Hej alla (som är kvar;)) Det var längesedan.

Doris har en försmak för teknik därför får man passa dator och sladdar från hennes käftar. Dessutom hatar hon när jag sitter vid datorn och ställer sig framför och på den vilket resulterar i att hon kommer åt en del kortkommandon som matte sedan får försöka klura ut för att få rätt inställningar igen…

Har därför mest använt mig av mobilen och fb för att skriva av mig. Inte för att jag tror att alla icke djur- och hästintresserade vänner är så särskilt intresserade av alla djurrelaterade inlägg, men, men.

I söndags började Doris löpa. Hon är mycket lugnare än vanligt, mer lydig och hungrigare. Trosorna är inte poppis att ta på dock.

 

Hennes lugnare sätt har gjort att hon kan sova sked med Radar. Här störde jag dem dock.

Har börjat komma igång lite mer med Marko igen, men i torsdags för en vecka sedan blev han sjuk. Redan på onsdagskvällen såg han lite hängig ut. På torsdag morgon petade han i sitt hö och sköljde bara munnen med vatten. Han var slö och hade dåliga tarmljud framförallt på vänster sida. Vi tog en timmes promenad för magens skull.

Han försökte beta men släppte ut gräset igen. Han kunde inte knipsa av sly när han försökte. Buken var uppdriven och då han fallit ur en del över flankerna såg det väldigt konstigt ur.

Efter att han tappat vinterpälsen har han sett tanig ut över flanker och bog. Han känns dock helt ok över revbenen, men har inga fettdepåer som förra året.

Efter mycket om och men fick jag tag i Distriktsveterinärerna. De hade hänvisningar till telefonnummer som hade hänvisningar till andra nummer och så vidare. Min ordinarie veterinär kunde inte komma, men erbjöd en akuttid på mottagningen om vi ej fick tag i någon annan.

Övriga veterinärer häromkring var också upptagna. Jag fick råd om att gå och vila, gå och vila med honom.

Hovslagaren dök upp före veterinären. Honom hade jag nästan glömt av i allt ringandet. Båda hästarna blev verkade i alla fall.

En jättetrevlig veterinär kom så ut och lyssnade efter tarmljud som var något nedsatta till vänster som sagt. Hon rektaliserade och sondade samt fyllde på med några liter vatten på min inrådan. Hon hittade inget stopp.

Hon undersökte munnen och det enda hon hittade där var en tand på väg upp i överkäken. Det var lite blodigt runt. Han tempade lite vilket han inte hade gjort på förmiddagen. Infektionsprover togs och Erlichia. Muskelbristen på flankerna var inget hon tyckte var anmärkningsvärt. –Det är ju bete snart!

Lilleman fick smärtstillande injektion och jag skulle ge honom Metacam via munnen dagligen och var det inte bättre/bra skulle jag höra av mig på måndagen för en tid på kliniken.

På torsdagkvällen började han beta ordentligt och vi gick matpromenader med lånat regntäcke. Han har ju aldrig haft något sådant och Vildas gamla var för litet. Jag som tänkt att ge bort det täcket eftersom det aldrig används.

Tror nog att det kan vara bra att ha.

 

Matpromenad efter massage och byte till varmt och torrt täcke. En trött Marko.

Regnet stod naturligtvis som spön i backen och jag själv hade aldrig ro att dra på mig några regnbyxor så jag var ordentligt nedkyld när kvällen kom.

För att försöka få honom att dricka gav jag kroppstempererat vatten med äpplejuice i och det var högintressant. Han doppade dock mest höet i och blaskade runt med mulen.

 

På kvällen bajsade han och är det inte konstig vad glad man kan bli för lite skit.

På fredagen drack han 8 liter i ett svep en timme efter smärtstillande. Provsvaren var negativa. Dock lite låga trombocyter vilket min oroliga hjärna hakade upp sig på.

 

Fick inhandlat ett tunnare regntäcke. Här visar han intresse för den lilla sjön som bildats efter allt regnande, men det blev bara lite blaskande runt med mulen.

På lördagen var han pigg och galopperade till och med. Det blev svårare att hålla koll på kissandet och bajsandet dock. Helgen gick och han åt, drack om än sparsamt och bara ljummet vatten, kissade och bajsade. På måndagen hade jag jobbat natt och ringde till vet.

Lämnade mitt telefonnummer men hade vänt på siffrorna vilket jag fattade först på eftermiddagen. Ringde åter upp. Veterinären som varit ute skulle höra av sig på tisdagen.

Tisdagen kom och mobilnätet låg nere. Fick tag i min ordinarie veterinär som på kvällen hade mottagning och även så hennes man som är hästtandläkare. Fick en akuttid. Jag skulle inte ge något smärtsitllande för att det skulle vara lättare att undersöka.

Först skulle hon undersöka och om något verkade på tok med tänderna skulle vi få vänta ett tag där för att få komma till hennes man.

Jag hade halva dagen försökt få tag i en transport för vår har golvet ruttnat på när den bara stått. Efter en del krångel med detta hittade vi en att hyra för ett väldigt humant pris dessutom. Det blev lite lastträning, sedan snabb middag och sen iväg med en otroligt duktig häst. Med morötter som belöning kommer man långt och jag var en stolt matte som återigen insåg hur lyhörd Marko är. 

   

 

Lilla Doris var också lättlastad...

Väl framme fick vi ganska snabbt lasta ur, vilket gick galant. Han fick backa ett steg i taget med morotspaus mellan varje steg. Medan vi väntade fick vi promenera i manegen. Det var riktigt spännande. Det var en liten shettis och en islandshingst där samtidigt.

Shettisen var högintressant tills Marko såg något. Han gnäggade och lyfte blicken mot någon där på väggen. Det var ju en kompis, precis lik honom själv.

 

Här är dock efter undersökningen när husse promenerar ur det lugnande så att matte kan fota. Fortfarande är vägghästen himla fin...

 

Marko fick beröm för sitt fina steg av veterinären. Hullet tyckte hon inte var något att hänga upp sig på utan tyckte det var bra att han inte hade depåer vid skuldrorna och att han var perfekt i hullet annars. Muskelfattigheten kan bero på blodmasken. Han har 700 EPG, men vi avvaktar med avmaskning tills han är som vanligt igen.

Sedan var det dags för den lugnande sprutan, vilken verkade snabbt.

 

Underläppen blev allt längre...

 

Munnen undersöktes och hon gick ned med fiberoptik och undersökte svalget ordentligt. Inga sår på slemhinnorna hittades. Hon tyckte vid den yttre undersökningen att han var något svullen över svalget. Tanden som är på väg borde inte orsaka så mycket smärta att han slutar äta och dricka. Den såg normal ut. Hon trodde att något gjort väldigt ont och att det kanske var på väg att släppa.

Vi skulle inte ge mer smärtstillande och skulle fortsätta erbjuda ljummet vatten. Om han blev sämre kunde jag smsa henne även på helgen för ev. utskrift/hämtning av mer Metacam.

       

Lite lullig fortfarande. När han piggnat till lekte vi manegen. Lite sidvärtes och framdelsvändningar. Vad roligt det var och inget gräs som distraherade. Lille Marko är fantastisk.

 

 

 

Väl hemma stängde vi in hästarna för ovanlighetens skull pga det lugnande.

 

Såhär trötta var de dagen efter;)

 

Igår tyckte jag att han åt väldigt långsamt och drack sämre, men idag äter han bra och har druckit dock bara ljummet vatten fortfarande. Hoppas att han blir helt smärtfri snart.

Inget ont som inte har något gott med sig. Nu har Vilda vant sig vid att vara själv i hagen längre stunder och jag kan ta ut Marko alldeles själv utan att hon smiter.

Tänkte ta en ridtur på henne idag, i lördags tömkörde jag henne och hon var jättelyhörd tills hon blev Extremt hungrig och försökte norpa åt sig gräs här och var. Vilda är Vilda...

Ha det bra alla! Hoppas att kunna blogga lite mer i fortsättningen för jag har saknat det och er.

Hej på er!

Här är min hemsida http://www.leatherbyvivo.n.nu/ Den är under konstruktion dock, men där finns en gästbok i alla fall. Jag kommer att försöka följa era bloggar om än sporadiskt för tillfället.

Många kramar till er alla!

Hej alla!

Som ni säkert märkt så blir det alltmer sällan jag skriver i bloggen. Det tar mig emot att ta bort den helt då den hängt med sedan 2008 när jag och Vilda precis hade börjat vår resa tillsammans. Här er ett av de första inläggen jag skrev för nästan exakt fyra år sedan: http://perasperaadastra.bloggplatsen.se/2008/03/24/592253-vilken-fantastiskt-duktig-hast/ Just nu vet jag inte vart tiden tar vägen eller om jag bara tröttnat.

Jag vill i vilket fall tacka för alla kommentarer och tala om hur otroligt roligt det varit att lära känna flera av er genom era fina bloggar, tankar och åsikter.

En sista uppdatering: Vilda blir allt finare i kroppen och vi tar nu ridturer medan Doris får vara inne själv. Det går riktigt bra. De två senaste gångerna har hon inte gjort sönder något. Marko är mitt stora dåliga samvete, men skall ta tag i honom med. Jag måste fixa lite nya slussar i hagen så att inte Blixt Gordon (hungriga Vilda) sticker ut när jag tar ut honom. Vi har ju ändrat lite i hagen och då kan jag inte ta ut honom utan hjälp.

Doris går från klarhet till klarhet när det gäller det mesta. Ett problem är dock att hon springer efter folk som promenerar med eller utan hund, cyklar och i viss mån bilar utanför tomten. Det hjälper inte att låta henne sticka och själv stanna kvar. Hon verkar kunna följa med vem somhelst till världs ände, suck! Får försöka komma på nya lösningar på detta. Hon är en otroligt glad, social och kärvänlig individ, vilket är toppen men också innebär att alla är hennes vänner, även om de själva inte riktigt håller med henne om det.

Läderpysslet tar mer och mer tid, både rent praktiskt men även när det gäller att komma på nya designer och lösningar. Jag kommer att skaffa en hemsida även om jag än så länge håller mig på hobbynivå och bara tagit emot lite beställningar från vänner. Så småningom kanske det blir annorlunda. Jag återkommer med adressen så kan ni följa mig där istället.

Jag kommer kanske tillbaka till bloggandet när jag känner att jag har tid. Nu pågår förberedelser för vårens HLR-utbildningar samt planering och ihopsnickrande av läkemedelstbildningar som jag kommer att hålla för kommunens undersköterskor. Sedan är det sommar och vem vet vad som händer då? Förhoppningsvis har jag vågat mig upp på Marko igen och bara det är väl värt ett blogginlägg?

Många kramar till er alla! Jag säger inte hejdå utan på återseende!

Från oss alla till er alla. Många kramar och vi ses snart igen!

En liten sammanfattning av veckan:

Söndagstur med både häst och hund i underbart väder. Doris fick öva sig på att hålla sig framför Vilda samt att gå kopplad då och då.

   

Vilda fick ordentlig trafikträning. Vi tog en runda som innebar lite längre sträckor på 70-vägen än vi brukar ta. Hon reagerade ordentligt på en lastbil som kom på den större vägen strax innan vi skulle svänga in på den. Jag var mest orolig över att hon skulle backa på Maria och Doris. När vi väl kom ut på vägen fick vi möte med en bil samtidigt som en annan kom bakifrån. Vi travade fram till en väg framför en gård och släppte förbi bilarna. Vilda steppade lite även då. Försökte ta till mig tipsen från polisträningen på ponnyakuten och inte bry mig om farorna vi mötte sedan, utan bara ha blicken rakt fram. Det var ovanligt mycket trafik. På sista 70-sträckan blev vi omkörda av tre bilar i snabb följd. Vilda saktade lite på stegen, men rörde inte en min annars. När de kommit bakifrån har jag annars försökt vända henne mot bilarna eller gå ut på en åker, ofta på mindre vägar. Här var det inte så lämpligt att korsa vägen, och det var ett ganska stort dike mellan åker och väg. Så allt sammantaget gav det väldigt bra resultat. Hon är annars lite lurig och kan skjuta ut rumpan när bilar kommer bakifrån, men inte ens en tendens visade hon. Jippie! Nu kanske jag vågar mig ut ensam på mer trafikerade vägar i fortsättningen.

   

   

När vi snart var hemma igen,fick en trött Doris mer energi och skulle försöka leka med Vilda. Jag fick hålla reda på Vildas ändalykt så det blev en del sidvärtesövningar på vägen och åkern. Vilda verkade leksugen hon med.

    

Igår styrde jag och Maria kosan till Göksäter. Vår lokala billighetsaffär. Jag köpte bl.a. en verktygslåda till mina läderverktyg och lite fler fina fodertyger.

 

Dagens happening var bilbesiktning. Väldigt bra miljöträning för liten hund.

   

Bilen gick inte igenom felfritt, men nu vet jag vad som är fel och Mats får en "att göra lista";)

Ha en bra dag alla!

Hej alla!

Är det våren som kommit?

Det tyckte i alla fall djuren igår:

Isen har smält och det har blåst och regnat en del innan solen kom igår. Det innebar en rejält blöt bädd i boxen. En del vatten hade kommit underifrån genom betongplattan. Men det var ingen bassäng som det var förra året. Nu har hästarna en ny torr bädd och det var tur att jag väntade till gårdagen med att mocka ur annars hade det nya ströet varit blött det med. Just nu kör vi med torvmix. Tycker det funkar toppen när det har varit minusgrader ute och det blir lite luftigare än bara torv.

Igår fyllde min yngsta dotter E femton år och så fick hon sig en flaggdag.

I present fick hon bl.a. ett armband av mig, så nu har jag åstadkommit två alster i läder och det blir bara roligare och roligare. Har många idéer i huvudet och behöver köpa till lite mer verktyg och annat. Det verkar som om detta passar mig som handen i handsken. Jag är inte så förtjust i att sy med maskin för jag lyckas alltid trassla till undertråd och annat. Så handsytt får det bli i fortsättningen med.

Mina alster, så långt:

           

Nej nu till städning. Efter influensan har jag bara gjort det nödvändigaste här och det ser därför ut därefter. Doris hjälper till att hålla det stökigt;)

Ha en bra dag, i våren?

En uppdatering och förlåt alla bloggare att jag är dålig på att kommentera hos er. När det är mycket hemma brukar jag passa på om det är lugnt på jobbet. Nu har vi dock väldigt mycket även där. Men jag försöker att läsa hos er jag följer så jag har inte glömt er.

Jag har påbörjat mitt läderpyssel och väntar på lite kompletterande material. Men har kommit en bit på vägen. När Doris sover middag skall jag stansa hål för sömmen och färga lädret rött.

Början till ett hundhalsband

 

Här är provlappen där jag färgat lädret och provat lite verktyg. Dessa färgerna blir det på Doris halsband:

På vårt lokala "Ullared" hade de det fina ull/polyestertyget i flera färger. Perfekt att fodra med och det behöver inte fållas. Har även köpt ett lila, men skall nog köpa på mig ännu fler färger innan det tar slut i lager. Skall börja skissa på ett pannband till Vilda också.

I söndags blev det en favorit i repris. En söndagstur med Ebba, Vilda och Marko. Hästarna var mycket lugnare än sist då det hade töat lite och gräset tittade fram under snötäcket. I skogen fanns det till och med färskt grönt gräs mellan träden. Det blev flera åsnestopp. Marko kan allt han med och han är väldigt stark;)

Här ett planerat stopp när de skött sig bra en längre stund:

Gran kittlar dödsskönt i kistan och så har det inbyggt munvatten;)

 

Jag och Ebba sjöng för hästarna. En salig blandning av sommarsånger och barnsånger. De verkar gilla det. Vi brukade alltid sjunga för Vilda när hon blev stressad eller bångstyrig på promenaderna när hon var yngre.

Det var riktigt mysigt. Tanken var att Doris och Mats skulle följa med, men Doris fegade ur. Hon fick sig en liten spark av Vilda häromdagen. Den tog i sidan och hon fick en liten lufttur, men var helt oskadd. Efter det så är Doris mer skeptisk mot dem, vilket är ganska bra. Nu håller hon bättre avstånd från hästarna och kan vänta utanför stängslet på mig.

Tittade på det senaste avsnittet av Ponnyakuten på svt-play igår. Intressant med polishästarna och deras miljöträning. Egentligen skulle alla lägga mer tid på sånt. Jag själv borde ta mig i kragen och träna oftare. Även om jag tycker att de får en del miljöträning gratis tack vare bilnördarna här hemma som väsnas i garaget och spelar musik. Men det är skillnad på störningar hemma och på sådant som dyker upp längs vägen när man är ute på tur. Vilda är dock ganska cool. Marko har blivit avsevärt mycket tryggare den senaste tiden. Kommer ihåg när vi köpte honom. Då gick det knappt att ta på grimman. Nu tolererar han det mesta och på kvällarna när de får sitt hö passar jag ibland på att hänga och klänga lite på honom.

Hur miljötränar ni?

Tänkte få en ny touch på bloggen. Lånar därför ut den till djuren. Först ut är Vilda:

       

Hmm, här är det lugnt och skönt. Matte har fullt upp med den där lilla svarta saken. Skaffa hund hrmpf...Men inte mig emot. Att arbeta en gång i veckan är precis lagom för min del. Sensommaren och hösten har varit hård. Motionerat har jag fått gjort så det räcker och blir över.

Jag tjock!? En av mattes många idéer tror jag snarare. Vet hon hur det känns att alltid vara hungrig och hur det påverkar mitt humör? Jo humöret har hon nog fått känna av. Men hon är väl så dum att hon inte förstår sambandet för inte får jag mer mat för det.

Missförstå mig inte. Jag gillar matte, men hon är svår att förstå sig på ibland. Människor i allmänhet är väldigt konstiga och vill att vi hästar skall göra konstiga saker.

Sedan är hon envis som attan. Om jag vill stanna så skall hon ha mig framåt, om jag vill springa så bromsar hon mig. Vad är meningen med det hela? Ibland låter jag henne få som hon vill. Då blir hon så glad och säger att jag är duktig. Det känns bra! Men ibland måste jag påminna henne om vem som bestämmer. Bara så att hon inte glömmer det.

Som igår t.ex. både jag och Marko var hungriga och sugna på något gott. Matte är faktiskt inte dummare än att hon kan räkna ut det. Då kommer hon med fickorna fyllda av godis ut i hagen. Hon bad mig backa några steg och ja, ja det gjorde jag väl då för att få en sån där god, knaprig sak.

Marko är ju dummare än tåget. Han gör sig till och flyttar runt rumpan. Korsar benen sådär löjligt framför sig när matte står framför och går lika tokigt själv. Matte säger att han är jätteduktig. Dum är han som gör så många saker innan han får belöning.

    

Jag nedlåter mig inte till såna dumheter. Men matte försökte ändå. -Flytta rumpan, ber hon mig. Jag står kvar. Då trycker hon med handen mot rumpan. Knappast, tänker jag och flyttar tyngden åt det hållet. Mig kan man inte putta runt hur man vill. Men det där godiset ville jag ju ha så jag försökte helt sonika ta det ur handen och bet till, hoppsan det var viss mattes tumme, Blä!

    

Då gick hon till den dumme Marko istället och som han mjäkade för en liten godisbit. Matte visade bara med händerna i luften, och som han fjollade runt för en sketen godisbit. Nej, dummare häst får man leta efter. Men han är en bra kompis även om han inte är den skarpaste kniven i lådan.

Nej, nu är det snart lunchdags. Over and out!

 

Veckan som gått har varit ganska lugn...

men ändå kommer jag tänka på Murphys lag...eftersom jag bara har skitsaker att gnälla om. För även om jag är ganska glad och nöjd med tillvaron just nu så är det liiite skönt att gnälla...

Bilen fick för sig att tända oljetryckslampan på väg till jobbet häromkvällen...Behöver jag säga att jag bokat besiktningstid på onsdag.

Självklart skall den krångla då.

Dessutom har liten monsterhund tuggat sönder bilbältet på passagerarsidan. Det gick på några sekunder och detta när vi var på väg till Göteborg. Jag satt i telefon samtidigt som jag försökte lugna hunden genom att försöka få igång bilstereon (idioti eller simultanfömåga, välj själva).

Mats hade bytt kamremmen på bilen och lossat batteriet. Stereon ville att jag skulle knappa in en kod. Den där koden som låg på ett bra ställe inne i huset.

Tja, jag trodde jag visste på ett ungefär vilken koden var. Efter tre försök visade displayen "OFF". Trodde att det bara var att lossa batteriet igen och få tre nya försök, men se den gubben gick inte.

På jobbet blev jag utslängd ur det nya journalsystemet för att jag gjort tre felaktiga inloggningsförsök, trots att jag bara försökt en gång (tror jag  ). Veckan innan hände samma sak i schemaprogrammet.

Är det bara otur eller är den begynnande demensen i ett galopperande skede?

Det blir till att köpa nytt bilbälte och lämna stereon till Volvo (helt i onödan och säkert för dyra pengar). Vad göra med Doris? Hoppas sylarna till tänder ramlar ut snart. Det är inte första bältet som är snittat...

Doris "Karloff" ...och fröken matvrak...

Ha en bra dag alla!