Hej alla! Idag skiner solen till och från igen efter två dagars ihållande regn och blåst.

Ska ta mig en tur med Vilda innan möte på jobbet. Där skall vi tydligen diskutera nya scheman vilket ingen av oss är intresserade av. Dessutom är inte arbetstiderna ändrade utan ändringen består endast i att alla skall jobba med alla vilket är en sanning med modifikation. De tre schemaförslag som chefen tagit fram innebär kortare återhämtningstid mellan nattpassen och alla jobbar inte med alla ändå? Som det är nu arbetar vi i par med samma kollega varje natt. Vi byter ganska ofta med varandra så alla arbetar med alla ändå. Varför ändra något som fungerar? Det blir intressant att få reda på vad anledningen till detta är.

Det är överhuvutaget ganska tungt på jobbet nu och ständigt detta sparande dvs inga vikarier...vilket resulterar i mycket missnöje och slutkörda sjuksköterskor.

Från det ena till det andra.

Förra veckan tog jag tag i lite inkörningsövningar med Vilda. Först introducerade jag redskapen för båda hästarna. Först på vägen utanför hagen då det skramlade ordentligt. Sedan drog jag in grejorna i hagen. Det är bra övning för den lille hispige med.

  Marko var den som var mest intresserad...   Han smakade till och med på svängeln och förföljde mig och redskapen i hagen.   spännande...

Har försökt lära honom att nudda allt han tycker är minsta läskigt. Kommandot "nudda" och sedan belöning när mulen nuddat vad det nu kan vara. Denna gång undersökte han självmant utan varken kommando eller belöning. Beröm fick han dock i massor.

 Måste säga att han gjort stora framsteg. För ett tag sedan hade han stuckit iväg illa kvickt. Att gå genom stängselöppningarna har han också blivit bättre på om än misstänksam så tar han ett steg i taget och rusar inte längre igenom frustande.

Vilda var lugnet själv när jag kopplade på draglinorna. Enda trasslet var att hon ville beta från den frodiga ridbanan, vilket inte gör något när man spänner för så länge hon står stilla, men hon tog småsteg framåt och klev över en draglina. Som tur är så bekommer det henne inte det minsta. Det är bara att be henne lyfta benet och dra rätt det hela. Jag tömkörde med draglinorna en lång stund, sedan drog jag draglinor och svängel efter mig för att vänja henne vid ljudet. Hon gick på fint, men tvekade ett par gånger därför nöjde jag mig så. Vill ha medhjälpare när jag spänner för resten. Mina händer räcker inte till och Sancho Panza har varit upptagen med annat.

Nu letar jag en nättare rockard till Vilda. Den vi har är mastodontisk och även om den går att bygga om så att skaklarna blir rätt så är den inget att hoppa ur och i vid behov.

Nej, inget för inkörning helt enkelt. Eventuellt bygger vi en själva och jag hoppas få en liten svetskurs på köpet. Kan vara väldigt bra att kunna:)

Hur går det då för bantaren i övrigt?

Jo, hon är hungrig och jag inser att segheten när jag rider henne är att hon spanar efter mat. Många åkrar och partier i skogen är fortfarande väldigt frodiga. Därför blir hon pigg och lyhörd i skogsdungen där det bara finns mjukt barr och jordlager under hovarna.

Trots detta fick matte en (o)lysande idé:

Då älgjakten är i full gång så byggde hon en bana hemma i lördags.

Lite hoppning kanske?

Vilda var väldigt pigg och fin till en början när vi värmde upp. Men sedan insåg hon att hon var omgiven av MAT. Det blev protester mot att springa ifrån det goda. Hon ville helst bara stå med näsan i det och tugga.

Hindren ville hon inte ens kliva över. Det mer naturliga hindret i form av halmbalar var inte mer attraktivt. Hoppa över maten!? Slöseri! Till sist gick det med matte på marken och GODIS. Först i skritt och sedan uppsuttet i skritt och sedan avsuttet i trav! Puh! Mattes ben blev som spaghetti. Maken till envetnare häst finns nog inte. När vi under uppvämningen red upp i den lilla ekdungen med gott tempo stannade åsnan där och vägrade gå tillbaka ner på hinderbanan... Vi slutade dock direkt efter att hon hoppat i trav och då fick hon äta av gräset.

Det är inte lätt att banta en häst...

Nu får de lite hösilage på kvällen och vid riktigt dåligt väder även på morgonen. I år verkar de gilla sin utebox mer än någonsin. De står till och med inne när det blåser storm, vilket de inte gjort tidigare då de vill ha mer koll. De springer inte ut när bilar kör förbi heller eller när det grejas i garaget. Det känns bra.

Marko har blivit av med eksemtäcket och han har så fina prickar nu. Vinterpälsen har börjat gro dock och när det regnat så packar han gärna in sig i torv eller lera...

  Verkar som han sovit på höger sida;)   Vänstersidan är hyfsat ren...   Vilda har hittat något gott då står hon och suger på läpparna...     Hennes prickar är inte lika tydliga, men de är där...

Ha en bra dag alla!

Hej på er!

Är åter hemma i vardagen efter en tvådagars HLR-kongress i Göteborg. Det är toppen att få gå på sådant ibland och det händer inte ofta. Men tack vare säkerhetschefen i kommunen så kunde vi instruktörer få komma iväg. Det behövs en liten boost för att få inspiration och motiviation.

Den senaste forskningen presenterades och det var många långa föreläsningar. Mycket intressant, men är man inte van att sitta still så blir man väldigt seg trots alla kaffepauser.

    Det var mycket teknikinrikting i utställarnas montrar. Mest datorprogram och skärmar...Här är det lunch och alla verkar mest intresserade av att hitta någonstans att stå med sin tallrik.   En liten paus på hotellrummet innan kvällens underhållning.  

Mingel före middagen 

Borden stod dukade för 1500 personer och det blev opera, med John Kluge, Eva-Lotta Olsson samt saxofonframträdande av Johan Stengård. 

Hlr-rådet delade ut blommor och presenter till dem som under två år tagit fram de nya svenska riktlinjerna och det nya utbildningsmaterialet för HLR.

Kvällens konferencier var Per Fritzell från Galenskaparna och kvällens överraskning var resten av gänget som bjöd på fantastisk underhållning.

Det hela avslutades med "Det ska va´ gött o leva", vilket stämmer väl med det nya i eftervården av de som överlever ett hjärtstopp. Många får oehörda problem med bla. minnesfunktionen då syrebristen i hjärnan ger skador även hos dem som kroppsligen verkar ok. Detta har inte riktigt tagits på allvar tidigare och många har lidit i det tysta. Att ha livskvalitet efter att man överlevt är minst lika viktigt som att överleva. Som sagt: Det ska va´gött... annars kan det kvitta...

Efter tre rätter och vin sov vi gott och var laddade till ytterligare en hel dag av föreläsningar. En stor eloge till alla som arbetat med detta. Att få en sådan stor apparat med 2000 deltagare att fungera utan större problem är inte dåligt.

Gårdagen ägnades åt hästarna som jag naturligtvis saknat. Efter mockning och borstning tog jag och Vilda en promenad med Maria.

  Underbart väder och snålblåsten avtog allteftersom..  

Vilda var pigg när jag red hemifrån, men blev segare och segare...Trots att Maria "travade i förväg" för att få fart på snigeln... 

  Bootsen tog jag av efter en bit då de skall gås in för att inte skava. Inte blev hon piggare för det. Maria fick skoskav så vi bytte ryttare:)   Här blev Vilda pigg och började lyssna jättefint. Maria tog några rundor runt träden. Det är här vi brukar tömköra och där vi hamnade i "trans" sist. Vilda gillar denna skogsdunge så i fortsättningen skall vi träna här istället för på ridbanan ett tag. Där finns både naturliga hinder, vattengravar och "koner"/träd:)   Här går hon i fin låg form...   Spanar efter fåren...

Ha en bra dag alla!

Ps. 14 dagar har gått sedan hösilaget packades i vakumpåsarna. Det luktar nyöppnat fortfarande Ds.

Försöket med höpåsarna fortskrider och verkar fungera alldeles utmärkt. Idag har dessutom hönäten kommit. Nu får hästarna ytterst lite hö så det dröjer innan "begränsad fri tillgång" kommer att testas. De betar en del även om det ser magert ut. Jag försöker lära mig att inte falla till föga och mata på dem en massa som de bevisligen inte behöver.

Det blev inte någon beställning av boots från England. Ville inte krångla med ev. byte. Hööks hade fått in både boots, gelsulor och wraps. Dessutom har de originalbroddarna:)

Wrapsen eller strumporna var alldeles för små dock trots att de skulle passa strl 2 som Vilda verkar ha på bootsen.

Hon var inte särskilt medgörlig när bootsen skulle på. Hon har alltid varit lite rädd om fötterna och sedan hålväggen bråkade i vintras så lägger hon hela sin tyngd på höger fram. Jag får alltid lyfta det benet framåt och sedan vika det med milt våld.

Därför trodde jag i min enfald att det skulle gå jättebra att få henne att sätta ner den hoven när de nya "skorna" skulle på. Men icke sa nicke. Hon vinkade så fint med booten flaxande på hoven. Med mycket tålamod och tjat "Sätt ned hoven", med tillhörande belöning och beröm så var de till sist på.

    Hon verkade tycka att de var helt ok att gå med. I traven lyfte hon lite extra på hovarna, vilket såg ganska snyggt ut;) Annars var den lilla promenaden mest bestående av matletande...

Imorgon tänkte vi inviga dojorna ordentligt med en ridtur. Hon har ömmat om framhovarna och jag tror att jag var för snabb med att rida när hon var nyverkad samt att hennes hålväggar börjat bråka igen. Men de senaste dagarna har hon varit oöm. Jag har hållt mig till tömkörning dock så det skall bli kul att rida igen.

Ha en trevlig kväll alla.

...som underlättar livet som hästägare är toppen.

Ni minns väl "Värmebaljan"

  Den enda modifieringen som skall till är annan tätning, då fogen lossat och baljorna delat sig. Det skall ordnas innan frosten. För er som vill tillverka en egen finns beskrivning på bloggen. För er andra som vill köpa en så har Börjes i Tingsryd börjat sälja nästan exakt likadana. (tyvärr gick det inte att länka till baljan. Sök på Värmebalja)

En annan idé som jag just nu provar är att vacuumförpacka hösilage i vacuumpåsar som man använder att packa in t.ex kläder och sängkläder i.

Även om vi denna gång fått tag i 50 kilos balar så blir det mycket spill när hästarna bara stödfodras och knappt det. Det hinner ju bli dåligt snabbt.

Jag hoppas att det funkar:

    Ca 40 kilo hösilage. Tar nästan ingen plats alls.

Ha det bra alla!

Hej alla!

Ibland undrar jag om det är något allvarligt fel på mig eller om alla hästägare ältar och funderar, analyserar allt i minsta detalj. Mer om detta längre ned i inlägget.

Igår var jag en stolt hästägare. Mina två snuttkusar skötte sig exemplariskt när veterinären var här. Själv hade jag laddat fickan med godis och psyket med tålamod.

Veterinären hade till Vildas förvåning också godis att bjuda på.

Båda blev ordentligt kollade i munnen med munstege och allt. Vilda hade väldigt fina tänder. En tand i vä. överkäke hade dock gått sönder och hade en vass kant. Enligt vet. brukar det ofta lösa sig av sig själv med nedslipningen, men jag skall ha koll på om hon blir besvärad.

Marko fick på sig munstegen ordentligt denna gång och vet. körde in handen. Oj, oj! Nej, inget allvarligt bara en massa på gång i munnen.

  Den här fick jag i present;)

Ännu en tand är på väg att lossa, men satt för hårt för att dra loss med fingrarna. Skönt att tänderna och munnen var helt normala. Inget annat vasst eller trasigt där. Men att lilleman är lite trött, hispig och disträ är ju inte så konstigt. Bett blir det inte tal om på ett tag.

Vaccinerade blev de båda två trots att det egentligen bara var dags för Markos Botvax, men nu har de äntligen kommit i fas med vaccinationerna och har jag tur dröjer det ett år innan nästa veterinärräkning...(vågar nästan inte skriva så).

Så till Vildas knäppande armbåge och snubbel. Enligt vet är det förmodligen något ligament som är lite svagt eller hamnar galet. Inget hon undersökte dock då jag tyckte det varit ok de senaste dagarna och att det så sällan det händer.

När jag red henne idag så snubblade hon dock lite då och då. Hon ville gärna gå på mjukt underlag och kändes lite "kantig" i framförallt nedförsbackarna Hon var även ganska seg. När vi kom fram till träden där vi tömkört sist blev det dock fart på henne när jag red runt träden i skritt och trav. Där var underlaget väldigt mjukt och hon verkade tycka det var roligt.

Det är detta jag analyserar och funderar på nu, grubblar. Hon har ingen digitalispuls, inte varm om hovarna. Dock tyckte A att de var varma i lördags då hon betedde sig liknande när A red henne. När jag kände tyckte jag alla hovar var lika varma runt om och absolut inte heta. Ibland tycker jag att hästarna har ganska varma hovar från och till när de är oskodda.

Sedan funderar jag över sadeln och om den är boven i detta.

Idag provade jag med en kilpad som jag snabbt förkastade.

Jag lade sadeln utan något under, tittade och kände. Den ligger jättebra överallt tills man spänner gjorden. Då reser sig bossorna bak något. Alltså trycks framvalvet ned. Jag provade att minska bomvinkeln något häromdagen med hjälp av sk fishinlägg, men då tyckte jag att sadeln låg "ovanpå" hästen och när jag drog åt gjorden var jag rädd att ortspetsarna då tryckte för mycket. Jag har även testat att fästa sadelgjorden i olika stroppar, men ingen skillnad. Skall testa en variant till nästa gång.

Visst kan jag använda fårskinnspaden ett tag, men jag tycker att sadeln borde ligga bra när den ligger bra löst på ryggen, kanske skall jag testa att inte dra åt sadelgjorden så mycket, men är lite rädd att åka runt;) Vildas runda mage gör inte saken lättare, men vi jobbar på det.

Funderingarna på sadelns inverkan är pga att jag rider mer frekvent nu, samtidigt trodde jag att den ökade träningen faktiskt hade gjort att hon inte har haft problem med detta på ett halvår. Om det nu är ett problem och inte flera. Visst funderar jag på fångtendenser, men hon står rakt över och går på hela hovarna och verkar som sagt ok vid undersökning.

Skall pröva att tömköra lite mer ett tag och se vad det tar vägen. Inget ont som inte har något gott med sig.

Så här rolig tycker hon att tömkörningen är: (Bilder från maj)

Stackars Marko fick inte följa med...

Det blåser i vanligt ordning, då gäller det att ha koll på ev. spöken i diket...

  Nja, här får nog du gå först matte...

Det är alltid lika spännande att gå förbi grannkossorna, lite läskigt låter det när de slår i hornen i metallrören.

Matte tappar koncentrationen och Vilda passar på...

Bonunsbild: Några av "Kalseröds musketörer" på vårpromenad...

Ha det bra alla! Orkar ni inte läsa svamlet så se på bilderna istället;)

Det regnar och är dystert mörkt ute.

Har köpt mig en godispåse som tröst. Hästarna är nattade redan. De hade sökt skydd i sin box. Varje kväll får de lite hö och sin eksem- respektive bantningsblandning. Då passar matte på att stänga till de stora hagarna. Hagen vid boxen är ganska mager och mycket är nedbetat. Tyvärr börjar den också bli lite väl geggig. Tänk om det kunde sluta regna. Helgen har dock varit helt ok. Marko och Vilda fick sig en tur ihop i lördags när min dotter A var här. Marko var dödstrött efteråt trots att vi tog den lilla turen på knappa timmen. Många intryck för en liten hjärna.

Jag kämpar med att vända och torka det våta hösilaget för att det skall hålla lite längre. Måste komma på något bättre sätt. Kan ju inte köpa och slänga...

Har en idé...

Planeringen för vinterfodringen pågår för fullt i min lilla hjärna. Jag tror det blir sådana här http://www.caisasshop.se/hastsmhnsmamaskigahonat-c-61_58.html

Om det fungerar med sk. begränsad fri tillgång så är det toppen. Men jag har inga som helst falska förhoppningar när det gäller matvraken. Däremot är det bra om givorna räcker lite längre och jag kan ju successivt se om det går att pröva med mat tillgängligt hela dygnet. Främst är jag intresserad av att få ned ättakten för Vildas del. Hoppas att hon inte är lika flink i att förstöra nätet som hon var med gräsreduceraren.

Det börjar även närma sig beställning av bootsen.

Dessutom skall jag införskaffa en pad som lyfter eller snarare fyller upp under bakvalvet på Vildas sadel. Hon har dåligt med ryggmuskler och har alltid haft, men nu sitter sadeln fint över manken men glappar bak när jag spänner sadelgjorden. När jag väl sitter på den så trycks den ned, men lite mer fyllning vill jag ha så den inte kippar. Funderar på en sådan här: http://www.lyckasridsport.se/gelpad-som-hojer-sadeln-bak-p-227-c-200.aspx Någon som provat eller hört något om den? Hon ändrar sig så mycket i kroppen och förhoppningsvis ännu mer ( åt rätt håll) så en ny sadel vill jag avvakta med. Ryggmusklerna får vi fortsätta jobba på med tömkörning och så småningom körning. Den bomlösa har tjockare paneler i bakkant än fram och sitter därför kanon på henne fortfarande i och med att den även formar sig efter hästen. Den använder jag dock inte så mycket vid uteritter, men skall ta mig i kragen då det är bra balansträning för mig.

    Det var mina planer det.

Vilka är dina?

Hej!

Mats jobbar, jobbar och jobbar. Sancho Panza min vapendragare och groom lyser med sin frånvaro. Det är i och för sig bra för då måste jag ta tag i mitt självförtroende när det gäller Marko/hispepellen.

Påminner mig om att vi faktiskt har gjort detta, utan större problem.

Det får vara min målbild.

I måndags tog jag tag i detta och efter att ha lurat in Vilda/utbrytardrottningen i en annan hage kunde jag och Marko gå ut i lugn och ro.

Först blev det en intensiv promenad med Duallygrimman för säkerhets skull. Det blåste och Marko var pigg som en mört. Han älskar att promenera, men blir litet väl ivrig. Det blev gå-fot-träning. Han brukar gå jättefint till en början men ju längre bort vi kommer desto mer bråttom får han och i sitt trygghetssökande kommer han allt närmare den som leder. Jag lyckades få en fläskläpp i ett oaktsamt ögonblick. Vi fortsatte sedan träningen på ridbanan. Det blev ett ordentligt drillande. Stanna, kom, back, stanna, kom, sakta, trava, slalom etc. Vi övade också på att gå in och ut genom stängselöppningen i den hagen där det nu inte är någon el på dvs ingen risk att förstöra det hela genom ett litet snedsprång. Till sist gick han jättefint: ett steg, stanna, ett steg, stanna genom öppningen. Duktig!

Efteråt var jag trött i kroppen och Marko var trött i knoppen.

Efter en stärkande paus var det Vildas tur.

Hon har ju haft lite upphakningar i vänster armbåge igen. Vet inte varför hon får det ibland. Det var längesedan sist, men jag har inte stretchat efter varje ridtur så nu har vi börjat med det igen om det kan ha betydelse? Hon är nog lite svag där och kan ha halkat i leran. I måndags var det knappt synbart och inget snubblande. För att inte belasta för mycket blev det tömkörning.

Hon har ju fått mycket bättre självförtroende i att gå fram vid ridning, men med mig bakom i blåsten blev hon tveksam. Jag fick ömsom leda och ömsom köra. I skogen tog jag tömmarna och där gick det bättre. Hon var inte särskilt villig till en längre promenad och matte tänkte: Om inte Muhammed kan komma till berget...Tömkörde mellan träden i skogsdungen. Backe upp och backe ned. Vilda lyssnade, frustade, krökte nacken och gick i form. Vi kunde böja och ställa åt båda hållen, växla tempo (dock skritt;)) och hon gillade det. Vi höll på i en halvtimme eller mer och kom till sist i någon slags trans. Helt underbart!

På vägen kunde jag tömköra hela vägen i både skritt och trav. Hon var fantastiskt lyhörd. Denna lilla måste helt enkelt köras in!

Suddig bild på en trött och duktig Vilda

Till sist lite shoppingtips:

Cavallo simple horse boots och tillbehör från England. Det blir billigare än att köpa i Sverige. Har nu ute några köpes annonser och nappar ingen på dem så skall jag beställa från England. Det blir 400-500 kr billigare med alla tillbehör moms och frakt än att köpa i Sverige.

Kollade även lite andra Engelska hemsidor och hittade denna.

Reflexväst. Tror att den fyller en jättebra funktion ute på vägarna.

Ha det bra alla!

Hej alla!

Har i dagarna två (nästan) suttit med foderstatsberäkning. Jag använde mig av en gammal excelmall jag haft förut. Nu börjar jag närma mig slutet...puh.

Var till en början väldigt nöjd med hösilageanalysen. Ts är bara på 41%, men det tyckte jag först var bra för då får de mycket att tugga. Sedan tror jag ju inte att Ts är 41% hela tiden. Jag brukar sprida ut hösilaget för att det skall torka lite och hålla längre särskilt i början när jag stödfodrar. Detta hade jag ju dock missat när jag öppnade första balen. Fy, det hade börjat komposteras, mycket snabbare än jag är van vid, men det är ju som sagt väldigt blött.

Energin är på 3,8 MJ/ per kg foder och smrp/MJ är 8,2. Så det bådar ju ganska gott för tjockisen. Marko får jag nog ge något kraftfoder vid sidan och kanske även till Vilda vid träning pga det låga energinnehållet.

Skulle här lägga in tabellen, men den fick inte plats...

Det är lite krångligt att skriva in fomlerna och lägga in all data i Excel, men det är värt det när man sedan kan ändra mängderna och programmet räknar själv:)

Ha en bra dag alla!