Idag tänkte jag rida ut utan sällskap trots blåsten så skulle det nog gå bra. Oftast är Vilda ganska cool. Det var dock traktorer som körde fram och tillbaka och lagade vägen vid gården så jag ångrade mig när vi kom ut på gårdsplanen. Vilda ville inte stå bredvid pallen jag ställt fram, men jag tror det mest berodde på att den var väldigt nära transporten.

Det blev tyvärr paddocken, men det gick riktigt bra idag. Mycket bättre framåtbjudning och hon ansträngde sig för att göra rätt. Ibland stannade hon dock och funderade på saken, men på det hela taget var hon väldigt duktig idag.

Det blev till och med trav på volterna utan att hon sneddade eller föll ur.

Sedan fick hon faktiskt ett äpple i stallgången;) Hon blev mäkta förvånad, men fortsatte att sköta sig, inget nafsande alls.

I lördags upptäckte jag ett sår med en väldigt hög sårskorpa i mankammen. Jag såg den från hästryggen. Frågan är hur länge såret varit där. Hon har mycket man, så det är svårt att se. Får leta fram den varje dag. Hoppas det inte kommer av skav från lokselen bara. Har inte använt den på ett tag, men läget skulle kunna överensstämma med såret. Får kolla detta så fort det läkt litet mer. I lördags rengjorde jag och plockade bort det mesta av överflödig skorpa. Idag var såret torrt och fint, men skorpan flagar en del. Tog på lite salisylsyrevaselin och hoppas att det mjukar upp och får bort krustorna.

Ha det så bra alla!

Idag var en underbar dag: fint väder och en urduktig häst som visserligen stannade för litet matpauser längs vägen, men lyssnade väldigt fint idag. Jippie!

Här en bild från första provningen av den bomlösa (juni). Springig Vilda och en lite osäker matte efter den otippade avrullningen (ptrooo, sakta!) Bjuder om inte annat på ett gott skratt:)

Igår begav jag och M oss till stallet för att träna den lilla. Tänkte rida ut, men det var lite stimmigt på gården. En häst skulle lastas och åka till veterinären. När Vilda såg sin transport på gårdsplanen och hörde sin kompis protestera blev hon stressad, spärrade upp näsborrarna och steppade runt. Vi tog det säkra före det osäkra. Jag lånade en säkerhetsväst och vi bestämde oss för att börja i paddocken. Usch vad tråkigt!

Hon ville helst inget alls, men fick igång henne till sist. Hon var väldigt duktig på att sätta igång i trav direkt när jag bad henne, men var ungefär som en uppdragbar leksak. Det gick långsammare och långsammare och till sist stopp.

Om och om igen. Vi skulle rida över bommarna, men där stannade hon också eftersom vi brukar göra halt och avsluta mellan bommarna när vi tömkör. Säkerhetsvästen störde mig och jag fick inte till min sits ordentligt eftersom den tog i bakvalvet på sadeln(lite stor).

Efter en stund lade vi ner det hela, men vi lyckades i alla fall med lite volter i skritt och några halva i trav. Det stod ett lite högre hinder i paddocken och det ville Vilda gärna hoppa över, men man kan inte alltid få som man vill;)

Jag skulle nog ridit ut i stället, måste komma på ett sätt att motivera henne. Är det andra hästar med så är det inga problem, förutom att hon då vill srpinga över till deras volt och busa;) Mat och godis är ett säkert kort, men hon blir tiggig och odräglig då, så det funkar bara för stunden.

Nästa gång är planen att rida ut med den bomlösa sadeln, vilken hon verkar gilla bättre och känner hjälperna bättre i. En säkerhetsväst som passar eller ingen alls. Kanske testar jag att rida i en av hagarna bredvid de andra hästarna så hon får lite sällskap. Vi får se, hur det blir. Tömkörning får det också bli. Det älskar hon, men vi behöver även öva på ridningen båda två och få upp flåset lite efter vilan.

Det kan ju inte gå bra jämt.

Ha det bra alla!

Idag gick vi en långpromenad med Vilda. Backe upp och backe ned i skogen och på vägen. Väldigt nyttigt. Pigg som en mört är hon nu. Lite trav blev det med, så jag o M fick motion med.

Efter promenaden fick hon motion med hagkompisen också:)

Roligt att se när de trivs så bra ihop!

Var en sväng hos Vilda idag(igår alltså) och såg helt plötsligt att hon var så blank och fin i pälsen. Förra sommaren var hon så himla fin i pälsen och i kroppen. Kändes även mer musklad över ryggen igen. Denna sommar har hon inte alls sett så fin ut. Även veterinären påpekade ju att hon var dåligt musklad över ryggen. Kan infektionen varit boven i dramat eller stress/otrivsel/dåligt bete i sommarhagen eller bara en kraftig tilläxtperiod? Har ingen aning, men nu känns det riktigt bra. Hon har ju inte varit mager eller sett sjuk ut. Jag har dock inte kunnat sätta fingret på det. Skillnaden kom säkert inte över en natt heller. Det är som när man plötsligt ser att barnen har vuxit mycket.

Nu är elaggregatet på G, så jag hoppas att hon håller sig så fin i den gamla hagen också. Det borde nog bero på infektionen.

Plikten kallar!

Ha det gott alla!

Åkte till stallet för att städa ur boxen på gammal torv inför vintern. Vilda verkar trivas jättebra nu med sin hagkompis. Hon verkar mindre rastlös. Det var en av de andra hästarna hon gick med som hon var ganska rädd för ett tag, men jag trodde det hade lagt sig nu när hästen ifråga varit där ett tag. Kanske var det en av anledningarna till att hon rymde hela tiden? Svårt att veta, men nu verkar hon trygg och elen är på ;)

När jag var ute och tömde skottkärran såg jag att Vilda vilade middag. Var tvungen att fota och kela lite med henne. Hon var som i dvala och njöt riktigt av att bli smekt över pannan och ögonen.

Jag som hade tänkt träna lite, men passade på att greja lite till i stallet en stund tills hon var pigg.

Idag tog vi den spanska "snyggosadeln".

Jag har varit lite rädd att använda den efter att jag åkt runt på den. Denna gång spändes gjorden väldigt ordentligt och jag dubbelkollade flera gånger;)

Väl i paddocken gick vi en liten uppmjukningsrunda i vanlig ordning och sedan kom det svåra. Att sitta upp. Pallen stod framme, men när jag flyttade den närmre Vilda för att nå, tyckte hon plötsligt att den var jättefarlig och backade. Jag fick henne att gå fram och nosa på den, men hon ville inte att den skulle stå bredvid henne, trots flera försök. Vi gick runt lite till och till sist ställde jag mig på en upp och nedvänd plastback. Vågade inte ställa den på högkant (har redan testat det en gång för mycket), alltså var den lite för låg.

Istället försökte jag ta sats och svinga högerbenet graciöst över sadeln, men AJ! Jag sträckte vänster skinka, vilket gjorde att jag inte kunde svinga benet ens ograciöst.

Tänkte en stund. Vilda stod helt still och väntade på sin osmidiga ryttare. Satte sedan foten i stigbygeln, efter att ha kollat att sadeln satt på ordentligt. Ett litet lätt kliv och snabbt upp för att inte den bomlösa sadeln skulle bli sned eller ännu värre åka runt. Japp, det gick ju bra!

Lite istadighet till en början, men fick igång henne till sist och idag var det hon som ville trava. Efter en stunds delade meningar om vilken gångart som gällde och åt vilket håll vi skulle svänga blev vi mer sams och jag försökte tillämpa det jag lärt mig på kursen. Korta stunder funkade det bra. I en övergång från skritt till trav kändes det perfekt och Vilda frustade nöjt.

Hon överöstes med beröm, eftersom det gör henne väldigt stolt och mer motiverad, samt för att jag blir så väldigt glad.

Sedan tränade vi på lite volter i skritt och trav. Vi tränade på halt, ryggning och framåt, allt i ett svep (skulle det vara). Halten och ryggningen funkade perfekt, men sedan ville hon gärna fundera en stund på om hon skulle gå fram igen. Med lite gräs som belöning fattade hon snabbare. Vi höll bara på en liten stund för jag vill inte tråka ut henne när det gäller ridningen.

Vi gjorde halt mellan två bommar precis som vi gör när vi tömkör där fick hon vila med kel och beröm. Sedan tillbaka till stallet för hovvård och tillbaka till hagen igen.

Det var en trevlig stund idag.

Sedan blev det stressigt värre. E hade låst ute sig och M med i ösregnet. Min mobil var bombarderad av samtal och sms (har den inte på i stallet, eftersom det ändå inte finns någon mottagning där). Snabbt hem och låsa upp för dem och en försäkringssäljare från Folksam(?). Jag skakade snabbt hand med honom och kom på att hela handen var kladdig av hovtjära (oj då). Efter handtvätt iväg till mataffären. Hem igen, lagade mat, körde E till fotbollen. Hem igen duschade, sedan möte på jobbet (puh). Tur man har de där timmarna i stallet där tidsuppfattningen bara försvinner.

Alltså vet jag bara att jag red en liten stund, men hur länge? Ingen aning, men kvalitetstid var det i alla fall:)

Ha det bra alla!

Kursen igår var givande, men hade nog gett mer om jag hade haft med Vilda. Vi fick bla skritta, trava och galoppera (utan häst) för att bli medvetna om våra rörelser och balans. Mycket nyttigt. Själv hade jag tyngdpunkten åt höger dvs. obalans. Det visste jag redan, men har nu verktyg för att göra något åt det. Det gör också att Vilda slipper bli sned om jag nu kommer ihåg att tillämpa det. Jag har lite bilder på de andra som var med med sina hästar, men får kolla först om det är ok att jag lägger ut bilderna.

Jag var jättetrött när jag kom hem denna gång hade min egen lilla valnöt fått jobba. Precis när jag duschat och brett mina mackor för att åka till jobbet, ringde L från stallet. Vilda var ute och srang på vägen och hon fick inte tag i henne. Hemtjänsten hade tydligen sett en brun ponny på vägen vid kyrkan. Den lilla fulingen som verkligen ogillar att gå åt det hållet när vi promenerar eller rider;) Kan själv, minsann.

M var ändå på väg åt det hållet med lastbilen, men väl framme hade L fått tag i henne, så nu får hon vara i hagarna precis vid stallet, där det finns el. Hon verkar dock glad och nöjd med sina hästkompisar där. Så nu hoppas jag att hon stannar i hagen. Det är väl roligt med en självständig häst som vågar undersöka saker i sin omgivning, men det kan bli ganska farligt.

Ha det bra alla!