Hej på er!

Är åter hemma i vardagen efter en tvådagars HLR-kongress i Göteborg. Det är toppen att få gå på sådant ibland och det händer inte ofta. Men tack vare säkerhetschefen i kommunen så kunde vi instruktörer få komma iväg. Det behövs en liten boost för att få inspiration och motiviation.

Den senaste forskningen presenterades och det var många långa föreläsningar. Mycket intressant, men är man inte van att sitta still så blir man väldigt seg trots alla kaffepauser.

    Det var mycket teknikinrikting i utställarnas montrar. Mest datorprogram och skärmar...Här är det lunch och alla verkar mest intresserade av att hitta någonstans att stå med sin tallrik.   En liten paus på hotellrummet innan kvällens underhållning.  

Mingel före middagen 

Borden stod dukade för 1500 personer och det blev opera, med John Kluge, Eva-Lotta Olsson samt saxofonframträdande av Johan Stengård. 

Hlr-rådet delade ut blommor och presenter till dem som under två år tagit fram de nya svenska riktlinjerna och det nya utbildningsmaterialet för HLR.

Kvällens konferencier var Per Fritzell från Galenskaparna och kvällens överraskning var resten av gänget som bjöd på fantastisk underhållning.

Det hela avslutades med "Det ska va´ gött o leva", vilket stämmer väl med det nya i eftervården av de som överlever ett hjärtstopp. Många får oehörda problem med bla. minnesfunktionen då syrebristen i hjärnan ger skador även hos dem som kroppsligen verkar ok. Detta har inte riktigt tagits på allvar tidigare och många har lidit i det tysta. Att ha livskvalitet efter att man överlevt är minst lika viktigt som att överleva. Som sagt: Det ska va´gött... annars kan det kvitta...

Efter tre rätter och vin sov vi gott och var laddade till ytterligare en hel dag av föreläsningar. En stor eloge till alla som arbetat med detta. Att få en sådan stor apparat med 2000 deltagare att fungera utan större problem är inte dåligt.

Gårdagen ägnades åt hästarna som jag naturligtvis saknat. Efter mockning och borstning tog jag och Vilda en promenad med Maria.

  Underbart väder och snålblåsten avtog allteftersom..  

Vilda var pigg när jag red hemifrån, men blev segare och segare...Trots att Maria "travade i förväg" för att få fart på snigeln... 

  Bootsen tog jag av efter en bit då de skall gås in för att inte skava. Inte blev hon piggare för det. Maria fick skoskav så vi bytte ryttare:)   Här blev Vilda pigg och började lyssna jättefint. Maria tog några rundor runt träden. Det är här vi brukar tömköra och där vi hamnade i "trans" sist. Vilda gillar denna skogsdunge så i fortsättningen skall vi träna här istället för på ridbanan ett tag. Där finns både naturliga hinder, vattengravar och "koner"/träd:)   Här går hon i fin låg form...   Spanar efter fåren...

Ha en bra dag alla!

Ps. 14 dagar har gått sedan hösilaget packades i vakumpåsarna. Det luktar nyöppnat fortfarande Ds.

Försöket med höpåsarna fortskrider och verkar fungera alldeles utmärkt. Idag har dessutom hönäten kommit. Nu får hästarna ytterst lite hö så det dröjer innan "begränsad fri tillgång" kommer att testas. De betar en del även om det ser magert ut. Jag försöker lära mig att inte falla till föga och mata på dem en massa som de bevisligen inte behöver.

Det blev inte någon beställning av boots från England. Ville inte krångla med ev. byte. Hööks hade fått in både boots, gelsulor och wraps. Dessutom har de originalbroddarna:)

Wrapsen eller strumporna var alldeles för små dock trots att de skulle passa strl 2 som Vilda verkar ha på bootsen.

Hon var inte särskilt medgörlig när bootsen skulle på. Hon har alltid varit lite rädd om fötterna och sedan hålväggen bråkade i vintras så lägger hon hela sin tyngd på höger fram. Jag får alltid lyfta det benet framåt och sedan vika det med milt våld.

Därför trodde jag i min enfald att det skulle gå jättebra att få henne att sätta ner den hoven när de nya "skorna" skulle på. Men icke sa nicke. Hon vinkade så fint med booten flaxande på hoven. Med mycket tålamod och tjat "Sätt ned hoven", med tillhörande belöning och beröm så var de till sist på.

    Hon verkade tycka att de var helt ok att gå med. I traven lyfte hon lite extra på hovarna, vilket såg ganska snyggt ut;) Annars var den lilla promenaden mest bestående av matletande...

Imorgon tänkte vi inviga dojorna ordentligt med en ridtur. Hon har ömmat om framhovarna och jag tror att jag var för snabb med att rida när hon var nyverkad samt att hennes hålväggar börjat bråka igen. Men de senaste dagarna har hon varit oöm. Jag har hållt mig till tömkörning dock så det skall bli kul att rida igen.

Ha en trevlig kväll alla.

...som underlättar livet som hästägare är toppen.

Ni minns väl "Värmebaljan"

  Den enda modifieringen som skall till är annan tätning, då fogen lossat och baljorna delat sig. Det skall ordnas innan frosten. För er som vill tillverka en egen finns beskrivning på bloggen. För er andra som vill köpa en så har Börjes i Tingsryd börjat sälja nästan exakt likadana. (tyvärr gick det inte att länka till baljan. Sök på Värmebalja)

En annan idé som jag just nu provar är att vacuumförpacka hösilage i vacuumpåsar som man använder att packa in t.ex kläder och sängkläder i.

Även om vi denna gång fått tag i 50 kilos balar så blir det mycket spill när hästarna bara stödfodras och knappt det. Det hinner ju bli dåligt snabbt.

Jag hoppas att det funkar:

    Ca 40 kilo hösilage. Tar nästan ingen plats alls.

Ha det bra alla!

Hej alla!

Ibland undrar jag om det är något allvarligt fel på mig eller om alla hästägare ältar och funderar, analyserar allt i minsta detalj. Mer om detta längre ned i inlägget.

Igår var jag en stolt hästägare. Mina två snuttkusar skötte sig exemplariskt när veterinären var här. Själv hade jag laddat fickan med godis och psyket med tålamod.

Veterinären hade till Vildas förvåning också godis att bjuda på.

Båda blev ordentligt kollade i munnen med munstege och allt. Vilda hade väldigt fina tänder. En tand i vä. överkäke hade dock gått sönder och hade en vass kant. Enligt vet. brukar det ofta lösa sig av sig själv med nedslipningen, men jag skall ha koll på om hon blir besvärad.

Marko fick på sig munstegen ordentligt denna gång och vet. körde in handen. Oj, oj! Nej, inget allvarligt bara en massa på gång i munnen.

  Den här fick jag i present;)

Ännu en tand är på väg att lossa, men satt för hårt för att dra loss med fingrarna. Skönt att tänderna och munnen var helt normala. Inget annat vasst eller trasigt där. Men att lilleman är lite trött, hispig och disträ är ju inte så konstigt. Bett blir det inte tal om på ett tag.

Vaccinerade blev de båda två trots att det egentligen bara var dags för Markos Botvax, men nu har de äntligen kommit i fas med vaccinationerna och har jag tur dröjer det ett år innan nästa veterinärräkning...(vågar nästan inte skriva så).

Så till Vildas knäppande armbåge och snubbel. Enligt vet är det förmodligen något ligament som är lite svagt eller hamnar galet. Inget hon undersökte dock då jag tyckte det varit ok de senaste dagarna och att det så sällan det händer.

När jag red henne idag så snubblade hon dock lite då och då. Hon ville gärna gå på mjukt underlag och kändes lite "kantig" i framförallt nedförsbackarna Hon var även ganska seg. När vi kom fram till träden där vi tömkört sist blev det dock fart på henne när jag red runt träden i skritt och trav. Där var underlaget väldigt mjukt och hon verkade tycka det var roligt.

Det är detta jag analyserar och funderar på nu, grubblar. Hon har ingen digitalispuls, inte varm om hovarna. Dock tyckte A att de var varma i lördags då hon betedde sig liknande när A red henne. När jag kände tyckte jag alla hovar var lika varma runt om och absolut inte heta. Ibland tycker jag att hästarna har ganska varma hovar från och till när de är oskodda.

Sedan funderar jag över sadeln och om den är boven i detta.

Idag provade jag med en kilpad som jag snabbt förkastade.

Jag lade sadeln utan något under, tittade och kände. Den ligger jättebra överallt tills man spänner gjorden. Då reser sig bossorna bak något. Alltså trycks framvalvet ned. Jag provade att minska bomvinkeln något häromdagen med hjälp av sk fishinlägg, men då tyckte jag att sadeln låg "ovanpå" hästen och när jag drog åt gjorden var jag rädd att ortspetsarna då tryckte för mycket. Jag har även testat att fästa sadelgjorden i olika stroppar, men ingen skillnad. Skall testa en variant till nästa gång.

Visst kan jag använda fårskinnspaden ett tag, men jag tycker att sadeln borde ligga bra när den ligger bra löst på ryggen, kanske skall jag testa att inte dra åt sadelgjorden så mycket, men är lite rädd att åka runt;) Vildas runda mage gör inte saken lättare, men vi jobbar på det.

Funderingarna på sadelns inverkan är pga att jag rider mer frekvent nu, samtidigt trodde jag att den ökade träningen faktiskt hade gjort att hon inte har haft problem med detta på ett halvår. Om det nu är ett problem och inte flera. Visst funderar jag på fångtendenser, men hon står rakt över och går på hela hovarna och verkar som sagt ok vid undersökning.

Skall pröva att tömköra lite mer ett tag och se vad det tar vägen. Inget ont som inte har något gott med sig.

Så här rolig tycker hon att tömkörningen är: (Bilder från maj)

Stackars Marko fick inte följa med...

Det blåser i vanligt ordning, då gäller det att ha koll på ev. spöken i diket...

  Nja, här får nog du gå först matte...

Det är alltid lika spännande att gå förbi grannkossorna, lite läskigt låter det när de slår i hornen i metallrören.

Matte tappar koncentrationen och Vilda passar på...

Bonunsbild: Några av "Kalseröds musketörer" på vårpromenad...

Ha det bra alla! Orkar ni inte läsa svamlet så se på bilderna istället;)

Det regnar och är dystert mörkt ute.

Har köpt mig en godispåse som tröst. Hästarna är nattade redan. De hade sökt skydd i sin box. Varje kväll får de lite hö och sin eksem- respektive bantningsblandning. Då passar matte på att stänga till de stora hagarna. Hagen vid boxen är ganska mager och mycket är nedbetat. Tyvärr börjar den också bli lite väl geggig. Tänk om det kunde sluta regna. Helgen har dock varit helt ok. Marko och Vilda fick sig en tur ihop i lördags när min dotter A var här. Marko var dödstrött efteråt trots att vi tog den lilla turen på knappa timmen. Många intryck för en liten hjärna.

Jag kämpar med att vända och torka det våta hösilaget för att det skall hålla lite längre. Måste komma på något bättre sätt. Kan ju inte köpa och slänga...

Har en idé...

Planeringen för vinterfodringen pågår för fullt i min lilla hjärna. Jag tror det blir sådana här http://www.caisasshop.se/hastsmhnsmamaskigahonat-c-61_58.html

Om det fungerar med sk. begränsad fri tillgång så är det toppen. Men jag har inga som helst falska förhoppningar när det gäller matvraken. Däremot är det bra om givorna räcker lite längre och jag kan ju successivt se om det går att pröva med mat tillgängligt hela dygnet. Främst är jag intresserad av att få ned ättakten för Vildas del. Hoppas att hon inte är lika flink i att förstöra nätet som hon var med gräsreduceraren.

Det börjar även närma sig beställning av bootsen.

Dessutom skall jag införskaffa en pad som lyfter eller snarare fyller upp under bakvalvet på Vildas sadel. Hon har dåligt med ryggmuskler och har alltid haft, men nu sitter sadeln fint över manken men glappar bak när jag spänner sadelgjorden. När jag väl sitter på den så trycks den ned, men lite mer fyllning vill jag ha så den inte kippar. Funderar på en sådan här: http://www.lyckasridsport.se/gelpad-som-hojer-sadeln-bak-p-227-c-200.aspx Någon som provat eller hört något om den? Hon ändrar sig så mycket i kroppen och förhoppningsvis ännu mer ( åt rätt håll) så en ny sadel vill jag avvakta med. Ryggmusklerna får vi fortsätta jobba på med tömkörning och så småningom körning. Den bomlösa har tjockare paneler i bakkant än fram och sitter därför kanon på henne fortfarande i och med att den även formar sig efter hästen. Den använder jag dock inte så mycket vid uteritter, men skall ta mig i kragen då det är bra balansträning för mig.

    Det var mina planer det.

Vilka är dina?

Hej!

Mats jobbar, jobbar och jobbar. Sancho Panza min vapendragare och groom lyser med sin frånvaro. Det är i och för sig bra för då måste jag ta tag i mitt självförtroende när det gäller Marko/hispepellen.

Påminner mig om att vi faktiskt har gjort detta, utan större problem.

Det får vara min målbild.

I måndags tog jag tag i detta och efter att ha lurat in Vilda/utbrytardrottningen i en annan hage kunde jag och Marko gå ut i lugn och ro.

Först blev det en intensiv promenad med Duallygrimman för säkerhets skull. Det blåste och Marko var pigg som en mört. Han älskar att promenera, men blir litet väl ivrig. Det blev gå-fot-träning. Han brukar gå jättefint till en början men ju längre bort vi kommer desto mer bråttom får han och i sitt trygghetssökande kommer han allt närmare den som leder. Jag lyckades få en fläskläpp i ett oaktsamt ögonblick. Vi fortsatte sedan träningen på ridbanan. Det blev ett ordentligt drillande. Stanna, kom, back, stanna, kom, sakta, trava, slalom etc. Vi övade också på att gå in och ut genom stängselöppningen i den hagen där det nu inte är någon el på dvs ingen risk att förstöra det hela genom ett litet snedsprång. Till sist gick han jättefint: ett steg, stanna, ett steg, stanna genom öppningen. Duktig!

Efteråt var jag trött i kroppen och Marko var trött i knoppen.

Efter en stärkande paus var det Vildas tur.

Hon har ju haft lite upphakningar i vänster armbåge igen. Vet inte varför hon får det ibland. Det var längesedan sist, men jag har inte stretchat efter varje ridtur så nu har vi börjat med det igen om det kan ha betydelse? Hon är nog lite svag där och kan ha halkat i leran. I måndags var det knappt synbart och inget snubblande. För att inte belasta för mycket blev det tömkörning.

Hon har ju fått mycket bättre självförtroende i att gå fram vid ridning, men med mig bakom i blåsten blev hon tveksam. Jag fick ömsom leda och ömsom köra. I skogen tog jag tömmarna och där gick det bättre. Hon var inte särskilt villig till en längre promenad och matte tänkte: Om inte Muhammed kan komma till berget...Tömkörde mellan träden i skogsdungen. Backe upp och backe ned. Vilda lyssnade, frustade, krökte nacken och gick i form. Vi kunde böja och ställa åt båda hållen, växla tempo (dock skritt;)) och hon gillade det. Vi höll på i en halvtimme eller mer och kom till sist i någon slags trans. Helt underbart!

På vägen kunde jag tömköra hela vägen i både skritt och trav. Hon var fantastiskt lyhörd. Denna lilla måste helt enkelt köras in!

Suddig bild på en trött och duktig Vilda

Till sist lite shoppingtips:

Cavallo simple horse boots och tillbehör från England. Det blir billigare än att köpa i Sverige. Har nu ute några köpes annonser och nappar ingen på dem så skall jag beställa från England. Det blir 400-500 kr billigare med alla tillbehör moms och frakt än att köpa i Sverige.

Kollade även lite andra Engelska hemsidor och hittade denna.

Reflexväst. Tror att den fyller en jättebra funktion ute på vägarna.

Ha det bra alla!

Har inte så mycket att säga mer än att Vilda mår bra och att jag fått tag i veterinären som kommer hit för att titta på den bråkande tanden och samtidigt vaccinera båda hästarna. Hon tyckte inte vi behövde åka in till hennes make hästtandläkaren då det är så mycket som kan spöka i en treårings mun att det säkert kan ordnas på plats eller inte ens är något som behöver behandlas.

Det blåser hårt här idag. Så någon ridtur har det inte blivit vilket jag hade tänkt. Har roat mig med att möblera om bloggen lite och funderat på hur jag skulle kunna göra den mer intressant och rolig både för mig själv och andra.

Bjuder på två dikter som jag skrev till boken Lågor men aldrig skickade in:

Mjukt

Något att luta sig mot.

Varmt

 Något att söka trygghet hos

Modershjärtat bultar bakom dovt, jämnt och sövande

Urföda

Näringsrikt anpassat

Sötma

Pickande barnahuvud hittar dit

Mättar, tröstar och bibehåller liv

Starkt ljus

Grönklätt

Varningssignal, hjärtat slår hårt och snabbt

Mörkt

Något stramar hårt

Tomt, tömt

Något fattas mig

Svullnaden sticker, svider och spänner

Saknaden

Livsviktigt och dödsbringande

Lever

Hittar ut och går vidare

Hyllat, sörjt och saknat

(c) Viveca Widell

..............

Snabba, flyktiga och oviktiga

Viktiga, officiella och stela

Varma, heta och sensuella

Möten

(c) Viveca Widell

Marko har knaprat frenetiskt på boxen trots antibit och tjära på träet. I torsdags kväll hade han synbara problem att tugga morotsbitarna på ena sidan käken. Men han spottade ut dem och åt sedan upp dem. Han verkar inte öm eller hängig, men det är något som inte stämmer.

På fredagen hjälpte P hovslagaren mig att få tag i tungan och titta i munnen. På höger sida i överkäken satt allt lite foderrester, dock svårt att se ordentligt, men något är galet.

Vildas fetma kom upp till diskussion också och P kände puls på hö fram, attans!

Jag hade på onsdagen stängslat bort ett misstänkt gammalt lik (gunnebostängsel) som ligger nedgrävt i en av hagarna. Sedan släppte jag hästarna där.

Marko blev förvirrad, öppningen hade bytt plats.

Vilda räknade1+1=2, Marko fattar inte matematik eller logik;)

1+1=3, nej! =4, nej! 2 JAA!, äntligen...

Ni ser själva hur "farligt" grönt och spätt gräset är. Det har regnat mängder och sedan varit sol på det...

Efter att hovslagaren varit här stängde jag till denna hage. Egentligen skulle hon väl varit helt gräsfri, men det är svårt när de bara är två. Jag tänkte att jag skulle ha lite is i magen. Vi tog Vilda och Marko på en ridtur/promenad. Så länge hon inte verkar ha ont så gör motionen bara gott.

Min lilla hjärna gick på högvarv gällande "bantningsfodret" från Hippolyt: Glucogard. Fick tag i försäljaren som passade på att sälja på oss Irish Mash också, vilket skall vara bra vid foderbyten. Det innehåller bl.a öljäst, linfröolja och sockerbetsfibrer (samt en massa annat), och där, precis där borde jag dragit öronen åt mig. En stressad kund tackade ja till detta samt köpte även Hestamix musli mot eksem till Marko. Fick anvsningar om fodringen. Klockan hade blivit mycket och därmed fanns ingen tid till att mäta och väga foder innan jobbdags så de fick sitt gamla vanliga: Betfor, bakjäst och linfröolja...

Pulsen var borta på lördagen och jag misstänkte att en liten hålvägg i höger hov kanske trots allt var orsaken. Därför öppnade jag till hagen tre timmar på eftermiddagen. Vilket resulterade i puls i båda frambenen!

På kvällen blev allt foder uppmätt enligt konstens alla regler. Går ut till hästarna med spännerna. Glufs, Marko gillade det! Vilda luktade frenetiskt i spannen och välte sedan ut den demonstrativt. Typiskt. Det var naturligtvis öljästen hon inte gillade. Det var bara att göra om och göra rätt. Lite misstänksam mot Glucogarden var hon, men hon åt. Hesta mixen som försäljaren tyckte att hon också kunde få brydde jag mig inte om då det är spannmål i den, inte så smart till en tjockis.

Pulsen lade sig och på söndag morgon var hon varm om hovarna men ingen puls.

På eftermiddagen var hovarna svala igen. Vi gav oss ut på drygt en timmes ridtur. Hon skrittade och travade utan problem. Försökte välja så mjukt underlag som möjligt under turen. Väl hemma hade hon lite puls igen och jag kylde benen och hovarna som efter någon timme var pulsfria.

Kvällen och en bit in på natten har jag oroat mig och varit ute hos hästarna som mest verkar vilja stå i boxen. Visst är det lite tråkigt bete i hagen där de går, men de måste ju äta. Markos mage lät som någon slags fabrik (lite väl mycket tarmljud) och jag blev orolig att han skulle få kolik av det nya fodret, som jag dock smyger in. Gav dem lite hösilage och lite halm att tugga på. Marko fick även lite betfor och bakjäst som han är van vid. Vilda fick bovete i kvällsmaten, vilket jag slutade med när deras klåda lättade, men vilket de fått hela sommaren. Tänkte att det skulle göra nytta mot ev. inflammation i hovarna.

Planen för dagen är att hålla koll på Vildas hovar och om hon får puls igen får jag stänga in henne i området vid uteboxen där det är grusat. Marko kommer bli orolig och ledsen, men vad göra?

Nu ska jag skicka in en analys på hösilaget, eftersom betessäsongen verkar ta slut lite tidigare än jag tänkt mig. Har ringt veterinären hela telefontiden ut men inte kommit fram. Får prova imorgon igen.

Ursäkta ett långt och rörigt inlägg, men behövde skriva av mig och det är bra att kunna gå tillbaka för min egen del.

Vad gäller hovmåtten så kommer Vilda inte kunna ha Easy boots. Hon hade bredare än långa hovar 12cm breda och 11,4 långa fram, bak 12 breda och 11 långa. Hm, kanske funkar det med Simple boots?

Nu kaffe och ut och känna på pulsen igen.

Ha det bra alla!