Idag har jag och E varit i stallet. Hon har ridit på Ludde med en av döttrarna i familjen. Vilda stod länge och tittade på när de red i paddocken. Det verkade nästan som om hon är sugen på att träna. Idag var dock målet att göra rent såret i näsborren. Efter borstning, hovkratsning och mycket kel. Var det så dags att spraya Gentiana Violett i näsborren. En av döttrarna på gården hjälpte mig att hålla Vilda. Det blev väldigt LILA överallt. Jag tror t.o.m att jag lyckades att träffa såret. Jag såg även att det faktiskt var flera små sår i näsan, men det djupare såret är det som är svårast att komma åt.

Frågan är om det är så bra med uttorkning eftersom det sitter i nässlemhinnan, men det var nog bra att komma åt orentligt idag, så får vi se om jag ändrar sårbehandlingen imorgon. Stackars Vilda, men hon var ganska cool när det var klart och fick massor av beröm samt morötter i hinken. När jag släppte henne i hagen galopperade hon i väg till de andra hästarna och sökte tröst.

Jag känner mig så taskig bara, nu när hon är så godmodig och trevlig att ha att göra med. Men det måste ju bara göras:(

Lilla Vilda har fått ett sår i vänster näsborre. Det är inte det lättaste att göra rent det. Igår lurade Mats henne att sänka ner mulen i en vattenhink. Jag har aldrig sett henne så misstänksam. Hon backade från hinken när vi ställde fram den. Hon som gärna dricker eller åtminstone luktar på vattnet. Mats lade en äppelbit i hinken, men icke.

Jag gick ifrån henne och pysslade lite i foderrummet och Mats stod kvar med henne i stallgågen. Då försökte hon få upp äpplebiten. Lite vatten fick hon allt i näsan innan hon fick tag i äpplet. Sedan försökte jag ta bort gammalt blod med en bit papper, men då slängde hon med huvudet och frustade. Jag tog en blomspruta och sprutade på såret med Jodopax. Det sved ordentligt och Vilda tramapde bakåt och slängde upp huvudet. Inte kosntigt att hon blev rädd, men vad gör man. Efteråt fick hon en massa äppleklyftor i en bunke och mängder av pussar och kramar.

I lördags red Alice på Vilda. Hon åkte inte bara med, utan red. Med främst vikthjälper styrde hon Vilda exakt dit hon ville. Vilda lyssnade perfekt. Hon skrittade slalom mellan koner och bytte varv i paddocken. Vilda förstod precis allt. Efteråt såg hon så trött ut. Hon hade använt valnöten till max i tio minuter och ansträngt sig ordentligt. DUKTIG HÄST!

Idag tog vi en skön vårpromenad. Jag, Mats och Vilda. Vi avslutade med lite trav i paddocken och till sist UPPSITTNING:)

Mats gick bredvid och jag prövade att styra Vilda med skänklar och tyglar. Hon fattade precis vad hon skulle göra, trots att vi inte använder bett ännu. Duallygrimman är nog mitt bästa inköp hittills. När jag tänkte sitta av tyckte Mats vi skulle pröva lite till, så jag red några meter till. Då tyckte Vilda att det räckte, så hon lade sig ned och rullade. Jag hann dock av i god tid. Jag hoppas att hon inte sätter detta i system, men hon verkade faktiskt tycka att det var kul att bli riden, så kanske var det bara pälsfällningen som störde henne?

Ha det bra alla!

Hästar har inte så stora hjärnor, men vissa utnyttjar dem bättre än andra.

Det är faktiskt ganska intressant att se hur olika hästar är. Precis som hos oss människor finns det ju dummare och smartare individer.

En av hästarna i stallet bytte box i höstas och står fortfarande i stallöppningen vid insläpp och funderar, funderar och funderar: "Vilken box är min, nu igen?" Man kan se hur hon anstränger sig för att försöka göra rätt, men det slutar med att man får leda in henne i rätt box varje kväll.

Andra hästar är fenomenala på att lista ut hur man till exempel får upp boxdörren, vilket ger fri tillgång på de andra hästarnas foder. Eller att man kan ta sats(om man är liten) och hoppa mellan stängseltrådarna in i en mer spännande hage.

Vilda är av den smartare typen, vilket är både bra och mindre bra. Fördelar är att hon är väldigt lättlärd och förstår ganska fort vad man vill att hon ska göra. Nackdelar är bla att hon snabbt listar ut hur saker och ting fungerar. Hur man tar sig ur hagen, utan att göra sönder stängslet(tack o lov). Hur man tar sig in i en inhägnad i hagen, som sattes upp pga osinliga mängder ekollon i höstas. I onsdags stod hon i denna inhägnad. De andra hästarna stod utanför och tittade på henne. Där gick hon bekymmerslöst och betade av det något längre gräset. Stängslet var intakt, men de värdelösa plaststolparna var lite böjda, vilket de blir efter ett tag, så hon hade väl bara tryckt sig igenom trådarna. Hon såg väldigt nöjd ut.

Jag släppte av trådarna på ett ställe så att de låg på marken och pekade och sade till henne att hon skulle gå ut ur inhägnaden. Det gjorde hon så fint, men när jag skulle sätta tillbaka dem försökte hon tränga sig in igen. Jag viftade lite med tråden mot henne och då gav hon sig, för stunden i alla fall.

Det är väldigt roligt att ha kommit till den punkten att hon förstår mitt kroppsspråk och även till viss del det verbala språket. Jag har förmodligen blivit tydligare och vi har nu lärt känna varandra ordentligt. Den oro jag kunde känna tidigare när det gäller hur jag skulle klara träning och inlärning är nu som bortblåst. Vi är ett radarpar jag och Vilda. Nu ligger hela våren och sommaren framför oss med begynnande inridning och fortsatt träning.

Det är så roligt att ha en unghäst. Jag har aldrig lärt mig så mycket som sedan jag skaffade henne. Att skaffa en unghäst som sin första häst kanske inte är optimalt. Men när jag nu ser tillbaka på vår tid ihop, så hade jag inte velat göra annorlunda.

Till alla som får höra att de inte kan tillräckligt eller inte duger av förståsigpåare och besserwissrar: Det är bara du själv som bestämmer din begränsning, ingen annan. Människor är läraktiga och om man bara inte tror att man redan kan allt, utan är beredd att omvärdera och söka samt ta till sig ny kunskap, kan man lära sig vad som helst och hur mycket som helst.

Det sitter inte i valnötens storlek utan i hur man använder den!

Ha en fantasktisk dag!

Den senaste tiden har det varit lite dåligt med träningen. Det har varit halt på vägarna och paddocken är såååå tråkig tycker Vilda. Gummistövlar och en oskodd/obroddad häst är ingen hit på hala vintervägar.

Igår hade det börjat smälta undan så vi tog en backig promenad. I början var det bara äta, dra upp huvudet, gå, äta, dra upp huvudet, gå etc. Efter en stund blev omgivningarna mer intressanta än granarna, ljungen och gräset. Hon lyssnade fint på kommandon och gick piggt med öronen framåt hela tiden. Vi travade i uppförsbackarna. Hon har börjat lära sig svenska väldigt bra. - Ska vi trava?, frågar jag. Vilda spänner kroppen och sträcker på halsen. TRAAVA!, säger jag. Vilda börjar springa, jag springer bredvid. Ptrooo, sakta av! Vilda saktar av till skritt. DUKTIG flicka!

Jag försökte få henne att galoppera igår. Vi sprang fortare och fortare. Jag började galoppera och sa: GAALOPP!, men Vilda travade på(kanske tur det). Vi får öva mer nästa gång.

Ha det så bra alla!

Igår var det dags för verkning. Vilda hade stått som en "gammal häst" enl. hovslagaren. Alltså lugn och fin! Han sade också att hon var väldigt vacker och börjar likna en Nordsvensk från sidan. Hurra! vad jag blev glad och stolt över den lilla sötnosen. Hon är dessutom perfekt i hullet nu. Så om någon tycker att hon ser tjock ut, tänk om. Så här ska en kallblods unghäst se ut.

Vi var även på promenad både i torsdags och idag. Vilda skötte sig exemplariskt även om hon passade på att ta några tuggor ljung och gran.

Nu ska vi påbörja lite träning inför inkörningen. Vi ska dra lite tomburkar, eller brädor och dylikt med oss för att vänja henne vid ljud bakifrån.

Ska kolla efter en bra begagnad bröst- eller loksele. Fick tipset att de som är i brunt läder är bäst.

Ha det så bra alla!

Idag var den lilla tokan från vettet i paddocken.

När vi tog in henne från hagen var hon hur trevlig som helst. Hon gick med oss utan grimskaft till stängslet. Sedan skötte hon sig exemplariskt på väg till och i stallet. Sadeln åkte på igen, inga problem. Väl i paddocken försökte hon trängas och bitas. Det blev hårda tag och träning med Dually-grimman. Stanna! backa! Nu går vi! etc. Efter ca 20 min började hon lyda och följa minsta vink. Enveten som en lus, men det är jag med.

Tydligen är vi inne i en testperiod igen! Testa på bara! Med huset fullt av tonåringar så skall väl inte en "liten" häst kunna få mig att vackla?

Blev f.ö ingen uppsittning idag. Tog på mig hjälmen i onödan. Idag hade jag nog behövt en riddarrustning eller dylikt.

Vilda har varit ovanligt lugn några dagar. Det var till och med så att jag undrade om hon var sjuk, men tack o lov så verkar det ha med kylan attgöra. I förrgår var det plusgrader och hästen var lika rolig som vanligt. Hon kom springande till oss i hagen och var pigg på att gå ut och träna i paddocken. Sadeln åkte på igen och jag satt upp efter lite uppmjukning i paddocken. Vilda tog några steg fram och så satt jag av igen. Vilken fantastisk häst jag har:)