Förmiddagen har gått åt till att besöka vårdcentralen och sedan sjukhuset för röntgen av min hand/handled. Detta efter att Vilda visat sin sura sida igår kväll. Skulle bara fixa till benbandet till täcket. Brukar vänta med sådant när hon äter pga hennes matagressioner, men slarvade med mina egna principer och passade på när hon slurpade i spannen. PANG! En kospark, med tillhörande tjut. Den träffade högerhandens tumme, pekfinger och långfinger samt höger knä. AJ! Var allt jag klämde fram. Knogarna är svullna samt handleden. Rörligheten är nedsatt och jag kan inte lyfta mer än ett halvkilo ungefär.

Röntgen visade dock inga skelettskador. Om de inte blandat ihop mig med någon annan för de velade flera gånger med mitt personnummer...

Det läker väl av sig själv, hoppas jag. Förmodligen har ledbanden fått sig en törn då fingrarna böjdes för kraftigt bakåt av smällen.

Jag hade planer för båda hästarna idag, men de får gå i hagen idag. Prövar imorgon istället.

Gårdagen bestod annars i skolavslutning. Mats tvillingar gick ur nian och E slutade sjuan.

Det var en långrandig tillställning, men barnen var duktiga både på att hålla tal och att sjunga. Synd bara att ljudet var så dåligt och att rektorn höll ett alldeles för långt och intetsägande tal.

E kommer att flytta till pappa efter sommarlovet och gå i en annan och förhoppningsvis bättre skola. För övrigt min gamla högstadieskola. Jag hoppas att det blir bra för henne. Jag kommer att sakna henne och det känns konstigt att inte ha några barn hemme. Mats barn är inte här särskilt ofta heller. Det känns väldigt underligt att vara "barnlösa".

Innan kosparken hann jag rensa lite i grönsakslandet. Tyvärr har sniglarna ätit på rädisorna och morötterna ser klena ut. Men potäterna tar sig:)

    Här en mer välkommen gäst än sniglarna

  Lite luktärter m.m

Nej, ska fylla på vatten till surfia och hennes skyddsling. Sedan skall jag kolla om vårt lokala "Ullared" fått in några örter att sätta i grönsakslandet:)

Ha en bra dag!

Hej alla!

Först och främst. Tack för att ni fortsätter kommentera, trots att jag missköter mig ibland. Tack Caisa för Awarden, vet att jag varit dålig på att kommentera hos dig, men nu har jag hittat till din blogg igen.

Skogstrollen har flyttat till grannhagen

Helgen gick snabbt.

På lördagen var vi på Ikea och köpte ny säng Det blev en sådan här  

Men det viktigaste och svåraste av allt var inköpet av madrasserna. Vi provade och provade. Så bestämde vi oss. Då var de madrasserna i utgående sortiment och Mats fanns bara i 140 cm bredd och min fanns inte alls?. Vi provade då efterföljarna som var X antal tusenlappar dyrare, men med tanke på att de vi har nu hängt med mig i tjugo år så är det nog välinvesterade pengar.

Min blev den här varianten en medelhård, kanske skulle jag haft en mjuk istället(velpottan jag;)) och Mats den här.

Mats sjukgymnast hade till och med sagt att han måste skaffa ny säng. Den ordinationen blev jag inte så ledsen över för min madrass var mer som en hängmatta nu på slutet. Men jag sov som en kratta i den nya sängen. Jag får nog ge det lite tid innan min arma kropp vant sig att inte ligga som en banan. Nya kuddar och en tempurliknande bäddmadrass blev det med.

Efter Ikeabesöket var jag mör, men det blev ändå en kvällstur med Vilda i sällskap av en granne och hans häst. Vi var på för mig och Vilda nya ställen och så fort hon inte var på "mammas gata" så knatade hon på riktigt bra.

Arkivbild

Vi red in i skogen över stock och sten. Sedan blev det en rejält brant klätterbacke mellan träden. Väldigt bra för Vilda som fick ta i ordentligt. När det började plana ut blev hon plötsligt superstressad. Hon såg/hörde något och började springa ifrån vad det nu var. Jag fick stopp på henne mellan trädstammarna som var fulla av vassa grenar. I ögonvrån såg jag något snett bakom oss som jag först trodde var ett rådjur men det var en hund. Plöstsligt var vi omringade av två hundar och de skällde för att tala om att de "ställt" sitt byte. Vilda stod still, paralyserad med varenda muskel på helspänn.

Vi såg inte till någon ägare till hundarna och försökte med lite tänkbara kommandon "Gå hem med er!" "Gå och lägg dig!" Plötsligt kallades de tillbaka av någon längre bort i skogen. Puh! Det var faktiskt riktigt läskigt och hade jag varit ensam så vet jag inte hur det hade gått. Jag är inte hundrädd överhuvudtaget, men att med häst stöta på två lösa hundar på jakt var ingen angenäm upplevelse.

Vi knatade vidare och Vilda släppte en nervbajs. Men hon började lyssna bättre på mig än innan. Ett öra var vinklat mot mig hela tiden och små hjälper styrde henne mellan träden. Inget ont...

På söndagen tog jag sovmorgon vilket är sällsynt nuförtiden.

Sedan blev det en ridtur igen med MD på lille Leo, Maria följde med på promenad, Mats hakade på med Marko och J dök upp på gårdsplanen med så vi blev ett helt gäng.

Idag hade Vilda fart i steget nästan hela ridturen och vi passerade (instängda) hundar utan större problem. Marko var en cool kille. Han brydde sig inte om bilar men blev rädd för gamla grindstenar och något slags elverk på en åker;) Vattenpölar är också läskiga fortfarande men han har inget emot att gå först.

På slutet var han riktigt trött och somnade nästan i stallet när Mats kratsade hovar och smörjde honom. Många intryck är det för en ung hjärna ute i världen. Hade tänkt sitta upp på honom idag men han fick smälta dagen i hagen.

Är riktigt nöjd över att Vilda blivit riden tre dagar denna vecka. Det gör henne gott.

Ha det bra alla!

Hej på er!

De senaste dagarna har jag fördjupat mig i forskning, foder och allmänt tyckande när det gäller sommareksem. Många anser/tror/vet att det bla. triggas igång av rubbningar i magtarmbalansen och för litet av vissa mineraler och vitaminer. Läser man lite så verkar det vara liknande som för fång även det som påstås vara bra för att skydda mot fång har många gemensamma nämnare med skyddande faktorer då det gäller eksem.

I början när man försöker fördjupa sig i något ämne blir man helsnurrig. Inte minst av alla goda råd som folk ger varandra och alla foderproducenter som vill sälja sin produkt. Vissa ger brunalger, men med tanke på den höga jodhalten och att jag bor vid kusten så är det inget alternativ för oss. Dessutom har de ganska lågt innehåll av övriga mineraler.

Nu får mina i alla fall Linfröolja, Bovete (som en kur mot inflammationen i huden) och för tillfället bakjäst för magarna och för B-vitamintillskott.

Zink är något som jag förstått skall ha betydelse och det finns rikligt i linfrö. Så nästa test blir att ersätta en del av oljan med krossade linfrön istället. De främjar ju också mage och tarm. Även de innehåller ju Omega3 och Omega6-oljor, men mindre koncentrerat än i oljan. Dock måste man hetta upp fröerna i kokande vatten för att bli av med giftet innanför skalet.

Aminosyror och proteiner gillar inte värme så frågan är vad som händer med dem då. Därför funderar jag på att kombinera både olja och frön. Ger man för mycket zink kan man dock hämma upptaget av koppar vilket kan ge anemi.

Borde blivit kemist istället så jag inte blev så snurrig av all fakta;)

Vilda är knasig i magen sedan betessläppet och har varit det till och från i perioder sedan i vintras. Ofta bajsar hon löst i stallet och i början trodde jag det var lite nerver inblandade.

Hennes mage är nog lite känslig mot förändringar, men naturligtvis är jag orolig för fång. Jag känner noga på hovarna och benen flera gånger varje dag. De har varit lite varma vid vissa tillfällen och hon har även haft lite puls vilket i och för sig hästar kan ha när de går på bete. De har även kännts helt normala när jag undersökt dem en stund senare.

Markos hovar är varma ibland med men varma hovar har de normalt några gånger om dagen även på vintern. Dock är hon ren i sin gång och igår red Ebba henne både i skritt och trav på olika underlag så öm är hon inte. Jag är bara lite på min vakt med tanke på hennes fetma.

Jag har gett henne bakjäst i tre dagar. Foderjäst vägrar hon ju äta. Idag fick hon även Proviva nypon, vilket har hjälpt bra tidigare mot orolig mage. Marko fick bakjäst han med för han fiser riktigt illa, men har fastare träck än Vilda.

Den magra hagen är bra ur ett perspektiv ur ett annat så växer det nog en del "skräp" där som de inte är vana vid.

Det är lite lurigt att exprimentera så här, men jag går väldigt långsamt fram och ger små mängder till att börja med av allt och av det jag ger så är det endast bovetet som inte har några mag- och tarmbefrämjande egenskaper. Foderjäst skall man ju t.ex. ge ganska mycket av vid magbesvär.

Har ni några erfarenheter eller funderingar så dela dem gärna här.

Nu sängen. Imorgon Ikea och ny säng:)

Sov gott alla!

Hej alla!

Nu börjar jag komma ikapp här hemma efter resan.

I helgen gjorde vi rent brunn och filter. Ny sand i brunnen och nya filtermassor medförde att vattnet nu smakar vatten inte järn och att man inte blir missfärgad. Solen och värmen i utlandet fällde ut järnet i min hud och jag blev förutom rosa även orange på vissa ställen, blä.

Allt klär en skönhet;)

Det här var mitt jobb, men jag skänkte bort det med varm hand när jag insåg att brunnen var 11 ringar djup, vid fem ringar tyckte jag det kändes ok att krypa ner i hålet, men 11 nej då kom klaustrofobirädlsan över mig.

  Tur att man har god hjälp av vår "dräng" J:)

  Hästarna lade ihop två och två. Fyrhjuling+människor på en grön äng= ny hage. Fast de är faktiskt ganska värdelösa på matte;) Så trots gnäggande uppmaningar att släppa ut dem i det väldigt kraftiga betet så fick det vara. Det är inte ens vår mark;)

Här är vår orangefärgade dusch som jag rengör till vitglänsande ungefär en gång i månaden samt ett nytt och ett gammalt dricksglas. Nu skall nytt porslin införskaffas. Toaletter, tvättställ och dusch skall rengöras och jag hoppas att inte behöva göra det lika ofta i fortsättningen.

På måndagen blev det då betessläpp. Vilda utan munkorg då hon snabbt listade ut hur man demolerar den genom att sätta hoven på och dra. Här är dock betet hyfsat magert. Vi har även fått låna lite mer mark där det nu verkat väldigt kraftigt så vi håller på det tills senare i sommar/höst då energin i gräset avtagit något.

  Hade väntat mig lite bus och spring men de körde bara ned mularna i det gröna...

  Fast så fick Vilda sig ett litet lyckorus som varade i någon minut...

Hon försökte få igång Marko utan att lyckas...

..trots att hon visade sina snyggaste rörelser;)

Trädgården lämnades med flera växter i spillror;)

Fast vinbärsbuskarna behövde ansas lite och de tar sig säkert igen...

Jag fortsätter forskandet när det gäller eksemen.

Här är en intressant länk:

Fjällterapueten

Ha en bra dag alla!

Är åter från solsemester med äldsta dottern A.

En vecka tillbringades i Herceg Novi i Montenegro. Själv är jag ingen soldyrkare och medan A blev allt brunare blev jag lite rosa med soleksem på magen trots solskyddsfaktor 20 och parasoll.

Vårt hotellrum

 Tennisbanan där vi försökte spela en kväll i mörkret, inte lätt;)

På väg till den lilla byn Herceg Novi

Lunchpaus på mysig restaurung i den gamla staden

     Sedan fortsatte färden upp, upp, upp. Många trappor var det.  

På toppen av gamla stan (Stari grad) den gamla borgen som vaktat staden sedan medeltiden. Eller det som var kvar av den...

Fika på "kattcaféet". Kattmamman var nog den vackraste katt jag någonsin sett. Tyvärr hade hon fullt upp med sina små telningar så jag fick ingen bra bild av skönheten.

Hotellpoolen och "hotellstranden" Man badade antingen från betongkajer eller från stenstränder.

Kaprifoler fanns överallt på hotellområdet de doftade underbart på kvällarna.

Hemma hade Mats stängslat in trädgården då gräset inte riktigt räckte i vinterhagarna. Tyvärr äter hästarna även annat än gräs. Igår avmaskades Marko som hade 375 EPG på blodmask. Vilda nollade. Det verkar som om vi skött hagarna hyfsat då båda hästarna hade mycket mer mask i oktober.

Munkorgen hänger på stolpen.

Vilda fick inte in tekniken och höll på att bli tokig och matte fick ångest. Det är endast ett litet hål i den, så den får justeras/byggas om innan betessläpp i veckan. De går i trädgården på dagarna och i vinterhagarna på nätterna. Får se hur mycket som är kvar av vinbärsbuskarna när de flyttar;)

De har börjat klia sig infernaliskt. Hoppas kunna bryta det med smörjande och de har även fått litet bovete som är inflammationshämmande. Vilda kliar sig till och med på sidorna så det blir spännande att se om jag kan sadla henne...

Dagens schema innebär rengöring av brunn och filter. I allt solande och badande kröp järnet som lagt sig i min hud ut och jag blev orange, rena spraytanbehandlingen, men jag avstår hellre.

Ha en bra dag alla!

tillbringade jag och Mats med hästarna. Det känns som om det var längesedan vi var ute med dem båda två tillsammans. Mats har ju fortfarande ont i sin fot därav inga längre promenader, men jag tror att han egentligen behöver det;) Så jag "lurade" ut honom på en lagom kort runda.

Naturligtvis lyckades Marko trampa honom på den onda fotens fotknöl. Marko går ibland för nära när man leder längre sträckor. Jag tror att det är lite trygghetssökande men han är ju ingen liten bebis utan en stooor. De hade lite meningskiljaktigheter, men jag bet i min tunga och lät dem reda ut det hela.

Mats har inte samma tålamod som jag... Han fick dock låna mitt spö så att han kunde visa Marko var han skulle vara placerad både i sidled och när han blev lite för snabb. Det fungerade jättebra. Då fick även Mats en uppgift som Marko kunde förstå istället för en massa svamlande: Nej, har jag sagt. Här går jag. Brrr (=ptroo;)) Nu får du sluta! etc. Det är inte lätt att vara konsekvent och att använda samma kommandon. Jag själv har en fömåga att prata "hela tiden" med hästen, men hur det än är så skiljer de ut när det väl kommer ett kommando, stackarna!

Marko var rädd för vattenpölarna märkte jag för första gången. Han blåste med näsborrarna och gick i sidled (mot Mats;)) när han skulle förbi. De är verkligen rädda för helt olika saker. Det är bra för då kan den ena visa den andra vägen. Jag red om Marko och så red jag rakt igenom vattenpölen, klafs, klafs. Huuu, vad farligt tänkte han, men han såg ut som att han tänkte i alla fall. Bra!

De är väldigt olika överhuvudtaget. Vilda stannar när hon blir osäker. Marko håller ett himla tempo och har inga problem med att gå först. Däremot kan han bli lite stirrig och börja rusa. Det gör aldrig Vilda.

Jag provade även att ha Marko som handhäst när de verkade lugna och sansade båda två. Det gick jättebra en stund, men sedan skulle han gå på andra sidan och velade lite. Jag skall kanske prova att ta honom på min högra sida istället för den vänstra eftersom han är mest van att bli ledd från vänster. Men det var roligt att prova.

Vi passerade en traktor med kärra som lastade timmer. Marko var kolugn, och även när traktorn försvann bakom ett krön och med ett brak tippade sin last.

Vilda steppade lite. De kompletterar varandra bra, så den dagen jag kan ta med Marko som handhäst eller kanske ännu hellre Vilda eftersom hon helst vill gå längst bak i ledet när hon blir osäker, den dagen kommer jag att vara jättenöjd:)

  Efter promenaden fick Marko äta lite godare gräs och maskrosor. Han ser liten ut, men det är min kamera som inte kan zooma så allt blir konstigt. Men har ni sett vad mörk han blivit.

   Till vänster Maj 2011 till höger juni 2010

Vilda fick prova munkorgen

  Och mattes hjärta brast...känns inte bra. Hon såg mest förvånad ut, men drog en lättnadens suck när jag tog av åbäket.

Måttbandet åkte fram igen. Vildas bröstomfång var 195 cm, huvaligen (gick runt på andra sidan, måttbandet hade fatnat i pälsen och gjort en extra liten båge;)

Det var 188cm, antagligen har jag mätt lika tokigt sist. Hon har minskat 4-5cm sedan i vintras och det känns mer rimligt. Marko ligger kvar på sina 191 cm vilket var väntat det var ju bara några dagar sedan jag mätte, men Vildas mått satte ju myror i huvudet på mig.

Här är ytterligare några bilder på nacken. På den första vrider hon bort huvudet litet.

Två dagar kvar tills jag åker, så nu skall räkningar betalas, bajsprov vaktas och packas och postas;) HLR-kongress bokas. Sedan ska jag packa resväskan. Undrar just hur mycket kläder jag har att packa i min resväska?

Så om vi inte "ses" innan så återkommer jag om en dryg vecka med litet semesterbilder!

Hej igen!

Här kommer ännu ett inlägg i foder/bete/viktkategorin.

Vilda såg ju ut att ha gått ned som sagt, men måttbandet visade att bröstomfånget var 194 cm medan Markos  var 191 cm sist jag mätte dem. I vintras var Vildas 192 och Markos 195. Visserligen beror Markos förändring främst på vinterpälsen så den lägger jag inte så stor vikt vid. Fast samtidigt har vi kunnat gå över till en kortare sadelgjord till Vilda så jag är lite förvirrad.

Nu tycker jag att de har det knapert i hagen så jag har flyttat lite stängselstolpar där jag hade stängt av pga nedskräpningen i hagen. De fick då en extra liten plätt att beta av.

Betade gjorde de minsann så ikväll blev det inget hö. Herrgud Vilda är snabbare än en åkgräsklippare.

Jag satt och läste lite på Bukefalos angående fettnacke/fångnacke och jag undrar om inte Vilda har en antydan till det, eller kanske till och med mer än en antydan.

Man blir lätt hemmablind när man ser dem dagligen. Jag minns nu att min äldsta dotter sade i vintras. "Vilken stor hals hon fått"!

Nu har jag inte så många bra foton från den manfria sidan som är färska eftersom hon går med täcke nu. Men här är ett från igår, suddigt i stallet. Ungefär där remmen till nackputan på lokorna går börjar ju själva "mankammen" eller fettet. Lite högt och mycket?

  Här är en från April, men manen ligger ju aldrig där den skall;)

Jag reser bort på tisdag och hade tänkt flytta hästarna till sommarhagen innan. Nu har jag tänkt om. Träckproverna är inte klara för det första och för det andra så måste nog fröken tjockis få på sig en mask för hon kommer att bli sjuk. Även om hon rör sig mer nu än i vintras så kommer jag aldrig kunna hålla takten med näringen i gräset.

Så nu önskas tips på bra, icke skavande gräsreducerare, svåra att ta av, bekväma att ha på, gärna som man fäster i grimman. Vet en jättebra med metallstänger i botten som finns på Ullared, men dit ska jag inte. Skall någon åka dit snart så säg gärna till.

Sedan en annan fundering. Jag stödfodrade lite igår kväll igen för jag tycker de har det väldigt knapert= väldigt kort gräs i hagen. Men det korta gräset innehåller ju mer energi samtidigt måste de ju få i sig för att få sitt tuggbehov tillfresställt.

Frågan är om man bör stödfodra eller ej. Stödfodrar jag så får de ju i sig litet mindre energi från höet då jag ger en liten giva, samtidigt så får de ju tugga lite mer än de behöver göra med det korta gräset. Fast jag tror nog inte att de äter mindre gräs för att de får litet hö? Vilda är litet komockelös i magen vilket hon blir till och från vid foderbyten, men även det är väl ett observandum.

Marko har som sagt också en liten fettdepå men inte alls som Vilda.

De skulle gå i en hage med uppvuxet ganska näringsfattigt gräs egentligen. Men just nu har vi ingen sådan. Med facit i hand så skulle vi inte ha bränt av det gamla gräset i sommarhagarna. För där är det riktigt grönt och fint nu. Hade varit bättre med lite gammalt uppvuxet.

Ni måste tycka att jag är en riktig velpotta, men det här är ganska svårt tycker jag. Aldrig är jag helt tillfreds med hullet, men någon sjuklig fetma vill vi inte veta av.

Kom gärna med litet tankar, idéer och tips, så är jag er evigt tacksam:)

Marko och jag tömkörde idag på egen hand för första gången.

Han försökte komma undan selen först, men med lite träning på att stå stilla med tillhörande belöning så stod han som ett ljus. Han är väldigt lätt att övertala med belöningar:)

Han var lite uppspelt i den nystängslade ridbanan. Vi gick runt och utforskade allt ordentligt innan vi "parkerade" Han stod så fint, så fint.

Men att ta några steg fram när jag smackade och hade tagit tömmarna, nej det förstod han inte. Matte fick leda, då förstod han, men inte när han skulle gå framför. Förstärkte med lite puttande/duttande med pisken på rumpan. Då blev han mest irriterad. Men till sist efter vi varierat vem som skulle stå längst fram så ramlade tioöringen ned. Han var riktigt duktig, men tröttnade ganska snabbt på att svänga hit och dit. Han började gå emot bettet och dra åt sidan, men jag fick honom med mycket beröm att skärpa till sig en liten stund för att sedan avsluta på topp:)

Jag fick lite Deja-vu känningar från när Vilda skulle ridas in/börja tömköras. Det är svårt att förstå framåtdrivningen samtidigt skall hästen känna självförtroende nog att vara den som går först från att ha följt sin ledare.

Det var allt för idag:) Ska googla lite betesreducerare...

blev det idag för Vilda. Helgen försvann ju fortare än jag hade räknat med (ovanligt).

Vilda vågar jag dock testa det mesta med på egen hand, så långt mina händer räcker och hon verkar lugn.

Snickrade ihop en svängel:

  Lite suddiga bilder blir det när jag blir lite exalterad;)

Selade på liten häst:

Jag tömkörde henne i den nystängslade, gröna och fina ridbanan vilket inbjöd till småtuggande och nedkörning av huvud till en början. Men hon lyssnade riktigt bra efter lite tjat.

Draglinor och grimskaft hade jag lagt ut på marken där för att markera "stå-stilla-plats" visserligen hittar hon på egna powernapplatser men där är hon van att stå mellan skaklar eller liggande stolpar sedan innan. Att hon passar på att äta när jag släpper tömmarna för att fixa med redskapen gör inget bara hon står lugnt och stilla.

Första stoppet så tog jag en draglina och ledde sedan runt henne medan jag släpade den efter och bredvid oss. Lite läskigt var det. Hon fick sedan den över ryggen och om benen. Lugn som en filbunke. Sedan parkerade vi och gjorde allt från andra sidan med. Sedan kopplade jag på draglinan och fäste den i ett grimskaft så att jag kunde lyfta upp den vid behov, släppa ned den och nudda benet i yttersvängar. Parkerade åter och gjorde allt från höger sida:

  Här är linan på och Vilda tuggar lugnt och fint.

Efter lite svängande med mycket beröm på banan parkerade vi åter och jag kopplade fast linorna i svängeln. Jag ledde henne sedan meda jag drog svängeln bredvid oss. Den verkade vara lite farligare i alla fall när den var långt bakom. Hon steppade lite från den, men stannade direkt och fick beröm. Hon nosade på den och så höll vi på en stund från båda sidorna. Helt avslappnad var hon inte så jag avvaktar med att låta henne dra den. Jag behöver fler händer och Vilda behöver mer toleransträning först.

Men jag tycker hon var riktigt duktig.

Sedan in och få på sig det lagade täcket. Jag hade hoppats på bajs också. Marko ertappade jag när jag höll på att snickra så hans provpåse är redo.

Men Vilda som brukar bajsa i stallet eller precis när jag släpper henne i hagen efter träning hon knep, knep och knep.

Jag var tvungen att ge upp för att gå på utvecklingssamtal med E. Åter hemma och dryga timmen till sista postlådetömningen knep och knep och knep hon.

Fast jag såg en ganska färsk hög som såg ut som Vildas, men säker kan man ju inte vara.

I morgon är en annan dag, fast då är kanske risken att det blir för gammalt över helgen, får kolla upp detta.

Nu äter de verkligen skrapet i vinterhagarna så jag får nog börja ge lite hö igen.