En liten sammanfattning av veckan:

Söndagstur med både häst och hund i underbart väder. Doris fick öva sig på att hålla sig framför Vilda samt att gå kopplad då och då.

Vilda fick ordentlig trafikträning. Vi tog en runda som innebar lite längre sträckor på 70-vägen än vi brukar ta. Hon reagerade ordentligt på en lastbil som kom på den större vägen strax innan vi skulle svänga in på den. Jag var mest orolig över att hon skulle backa på Maria och Doris. När vi väl kom ut på vägen fick vi möte med en bil samtidigt som en annan kom bakifrån. Vi travade fram till en väg framför en gård och släppte förbi bilarna. Vilda steppade lite även då. Försökte ta till mig tipsen från polisträningen på ponnyakuten och inte bry mig om farorna vi mötte sedan, utan bara ha blicken rakt fram. Det var ovanligt mycket trafik. På sista 70-sträckan blev vi omkörda av tre bilar i snabb följd. Vilda saktade lite på stegen, men rörde inte en min annars. När de kommit bakifrån har jag annars försökt vända henne mot bilarna eller gå ut på en åker, ofta på mindre vägar. Här var det inte så lämpligt att korsa vägen, och det var ett ganska stort dike mellan åker och väg. Så allt sammantaget gav det väldigt bra resultat. Hon är annars lite lurig och kan skjuta ut rumpan när bilar kommer bakifrån, men inte ens en tendens visade hon. Jippie! Nu kanske jag vågar mig ut ensam på mer trafikerade vägar i fortsättningen.

När vi snart var hemma igen,fick en trött Doris mer energi och skulle försöka leka med Vilda. Jag fick hålla reda på Vildas ändalykt så det blev en del sidvärtesövningar på vägen och åkern. Vilda verkade leksugen hon med.

Igår styrde jag och Maria kosan till Göksäter. Vår lokala billighetsaffär. Jag köpte bl.a en verktygslåda till mina läderverktyg och lite fler fina fodertyger.

Dagens happening var bilbesiktning. Väldigt bra miljöträning för liten hund.

Bilen gick inte igenom felfritt, men nu vet jag vad som är fel och Mats får en "att göra lista";)

Ha en bra dag alla!

Hej alla!

Är det våren som kommit?

Det tyckte i alla fall djuren igår:

Isen har smält och det har blåst och regnat en del innan solen kom igår. Det innebar en rejält blöt bädd i boxen. En del vatten hade kommit underifrån genom betongplattan. Men det var ingen bassäng som det var förra året. Nu har hästarna en ny torr bädd och det var tur att jag väntade till gårdagen med att mocka ur annars hade det nya ströet varit blött det med. Just nu kör vi med torvmix. Tycker det funkar toppen när det har varit minusgrader ute och det blir lite luftigare än bara torv.

Igår fyllde min yngsta dotter E femton år och så fick hon sig en flaggdag.

I present fick hon bl.a ett armband av mig, så nu har jag åstadkommit två alster i läder och det blir bara roligare och roligare. Har många idéer i huvudet och behöver köpa till lite mer verktyg och annat. Det verkar som om detta passar mig som handen i handsken. Jag är inte så förtjust i att sy med maskin för jag lyckas alltid trassla till undertråd och annat. Så handsytt får det bli i fortsättningen med.

Mina alster, så långt:

Nej nu till städning. Efter influensan har jag bara gjort det nödvändigaste här och det ser därför ut därefter. Doris hjälper till att hålla det stökigt;)

Ha en bra dag, i våren?

En uppdatering och förlåt alla bloggare att jag är dålig på att kommentera hos er. När det är mycket hemma brukar jag passa på om det är lugnt på jobbet. Nu har vi dock väldigt mycket även där. Men jag försöker att läsa hos er jag följer så jag har inte glömt er.

Jag har påbörjat mitt läderpyssel och väntar på lite kompletterande material. Men har kommit en bit på vägen. När Doris sover middag skall jag stansa hål för sömmen och färga lädret rött.

Början till ett hundhalsband

Här är provlappen där jag färgat lädret och provat lite verktyg. Dessa färgerna blir det på Doris halsband:

På vårt lokala "Ullared" hade de det fina ull/polyestertyget i flera färger. Perfekt att fodra med och det behöver inte fållas. Har även köpt ett lila, men skall nog köpa på mig ännu fler färger innan det tar slut i lager. Skall börja skissa på ett pannband till Vilda också.

I söndags blev det en favorit i repris. En söndagstur med Ebba, Vilda och Marko. Hästarna var mycket lugnare än sist då det hade töat lite och gräset tittade fram under snötäcket. I skogen fanns det till och med färskt grönt gräs mellan träden. Det blev flera åsnestopp. Marko kan allt han med och han är väldigt stark;)

Här ett planerat stopp när de skött sig bra en längre stund:

Gran kittlar dödsskönt i kistan och så har det inbyggt munvatten;)

Jag och Ebba sjöng för hästarna. En salig blandning av sommarsånger och barnsånger. De verkar gilla det. Vi brukade alltid sjunga för Vilda när hon blev stressad eller bångstyrig på promenaderna när hon var yngre.

Det var riktigt mysigt. Tanken var att Doris och Mats skulle följa med, men Doris fegade ur. Hon fick sig en liten spark av Vilda häromdagen. Den tog i sidan och hon fick en liten lufttur, men var helt oskadd. Efter det så är Doris mer skeptisk mot dem, vilket är ganska bra. Nu håller hon bättre avstånd från hästarna och kan vänta utanför stängslet på mig.

Tittade på det senaste avsnittet av Ponnyakuten på svt-play igår. Intressant med polishästarna och deras miljöträning. Egentligen skulle alla lägga mer tid på sånt. Jag själv borde ta mig i kragen och träna oftare. Även om jag tycker att de får en del miljöträning gratis tack vare bilnördarna här hemma som väsnas i garaget och spelar musik. Men det är skillnad på störningar hemma och på sådant som dyker upp längs vägen när man är ute på tur. Vilda är dock ganska cool. Marko har blivit avsevärt mycket tryggare den senaste tiden. Kommer ihåg när vi köpte honom. Då gick det knappt att ta på grimman. Nu tolererar han det mesta och på kvällarna när de får sitt hö passar jag ibland på att hänga och klänga lite på honom.

Hur miljötränar ni?

Tänkte få en ny touch på bloggen. Lånar därför ut den till djuren. Först ut är Vilda:

Hmm, här är det lugnt och skönt. Matte har fullt upp med den där lilla svarta saken. Skaffa hund hrmpf...Men inte mig emot. Att arbeta en gång i veckan är precis lagom för min del. Sensommaren och hösten har varit hård. Motionerat har jag fått gjort så det räcker och blir över.

Jag tjock!? En av mattes många idéer tror jag snarare. Vet hon hur det känns att alltid vara hungrig och hur det påverkar mitt humör? Jo humöret har hon nog fått känna av. Men hon är väl så dum att hon inte förstår sambandet för inte får jag mer mat för det.

Missförstå mig inte. Jag gillar matte, men hon är svår att förstå sig på ibland. Människor i allmänhet är väldigt konstiga och vill att vi hästar skall göra konstiga saker.

Sedan är hon envis som attan. Om jag vill stanna så skall hon ha mig framåt, om jag vill springa så bromsar hon mig. Vad är meningen med det hela? Ibland låter jag henne få som hon vill. Då blir hon så glad och säger att jag är duktig. Det känns bra! Men ibland måste jag påminna henne om vem som bestämmer. Bara så att hon inte glömmer det.

Som igår t.ex både jag och Marko var hungriga och sugna på något gott. Matte är faktiskt inte dummare än att hon kan räkna ut det. Då kommer hon med fickorna fyllda av godis ut i hagen. Hon bad mig backa några steg och ja, ja det gjorde jag väl då för att få en sån där god, knaprig sak.

Marko är ju dummare än tåget. Han gör sig till och flyttar runt rumpan. Korsar benen sådär löjligt framför sig när matte står framför och går lika tokigt själv. Matte säger att han är jätteduktig. Dum är han som gör så många saker innan han får belöning.

Jag nedlåter mig inte till såna dumheter. Men matte försökte ändå. -Flytta rumpan, ber hon mig. Jag står kvar. Då trycker hon med handen mot rumpan. Knappast, tänker jag och flyttar tyngden åt det hållet. Mig kan man inte putta runt hur man vill. Men det där godiset ville jag ju ha så jag försökte helt sonika ta det ur handen och bet till, hoppsan det var viss mattes tumme, Blä!

Då gick hon till den dumme Marko istället och som han mjäkade för en liten godisbit. Matte visade bara med händerna i luften, och som han fjollade runt för en sketen godisbit. Nej, dummare häst får man leta efter. Men han är en bra kompis även om han inte är den skarpaste kniven i lådan.

Nej, nu är det snart lunchdags. Over and out!

Veckan som gått har varit ganska lugn...

men ändå kommer jag tänka på Murphys lag...eftersom jag bara har skitsaker att gnälla om. För även om jag är ganska glad och nöjd med tillvaron just nu så är det liiite skönt att gnälla...

Bilen fick för sig att tända oljetryckslampan på väg till jobbet häromkvällen...Behöver jag säga att jag bokat besiktningstid på onsdag.

Självklart skall den krångla då.

Dessutom har liten monsterhund tuggat sönder bilbältet på passagerarsidan. Det gick på några sekunder och detta när vi var på väg till Göteborg. Jag satt i telefon samtidigt som jag försökte lugna hunden genom att försöka få igång bilstereon (idioti eller simultanfömåga, välj själva).

Mats hade bytt kamremmen på bilen och lossat batteriet. Stereon ville att jag skulle knappa in en kod. Den där koden som låg på ett bra ställe inne i huset.

Tja, jag trodde jag visste på ett ungefär vilken koden var. Efter tre försök visade displayen "OFF". Trodde att det bara var att lossa batteriet igen och få tre nya försök, men se den gubben gick inte.

På jobbet blev jag utslängd ur det nya journalsystemet för att jag gjort tre felaktiga inloggningsförsök, trots att jag bara försökt en gång (tror jag  ). Veckan innan hände samma sak i schemaprogrammet.

Är det bara otur eller är den begynnande demensen i ett galopperande skede?

Det blir till att köpa nytt bilbälte och lämna stereon till Volvo (helt i onödan och säkert för dyra pengar). Vad göra med Doris? Hoppas sylarna till tänder ramlar ut snart. Det är inte första bältet som är snittat...

Doris "Karloff" ...och fröken matvrak...

Ha en bra dag alla!

Hej alla!

Inläggen duggar inte tätt, men jag är kvar.

Veckan som gick var hektisk. Nytt journalsystem skall införas på jobbet och därav utbildning i detta. Tyvärr missade jag andra tillfället då det blev manfall på natten och jag blev inringd kl 20 samma kväll. Hade gått upp klockan 05,30 samma dag för att hinna lämna Doris hos valpvakten innan kursen den dagen. Efter drygt ett dygns vakenhet så var jag relativt mör på torsdagen.

På lördagen var jag, Doris och Mats på instruktörsutbildning för blivande hundinstruktörer. Vårt bidrag var att ha med Doris för att få gratis tips av en elev under utbildning. Det var spännande och intressant. Svårt att slappna av tyckte Doris dock. Men det blev lite kontaktövningar och uppvisning av dessa.

Som vanligt plockar jag russinen ur kakan. Tar till mig det jag tror funkar för oss och försöker tänka själv. Tror inte på att allt funkar på alla. Det räcker att titta på hästarna som förvisso är hästar båda två, men reagerar väldigt olika på hur man uppfostrar och tränar dem även om grunden är densamma.

Sedan är jag lite kritisk till allt godis som skall lösa varje situation. Ni som känner mig genom bloggen och/eller privat vet att jag använder både godis och ibland klicker(när händerna räcker till) även vid hästträning . När man använder godis i träningssituationer når man ofta snabba resultat vilket är bra. Att däremot avleda hunden genom att kasta ut godis när man behöver bryta ett beteende upplever jag stressande för hunden och gör hunden mer intresserad av godiset än av att förstå situationen.

Att däremot be hunden göra något annat och sedan belöna med godis ser jag som ett alternativ(att slippa konflikten) även om hunden inte heller då aktivt har brutit sitt beteende utan har gjort husse/matte nöjd med att göra något som de ber om.

Därför tycker jag det är skillnad på uppfostran och träning även om de båda samverkar.

Ett exempel: Om man han har en häst som är burdus och springer på/över en så kan man lösa det genom att träna hästen att backa, belöna med godis/beröm. Du har lärt hästen något som du kan bryta med, men du har inte egentligen lärt hästen att det inte är ok att springa på folk. Du har ett verktyg men hästen har inte mer respekt för dig än innan. Respekten måste du förtjäna genom att vara en trygg flockmedlem, en som visar vägen, en som talar om vad som är ok och vad som INTE är ok. Dvs en som ger trygga ramar att samverka i. Likadant är det för hunden eller för den del barnet. Inte ger man väl ett barn godis om det biter eller är på väg att bita ett annat barn? Nej man tar tag i det och markerar att det INTE är ok att bitas.

Hur starkt man behöver markera beror på individen. Det har jag tragglat förut...

Doris är enveten som en lus och har kamp i sig. Hon kan bli taggad när hon får motstånd, därför bör man visa ordentligt vad som är totalförbjudet med en gång istället för att det blir dragkamp.

Att använda sig av positiv förstärkning när man tränar tror jag dock medverkar till en god relation. Man blir ju en väldigt trevlig typ, men man får akta sig att för att enbart bli en godisautomat. Risken att man blir det tror jag är större när man tränar den typen av individ som Vilda är. Extremt envis, orädd och alldeles för matglad med viss mataggression.

Att ta till sig forskning och att dessutom vara kritiskt granskande av densamma tycker jag är något man som instruktör eller pedagog överhuvudtaget bör eftersträva. För varje tes finns det dock en antites. För varje forskningsrön finns det ofta forskningsresultat som visar på motsatsen. Men att förnya sig och vara öppen för nya saker tror jag är viktigt om man skall få förtroende hos dem man instruerar.

Som privatperson tror jag också det är viktigt att vara öppen för nya grepp, samtidigt som man väljer det som passar ens djur och en själv bäst av olika orsaker, främst för att vi alla är individer. Därav tror jag inte på färdiga mallar som passar alla.

Här en videoföreläsning om hur hundar fungerar i flock och med människor vilka oftast är hundarnas flock och har varit det mycket länge. Enligt den forskning som presenteras här fungerar hundar inte som vargar, dock hörde jag senast uttrycket Alfadjuret på instruktörsutbildningen i lördags. Dags att förnya sig??

Detta är litet av mina funderingar kring träning/uppfostran. Kanske har jag fel och förmodligen så reviderar jag en del på vägen. Det gäller ju att inte bara vara envis utan även vis nog att kunna ändra sin uppfattning.

I söndags kom jag och E ut med båda hästarna. E har ett enastående gott självförtroende, vilket jag gillar. Hon hade velat ta med en kompis och båda hästarna ut. Nja, Vilda hade hon och hennes ridkunniga kompis kunnat rida ut på själva, men att ta med Marko...Kompisen dök dock aldrig upp så jag tog med Marko.

Vilda började testa E´s tålamod innan hon ens suttit upp. Den envetna hästen gick runt med E på stallplanen. Hon tuggade lite på häcken och annat smått och gott. E höll i tyglarna men vandrade med hästkräket. Ni som sett Ponnyakuten och den vackra men respektlösa ponnyn vet vad jag menar. Mammor skall inte lägga sig i för mycket (om man skall bevara god stämning) så jag väntade en stund innan jag vågade erbjuda min hjälp.

Jo, jag kunde få hålla i Vilda medan hon skulle sitta upp. Marko fick bindas upp i stallgången igen med oss inom synhåll. Väl uppsutten så funkade det kanon. E har ju inte ridit mer än drygt en termin på ridskola och lite sporadiskt hemma. Det innebär lite för långa tyglar till och från, men morsan tjatade inte bara påminde en gång. Trots utan stöd i tygeln tidvis och med en som man kan vandra runt med på gårdsplanen hur som helst, uppe på ryggen skötte sig Vilda galant så länge inget annat lockade mer.

När underlaget tillät och dessutom på Vildas favorit-travsträcka blev det då trav på bådas(?) initiativ, därtill tyckte Vilda att de gott kunde ta en galopp och med för lite stöd i tyglarna så bjöd hon ett par snabba bocksprång också. Hoppsan Ebba satt kvar, men hade svårt att hålla in henne (pga en halv meter för långa tyglar). Vilda stannade dock själv pga att det lät lite läskigt när hon trampade genom ett lager is mellan grästuvorna i snön. Så passade hon istället på att äta lite.

Marko taktade i början av turen så jag fick ta och ge, ta och ge om och om igen samt lägga in halter och ryggningar för att få honom att inte sluta lyssna. I skogen lugnade han sig när han var tvungen att se var han satte fötterna.

Sedan gick han jättefint med slakt grimskaft ända tills Vilda fick spring i benen. Huvaligen, jag såg framför mig hur E ramlade av och att jag inte skulle klara att hålla Marko. Men så fick jag honom att lyssna tillsist. Hade galoppsträckan varit längre så vete sjutton dock.

Jag hade tänkt ha Duallygrimman på honom, men tack vare vinterpälsen så satt den så illa att det fick bli den vanliga. Dock tog jag grimskaftet runt nosen på honom när jag märkte att han började bli blockerad och ville springa efter, bara som en extra förstärkning, efter två tag så var han med mig igen och vi gick lugnt och fint med bara grimman sedan. Han har ju haft semester ett tag nu så inte undra på att han var lite taggad. Men han lyssnade ju istället för att fly och det är jag så glad över. Det stärker mitt självförtroende och tilliten mellan oss.

När vi på grund av halka korsade en åker passade Vilda på att dra ned huvudet för ett skrovmål. E´s armmuskler var nog ganska slut. Så när inget hjälpte. Så sade matte: Vilda nu räcker det! Och milda matilda det hjälpte!

Det var riktigt trevligt och skönt att komma ut med båda hästarna.

All´s well that ends well!

Avslutar detta lååånga inlägg med några bilder från idag. Snö och strålande sol:

Önskar er alla en riktigt trevlig kväll!

Repar mig från en bihåleinflammation. Nu har det lossat vilket innebär rinnsnuva istället, men huvudvärken är minskande.

Har tittat på hundhalsband, träns och pannband. Återigen har jag fått för mig att tillverka själv. Som vanligt tar jag nog mig vatten över huvudet och vill gärna tillverka ett helt träns själv i naturfärgat läder med pannband med röda detaljer. Här en beskrivning av tränstillverkning.

Men det är ganska dyrt med läder. Slöjddetaljer säljer skinn, läder och verktyg. Tjäder läder är något billigare. De länkar även till videos om läderhantverk. DafneDesign har snygga hundhalsband. Där har mamma beställt ett till sin hund.

Men om jag håller mig till pannband och halsband att öva mig på så kanske jag kan få ihop något. Det måste ju vara himla kul att ha något egettillverkat. Vilda har bara ett pannband som passar trots flera inköpta. Att måttanpassa är ju inte så dumt då. Funderar även på att göra ställbara pannband då jag inte sett att det finns någonstans. Det måste ju vara fler som har hästar utan standardmått, hästar som växer och hästar som får enormt ludd i pannan vintertid?

Sedan kommer utmsyckningen till. Conchos är snyggt. De är lite väl dyra dock. Men de har även conchos och stenar på Tjäder läder. Det som jag gillar med de på conchos.se är att de har s.k Chicagoskruvar, man kan alltså skruva i och ur efter behag.

Här är annars ett färdigt träns till Vilda utan nosgrimma. Var ju inne på några andra förut, men det känns onödigt att köpa med nosgrimma när vi aldrig använder det. Dessutom har jag ett helt gäng nosgrimmor att använda om vi skulle vilja.

Var i Göteborg med Doris i tisdags. Hon och Dixy busade med varandra så mycket att båda blev helt uttröttade, men de gav sig inte för det.

Doris var riktigt jobbig och bet Dixy i kinderna

Stackarn, men de verkade tycka det var kul båda två.

Time-out

Ute var det mest jagande

Ha en bra helg alla! Doris sover middag. Husse har tagit sovmorgon. Jag och Vilda tänkte ta en snötur så fort han går upp:)

Att träna djur är bland det roligaste som finns. Några saker som är viktiga dock är tajmning och tydlighet. De gånger man misslyckas beror oftast på fel tajming eller att man är otydlig. Att man är otydlig kan bero på att man inte riktigt vet hur man skall göra eller att man ber om flera saker samtidigt, att man velar. Som tur är är människan läraktig även om hon är ganska mycket trögare än djuren.

Här otydliga/veliga jag i en favorit i repris från vintern 09/10. Här var det ett tag sedan vi tömkörde och snön gör att matte blir veligare än vanligt. Vilda tappar fokus, men är den som sköter det hela bäst:

Vi båda har utvecklats en del sedan dess, tack och lov;)

Här är också några exempel på vad som kan hända när man är otydlig. Det är inte så lätt med nerver och störningar runt omkring:

Doris: Det går framåt och hon gillar att hoppa hinder. Bra då kan hon springa framför och visa lata Vilda;)

Inkallningen har suttit som en smäck, men nu har hon lärt sig att slå dövörat till när det passar henne.

På söndag skall vi på första valplektionen. Det skall bli spännande. Hon kan ju lite redan, men att öva hundmöten och koppelträning kommer att bli nyttigt.

Vilda: Har enligt beräknad vikt gått ned 45 kilo sedan september. Inte undra på att hon har lite humör;) Men hon behöver gå ned ytterligare innan våren kommer med det "feta" gräset.

Marko: Han har lite "semester" för tillfället, då tiden går åt till Doris och Vildas viktnedgång prioriteras just nu. Men jag passar på att hänga på honom i hagen och träna lite löst när jag ändå är i hagen. Nu har han slutat flytta undan från mig när jag hänger på honom. Han är väldigt lätt att flytta, men ibland skall man ju stå still;)

Ha en bra dag alla!