Idag har vi hjälpt en kompis att flytta. När lastbilen var tom hämtade vi hem 30 småbalar med hösilage. Har funderat på att prova fri tillgång, men har varit litet rädd att framförallt Vilda skall äta tills hon spricker, eller blir sjuk.

Vi prövade i alla fall att sätta ut en hel bal när vi kom hem:

Det blev inget bråk mellan hästarna i alla fall, vilket jag befarat eftersom balen är ganska liten och blir allt mindre. Nu har det gått 2 timmar sedan jag satte ut den och de äter fortfarande. Än så länge är det ok för det brukar ta två timmar att äta lunchhöet nu med det grova hösilage, men jag tror att de kommer hålla på tills den är slut. Har läst lite om detta att gå över till fri tillgång och tydligen brukar de matfrossa de första veckorna. Undrar hur detta skall gå och om jag härdar ut?

Någon som har erfarenhet av detta? Tips och synpunkter tas tacksamt emot:) Hösilaget är inte analyserat, men är från förra sommarens skörd så jag tror inte det är alltför kraftigt.

Ha en bra lördag!

Sitter i pyjamas och njuter av en kopp kaffe och en chokladpralin efter frukost. Har jobbat i natt. Väcktes av flygfraktbudet som när jag väl fattat att det knackade på dörren, satt i bilen och pratade i telefon. Han verkade inte se att jag stod huttrande på trappan med dörren öppen. Äsch tycker det är riktigt töntigt med budande av bläckpatroner varje gång och var hittade jag patronerna? Jo, i brevlådan, alltså hade han inte behövt väcka mig. Hört talas om posten?

Känns amerikanskt på något sätt med budbilar till privatpersoner. Som något hämtat ur Desperate Housewives. Men jag bor inte på Wisteria lane, långt ifrån.

Ändå räknar de kallt med att någon är hemma kl 13,45 mitt i veckan.

Det finns många trender nu som påminner om den amerikanska hemmafrudrömmen. Rosa cupcakes skall det vara. Det funkar inte med de gulbruna muffinsen längre. Det skall vara rysch, pysch, spetsar och mycket rosa, men ändå gärna vita hem eller förlåt "white homes".

Stadsmänniskor som knappt satt sin fot i ett sugande lerhål springer runt med gröna gummistövlar, av rätt märke så klart. Mina skitiga Tretornstövlar skulle nog inte platsa, men rätt färg har de i alla fall. Allt är charmigt i lagom dos. Det blir gärna lite för mycket bara. Hade en eller kanske tio köpt hela konceptet så hade det ju varit lite unikt. Men så är inte fallet. Det blir som vanligt ett stilpaket som många tjänar pengar på. Ren kommers alltså, vilket mest är sorgligt oavsett hur gulligt det än är med spetsförkläde till jeans och gummistövlar.

Kanske står hemmafruarna snart där med mannens lunchlåda i ena handen och en näsduk i andra för att ge mannen sista touchen innan han åker iväg och tjänar grymma pengar. För någon måste ju vara hemma för att ta emot de budade paketen.

En liten utsvävning bara;)

Igår fick jag en överraskning av Mats:

Rosor och choklad.

Detta för att jag har slutat röka, men trots att jag blev jätteglad, så tyckte jag nog att det var litet för tidigt att ropa hej. Men idag är tredje dagen utan cigaretter. På fredag skall jag halvera plåstren (skall man inte göra egentligen, för då säljer tillverkarna färre plåster;)) och den 1/2 blir sista dagen med plåster om de inte ramlar av eller något annat inträffar. Ett plåsterpaket bör räcka. Hålla på vecka ut och vecka in ser jag ingen anledning att göra.

Hästarna mumsar fortfarande på sitt lunchhö sedan kl 14. Har märkt att Vilda är lugnare i matsituationer nu. Det går inte att hetsäta det grova hösilaget.

Men det är ju alltid godast att äta direkt ur gottepåsen:

Höhögarna kan funka att gömma sig bakom när man lurar på så kvicka byten som bajsbollar;)

Ha en bra dag alla!

Hej alla!

Är en riktig surkärring emellanåt, värre än vanligt då jag försöker sluta röka. Jag började röka efter nio års uppehåll i samband med min skilsmässa för fem år sedan. Denna gång tar jag plåster till hjälp. Har tänkt att sluta mängder med gånger, men inte riktigt varit tillräckligt bestämd.

Har nu tröttnat på ständig nästäppa och återkommande bihåleinflammationer. Dessutom kan man ha mycket roligare för pengarna. När man närmar sig 40 börjar även kroppen att ta stryk av att ha levat så länge. Passerade en och annan KOL-patient när jag var på återbesök på handkirurgen i måndags och bestämde mig. Visserligen har varken KOL- eller lungcancerpatienter inverkat tidigare. Då jag rökte en liten period då jag arbetade på lungmedicin och även när jag jobbade på strålbehandlingen. Att förneka är en konst som alla missbrukare behärskar mycket väl. Bättre då att lägga den energin på annat. Summan av lasterna är konstant var det någon som sade. Det finns risk att det stämmer. Då gäller det att välja sin last med omsorg.

Fick svar på min magnetkameraundersökning av halsrygg och vänster axel/armhåla. I nacken fanns en hel del konstigheter. Bl.a ett diskbråck, två sammanvuxna kotor, förskjutning av halskotpelaren, trångt mellan några kotor med viss risk för nervrotspåverkan, samt två kotor som ligger i fel läge.

Misstänker att det kan ha med när Vilda sprang in i min rygg att göra. Inget av detta kan dock ha orsakat mina problem med vänsterarmen, eftersom den nerven har sina nervrötter längre ned. I axeln såg det bättre ut förutom någon vätskeansamling och en skada troligen orsakad vid finnålspunktion av en lymfkörtel, inga nervskador dock.

Alla skulle nog hitta något om de röntgade sig. Kroppen utsätts för stryk livet igenom och ju äldre man är desto mer skador. Fick med en skena att sova med tillhögerarmen som börjat domna på nätterna. Det är inte lätt att sova med den mojängen som dessutom var en storlek för stor.

Det är strålande solsken ute och det har kommit någon centimeter snö ovanpå islagret. Hoppas att det kommer litet till för fortfarande går man med livet som insats på vägarna och gårdsplanen. Hästarna går ytterst försiktigt i hagarna och nu har jag öppet mellan två av dem trots ett område med svallis. Jag ser ju att de tar det lugnt. I den övre hagen har det tittat upp litet gräs, vilket de är väldigt nöjda över. Är så sugen på att börja sätta igång med båda hästarna.

Pratade med Markos uppfödare igår. Balder (hingstfölet) har flyttat och har det toppen, dock blev det till en annan person. Skall åka och hälsa på hos uppfödaren till helgen eller i nästa vecka:) Hon ville bli av med en del skräp som hon kallade det. Finns nog något vi kan ha användning för.

Vårt hösilage har varit sådär. Vissa balar jättefina och andra rena skräpet. Den senaste var väldigt torr och jag hittade efter ett par dagar jord- och lerkokor i den.

Fick tag i småbalar:

Fick hem tre balar att prova. Hästarna älskar det. Det är inte så jätteblött. Det är väldigt grovt och litet gult. Ättiden har förlängts till det dubbla vilket är toppen nu när de inte har någon halm att tugga på. Skall hämta fler balar i helgen.

Tyckte det skulle vara käckt med småbalar, mer lätthanterliga. Javisst, 35 kg är ju inte svårforcerat, men hur skall man hålla dem? Det går bra att rulla dem så jag har packat hö i stallet i stället för på loftet. I morse försökte jag mig på att få upp en för trappan till loftet först genom att knyta ett långt grimskaft runt att hålla i för annars glider balen ur händerna, sedan med hjälp av ett hönät. Tyvärr sitter det en balk ovanför trappan som gör att jag och balen inte kan klämma oss emellan samtidigt, puh. Vi får väl lyfta balarna med lastbilskranen i alla fall på utsidan. Det blir väldigt skräpigt med hö inne i stallet och jag vet två som inte kommer vilja stå still i stallgången;)

Något annat jag tänkt på är formen på torvbalarna. De är också glidiga, för långa för mina armar och otympliga. Kan man inte förse alla plastbalar med handtag?

Nej, nu skall jag ut och fortsätta få ordning i stallet. Tyvärr har en stalltomte börjat sprida sina verktyg, plastpåsar och skräp lite för långt in på mina domäner;)

Ha en bra dag alla!

Hej alla!

Härom kvällen såg jag andra avsnittet av Ponnyakuten. Jag gillar verkligen det programmet. Jag tycker i motsats till Havrepappa att det är bra att de visar problemen utan att ingripa. Om familjer med en svårlastad ponny har lastat utan skyddsutrustning, sunt förnuft eller utan en gnutta hanteringsförstånd minst hundra gånger tidigare så är det bra att de visar exakt hur de bär sig åt.

Sedan kan jag tycka att det är bra om folk i allmänhet använder skyddsutrustning som handskar, stålhätteskor och annat vid lastning. Även om "vissa" lär sig det den hårda vägen;)

Men diskussioner om hjälm och säkerhetsvästar hit och dit försvarar inte hur litet krut ridskolor och andra lägger på säker hantering av hästarna eller av hur litet de lär ut om hästars kroppsspråk och hur hästar fungerar.

Har skrivit det förut någonstans, men gör det igen:

Ridskolorna borde börja där man skall börja: från marken. När barnen kan hantera ponnyn från marken med ömsesidig respekt, tillit och när hästen är följsam och lydig då, först då är det dags att sitta upp. Men det är bråttom att få åka på ryggen. Det är bråttom att börja tävla. Det är bråttom att lasta hästen som inte vill, vågar eller litar på att det går bra.

Lektionerna skulle kunna börja i hagen där man bara iakttar hur hästar beter sig. Hur de uppfostrar, leker och umgås. För om man kan läsa signalerna så vet man när det är dags att hålla sig undan, när det är ok att gå in i hästens privata utrymme, när hästen trivs eller inte trivs, är grinig, glad etc.

Så här testar jag följsamheten, vilket lätt kunde appliceras innan uppsittning på ridskolan med. Tio minuters följa John! Bara ett litet tips;)

Ibland kan jag tycka att bara barnen har på sig hjälm så kan de skickas in till den mest integritetsfulla ponnyn utan att be den om lov och börja klappa och gosa i boxen. Ponnyn försvarar sig mot attacken och blir stämplad som en sur och farlig häst som bara de "tuffa" barnen vågar närma sig utrustade från topp till tå. Den onda cirkeln är ett faktum. Här borde barnen istället lära sig hur man respektfullt närmar sig en annan individ och hur man läser av dagsformen och humöret på hästarna.

Något annat som slår mig är efter att ha läst en del inlägg på forum om hästhantering är att många som försöker lösa problem med t.ex. sparkande hästar står långt bort från hästen för att inte bli träffade. Har alltid lärt mig att jobba nära hästen och jag har stoor erfarenhet av en liten sparkhäst. Hade jag jobbat längre ifrån så hade jag inte klarat mig undan med lårkakor utan frakturer hade varit ett faktum. Men det viktigaste av allt är att jag aldrig hade kommit tillrätta med problemet om jag hållt avstånd. Såg ni tjejen med sprayflaskan i Ponnyakuten? Bara genom att gå nära hästen skapade hon tillit och det gick lättare med en gång.

Fick även en kommentar i ett forum där jag lagt in bilder på tömkörning av Vilda. Oj, vad nära du går. Du kan bli sparkad. Ok, så här är det: En häst som litar på en sparkar inte när den arbetar. Litar inte hästen på dig (eller du på hästen) och det finns risk att den sparkar då är inte tiden mogen för att tömköra.

Gör om och gör rätt! Då är det antingen dags att länga tömmarna om man väljer att inte ta tag i tillitsproblemet, vilket kan växa istället. Eller så tar man tag i problemet genom att jobba på tilliten tills man vet att det är säkert att gå bakom, gå vid sidan gå framför, stå och gå överallt utan att hästen känner sig hotad.

Visst finns det situationer där man gör bäst i att hålla sig undan som t.ex när två hästar bråkar. Att som liten människa gå emellan är inte att rekommendera.

Men när kommer de riktiga hästskolorna? Det känns som om det är hög tid. För om så många har problem med sina hästar så är det något som fattas. Och i de allra flesta fall är det inte hästen som är problemet utan människorna runt den.

Ha en bra fredag alla!

Jag firar den med mammografi och inköp av torv med min lilla bil, glömde säga till att jag behövde firmabilen idag;)

Gårdagen blev en ladda batterierna dag. Solen sken och fåglarna kvittrade. Vi fick en liten försmak av våren.

Förmiddagskaffe i solen med skön utsikt...

Hästarna njöt i fulla drag av solen och stod och halvsov vid ladugårdsväggen.

Borstade dem och försökte reda ut Markos svans från diverse mjäll och skorv som följt med utväxten efter eksemen. Det är inte lätt. Han är hårfager den lille mannen. Längst in i svansruskan finns det mängder som måste bort, men får ta det i omgångar. Arbetsställningen var ingen höjdare för min trötta rygg.

Mycket har vuxit ut från svansroten, men svansen är alltifrån jämntjock;)

Marko är en livsnjutare av stora mått. Han älskar att bli ompysslad så för hans del hade jag kunnat stå i timmar och reda ut svansen. Stod en stund kind mot kind med honom och vi blundade och solade tillsammans. Vi båda somnade nästan.

Han har även blivit mindre ljudkänslig och sprättig. Det bådar gott för framtiden. Grimman är inga problem att ta av och på längre. Allt oftare sänker han huvudet när den skall på eller av. Vilket matte tackar för. Hon är ju inte så reslig;)

Fick ett samtal häromdagen från ägaren till den andra valacken som var till salu samtidigt som Marko och är lika gammal. Hon har kört sin häst för timmerkälke och börjat rida in honom. Så himla roligt:) Känner dock att vi ligger lite i lä där;)

Men var sak har sin tid och de båda hästarna verkar ha ganska olika personligheter. Marko är mer försiktig och känsligare än kompisen. Till våren tänkte jag dock kravla mig upp. Så fort det blir bättre underlag måste jag ta tag i lite mer träning från marken med den lille och så småningom börja med sadel, sele och träns. Han har ju bara haft bett i munnen ett par gånger. Men nu är han inte inne i någon trotsperiod längre så då är jag inte rädd att rycka honom i munnen som jag varit ett tag.

Igår provade jag att få honom att putta på bollen. Ingen av hästarna tycker att den är särskilt intressant. Men med morotsbelöning förstod han att han skulle vidröra den med mulen. Bra! och morot. Tyvärr störde jag i lunchen så efter några gånger var höet mer intressant. Det kunde han ju ta själv utan krav på att göra något;)

Vad gäller Vildas hosta och snuva så har näsan slutat rinna i alla fall. Hon får timjan dagligen och igår även litet anis i kvällsmaten.

Har beställt Nostrilvet och hoppas att jag kommer kunna hålla hostan i shack. Även när det gäller henne så önskar jag bättre underlag. Det finns för och nackdelar med oskodda hästar. Just nu är fördelen att de har bättre förutsättning att ta sig fram i de halkiga hagarna, men att rida obroddat är ingen hit.

Avslutar med en närbild på Markos mustasch. Förstår ni hur blöta pussarna är jag får?

Ha en bra dag alla! Ikväll blir det bio med mina döttrar:)

Har träningsvärk idag, i hela kroppen. Det blev tre kärror med gödsel och halm. Tyngst var lasset med gödsel från hagen, att jag glömde skyffeln i hagen när jag skulle tippa av skiten gjorde det ju inte enklare, men det gick med grepen till sist.

lass nr 1.

Är glad att vi har fyrhjulingen och kärran för jag vågar inte tänka på hur många skottkärrelass det hade blivit;)

När jag kom ut i hagen för att mocka hade Vilda tagit sig en liten tupplur:

Marko stod utanför, så fin i sin gulliga mustasch:

Försökte få en bild framifrån, då syns den bättre, men det blev lite för mycket närbild av det hela;) Som vanligt med sociala djur.

Båda fick sig en välbehövlig borstning i hagen. Tyvärr så hostade Vilda igen och var snorig. Så det blev att mocka ur halmen igen. Har ju bara haft den sedan i söndags pga vätan. Det var dumt av mig att lägga in halm igen, men nu är jag tämligen säker på att det är den hon reagerar på och det är ju i och för sig bra att veta.

Marko var superduktig och lyfte hovarna lös i hagen, så de blev både kratsade och fick sig en omgång tjära och honung. 

Vilda ville inte alls. Hon lyfte hoven drog bort den och stack iväg. Hon och hennes berömda vilja;) Tog in henne för tempning och hovvård på kvällen. Ingen feber så jag avvaktar och hoppas att det räckte att ta bort halmen denna gång. Blötlade lunchhöet igår, men på kvällen var det frost och då vågade jag inte riskera is i magarna.

Så då har man väl en liten hosthäst i alla fall. Ska kolla upp Nostrilvet och se om det kan vara något inför pollensäsongen eller vid fodring av torrt hö/hösilage.

Är det någon som testat?

Vårt hösilage har varit av kraftigt varierande kvalitet och den senaste balen var mycket torr. Ska nog fixa annat. Försöker få tag i leverantören som vi hade i det andra stallet. Hans hösilage var toppen. Det vi har nu var gratis, men det är ju dyrare att hålla på med luftvägsproblem om det nu medverkar till det också.

Ha en bra dag alla!

Själv skall jag njuta av att jag är ensam hemma med djuren och har gjort det mesta jobbet igår. Så det blir väl bara lite disk o tvätt samt samvaro med djuren på ett eller annat sätt. Ska även kolla upp lite hostförebyggande foder mm.

..eller vad var det farbror Melker sade?

Inte mindre än tre gånger fick jag ösa ur uteboxen i förrgår. Och jag föll till föga och lade in halm igen. Varken ekonomin eller min rygg klarar att mocka ur all torv varje gång det blir blött. Det är främst i ena hörnet vattnet rinner in, men torven suger upp en hel del på Markos plats i boxen, ja de har bestämda platser.

Har nu stängt till två av de tre hagarna som sitter ihop eftersom jag inte vill ha hästar som åker rutschkana och skadar sig i de mer kuperade hagarna. Det blir väldigt tråkigt för dem dock. I den hagen med uteboxen finns inte mycket att tugga på, men desto mer hästskit. Prövade att mocka i förrgår, men det blir mest skrap på ytan. I går morse efter jobbet gick det bättre, men jag insåg att man måste kanske sova om man varit vaken på natten.

Söndagen var mins sagt händelserik. Mats tyckte synd om hästarna och körde in med sandspridaren i hagen, vilken han naturligtvis körde fast med. Han har den förmågan att köra fast med det mesta som går på hjul. Har med att han är envis och en chansare att göra.

Efter en paus i brottandet mot vädrets makter, födelsedagsfirande av en vän och hämtning av E från fotbollslägret. Var det dags att ösa boxen igen och laga mat.

Mats fick på kvällen loss sandspridaren. Såg honom köra förbi fönstret.

Efter en välbhövlig dusch var det dags att åka till jobbet. Tio minuter innan jag skulle halka ut till bilen körde Mats fast med nästa motorfordon. Lastbilen lastad med en ny hösilagebal stod på tvären över vägen, suck! Bestämde mig för att ta den andra, oplogade, osandade vägen förbi hagarna. Den är rena självmordsvägen i det här väglaget.

Slängde in väskan i bilen när St ropade: Hästen har rymt! Hästen eller hästarna? Med morötter och grimmor i högsta hugg halkade jag förbi ladugården där Mats och Stefan stod. Japp två små älgar knaprade sly vid vägkanten utanför hagen. Nästan framme vid Marko halkade jag och han sprang upp i skogen. Vilda sprang efter. St fick in Vilda i hagen genom att på Bamses vis locka med en morot framför mulen, men var inte snabb nog att stänga hagen.

Två små hästar sprang litet längre in i skogsgläntan. Men matte pulsade efter i jobbarkläderna och inga stövlar. En morot till Vilda, grimma på, duktig. St fick grimskaftet. En morot till Marko, grimma på, duktig. NU går vi till hagen.

Mats hade glömt stänga hagen när han hämtat sandspridaren, suck!

In i bilen och upp för den isiga backen samtidigt som jag försökte ringa min arbetskamrat och säga att jag blev sen. Kom inte upp för backen, efter flera försök gled bilen i sidled in i en snövall. Mats och St hjälpte mig att få loss bilen, men jag bestämde mig för att ta andra vägen när lastbilen var loss. Passade i stället på att ge hästarna kvällsmat. Mats hade ju fullt upp.

Idag är jag ledig och skall ta mig an gödslet i hagen och nu rinner det inte in vatten i boxen längre så torven skall bytas ut. Annars är det mest en massa telefonsamtal om E och hennes skola. Skulle behövt några timmar till på dygnet.

Vi har möte på jobbet i dag med, men vet inte var jag skall kunna klämma in det någonstans?

Vill ha lite lugn och ro...

Gjorde samma personlighetstest som Stina. Här en länk om någon vill testa: http://se.41q.com/

Min personlighetstyp:

Varmhjärtade, noggranna och populära. Sätter andras välbefinnande framför sitt eget. Stark pliktkänsla. Ansvarsfulla. Värdesätter traditioner och trygghet. Vill vara till nytta för andra. Behöver uppmuntran för att må bra. Välutvecklat sinne för form och funktion.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Sjuksköterskor, lärare, administratörer, hemkunskapslärare, barnomsorgspersonal, familjerådgivare, präster, kontorsansvariga, personalvetare, socialarbetare, ekonomibiträden, redovisningsansvariga, tandsköterskor, hemmafruar/hemmamän, receptionister, religionslärare, talpedagoger.

Verkar ha valt rätt karriär;) Tror inte jag skulle valt hemmafru dock (fy vad tråkigt). Fast jag gillar ju att skrota runt hemma för mig själv.