller klarade sin uppgift räckte gott och väl. Nästa steg blir att lära honom plocka i alla borstar i spannen när han vält den.

Plötsligt var matten inte så uttråkad längre och båda hästarna verkade vilja ha fler uppgifter. Vilda är lite mer luttrad så hon tyckte att den där borstleken var väldigt tråkig efter två omgångar (och belöningen var nog för knaper).

Då fick matte för sig att löshoppning kanske kunde vara något.

Drog in ett par gamla däck och en stolpe i hagen. Utrustad med en liten hink med lock på innehållande morotsslantar, en pisk och två spänner satte hon igång.

Den lilla luttrade fattade direkt och tog första skuttet medan Marko tittade på.

Marko var med på noterna direkt, men det blev mest kliv över stolpen/bommen. När jag höjde något så rev han och blev väldigt skeptisk. Han försökte komma runt hindret, men fattade snabbt att då blev det ingen morot. Han försökte göra halsen längre för att kunna nå belöningen ändå trots att han stod kvar på andra sidan hindret.

Så det gick bäst i början. Det var bra att ha en pisk att få undan hästarna från varann.  För det blev en del konkurrens (vilket jag trodde) om belöningen.

Stackars Vilda fick inte komma till igen. Marko skulle ha hindret, matte och morötterna för sig själva. Det funkade ju inte något vidare med framåtdrivningen heller då jag inte kunde vara på båda sidorna om hindret samtidigt. Men med en häst åt gången och grimmor på så tror jag faktiskt att det skulle fungera. Vi hade roligt en stund i alla fall, fast det var lite synd om Vilda som faktiskt var väldigt duktig.

Fredagen tillbringade jag med kollegorna på föreläsning om ICF-klassifikationer som skall användas istället för Vips-modellen vid dokumentation. Sedan fördes även andra begrepp och modeller in som NANDA och KVÅ. Lätt förvirrad, men kanske något klokare var jag ganska trött när jag kom hem. En tankeställare fick vi nog allihop när föreläsaren diskuterade ordinationer. Läkaren ger ordinationer. Sjuksköterskor beslutar om omvårdnadsåtgärder. Sjukgymnaster och arbetsterapeuter bara "gör". Är detta ett gammalt led i den manliga respektive den kvinnliga "pondusen"?

Om det vi som inte är läkare gör också är ordinationer så är det mindre sannolikt att de som skall utföra ordinationerna inte utför dem. Helt otroligt bra för patienterna.

T.ex så kanske man får strunta i städningen i hemtjänsten om tiden är knapp och istället utföra förflyttningsträningen som är ordinerad av legitimerad personal. Det kommer i sin tur signalera till chefer inom omsorgen att det behövs fler händer så att även städningen blir gjord. Det kommer innebära att rätt saker prioriteras hoppas vi. Tänk att ord faktiskt kan ha en sådan betydelse. För hur många struntar i läkarens ordination? En liten "åtgärd" som att vända patienten regelbundet i sängen för att förhindra smärta, lunginflammation, trycksår etc. den kan man ju ta med en nypa salt;) Men är samma sak uttryckligen en ordination så blir det gjort.

Igår var jag och Mats på Lyckans gård och såg en demo med Lisa Johansson i Centrerad ridning Mia Söderberg Optimia och Sofia Thorberntsson Biolight.

Den var mycket givande och speciellt Centrerad ridning är något som jag vill lära mig mer om. Jag använder Sally Swifts bok till och från, men skulle behöva lite handledning så att jag känner när det jag gör är rätt. Det är svårt att rida med boken i knät- En tanke är att dra ihop ett gäng, låna en paddock och ta dit Lisa. Kanske kunde man ha en heldag med fika, lunch etc. som en rolig och lärorik dag. Är någon intresserad?

Jag återkommer med mer tankar om gårdagen. Nu skall havremopparna få lite sysselsättning.

Ha en skön söndag alla!