Att träna djur är bland det roligaste som finns. Några saker som är viktiga dock är tajmning och tydlighet. De gånger man misslyckas beror oftast på fel tajming eller att man är otydlig. Att man är otydlig kan bero på att man inte riktigt vet hur man skall göra eller att man ber om flera saker samtidigt, att man velar. Som tur är är människan läraktig även om hon är ganska mycket trögare än djuren.

Här otydliga/veliga jag i en favorit i repris från vintern 09/10. Här var det ett tag sedan vi tömkörde och snön gör att matte blir veligare än vanligt. Vilda tappar fokus, men är den som sköter det hela bäst:

Vi båda har utvecklats en del sedan dess, tack och lov;)

Här är också några exempel på vad som kan hända när man är otydlig. Det är inte så lätt med nerver och störningar runt omkring:

Doris: Det går framåt och hon gillar att hoppa hinder. Bra då kan hon springa framför och visa lata Vilda;)

Inkallningen har suttit som en smäck, men nu har hon lärt sig att slå dövörat till när det passar henne.

På söndag skall vi på första valplektionen. Det skall bli spännande. Hon kan ju lite redan, men att öva hundmöten och koppelträning kommer att bli nyttigt.

Vilda: Har enligt beräknad vikt gått ned 45 kilo sedan september. Inte undra på att hon har lite humör;) Men hon behöver gå ned ytterligare innan våren kommer med det "feta" gräset.

Marko: Han har lite "semester" för tillfället, då tiden går åt till Doris och Vildas viktnedgång prioriteras just nu. Men jag passar på att hänga på honom i hagen och träna lite löst när jag ändå är i hagen. Nu har han slutat flytta undan från mig när jag hänger på honom. Han är väldigt lätt att flytta, men ibland skall man ju stå still;)

Ha en bra dag alla!

...denna från Stina.

Passar bra just nu då liten hund är rastlös och jag måste få eldat, få på mig kläder och sticka till affären innan stallpyssel m.m Kanske återkommer jag ikväll med ett riktigt inlägg?

5 snabba frågor - mina svar

Jodphurs eller ridstövlar:  Helt klart Jodphurs eller andra ridskor. Stövlar har jag svårt att hitta som är sköna, passar mina vader och inte kilar fast sig mot sadeln.

Helskodda eller oskodda ridbyxor: Gillar nog halvskodda bäst, för att vara krånglig.

Svart eller brunt läder: Tycker bruna selar är snygga, oftast blir de dock nästan svarta när de är så gamla som mina. Bruna tömmar ska det ju vara om det inte är bröllop eller begravning, Har ofärgade som åldras vackert. Svart läder gillar jag på träns, men även ljusbrunt/ofärgat. Har även kollat in ett rött träns till Vilda. Tycker det beror på vad hästen har för färg. På bruna hästar är det inte så snyggt med en brun färg som inte avviker så mycket från hästens färg.

Stall eller lösdrift: Har prövat både och. Det finns fördelar med båda. För mina pälsbollar som inte ens kräver vintertäcken är lösdrift perfekt. Det ger dem även skydd mot insekter i början av våren/sommaren och de kan vara inne/ute när de vill under dygnet. Det känns riktigt bra och hästvänligt. För min egen del så slipper jag in- och utsläpp. Samtidigt kan jag stänga in dem i boxen om det skulle bli extremt väder eller om någon blir sjuk. Är dock inte ofta det krävs. Tror på att rörelse är mer läkande än stillastående i de allra flesta fall. För de som tror att det är mycket mindre jobb så är det inte så. Men man behöver inte vara lika tidsbunden. Hästarna behöver aldrig stå och stampa inför in- eller utsläpp om man är sen någon dag.

Spån eller halm: Helst hade jag velat ha halm i alla fall överst i bädden i uteboxen. Men pga Vildas luftvägsinfektion förra året så vågar jag inte. Det är ganska vanligt med mögelsporer i halm. Spån är tyvärr också mer irriterande för luftvägar hos känsliga hästar. Torv är toppen och det tas snabbare hand om av naturen. När det blir väldigt kallt så fryser det dock i uteboxen, i år har vi klarat oss från det. Blir det riktigt kallt får man blanda med antingen hampaströ (dyrt!) eller så blir det Torvmix i år.

Helst skulle jag velat ta en ridtur, men det är svårt att komma iväg på dagarna när jag är själv hemma med Doris.

Idag har den lilla bushunden blivit vaccinerad. Då skall man ta det lugnt, men hur man gör det har hon inte riktigt fattat. Tog därför en promenad något längre än vi tidigare har tagit.

Först en visit hos hästarna...

Morot är mums...

Kan jag få kicket?...Vadå!?

Doris håller sig på behörigt avstånd...

Men de fyrbenta är allt ganska intresserade av varandra...

Allt måste undersökas...

Väl hemma igen, en liten sväng på rid-"Agility-banan...

Är det rätt såhär?

Tjoho!

Nu sover den lilla. Precis som planerat. Idag skall julen ut och rövarkulan måste städas.

Ha en underbar dag alla!

Hej alla!

God fortsättning på det nya året och lycka till med alla era planer för i år.

Här går livet sin gilla gång, fast det är inte så lugnt som det låter. Återigen skyller jag min frånvaro på bloggen och brist på kommentarer hos er på tidsbrist . Eller lite skyller jag den på sladdgnagaren även kallad Houdini. Nämligen Doris...

Lämnade henne sovande i köket igår kväll när det var dags för hästarnas kvällsmat.

och möttes av detta samt en liten överlycklig skognagare...Imorse var gallret stängt men hunden var ändå på fel sida   Släng er i väggen alla Världscups hoppare...Att hoppa tre gånger sin mankhöjd är inte många hästar som klarar. Tur är väl det. Tänk vilket högt elstängsel som hade krävts...

Jag och Mats turas om att vara hundvakt på helgerna när det är mycket som behövs göras.

Igår var det strålande sol, några minusgrader och som gjort för en ridtur.

Det var lite halt fläckvis, men inte värre än att det gick att styra runt. Vi tog en liten runda på åkern till vänster där marken var ganska hård och plan. Efter lite volter och försök till skänkelvikningar fortsatte vi vår tur. När vi kom upp på en höjd frös Vilda till och reagerade för ljudet av en hundvisselpipa som används när de vallar får. Vi stod och lyssnade och tittade en lång stund. När vi sedan fortsatte var hon märkbart stressad och försökte springa från det obehagliga. Inte likt Vilda. Några halvhjärtade bockningar blev det med samt ett försök att vända hem igen. Men vi fortsatte in i skogen. Hon taktade så någon trav blev det inte utan snabb skritt med många förhållningar. Att något smällde till ordentligt när vi var mitt inne i skogen gjorde inte henne lugnare. Hon lade en nervbajs annars sköter hon sällan magen under ridturer.

Trots stressen så lyssnade hon fint när vi fick sicksacka oss fram mellan isfläckarna och hala partier i skogen. Inte förrän gården och Marko blev synliga igen slappnade hon av. Jag själv kände mig trots den stressade hästen väldigt trygg, vilket känns bra eftersom jag inte är van vid att Vilda ligger på gränsen till en skentur.

Hemma igen...

Hon blir allt smalare. Glömde dock att mäta bröstomfånget, men jämfört med förra året:

Man måste dock få fylla på med litet gräs efter en sådan stressig ridtur...

På återseende!

Hej alla!

Hoppas ni har haft en riktigt god jul.

Idag har jag och Vilda äntligen kommit ut på en ridtur. Det blåste som attan, men var lugnt och skönt i skogen. Det var mycket att titta på längs vägen. Vimplar som blåste i vinden, nedfallna träd och grenar. Efter lite övertalning vid grannhästarna i vanlig ordning så gick det riktigt bra bara hon fick stanna och spana in lite spöken och troll. Några tuggor enebuske och gran slank ned i farten. Hon var riktigt pigg och det var hela två veckor sedan vi kom iväg sist. Sadelgjorden fick dessutom spännas några extra hål, så trots mitt dåliga samvete är jag väldans nöjd.

Näste man till rakning är Marko. Så jag hoppas kunna tajma in träning eller promenad när Doris sover middag.

Doris växer så det knakar. Regntäcket når inte längre till svansen. Halsbandet som vi använder ganska sällan sitter för tight på innersta hålet från att ha varit för löst. Hon fyller nu ut sin bädd:

Här den 15/12. Visserligen ihopkrupen, men tar bara upp ena hörnet.

Här idag den 27/12

Hon måste ju få växtvärk?

Försökte väga henne första dagen på hushållsvågen. Den visade 4,4 kg (ca då hon inte var helt stilla). Igår vägde jag henne efter att ha "klickat" henne till att kliva upp och sätta sig på personvågen: 5,2 kg. Hon har alltså gått upp 800 g på 11 dagar. Fascinerande.

Tränar gör vi. Nu kan Doris "sitt", "ligg", "hit, även med störningar", "kryp" och "tass". De två sistnämnda sitter inte till hundra procent ännu:)

Annars är det en hel del "Nej". Hon är extremt enveten (undrar om jag dras till envetna individer;)).

När hon är vaken är det näst intill omöjligt att fota henne. Antingen rör hon sig alldeles för snabbt eller så springer hon in i kameran.

Här ett försök när hon dödar en tomteluva:

Inte ens maten distraherar tillräckligt. Hon är redan på väg till kameran.

Här har hon somnat i soffan på E´s bröst...

Ha en trevlig kväll alla!

En riktigt

GOD JUL

önskas

från oss alla till er alla

Pga snöbrist får ni hålla till godo med arkivbilder från förra året.

Ha en underbar jul alla!

rubriken kunde ha varit "Trött småbarnsmamma". Det är inte så himla stor skillnad på valp och bebis. Förutom att valpar inte är välkomna där det säljs julklappar och att man inte brukar ha blöjor på dem. Jag ammar ju inte i alla fall;)

Men Doris sover i alla fall hela nätterna. Det har inga av mina riktiga bebisar gjort.

Hon tycker att hästarna är stora och läskiga, medan katterna är väldigt intressanta. Har försökt förklara för henne att hästarna är hundra gånger snällare mot små valpar än trängda katter. Men det förstår hon inte alls och fortsätter försöka leka med de ovilliga och fräsiga katterna. Det har dock gått över förväntan. De blir allt modigare. Två av dem är dock löjligt rädda för henne. Den ena har antagligen blivit hundbiten. Han blev ordetligt tilltufsad för ett par år sedan, men vi vet inte vad som angripit honom, gissar på att det varit en räv eller hund.

Marko har putsat Doris på huvudet när vi varit ute med lunchhö. Jag hade henne i en sjal på bröstet första gången. Doris var dock skeptisk och morrade lite. Andra gången hade jag henne i en ryggsäck på magen och då kröp hon ihop på botten av den när Marko skulle nosa på henne. Häromdagen gav jag hästarna höet i hagen och Doris satt utanför, men kunde inte låta bli att komma till oss. Det var läskigt att gå vid de stora djuren. Hästarna tittade bara lite på henne och fortsatte tugga. Jag lyfte upp henne till Marko som återigen blåste på henne försiktigt och putsade henne med mulen. Doris kröp ihop, men verkade lugnare.

Igår var vi och inhandlade en fleeceoverall för hon tycker att det är lite kallt med regntäcket. Det är dock ingen chans att få på overallen när det är kissdags utan den får hon ha när vi skall vara ute lite längre stunder.

Annars är det mest "ON eller OFF" på den lilla. Busa, kissa, äta, bajsa kissa, busa, kissa, sova, kissa osv.

Har dåligt samvete för hästarna igen, även om de säkerligen uppskattar att äta och vila. Har tänkt att komma ut och rida/träna på kvällarna när Mats kommit från jobbet, men då har jag varit väldigt trött. Vi får snart rutin på det hela och förhoppningsvis kan Doris hålla sig längre stunder snart. Hon får öva på att vara ensam när jag mockar och packar hö. Bara hon är nykissad så funkar det bra.

Idag blir det en tur till Granngården för att köpa torv. Det är lite gnälligt i bilen, men hon vänjer sig allteftersom.

Imorgon blir det julklappshandling. Barnen har jullov och förhoppningsvis har jag någon "frivillig" hundvakt (annars blir det ju inga julklappar).

I förrgår fick Doris besök av sin mamma och lilla chihuahuan Nils:

Det blev full fart och sedan var hon trött. Helst vill hon somna i knäet eller famnen  

Ha en bra dag alla! Nu skall jag passa på att ta disken innan bebisen vaknar.

Igår hämtade jag det lilla underverket

Det blev premiär för många saker:

att åka bil

Det var lite svårt att förstå det där med att sitta fast i bältesselen, men idag gick det redan bättre.

att få på täcke och halsband och att var ute i naturen.

Kallt och blött var det, men Doris var duktig och kissade.

Inne blev det full fart och mycket bus med alldeles egna leksaker

Hon är snabb på att lära sig. Efter bestämda Nej! när det gäller att nafsa i byxben, bita i sladdar och blanda in småbett i pussandet så har hon redan lärt sig.

Sedan finns det teorier om att man inte skall säga Nej eller korrigera en hund. Jag tycker att det är att gå för långt. Jag använder främst positiv förstärkning när det gäller hästarna med, men man måste ibland säga ifrån.

Vissa beteenden kan man ignorera t.ex skrapande i stallgången (eftersom det inte är något att tjafsa om och det blir ganska ointressant om det inte ger någon effekt) Om däremot hästarna är buffliga brukar jag be dem backa vilket är en sorts negativ förstärkning från början men som blir mer en avledning eftersom vi använder backen även vid arbete. Nej! säger jag när de bråkar med varandra när jag kommer med mat, för det är en säkerhetsfråga. Vilda får även ett Nej! när hon försöker ta Markos mat sedan visar jag henne med handen mot hennes hög. Ett barn som inte får lära sig vad som är fel kan omöjligt heller gissa sig till det om det aldrig blir tillrättavisat.

Jag tror det här med själva orden Positiv respektive Negativ förstärkning gör det krångligare än det är. Om man jämför det med blodprov och man får ett positivt svar på ett HIV- test så är ju det ett negativt besked. Medan ett negativt svar är ett positiv besked. 

Jag tror att det har blivit fult att använda negativ förstärkning mycket beroende på att man feltolkar innebörden. Mycket av det vi gör med hästarna är ju negativ förstärkning. Att flytta från tryck är ett utmärkt exempel. När man har fått hästen att göra förflyttningen så släpper man trycket och kanske belönar man den med en godisbit när man lär in rörelsen. Då blir det ju plötsligt en positiv förstärkning i alla fall.

Vad jag menar är att man inte kan ignorera allt. En del saker går jättefint att ignorera eller att avleda hunden, barnet, hästen från. Men andra saker bör man visa är fel från början. Det är inte roligt när en stor hund hoppar på en och biter en i ansiktet hur glad hunden än må vara och hur väl den än vill. Det är väl tryggare för hunden att veta att det är fel än att försöken till att ignorera beteendet leder till frustration hos ägaren och kanske till att han eller hon blir arga till sist? Jag tror det är svårt att "släcka ut" beteenden som är roliga för djuret. Att skrapa i stallgången är ju inte i sig roligt utan ett sätt att påkalla uppmärksamhet...

Ofta räcker det med att låta bestämd, men ibland måste man ta i lite mer. Vilket har mycket med individen att göra. Marko hoppar högt om jag höjer rösten så där får jag tänka mig för, men sällan behöver han tillrättavisas. Vilda kan man behöva hjälpa till med röst, kroppsspråk eller fysisk kontakt t.ex tryck.

Är man bara konsekvent och gör det snabbt utan att bli arg och sedan fortsätter med att belöna det postiva så förstår vederbörande snabbt. Själv så tror jag det handlar mest om sunt förnuft.

Efter att Doris blir tillrättavisad när det gäller t.ex bitande i sådant som är oläpligt att bita i, så får hon direkt ett alternativ att bita i. En leksak eller en tuggpinne, en boll att jaga och bita t.ex Det verkar fungera utmärkt. Hon testar dock med övriga i familjen så de måste vara lika konsekventa själva.

Kanske är jag lite snabb i mina bedömningar av hur det funkar med Doris. Kanske låter det annorlunda om ett tag. Vilda var ju världens snällaste när jag köpte henne och gick snabbt till ett trotsigt bit- och sparkmonster...men i backspegeln kan jag se att jag borde tillrättavisat henne innan det tog sig så stora uttryck och varit mer konsekvent i belönandet. Hon blev frustrerad och jag med.

Doris fick i alla fall ua på allt på vet. besiktningen häromdagen. Hon är chippad och vaccinerad. Igår försäkrade jag henne. Det blev Agria då de hade ett tillägg som täcker HD. Jag ringde och frågade om jag inte fick rabatt då jag har två hästar och en katt försäkrad där innan. Men då måste det vara tre av samma djurslag, löjligt tycker jag.

På kvällen igår var det spännande när resten av familjen kom hem.

Hon sov i omgångar på kvartar. Hon hade svårt att koppla av och dessutom svårt att få bajsat. Det var väl lite kallt om rumpan ute och ovant.

Efter att hon till sist fått skött magen somnade hon i soffan på kvällen och sov i en och en halv timme. Efter lite rastning, lek, mat och rastning igen sov hon hela natten. Det gillar jag:)

Ha en bra fredag alla. Nu skall vi snart mata hästar jag och Doris. Marko verkar betuttad i henne:)