..och regnar. Snart flyter vi bort eller drunknar.

Stackars Marko skulle behövt en ordentlig borstning. Det regnar och han packar in ryggen med torv. Jag väntar på att det skall torka och så börjar det regna...Hopplöst. Täckesfunderingar finns, men han har så hemskt tjock päls så jag tror han mår bättre utan. Han får vara smutsig ett tag till... Vilda är renare och blev ordentligt borstad innan det började regna i söndags.

Jag och Vilda tog en luciatur med en ny hästkompis och hennes matte.

Kompisen är också ett sto på fem år. Hästarna verkade verkligen gilla varandra.

Jag invigde min sadelväska som packades med glögg, lussekatter och pepparkakor.

Här har vi fikapaus. De två duktiga tjejerna stod som ljus och väntade på oss när vi mumsade och pratade.

Det blev tyvärr manfall på luciaritten, så utklädningsbiten tog vi inte så allvarligt.

Men lite glitter fick Vilda stå ut med;)

Idag har jag sovit efter jobb och skall snart jobba igen om jag kommer fram till den andra lilla ön i vattenmassorna?

Gårdagen ägnade jag bland annat åt att köra fel, köra fel och köra fel. Jag har extremt dåligt lokalsinne och skulle åkat till en gårdsbutik för lite inköp till katterna och hunden. Jag hittade till sist.

Näthandel är inte dumt annars. Jag väntar nu på paket innehållande:

 och

samt:

Stövlarna efter tips från Stina. Mina Tretorn läcker som ett såll. Jag har köpt hur många gummistövlar som helst sedan jag skaffade Vilda. Billiga, dyra och mittemellan. Inga håller. Jag tror det är leran som ställer till det. Dessa var jättedyra, men håller de ett år så är de värda vartenda öre för det går tre till fyra par om året...

Förresten tror jag att lille valp kommer några dagar tidigare än vad som var tänkt. Elva valpar i en liten valphage ger väldigt mycket överskottsenergi. Jag tyckte synd om den lilla sist vi hälsade på henne. Idag har de blivit vaccinerade och besiktigade och den 15:e är de leveransklara så jag kanske hämtar henne då istället för den 19:e.

Nej nu skall jag motvilligt dra på mig regnstället och ut för att mocka...

Ja, alla fantastiska djur, förutom att gosa med, umgås med, rida på etc. och som livskvalitetsförhöjare. Katterna är nog största frågetecknet. Maken till livsnjutare finns inte. Men kanske om tomten kommer med en sådan här:

Potentiella hunduppfostrare och städare, verkar toppen!

Hunden då?

Kan man ha till mycket verkar det som.

Hästarna då? Jo en favorit i repris:

Ja det är bara att träna, men tillsvidare får jag klara mig själv med städningen. Efter all väta så har katterna satt leriga fotspår i hela huset så idag får jag ta tag i detta medan jag funderar på hur de skall lära sig att torka tassarna innan de går in...alltid en början;)

Det har väl inte undgått någon. Har jobbat inatt och vid hembesök nära havet var det en riktig sport att försöka gå upprätt och att inte få något i huvudet på vägen. Att öppna och stänga både bildörrar och husdörrar krävde stor envishet och en hel del styrka.

En viss oro känner jag alltid för hästarna när det är sånt här väder, för när de står i stall så vet man ju var man har dem. Men de har hållit sig till största delen inomhus i sin box eller precis utanför. Det känns jättebra att de är trygga där. Så istället känns det nu riktigt positivt att de kan gå in när de vill närsomhelst under dygnets alla timmar.

Vilda har vakten. Läste någonstans att ston i 4-5 års åldern ofta tar på sig vaktrollen. Marko som egentligen är mer otrygg i själv bryr sig minst när det blåser eftersom Vilda håller utkik och då kan han pyssla med annat. Ofta står Vilda med nosen utanför dörren och spanar när de får sitt hö inne. Marko står i sitt hörne och tuggar på sitt hö, lugnt och stilla. Han har en liten egenhet. Han krafsar in ungefär halva givan mellan frambenen för att vakta det mot eventuella tjuvar. Hörde av säljaren att de hade en häst som gjorde så och sedan kissade på höet för att få ha det ifred;) Skönt att han inte anammat hela konceptet.

I onsdags tömkörde jag Marko och husse gick med. Denna gång märkte jag att han direkt förstod alla hjälper och han var kolugn. Han riktigt sträckte på sig där han gick och vi sicksackade mellan isfläckarna på vägen. Tyvärr var det rena isgatan lite längre fram så vi fick vända. Det var lite svårare att förstå och jag fick väl inte till min placering ordentligt då han backade när han inte förstod. Vi gick åt andra hållet och gjorde en vändning till som gick något bättre. Han lyssnade på halter, igångsättningar, tömtag och kommandon utan att husse behövde hjälpa till.

Inte världens bästa bild, men se vad vi kan. Här är han dock intresserad av husses mobil (Kan det vara godis?)

Märker att han har stort behov av beröm och att känna att han gör rätt. Där har vi nog den springande punkten när det gäller hans hispighet. Därför är det av yttersta vikt att jag ignorerar när han gör "fel" och istället bara överöser med beröm när han gör rätt. Blir han osäker och jag ger negativa signaler så blir han extra känslig för allt och hispar istället till det. Självklart har han mognat med, men största framstegen beror på att han känner tillit. Så för att knyta ihop det med förra inlägget så behöver Marko känna att han har stöd hela tiden och jag får inte vela utan vara väldigt tydlig. Jag är en velig person, men om jag funderar först och agerar sedan så funkar det och jag lär mig väldigt mycket jag med.

Vilda är riktigt trevlig att rida nu. I tisdags var det lite halt och jag har inte skaffat broddar. Inte heller boots till bakhovarna heller så jag fick göra en kompomiss. Först testade jag bootsens grepp genom att trycka dem och dra på hala ställen. Verkade faktiskt fungera ungefär som odubbade vinterdäck. De har väldigt grovt mönster. Sedan bestämde jag mig för att rida på banan och de stora åkervidderna utanför huset där det är högt gräs och inte alls halt. Ungefär tio meter fick vi ta oss på vägen dock och bootsen funkade jättefint. Hon halkade till en gång med ena bakhoven som var obootad. Vi värmde upp i hagen där hindren står.

Husse grävde precis intill så hon ville inte gå ut samma väg igen. Jag red rakt genom hagen och såg då att husse stängt öppningen på andra sidan. Tillfälle till träning tänkte jag som fortfarande inte byggt någon bruksridningsbana.

Jag öppnade spiraltråden från hästryggen. Vilda är toppen att styra nära trådarna. Sedan blev det krångligare att gå framåt när jag hade handtaget i handen för då måste hon lita till hundra procent på att jag inte styr in henne i tråden. Det var ingen el på men det visste ju inte Vilda. Det var svårt och hon var skeptisk men litade såpass på mig att när hela spiralen var ihoptryckt så kunde jag försiktigt släppa handtaget. Hon ryckte dock till lite, men inget mer. Nästa tråd var väldigt långt ned och svår att nå. Jag fick sitta av.

Vi korsade sedan vägen  och gav oss ut på åkern.

Förutom några försök till matpauser så fick vi till ett härligt träningspass. Vi tog oss även ut till kanten på åkern där det är lite skog och träd att rida mellan. Hon blev riktigt lösgjord. Någon galopp blev det inte men jättefin trav och snygga volter. I höger varv något svårare som vanligt men det blir allt bättre. Övade även på framdelsvändningar vilket var längesedan men de blev inte jättefina, en början i alla fall, men hon tar gärna några steg framåt, så jag får testa mot en "vägg" nästa gång.

Jag avgudar dessa två hästar och njuter av varje minut vi har tillsammans. Är så himla nöjd med dem nu och känner att jag börjar förstå vad jag håller på med;)

Ha en trevlig fredagkväll alla!

Hej alla och tack för era tänkvärda kommentarer på förra inlägget! Tyvärr så kom inte alla kommentarer fram vad jag förstår. Vet inte varför, men alla som jag läst och fått fram är publicerade.

I flera dagar har Mats grävt och fixat till här hemma med grävmaskinen.

Första dagen var det ytterst spännande med grävmaskinen i hagen.

Många goda grenar att tugga på dök upp i hagen. Hästarna blev allt modigare. Marko som är en sådan fegis hoppade flera gånger över rännorna som husse grävt för avrinningen ned mot bäcken. Det blev sörjigt och geggigt så vi fick stänga av efter att Vilda testat att gå där husse grävt bort stora stenar och skrot. Hon sjönk till knäna i hålan som blev...Så nu får marken sätta sig ordentligt innan vi öppnar igen och gräset får också växa upp igen.

Mats har grusat utanför boxen samt gjort en väg som hästarna kan använda när det är geggigt eller som igår när leran fryser på den gamla övergången över bäcken och två hungriga inte vågar gå över där. De är ganska smarta för i de djupa hårda hålorna kan man ju stuka sig rejält.

Jag försökte igår morse att få dem gå över den nya smala bron över bäcken efter att jag serverat höet i boxen.

Men nej, det var alldeles för läskigt. Jag fick ta dem en och en på vägen utanför hagen istället. Så när de flesta andra släppte ut sina hästar, släppte jag in mina;)

Jag försökte sedan med godis som belöning få dem att gå över till gräset igen, utan att lyckas hela vägen.

Vid tid för lunchhö lyckades jag med hjälp av hötussar få Vilda att våga, trots att Marko var mest intresserad från början.

Längre än såhär ville inte Marko som tuggade, fnyste och tuggade...

När han vänt på klacken passade Vilda på...lite modigare eller lite hungrigare?

Matte lade ut fler högar till Marko...Vilda vände och tog en matpromenad över bäcken igen... 

Matte gick in och hämtade mer hö..och möttes av detta när hon kom ut...

Har hästkräket skaffat vingar?

Idag är det fruset och ett litet tunt lager snö. Har väntat på att Mats skall hjälpa mig att köra Vilda med skaklar och släpa, men han gräver och gräver...

Det får bli en ridtur tror jag, men funderar på underlaget. Jag har inte skaffat broddar till bootsen och är rädd att det blir mycket halare med än utan boots. Har inte heller skaffat boots till bakhovarna och skall man brodda bör man väl brodda runt om? I  mitt stilla sinne trodde jag faktiskt inte att det skulle bli snö ännu. Barfota är det ju inga problem att rida, men eftersom hon har ömmat utan bootsen tidigare så har jag fått ett dilemma. Skall skaffa broddar, men vill komma ut idag innan jag åker och shoppar. Får känna efter och är det halt så får det bli åkergalopp istället om jag kan få upp farten såpass:)

Valpar till salu!

Var och hälsade på valpen Doris igår och hon är urmysig. Nu har valparna kommit igång ordentligt och är ganska jobbiga. De flyttar valphagen så vi fick rycka ut med lite material att skruva fast den i väggen. Helgalna är de och jätteglada. Tyvärr är det bara fyra av elva tingade. Inte lättaste hundrasen att sälja om man inte vill sälja till idioter. Så känner ni någon som vill ha valp så tipsa gärna om dem:

http://orusttorget.se/index.php?action=show&show_id=45314&show_torg_namn=uddevalla&search_word=Amstaff&l=&l2=

eller http://www.blocket.se/goteborg/Amstaff_Valpar_37179480.htm?ca=15&w=1&last=1

Ha en bra dag alla!

Det debatteras friskt omkring dressyrhästens form i perioder. Dagens dressyrhästar går ofta med nosen bakom lodplanet, vilket de ej gjorde förr. Vad uppnår man med det?

Själv är jag av den uppfattningen att det inte kan vara gynnsamt för hästen. Men uppfattningar kan alla ha. Att grunda dem på fakta ger lite bättre utgångsläge.

Jag är ingen toppryttare och är självlärd när det gäller det mesta. För det jag lärde mig en gång på ridskolan t.ex att dra i tyglarna och sparka med hälarna (lite förenklat) är inget jag tillämpar (förutom när åsnan gör mig en aning frustrerad och jag genomgår något slags regression;)).

Men jag ser inte fördelen med varken inspänning eller att sitta och tjuvhålla i tyglarna hela tiden. En mjuk kontakt och låta hästen hitta sin egen form. En unghäst har inte form och balans under ryttare från början utan måste tillåtas att hitta den. Det tar tid. Att använda inspänningar tror inte jag skyndar på det hela. Men det är bara min egen fundering.

Att däremot tömköra i skog och mark samt klättra med hästen för att stärka de muskler den behöver tror jag mer på. En unghäst har inte muskler nog att kunna samla sig utan börjar själv med att söka sig framåt-nedåt om den tillåts. När den så småningom hittar formen för samling dvs har muskler till det så kan man börja arbeta den på ett annat sätt, men fortfarande utan att nosen hamnar bakom lodplanet.

Kanske inte den bästa bilden på framåt-nedåt kanske mer lång och låg, men ville inte sno för mycket bilder på nätet och det är sällan fotografen är med mig när jag rider;)

Nu är Vilda fem år och det är först nu som jag märker att hon kan samla sig korta stunder. En aha-upplevelse och jag kan tacka all terrängridning, klättring och tömkörning för detta. Det är jag helt övertygad om.

Dessutom märker jag att när hästen har ryggen fri i tomkörningen så krävs det mycket mindre stöd eftersom hästen då bär sig själv. Vilda hittar sin samling oftare direkt när vi tömkör än vid ridning. Att rida serpentiner i kuperad terräng runt träd ger också en lösgjord häst som snabbare hittar sin form. Lite inspiration till alla oss som saknar ridhus eller en riktig paddock:)

Att sitta och enligt mig "trycka ihop" hästen är varken snyggt eller nyttigt. Dressyr skall ju vara gymnastik för hästen. Att skapa spänningar är inte gymnastik.

Här är en intressant artikel på detta tema, där hästens biomekanik förklaras:

http://www.alltomhastar.se/artiklar/hastfakta/debatten-om-dressyrhastens-form-vad-handlar-den-om-egentligen/

Enligt artikeln är det viktigt att växla mellan samling och lång låg form för att musklerna skall återhämta sig.

Kommer man på sig själv att använda för mycket "hand" vilket är lätt hänt så tycker jag att man kan växla med att rida på helt långa tyglar under ridturen/ridpasset och enbart använda övriga hjälper eller rida bettlöst ibland. Det är oerhört nyttigt för både häst och ryttare. Då märker man direkt om hästen själv kan hitta form, balans och samling.

Samling, inga inspänningar eller ens tömmar/tyglar...det går...

Less is more.

..mycket nöjd.

Mina kusar är fantastiska.

Med husses hjälp tömkörde jag Marko i helgen och han hispade inte till det någon gång trots snålblåst och regn på tvären. Han fick efter långt uppehåll även bett i munnen och var helt lugn med det. Tänderna verkar ha slutat bråka. Vi började med en kort promenad. Tömkörde på vägen hem och sedan på banan. Vi övade på halter, ryggningar och igångsättningar. När husse lossat grimskaftet på vägen ville Marko gärna gå tätt intill honom, men med upprepade tag i högertömmen började han fatta: ok, matte bestämmer. Han gjorde halt och ryggade direkt när jag bad honom, men i början fick husse visa att han skulle framåt genom att gå när jag smackade för då vill han gärna följa husse. Tillsist ramlade tioöringen ned och Marko såg jättenöjd ut när han överöstes med beröm. I vanlig ordning var den lilla hjärnan väldigt trött efteråt.

Arkivbild "Mattes nallebjörn"

Vilda och jag tog en ridtur i helgen och hon var fantastiskt pigg. Lite vila kan vara bra ibland.

Idag körde jag henne med draglinor och svängel både på ridbanan(gräs) och grusvägen där det lät lite mer. Hon reagerade lite grann på svängeln genom att ta några snabbare steg, men lugnade sig med en gång efter beröm.

Husse var med och höll ordning på grejorna samt lade lite tyngd bakåt på linorna så att Vilda fick dra. Det gillade hon. Motstånd är toppen enligt henne. Det var mycket att hålla reda på och hon var väldigt lyhörd idag, så när jag i ett moment trasslade till det lite och tog för mycket i vänstertömmen klev hon över en draglina.

Ptroo! Lyft! Så drog vi den på plats igen. Hon lyfte hoven och rörde inte en min. Vi hade kunnat hålla på ett tag till, men det skymde och det var svårt att se. Nästa gång blir det däckdragning, skaklar och släpa står sedan på programmet och timmerkälke. Det här är så roligt och det bästa är att Vilda verkar född till detta.

   En vårbild från en av våra tömkörningspromenader.

Har letat efter rockard till Vilda, men Mats tycker att vi skall bygga en själva. De flesta saknar svängel och man måste oftast kliva över ett rör som går till skakeln. Dessutom sitter man väldigt lågt i dem. Det betyder en himla massa modifieringar. Så det blir hemmabygge igen. Har tagit fram en ritning så nu återstår att se om Mats får tid att bygga eller att lära mig svetsa, vilket han hävdar tar längre tid.

Nu har jag hittat inspirationen.

Bjuder på en riktigt gammal bild:

Och en till...

... som vanligt omgiven av de älskade djuren.

Ha en riktigt bra kväll alla!

Hej alla!

Inspirationslösa Viveca här. Gårdagen var tråkig, hästarna hade tråkigt och jag fick inget gjort, igen!

Vilda har inte blivit riden på en hel vecka. Vet inte när det hände sist. Kanske förra vintern när hon hade sin infektion/hälta och det var isigt. Jag får lite dåligt samvete, men vet sedan tidigare att vila kan vara bra ibland. Fast tjocka hästar bör motioneras;) Marko har jag som mål att aktivera minst en gång i veckan helst två eller tre. Vilda rids normalt tre till fyra dagar i veckan. Så idag och i helgen är det hästande på schemat. Jag har gjort i ordning ett schema på en whiteboardtavla för att peppa mig själv. Vet att jag brukar ha lite dippar ibland, men de brukar gå över.

Idag blåser det som attan, så vi får gratis miljöträning i alla fall.

Så till Doris lilla hundvalpen.

Tyvärr är det ju så att American staffordshire och flera liknande raser har oförtjänt dåligt rykte och jag inser att det är något jag kommer att få tampas med.

Varför är det så?

Har forskat lite i detta för jag tycker inte man skall lyssna på fördomar utan försöka hålla sig till fakta så mycket som man bara kan. Det räcker inte med: "Jag känner en som..." oavsett om det är positivt eller negativt för rasen/raserna.

Media är en stor bov i detta, inte minst kvällstidningarna. De säljer många lösnummer genom att peka ut de s.k Kamphundarna. Förr var det dock andra raser som pekades ut. Schäfern var utsatt till exempel. Jag minns även om jag var barn då att det talades/skrevs om Schäfrar som huggt människor mot strupen m.m Schäferns rykte som farlig har dock utplånats med tiden.

Vad beror detta på? Jo, att fel människor skaffar dessa hundar. S.k gangsters använder hundarna som symboler att skrämmas med. Medias bild av hundarna spär på farlighetssymboliken vilket egentligen bara gynnar de oseriösa ägarna. Förr ägde många s.k A-lagare Schäfrar och miljöerna de vistades i var inte de bästa för hundarna.

Här är lite mer fakta för den som är intresserad.

Här är även en nidbild av hur insatta journalisterna egentligen är:

Lite rolig tycker jag:)

Själv har jag mest erfarenhet av den engelska varianten: Staffordshire bullterrier. Mina föräldrar är inne på sin andra hund av den rasen. Den första blev 16 år och min äldsta dotter var nyfödd när de skaffade henne. De är otroligt barnkära och kallas i England för "Nannydogs". Överhuvudtaget väldigt människotillvända och tillgivna.

Sedan skall man inte sticka under stol med att de är envisa som synden. De har också ganska hög smärttröskel. Så i ett potentiellt hundslagsmål så ger de sig inte i första taget oavsett vem som började. Mina föräldrars nuvarande hund blev attackerad av en Chihuahua-terrier-blandning nyligen och fick en skada i en led. Som tur var hann de dela på hundarna innan något mer hände. Staffen gjorde ingenting. Hade hon gått till motangrepp så hade förmodligen allt skyllts på henne. Samma lilla hund gick även till angrepp på den förra hunden. Den gången gick mamma emellan och blev biten av Chihuahuan.

Att ha hundilskna hundar lösspringande oavsett storlek är ansvarslöst. Att ha pli på sin hund oavsett ras är A och O. Individer av alla raser kan vara ilskna mot andra hundar och vet man om det får man rätta sig därefter. Har man en hundilsk hund är det dock svårt att hindra andra lösspringande hundar att komma fram till hunden. Därför bör man som hundägare checka av om det är ok att hunden hälsar på andra hundar oavsett hur snäll ens egen hund är.

Man bör lära sin hund att fråga sin ägare om den får hälsa. Hundar behöver inte hälsa på andra hundar i tid och otid. Går man med en sådan hund i stan så får man stanna var tredje meter och risken att det blir konflikter ökar ju med frekvensen.

Här är tips från Hundcoachen Fredrik Steen (som är min nya idol) gällande detta:

Det var lite om detta.

Blir spännande att se hur väluppfostrad Doris blir;)

Ha en bra dag alla!

Känner mig oinspirerad för tillfället.

Igår var det strålande solsken och tanken var att få tömkört Marko och få kört Vilda med svängel. Min käre sambo fick dock mängder att göra och summan av det hela blev lersanering av två inpackade fyrbeningar samt avmaskning. Båda hade 575 EPG på blodmask och Vilda hade bandmask. Blir lite irriterad när jag insåg att apoteket slarvat med anvisningarna sist då Marko hade bandmask. Han skulle ha haft dubbel dos av Fyrantel men då det inte stod angivet fick han en vanlig dos därav smittan till Vilda som oftast brukar nolla. Hoppas nu att hans maskar är döda så de inte smittar runt. Denna gång valde jag ingen odling vilket jag borde gjort.

Tiden räckte inte till för mer hästande innan det var dags att ta med mina båda döttrar för att hälsa på lilla Doris, valpen och sedan till Gbg för att fira mormor som fyllt sextio.

Idag är det dimmigt, geggigt och mörkt, men får ta mig i kragen och aktivera kusarna ändå. Det brukar vara roligt när man väl kommer igång.

Jag har passat på att rensa lite bland länkarna på bloggen. Bloggar som verkar inaktiva eller som jag sällan besöker rök till förmån för några nya.

Tröstar mig med en sommarbild:

Ha en bra dag alla!