...är det nu. Har jobbat två nätter precis och kört med helljus på, känns som vinter...

På måndag skall jag ringa instruktören i Centrerad ridning och så skall vi försöka komma fram till vilka dagar det blir träning här hemma.

Spännande!

Helst hade jag ju velat ha den där paddocken som inte blivit av. Gruset gick åt till vinterhagarna för att hästarna skulle få det lite torrt om fötterna. Sedan ett annat litet krux. Belysning! Hmm, det går mot mörkare tider som sagt. Annars får vi väl utrusta både mig och tränaren med pannlampa.

Är det någon som vill vara med så hör av er!  

Det känns både bra och lite sorgligt att vinterförberedelserna börjar nu. Hösilage i småbalar hade jag beställt av samma leverantör som förra året. Ringde honom igår för att kolla av. Han hade glömt mig! Inte en bal fanns kvar.

Fick dock köpa av grannen, stora balar med torrt hö. Så i helgen blir det till att städa loftet. Taket är maskätet i stalldelen så det går inte att lägga upp hur mycket som helst där tyvärr. Skönt att veta att de har mat i alla fall. Tycker ju att en beställning borde vara en sådan. Gillar dock torrt hö bättre, även om jag inte äter det själv...

Hoppas bara att Vilda inte är för känslig i luftrören, men tror att halmen var boven den gången hon blev hostig. Torrt hö funkar nog dessutom bättre i hönäten för Vilda drar och sliter ut klumpar av hösilaget genom maskorna.

En annan fördel är ju att slippa köpa vatten för pengarna. Många balar var ju så att det dröp om dem och flera möglade förra året.

Längtar inte riktigt till det där vita ännu, brrr!

Bjuder på en låt som jag fick av en vän på fb. Dedikerar den till alla män och för den delen kvinnor som har en hästtokig partner. Lyssna på texten:)

Ha det!

är jag i helgen. Då Mats och hans barn åkt till den årliga Volvoträffen i Vallåkra.

Vaknade efter en jobbnatt och det var tyst och lugnt i huset. Doris snusade bredvid mig i sängen.

Vittjade brevlådan och böckerna jag köpt av Ylle hade kommit.

"Hästens arbete på töm" av Anders Eriksson
"Dressyr med Kyra" av Kyra Kyrklund
och "Centrerad ridning" av Sally Swift
samt ett häfte om körning som bonus.

Så nu har jag lite ny hästlitteratur.

Jag gjorde ju ett litet felköp förra veckan. Köpte Sally Swifts "Ett med hästen" då jag trodde det var den andra boken av henne med tillämpade övningar. Det visade sig vara den jag redan hade fast på engelska "Centered riding"dvs den första boken. Men Ylle hade kvar " Centrerad ridning". Den är slutsåld i bokhandeln. Vilken tur jag hade.

Är hästvakt i helgen och när jag promenerade hem från kusarna så träffade jag en av våra grannar och blev inbjuden på vin, kex och ost på kvällen. Riktigt mysigt var det.

Sedan satt jag en stund och pysslade med Vildas nya tyglar. Gör ett par helt släta lädertyglar. De är ganska breda. Tror det blir bra. Jag älskar ju lädertömmarna. De tyglar jag använder nu är för korta och det har retat mig ett bra tag. De är dock gummi och mjuka och sköna. Man har bra grepp med dem men Vildas långa fina man trasslar sig med dem.

Får se om jag behöver sätta stoppar på de nya för greppet, men tror inte det. Sen skall det bli skönt att slippa de där stopparna som sitter på tyglarna för Martingal, vilka jag tänkt klippa bort men ej gjort. De är ju bara i vägen.

Vilken typ av tyglar föredrar ni?

Natti Natti!

och det känns som höst i luften. Min favoritårstid.

Hösten påminner om nystart för mig och har alltid gjort. Är det ett inlärt mönster från skoltiden? Eller bara känslan när barnen börjar skolan igen och man har mer egentid. Kursstarter av olika slag dyker upp. Nyheter på jobbet brukar också infinna sig. Flugor och andra kryp lugnar ned sig. Bara älgflugorna och knotten kvar att brottas mot ett tag.

Underbar känsla i alla fall.

Vi ser fram emot Agilitykurs med Doris hoppjerkan som gärna hoppar 70cm rakt upp i luften på jakt efter katternas mat på köksbänken. Hoppas också på svar från tränaren i Centrerad ridning vilket skall bli så himla kul och nyttigt.

Hittade en gammal film apropå årstider. Ihopklippt från min och Vildas "karriärstart" både från hösten när vi började ridningen och från våren efter, då hon fallit ur efter första hårda vintern. Ni vet den där med en massa, massa snö. Kan nästan inte tro att hon varit smal. Det är inte ofta jag blir fotad eller filmad i ridningen numer då vi mest håller till i skogen och "fotografen" är i garaget, men jag tror jag har fått en bättre sits och vet att Vilda har utvecklats en hel del. Får försöka filma när vi tränar framöver då det är nyttigt att se det själv.

Vi bjuder på oss själva här i alla fall:)

Bjuder också på filmer från Nordsvenskens dag i Karlstad, inte jag som filmat för jag var tyvärr inte där. Titta och njut för Nordsvenskar kan. Kan jag bara övervinna mig själv och komma upp på Marko igen så vet jag att han blir en fantastisk ridhäst så känslig som han är.

Ha en bra dag alla!

är sommartjock och sommartrött.

Tanken var att fortsätta inkörningen igår men A ville gärna rida lite på banan. Så jag drog fram rockarden för att kunna avsluta med att öva på att stå still mellan skaklarna efter ridpasset.

A jobbade på och Vilda gäspade, gnäggade efter Marko och var allmänt uttråkad. Fast A är ganska enveten och dessutom duktig på att rida så hon kom inte undan.

Suddig bild...

För att få henne lite piggare tog vi en runda ut.

Än mer suddigt. Det är svårt att få bra bilder på rörliga;) objekt med mobilen när det börjar skymma ute.

Det blev barfota idag då jag fortfarande inte får höger boot att sitta som den ska.

Lite pigggare blev hon allt, men ganska bekväm takt höll hon.

När vi kom fram till en stubbåker valde A att rida där istället för på den tråkiga banan. Då gick det galant. A blev sedan sugen på att rida barbacka vilket hon inte gjort på många år. Jag själv tycker att det är läskigt halt, men borde absolut göra det oftare eller åtminstone plocka fram den bomlösa sadeln igen, för vilken skillnad det blir på hästen.

Suddigt, men glad dotter och glad Vilda.

Jag kommer att börja träna för en instruktör i Centrerad ridning och undrar just hur det kommer att gå att få Vilda att hitta motorn på ridbanan. Visserligen glimmar hon till ibland och matte blir så nöjd, men oftast är hon motsträvig. Min förhoppning är att vi kommer tycka det är roligt båda två.

Ni som följt mig i några år vet att jag haft de funderingarna länge innan, likaså med inköring och att sy i läder. Man kan väl säga att jag är lite trögstartad men nu börjar det hända lite saker. Har beställt Sally Swifts "Ett med hästen" Centerad ridning har jag redan. Det kommer bli bra med en tränare för att omsätta saker från en bok är inte alltid lätt när man väl sitter där. Att påminna sig själv om att inte sitta snett eller vrida om händer etc. är svårt bara det.

Vilda tog sig alltså på slutet och vi hälsade på rockarden. Hon klev fint över skaklarna några varv och så försökte jag få henne mellan, men hon klev ur hela tiden igen så vi började om. Just där skulle jag avslutat för dagen, men jag är ju också envis så jag framhärdade och tyvärr fick Vilda med sig ena skakeln med benet när hon försökta kliva ur och drog med sig rockarden en halvmeter och blev något stressad, men Vilda är Vilda så även om hon blängde lite extra på den så tror jag hon kommer över även detta. Vi får träna löst några gånger. Alternativet är att välta skaklarna över ryggen, men det är svårt att göra själv. För även om man är flera vid inkörningen så måste jag ju senare kunna spänna för på egen hand.

Väl i stallet så drog Vilda en mycket djup suck när matte tog fram selen. "Mera jobb är de galna"

Vi provar bara den ommoddade bröstan som nu blivit baksele.

Bärremmen skall upp på korset, men jag skall fixa några fästanordningar så den inte glider av därför sitter den lite tokigt här. Det som är kvar annars är remmarna som skall gå till dragringen, vilka jag mätte ut för här.

Här skall remmarna fästas i varandra för att inte glida runt.

Avslutar med bilder från lördagen. Först traktordagen i Myckleby där bla vår hovis visade skoning och verkning.

Sista bilden är från kvällen då jag och Marko tog oss en tömkörningsrunda i mörker och dimma, lite läbbigt var det;)

Fina "hispepelle" har tagit sig i kroppen igen. Han är världens gosigaste sötmule.

Ha en bra dag alla!

Körde ner min dotter E till Gbg och passade på att ta en fika med henne, mamma och mammas väninna.

Alltid lika spännande för liten gårdshund med storstan. Svårt bara att hitta ett vettigt ställe att utföra sina behov på tycker Doris. Mycket var det att titta på. Lite för mycket för den lilla hundhjärnan som blev väldigt trött efteråt.

Självklart får små fina hundflickor en egen sittplats vid bordet:)

Igår tog E sig en tur på Vilda. Hade lite aber med bootsen. Jag trodde sist jag red att de blivit för slitna för lädret börjar sacka i bakkant och framförallt på höger så hamnade kanten på dojan lite långt ned på kotan mot ballarna till (för övrigt ett ord som hela Sverige känner till vid det här laget;)) När jag tänkt till lite fyllde jag bootsen med papper efter tvätt så att de skulle räta upp sig lite igen. det gjorde de också: Jag hade tänkt skaffa nya men då behöver jag ju inte det:)

Köpte en ny hovrasp häromdagen då jag bara har en gammal rostig sak som visserligen inte tar för mycket men man får gnugga länge om det skall hända något. Jag brukar raspa av lite om det behövs mot slutet av verkningsperioden men nu har hovarna vuxit extremt mycket då de inte har något grus i sommarhagarna och så tror jag de har mer tillväxt överhuvudtaget på sommaren. Det gör att de trampar av sig hovvägg så att det ibland går ur bitar och blir sprickor. Nu är min plan att ta lite och ofta mellan verkningarna de perioder de växer mer i alla fall.

Sagt och gjort raspade jag ovanligt mycket i mina försiktiga mått mätt och rundade av kanterna och sprickorna för att de inte skall spricka mer. Men höger boot satt inte vidare bra ändå. Vi började såhär:

Men jag var rädd att hon skulle få skav så:

Vi prövade såhär:

Väldigt suddig bild

Har inte ridit utan bootsen på väldigt länge men tänkte att det skulle gå bra då hovarna vuxit så. Det är ju när de varit väldigt nedslitna som de ömmat. Samtidigt är hon ju inte så van att bli riden på gruset som förr och så hade hon en rejäl flis som gått ur höger framhov så lite koll fick jag ha. Det var bara där det låg riktigt grov sten på ett ställe som hon valde annan väg annars gick det bra. Eller bra och bra. Vilda utnyttjar att E är väldigt snäll och inte så envis. Så trava var inte att tala om och ganska maklig takt hade hon överhuvudtaget dessutom drog hon ner huvudet lite här och där. Trodde väl att det var matpromenad? (mammor får INTE lägga sig i heller) Så jag höll mig till att bära bootsen.

Summa sumarum kanske jag vågar ta ännu lite mer med raspen för jag tror jag mesat lite.

Jag köpte raspen på Hööks eftersom jag var smart och jämförde priser innan, då jag även skulle till Granngården. Väl på Granngården hittade jag en sådan här:

http://www.granngarden.se/product/riders-rasp

För samma pris som den riktiga raspen. Vet inte om den är bättre direkt men jag hade ju sluppit raspa sönder fingrarna. Är ju van vid den rostiga gamla saken...

Kanske kan bli en sådan med så jag kan kolla vilken som är bäst. Har ju ett sånt där stämpelkort och efter tio stämplar så får man 250 kr att handla för. Kul men lite hemskt när jag inser hur mycket jag handlat för för att få tio stämplar. Som tur var började jag få stämplar när det var torvsäsong så lite får jag pusta ut.

Har jag sagt att jag hatar att shoppa;)

Ha det bra alla!

Fredagen innebar rensning av det gamla "vagnslidret". Där hittade jag allehanda gamla saker.

Även två timmerkälkar fanns där:)

Hade hyfsat bra koll men allt låg ju huller om buller.

Såmaskinen får vi göra oss av med även om min älskade samlare gärna hade behållt den.

Slit och släp. Dammigt var det. Men nu fick "Lojden" plats under tak.

På lördagen var jag och tittade på sommarpremieringen i Henån. Väldigt bra miljöträning för Doris. Men att sitta still och titta på en massa hästar var inte roligt någon längre stund.

Det blev inte så många fina bilder som förra året. Det var lite överkurs att ta med kameran med en översocial hund och regn som hängde i luften.

Här är några halvdana bilder från mobilen:

Åkte hem med Doris efter en stund och åkte sedan tillbaka mer koncentrerad;)

Under tiden jag satt där fick jag ett meddelande om att en tjej ville hjälpa mig med Vilda någon gång ibland när hon ändå red en häst här i närheten. Toppen!

Hon kom på eftermiddagen för att prova. Tyvärr kom ett riktigt skyfall precis när Vilda var borstad och sadlad. Men de två härdade ut en stund på ridbanan, men det var som om någon öppnat en kran. Därav inga bilder då hade mobilen drunknat. Men det såg ganska bra ut trots vädret som varken Vilda eller N tyckte gjorde det hela roligare.

Hoppas på finare väder nästa gång.

På kvällen passade jag på att få i ordning skaklar och säkerhetshakar till både rockarden och skakelfästena.

På förmiddagen idag kom vår snälla granne A och var medhjälpare vid inkörningen av Vilda. Skönt att vara tre åtminstone. Har ju kört med dragllinor och svängel själv förut. Jag började med att leda henne runt och över de lösa skaklarna och dem på rockarden. Rockarden var lite konstig tyckte Vilda och det lät skumt när hon slog hovarna i stålrören, men det gick galant. Vi började att köra med draglinor på båda sidor direkt då hon redan är van vid dem. Vi var i hagen och tog sedan en sväng ut på vägen för att det skulle skramla mer. A och den återuppståndne Sancho Panza fick lägga lite drag på linorna och det gillade Vilda skarpt, lite motstånd:) Hon trampade över några gånger då hon lade in backen när hon stannat och lyssnat efter något längre bort, men det var bara att trassla ur henne igen. Ingen panik där:)

Sedan kopplades svängel på. Inga problem trots att två rådjur också ville vara med och leka. De sprang i och ut ur hagen. Sedan kopplades däck på svängeln. Då lät det lite mer och hon reagerade något mer på ljudet, men jobbade så fint och gick i form med svansen lätt lyft och nacken krökt.

Därefter var det dags för det nya (om man inte räknar inkörningskursen för fyra år sedan). Skaklarna spändes för en i taget och sedan båda. De var ganska långa och tunga i trä. Inga problem. De gånger jag svängde lite snävt brydde hon sig inte om att skakeln låg an mot benet. Vilken märr:)

Sedan var planen att dra kälke med skaklarna, men jag fick inte till det med fästanordningen. Vilda fick en liten matpaus och så skippade vi kälken denna gång och spände för släpan istället och ett däck i den. Då började Vilda bli sådär skönt trött och mjuk. Jag älskar när de blir sådana. Nästan obetydliga hjälper räcker då och de lyssnar så otroligt fint. Sedan bekantade vi oss lite mer med rockarden. Men att stå mellan skaklarna var inte poppis så hon klev ur hela tiden.

Jag tömkörde henne dock och så fick A och Mats dra runt rockarden lite. Vilda blängde på den under lugg. Men det får bli lite mer övning att stå still mellan skaklarna helt enkelt och det kan vi ju öva på själva när som helst.

Det går åt många händer vid inkörning tyvärr för jag hade velat ha lite bilder in action, men bjuder på denna istället:

Nöjd och glad liten "körhäst":)

Ha en bra dag alla!

Behöver jag säga att matte är stolt som en tupp?:)

....Sista natten på jobbet blev minst sagt händelserik.

Mitt i natten efter ett patientbesök går jag ut till bilen. Tycker att det luktar brandrök ute men ser inget. Tänker att jag kanske ser om det brinner någonstans på vägen. Jag kör iväg och skall efter en stund svänga vänster då slocknar all belysning och bilen dör. Lite spökligt faktiskt. Försöker vrida om nyckeln men inget händer, andra gången får jag igång ljuset och ser då att det ryker ganska mycket från motorhuven. Aha, det var visst bilen som hade brunnit.

Vad gör man då? På med varningsblinkers och bläddrar fram telefonnumnret till Hyundai Assistansia i bilens körjournal. Hmm, en knepig snabb upptagetton. Det verkar fattas en siffra i telefonnumnret. Vad gör man då? Ringer och väcker kommunens Tjänsteman i beredskap. Nej, han har inget nummer men skall kolla upp det på MÅNDAG. Ja, jag står mitt i vägen. Rulla undan, ja om jag får hjälp... Kollar på min smarta telefon men hittar inget journummer. Ringer nummerupplysningen och får ett nummer. Det verkar bara funka på dagtid, Suck!

Cirka tjugo bilar passerade under den timme jag stod där mitt i vägen. Det var ju lördag natt och Stenungsbaden hägrade väl för somliga. Till sist stannade en vänlig Securitasvakt och hjälpte mig få undan bilen. De andra som passerade hade troligen semester och för mycket att göra antar jag. Jag fick sedan hjälp att komma till kontoret och byta bil av Nattpatrullen (de som ansvarar över trygghetslarmen på natten). Tusen tack ni fina människor och till er andra vill jag säga att det är tur att det finns sådana kvar på denna planet, kanske är det er fina bil som rasar nästa gång.

Då hägrade semestern för mig med och efter ett sista patientbesök trodde jag att allt var lugnt. Då ringer telefonen. Och nej vi har inte bara en telefon på oss utan minst två eftersom Telenors nät inte brukar funka nattetid så måste vi ha backup av en Telia kontantkortstelefon...(visst är säkerheten slående hög) Och nej vi har inte handsfree i bilarna. Vi har sådana där stickor till öronen och ja, alla delar på dem förmodligen väldigt hygieniskt, och nej de passar inte i mina otroligt små öron.

Jag fipplade upp telefonen ur fickan och det var inte den som ringde, fipplade upp nästa och PANG! så hade jag kört in i en refug med vänster framdäck och snuddat vä bak. Toppen! Punka och skeva fälgar, en till bil att bärga av någon okänd bärgare. Denna bil kunde jag i alla fall köra en bit så den inte stod i vägen. Återigen fick jag skjuts av Nattpatrullen, Tack igen!

Så kan det gå...

Nu har jag i alla fall semester.

Släpan är klar, skall bara sätta ett par skruvar i skarvarna. Den är lite smalare än vad en inkörningssläpa bör vara, men jag tror inte det är några problem då Vilda inte brukar bry sig vad hon har bakom sig eller runt benen. Jag hade tänkt lite fel. Får pröva helt enkelt.

Igår var jag och E och badade med Doris. Doris simmade för första gången och som hon simmade. In i vassen och runt, runt. Hon försökte fånga vattnet med munnen så det blev några kalsupar på köpet. E filmade, men videon kom på snedden;)

För säkerhets skull hade jag flexikopplet på henne. Mammas förra hund kunde nämligen inte vända utan simmade bara rakt fram. Henne fick man dra runt. Doris kunde vända, men sedan kom några tonårskillar och badade. Allra helst ville hon vara med dem, då var det bra att ha koppel:)

På kvällen åkte jag och Mats för att titta på en rockard till Vilda. Den är snarlik Oxern som jag nämnt tidigare. Den är från samma tillverkare. Den hade körts tio gånger då körning inte visade sig vara säljarens grej. Den skiljer sig något. På plussidan är att det inte är något ivägen för att kliva i den. På minussidan är att skaklarna inte är ställbara i längd, bara i bredd, vilket säljaren nog hade fått om bakfoten. Men den passar Vilda vilket är huvudsaken. Sedan var den försedd med skärmar, gummimatta och piskhållare, vilket är tillval när man köper nytt. Skivbromsar kallas det, men enligt Mats vanliga cykelbromsar. Det är en budgetmodell, men den räcker gott för oss.

Nu ligger den isärskruvad på gräsmattan och ropar på mig.

Hmm, jag tyckte vi skulle ta lastbilen, men det är inte bara jag som är envis i denna familj...

Jag har även fyndat en baksele. Har bara sett bild ännu, men det verkar vara en till bröstsele. Jag hade ju tänkt sy en själv, men det blir så många olika inköpsställen så jag väljer att (för att låna Kickis ord) modda om den. Vill ju på med den, (helst igår) :)

Avlsutar med en bild på Marko och E från härom kvällen. E fick hänga lite på honom i stallgången medan jag körde med "Kontaktövningar". Det gick finemang, men när hon tog fram pallen för att komma upp lite bättre tyckte han det var riktigt läskigt. Den var ju med förra året när vi skrämde varann ordentligt. Han höll sig vaken i alla fall:) På promenaden var han "med" hela tiden.

Ha en bra dag alla!

Hej alla (som är kvar;)) Det var längesedan.

Doris har en försmak för teknik därför får man passa dator och sladdar från hennes käftar. Dessutom hatar hon när jag sitter vid datorn och ställer sig framför och på den vilket resulterar i att hon kommer åt en del kortkommandon som matte sedan får försöka klura ut för att få rätt inställningar igen…

Har därför mest använt mig av mobilen och fb för att skriva av mig. Inte för att jag tror att alla icke djur- och hästintresserade vänner är så särskilt intresserade av alla djurrelaterade inlägg, men, men.

I söndags började Doris löpa. Hon är mycket lugnare än vanligt, mer lydig och hungrigare. Trosorna är inte poppis att ta på dock.

Hennes lugnare sätt har gjort att hon kan sova sked med Radar. Här störde jag dem dock.

Har börjat komma igång lite mer med Marko igen, men i torsdags för en vecka sedan blev han sjuk. Redan på onsdagskvällen såg han lite hängig ut. På torsdag morgon petade han i sitt hö och sköljde bara munnen med vatten. Han var slö och hade dåliga tarmljud framförallt på vänster sida. Vi tog en timmes promenad för magens skull.

Han försökte beta men släppte ut gräset igen. Han kunde inte knipsa av sly när han försökte. Buken var uppdriven och då han fallit ur en del över flankerna såg det väldigt konstigt ur.

Efter att han tappat vinterpälsen har han sett tanig ut över flanker och bog. Han känns dock helt ok över revbenen, men har inga fettdepåer som förra året.

Efter mycket om och men fick jag tag i Distriktsveterinärerna. De hade hänvisningar till telefonnummer som hade hänvisningar till andra nummer och så vidare. Min ordinarie veterinär kunde inte komma, men erbjöd en akuttid på mottagningen om vi ej fick tag i någon annan.

Övriga veterinärer häromkring var också upptagna. Jag fick råd om att gå och vila, gå och vila med honom.

Hovslagaren dök upp före veterinären. Honom hade jag nästan glömt av i allt ringandet. Båda hästarna blev verkade i alla fall.

En jättetrevlig veterinär kom så ut och lyssnade efter tarmljud som var något nedsatta till vänster som sagt. Hon rektaliserade och sondade samt fyllde på med några liter vatten på min inrådan. Hon hittade inget stopp.

Hon undersökte munnen och det enda hon hittade där var en tand på väg upp i överkäken. Det var lite blodigt runt. Han tempade lite vilket han inte hade gjort på förmiddagen. Infektionsprover togs och Erlichia. Muskelbristen på flankerna var inget hon tyckte var anmärkningsvärt. –Det är ju bete snart!

Lilleman fick smärtstillande injektion och jag skulle ge honom Metacam via munnen dagligen och var det inte bättre/bra skulle jag höra av mig på måndagen för en tid på kliniken.

På torsdagkvällen började han beta ordentligt och vi gick matpromenader med lånat regntäcke. Han har ju aldrig haft något sådant och Vildas gamla var för litet. Jag som tänkt att ge bort det täcket eftersom det aldrig används.

Tror nog att det kan vara bra att ha.

Matpromenad efter massage och byte till varmt och torrt täcke. En trött Marko.

Regnet stod naturligtvis som spön i backen och jag själv hade aldrig ro att dra på mig några regnbyxor så jag var ordentligt nedkyld när kvällen kom.

För att försöka få honom att dricka gav jag kroppstempererat vatten med äpplejuice i och det var högintressant. Han doppade dock mest höet i och blaskade runt med mulen.

På kvällen bajsade han och är det inte konstig vad glad man kan bli för lite skit.

På fredagen drack han 8 liter i ett svep en timme efter smärtstillande. Provsvaren var negativa. Dock lite låga trombocyter vilket min oroliga hjärna hakade upp sig på.

Fick inhandlat ett tunnare regntäcke. Här visar han intresse för den lilla sjön som bildats efter allt regnande, men det blev bara lite blaskande runt med mulen.

På lördagen var han pigg och galopperade till och med. Det blev svårare att hålla koll på kissandet och bajsandet dock. Helgen gick och han åt, drack om än sparsamt och bara ljummet vatten, kissade och bajsade. På måndagen hade jag jobbat natt och ringde till vet.

Lämnade mitt telefonnummer men hade vänt på siffrorna vilket jag fattade först på eftermiddagen. Ringde åter upp. Veterinären som varit ute skulle höra av sig på tisdagen.

Tisdagen kom och mobilnätet låg nere. Fick tag i min ordinarie veterinär som på kvällen hade mottagning och även så hennes man som är hästtandläkare. Fick en akuttid. Jag skulle inte ge något smärtsitllande för att det skulle vara lättare att undersöka.

Först skulle hon undersöka och om något verkade på tok med tänderna skulle vi få vänta ett tag där för att få komma till hennes man.

Jag hade halva dagen försökt få tag i en transport för vår har golvet ruttnat på när den bara stått. Efter en del krångel med detta hittade vi en att hyra för ett väldigt humant pris dessutom. Det blev lite lastträning, sedan snabb middag och sen iväg med en otroligt duktig häst. Med morötter som belöning kommer man långt och jag var en stolt matte som återigen insåg hur lyhörd Marko är. 

Lilla Doris var också lättlastad...

Väl framme fick vi ganska snabbt lasta ur, vilket gick galant. Han fick backa ett steg i taget med morotspaus mellan varje steg. Medan vi väntade fick vi promenera i manegen. Det var riktigt spännande. Det var en liten shettis och en islandshingst där samtidigt.

Shettisen var högintressant tills Marko såg något. Han gnäggade och lyfte blicken mot någon där på väggen. Det var ju en kompis, precis lik honom själv.

Här är dock efter undersökningen när husse promenerar ur det lugnande så att matte kan fota. Fortfarande är vägghästen himla fin...

Marko fick beröm för sitt fina steg av veterinären. Hullet tyckte hon inte var något att hänga upp sig på utan tyckte det var bra att han inte hade depåer vid skuldrorna och att han var perfekt i hullet annars. Muskelfattigheten kan bero på blodmasken. Han har 700 EPG, men vi avvaktar med avmaskning tills han är som vanligt igen.

Sedan var det dags för den lugnande sprutan, vilken verkade snabbt.

Underläppen blev allt längre...

Munnen undersöktes och hon gick ned med fiberoptik och undersökte svalget ordentligt. Inga sår på slemhinnorna hittades. Hon tyckte vid den yttre undersökningen att han var något svullen över svalget. Tanden som är på väg borde inte orsaka så mycket smärta att han slutar äta och dricka. Den såg normal ut. Hon trodde att något gjort väldigt ont och att det kanske var på väg att släppa.

Vi skulle inte ge mer smärtstillande och skulle fortsätta erbjuda ljummet vatten. Om han blev sämre kunde jag smsa henne även på helgen för ev. utskrift/hämtning av mer Metacam.

Lite lullig fortfarande. När han piggnat till lekte vi manegen. Lite sidvärtes och framdelsvändningar. Vad roligt det var och inget gräs som distraherade. Lille Marko är fantastisk.

Väl hemma stängde vi in hästarna för ovanlighetens skull pga det lugnande.

Såhär trötta var de dagen efter;)

Igår tyckte jag att han åt väldigt långsamt och drack sämre, men idag äter han bra och har druckit dock bara ljummet vatten fortfarande. Hoppas att han blir helt smärtfri snart.

Inget ont som inte har något gott med sig. Nu har Vilda vant sig vid att vara själv i hagen längre stunder och jag kan ta ut Marko alldeles själv utan att hon smiter.

Tänkte ta en ridtur på henne idag, i lördags tömkörde jag henne och hon var jättelyhörd tills hon blev Extremt hungrig och försökte norpa åt sig gräs här och var. Vilda är Vilda...

Ha det bra alla! Hoppas att kunna blogga lite mer i fortsättningen för jag har saknat det och er.