Onsdag: Tjejmiddag(i alla fall kan två av deltagarna räknas till tjejkategorin, resten är nog mer åt tanthållet) bestående av drink(ar) med tilltugg. Vet inte när jag var på en sådan sist. Det ska bli kul. Ansikts-, hand-, eller fotbehandling erbjuds.

Vilket ska jag ta? Ansiktet låter som det säkraste kortet, med risk för att jag få gå på restaurangbesöket efteråt med rödglansigt, uppsvullet ansikte. Handbehandling, låter skönt men lite tråkigt. Fotbehandling är nog det jag borde välja, men stackars den som ska behandla mina vanvårdade tassar.

Återkommer med facit!

Fredag: Vilda ska få fotbehandling, hovslagaren kommer. Ska då även passa på att prova lokselen igen, när experten är på plats.

Lördag: Min dotter fyller 16 (sweet sixteen). Vad avundsjuk jag blir, tänk att få vara sexton igen!

Söndag: Ska rida för tränare för första gången i mitt liv(borträknat från ridskoleåren), hjälp! Det känns både kul och lite skräckinjagande. Dagsformen på Vilda är väldigt varierande, och ingen annan än jag är den skyldiga. Ska målträna hela veckan, bara tänka i positiva bilder, så det inte bara blir "springa runt i paddocken" :) Fokusera!

Facit kommer här med!

Idag var det meningen att jag återigen skulle rida med den nya sadeln och ett par andra paneler till, vilka jag testat en gång tidigare.

Vilda sadlades och tränsades, idag med ett kortare bett och utan nosgrimma. Vilken skillnad!

Jag hade dock glömt att hämta ned pallen, som jag måste ha när jag sitter upp i den bomlösa sadeln. Istället tog jag en plastbehållare och ställde på högkant. M höll i Vilda. Plastbehållaren välte och jag åkte i backen, under hästen som tog ett skutt framåt, klantiga jag igen.

Min lilla coola Vilda lugnade sig dock direkt. Jag borstade av mig gruset och gick för att hämta pallen. När jag närmade mig paddocken igen stod Vilda och M utanför. Sadeln hängde på ena sidan och Vilda var uppstressad. Eltråden som fungerar som grind för paddocken var uttöjd och hängde på halv svaj. Till råga på allt började M´s telefon ringa ilsket och den redan stirriga hästen började trampa runt. Jag tog henne, lugnade henne och M fick av "den jävla skitsadeln", som han numera kallar den.

När jag hade lämnat dem hade Vilda tydligen fått för sig att helt plötsligt sticka under tråden, varpå den fastnade i sadeln och hon fick panik. Sadeln har nu flera fula märken på sig, så jag kan nog glömma att skicka tillbaka den. Förresten är det ingen skitsadel alls, men för en oinvigd kan den ju verka dålig, bara det faktum att man måste ha en pall för att sitta upp;)

Imorgon rider jag nog lite på egen hand och hoppas att Vilda blev tillräckligt rädd för att inte springa genom tråden med mig på.

Det blev ingen ridning, tyglarna (de är däremot skräp) gick sönder. Istället tömkörde jag henne ute på vägen och hon var jätteduktig och lyhörd.

Sista biten till hagen satt jag dock upp och red barbacka. M ledde henne och jag höll krmapaktigt i manen. Några små travsprång blev det och jag satt kvar!

Imorgon blir det till att skaffa nya tyglar och då ska jag rida i min fina sadel, men jag kommer kolla extra noga så att den inte åker runt.

Kanske hög tid för säkerhetsväst?

Igår satt jag och tittade på ett gammalt Insiderreportage. Intressant, särskilt som en av de granskade är den som tömt pengar på min sjuke fars konto och förskingrat pengar från hans stiftelse. Vilket ledde till att vi barn inte fick ut många slantar av arvet. Pengarna i sig är kanske inte det viktigaste, men att en sådan person kommer undan gång på gång säger en del om Sverige som rättsstat. Vi är inte de enda som är drabbade, så man kan undra vad polisen gjort för att utreda soppan?

Jag kanske borde blivit privatdeckare i stället;)

Eller så kan det bli en spännande bok så smånigom. Om jag nu inte blir hotad eller något, eftersom det är de metoderna som verkar gälla för den sortens människor.

Fortsättning följer (kanske).

I så fall rösta på min ridstövel! Eller rösta på min andra ridstövel. Röstar ni på båda blir jag jätteglad:)

Man får rösta en gång varje dag!

Tack!

Jag har läst så många bra böcker och tänkte därför ge lite tips.

Här är en liten lista att börja med:

Kerstin Ekman: Rövarna i Skuleskogen, Händelser vid vatten, Gör mig levande igen

Romantrilogin Vargskinnet: Guds barmhärtighet, Sista rompan, Skraplotter

Alessandro Baricco: Silke

Mare Kandre: Quinnan och Dr. Dreuf, Djävulen och Gud, Bestiarium, Xavier

Dennis Lehane: Patient 67

Khaled Hosseini: Flyga drake, Tusen strålande solar

Marian Keyes: Vattenmelonen, En oväntad semester, När Lucy Sullivan skulle gifta sig, Sista chansen, Änglar, Å andra sidan,

Är det någon där?(läser jag för tillfället)

Jag sitter just nu på jobbet och försöker komma på vad boken jag läste senast heter och vem sjutton var författaren? Den var väldigt spännande. Det får jag kolla när jag kommer hem. Det finns ju så mycket bra att läsa så jag återkommer med fler tips. Bokrecensioner vimlar det av på internet om ni önskar läsa dem. Det enda jag kan säga är att alla ovanstående böcker har fängslat mig på olika sätt. Vissa är tyngre, andra är mer lättsmälta och alla är BRA.

Godnatt!

Varför alla dessa förbannade mellanlandningar?

Glasspapper och glasspinnar mellanlandar i soffan, på soffbordet och vid datorn, likaså äppleskruttar.

Pantflaskor och pantburkar mellanlandar på diskbänken, likaså alla tomma pappförpackningar.

Färdigsnusade portionssnusar mellanlandar på gräsmattan eller framför trappen.

Smutstvätt mellanlandar på golven i barnrummen, där även den rena tvätten hamnar eftersom den när den är vikt aldrig får flyga vidare in i garderoberna.

Tuggade tuggummin har de senaste veckorna börjat mellanlanda på ett fönsterbleck.

Slutdestinationen för alla dessa mellanlandade vrak är självklar för flygplatsföreståndarna. Information har gått ut otaliga gånger till dem som trots detta fortsätter att mellanlanda vraken, men de verkar fortfarande inte förstå vart vraken ska sluta sin resa.

De tar glatt nästa flyg och lämnar förödelsen därhän.

Flygplatsens ansvariga hotar med flygstrejk.

Detta är ett mycket stort I-landsproblem som ledningen säger sig ta på största allvar.

Vad är det med katter egentligen. Vi har sju stycken och den ena är knäppare än den andra.

I natt krafsade Sofia på dörren till sovrummet och blev insläppt. Sprang sedan runt på golvet och jamade fast vi försökte locka henne upp i sängen.

Jag släppte ut henne igen, trodde jag. Det var beckmörkt pga strömavbrott. Nu satt hon visst kvar på andra sidan dörren och jamade. Jag gjorde ett nytt försök att lägga mig. Samma visa igen. Med mobiltelefonen som ficklampa öppnade jag för henne igen och följde henne till köket. Aha, maten slut? Nej, det fanns mat och hon åt när jag visat henne den.

Åh, äntligen fick jag krypa ned under täcket. Blundade och slappnade av.

-Mjau, krafs, krafs, på sovrumsdörren. Sofia was back!

 Jag släppte in henne igen och efter en halvtimmas jamande och springande runt i rummet lade hon sig i sängen och var ganska tyst, förutom lite slickljud och spinnande.

Suck!

Nu börjar semestern närma sig sitt slut och nu har jag äntligen funnit den rätta semesterkänslan.

Jag har börjat läsa en Marian Keyes bok som jag inte läst("Är det någon där?"), och drar mig till minnes när jag läste "En oväntad semester" och "Vattemelonen". Jag skrattade så jag grät när jag läste dem och igår kväll likaså.

Nu sitter jag och degar med ett glas rött och börjar känna mig sådär lagom trött och seg. Ser fram emot sängen och boken.

Vildas ögon mår bättre, men hon ser fånig ut i flughuvan. Tjockat på sig har gjort också nu när de fått ännu bättre bete.

E var jätteduktig när de spelade sitt mästerskap i helgen.

Jag njuter av lugnet och en familj som verkar börja fungera.