Hej alla!

Härom kvällen såg jag andra avsnittet av Ponnyakuten. Jag gillar verkligen det programmet. Jag tycker i motsats till Havrepappa att det är bra att de visar problemen utan att ingripa. Om familjer med en svårlastad ponny har lastat utan skyddsutrustning, sunt förnuft eller utan en gnutta hanteringsförstånd minst hundra gånger tidigare så är det bra att de visar exakt hur de bär sig åt.

Sedan kan jag tycka att det är bra om folk i allmänhet använder skyddsutrustning som handskar, stålhätteskor och annat vid lastning. Även om "vissa" lär sig det den hårda vägen;)

Men diskussioner om hjälm och säkerhetsvästar hit och dit försvarar inte hur litet krut ridskolor och andra lägger på säker hantering av hästarna eller av hur litet de lär ut om hästars kroppsspråk och hur hästar fungerar.

Har skrivit det förut någonstans, men gör det igen:

Ridskolorna borde börja där man skall börja: från marken. När barnen kan hantera ponnyn från marken med ömsesidig respekt, tillit och när hästen är följsam och lydig då, först då är det dags att sitta upp. Men det är bråttom att få åka på ryggen. Det är bråttom att börja tävla. Det är bråttom att lasta hästen som inte vill, vågar eller litar på att det går bra.

Lektionerna skulle kunna börja i hagen där man bara iakttar hur hästar beter sig. Hur de uppfostrar, leker och umgås. För om man kan läsa signalerna så vet man när det är dags att hålla sig undan, när det är ok att gå in i hästens privata utrymme, när hästen trivs eller inte trivs, är grinig, glad etc.

Så här testar jag följsamheten, vilket lätt kunde appliceras innan uppsittning på ridskolan med. Tio minuters följa John! Bara ett litet tips;)

Ibland kan jag tycka att bara barnen har på sig hjälm så kan de skickas in till den mest integritetsfulla ponnyn utan att be den om lov och börja klappa och gosa i boxen. Ponnyn försvarar sig mot attacken och blir stämplad som en sur och farlig häst som bara de "tuffa" barnen vågar närma sig utrustade från topp till tå. Den onda cirkeln är ett faktum. Här borde barnen istället lära sig hur man respektfullt närmar sig en annan individ och hur man läser av dagsformen och humöret på hästarna.

Något annat som slår mig är efter att ha läst en del inlägg på forum om hästhantering är att många som försöker lösa problem med t.ex. sparkande hästar står långt bort från hästen för att inte bli träffade. Har alltid lärt mig att jobba nära hästen och jag har stoor erfarenhet av en liten sparkhäst. Hade jag jobbat längre ifrån så hade jag inte klarat mig undan med lårkakor utan frakturer hade varit ett faktum. Men det viktigaste av allt är att jag aldrig hade kommit tillrätta med problemet om jag hållt avstånd. Såg ni tjejen med sprayflaskan i Ponnyakuten? Bara genom att gå nära hästen skapade hon tillit och det gick lättare med en gång.

Fick även en kommentar i ett forum där jag lagt in bilder på tömkörning av Vilda. Oj, vad nära du går. Du kan bli sparkad. Ok, så här är det: En häst som litar på en sparkar inte när den arbetar. Litar inte hästen på dig (eller du på hästen) och det finns risk att den sparkar då är inte tiden mogen för att tömköra.

Gör om och gör rätt! Då är det antingen dags att länga tömmarna om man väljer att inte ta tag i tillitsproblemet, vilket kan växa istället. Eller så tar man tag i problemet genom att jobba på tilliten tills man vet att det är säkert att gå bakom, gå vid sidan gå framför, stå och gå överallt utan att hästen känner sig hotad.

Visst finns det situationer där man gör bäst i att hålla sig undan som t.ex när två hästar bråkar. Att som liten människa gå emellan är inte att rekommendera.

Men när kommer de riktiga hästskolorna? Det känns som om det är hög tid. För om så många har problem med sina hästar så är det något som fattas. Och i de allra flesta fall är det inte hästen som är problemet utan människorna runt den.

Ha en bra fredag alla!

Jag firar den med mammografi och inköp av torv med min lilla bil, glömde säga till att jag behövde firmabilen idag;)