Helst skulle jag velat ta en ridtur, men det är svårt att komma iväg på dagarna när jag är själv hemma med Doris.

Idag har den lilla bushunden blivit vaccinerad. Då skall man ta det lugnt, men hur man gör det har hon inte riktigt fattat. Tog därför en promenad något längre än vi tidigare har tagit.

Först en visit hos hästarna...

Morot är mums...

Kan jag få kicket?...Vadå!?

Doris håller sig på behörigt avstånd...

Men de fyrbenta är allt ganska intresserade av varandra...

Allt måste undersökas...

Väl hemma igen, en liten sväng på rid-"Agility-banan...

Är det rätt såhär?

Tjoho!

Nu sover den lilla. Precis som planerat. Idag skall julen ut och rövarkulan måste städas.

Ha en underbar dag alla!

Hej alla!

God fortsättning på det nya året och lycka till med alla era planer för i år.

Här går livet sin gilla gång, fast det är inte så lugnt som det låter. Återigen skyller jag min frånvaro på bloggen och brist på kommentarer hos er på tidsbrist . Eller lite skyller jag den på sladdgnagaren även kallad Houdini. Nämligen Doris...

Lämnade henne sovande i köket igår kväll när det var dags för hästarnas kvällsmat.

och möttes av detta samt en liten överlycklig skognagare...Imorse var gallret stängt men hunden var ändå på fel sida   Släng er i väggen alla Världscups hoppare...Att hoppa tre gånger sin mankhöjd är inte många hästar som klarar. Tur är väl det. Tänk vilket högt elstängsel som hade krävts...

Jag och Mats turas om att vara hundvakt på helgerna när det är mycket som behövs göras.

Igår var det strålande sol, några minusgrader och som gjort för en ridtur.

Det var lite halt fläckvis, men inte värre än att det gick att styra runt. Vi tog en liten runda på åkern till vänster där marken var ganska hård och plan. Efter lite volter och försök till skänkelvikningar fortsatte vi vår tur. När vi kom upp på en höjd frös Vilda till och reagerade för ljudet av en hundvisselpipa som används när de vallar får. Vi stod och lyssnade och tittade en lång stund. När vi sedan fortsatte var hon märkbart stressad och försökte springa från det obehagliga. Inte likt Vilda. Några halvhjärtade bockningar blev det med samt ett försök att vända hem igen. Men vi fortsatte in i skogen. Hon taktade så någon trav blev det inte utan snabb skritt med många förhållningar. Att något smällde till ordentligt när vi var mitt inne i skogen gjorde inte henne lugnare. Hon lade en nervbajs annars sköter hon sällan magen under ridturer.

Trots stressen så lyssnade hon fint när vi fick sicksacka oss fram mellan isfläckarna och hala partier i skogen. Inte förrän gården och Marko blev synliga igen slappnade hon av. Jag själv kände mig trots den stressade hästen väldigt trygg, vilket känns bra eftersom jag inte är van vid att Vilda ligger på gränsen till en skentur.

Hemma igen...

Hon blir allt smalare. Glömde dock att mäta bröstomfånget, men jämfört med förra året:

Man måste dock få fylla på med litet gräs efter en sådan stressig ridtur...

På återseende!

Hej alla!

Hoppas ni har haft en riktigt god jul.

Idag har jag och Vilda äntligen kommit ut på en ridtur. Det blåste som attan, men var lugnt och skönt i skogen. Det var mycket att titta på längs vägen. Vimplar som blåste i vinden, nedfallna träd och grenar. Efter lite övertalning vid grannhästarna i vanlig ordning så gick det riktigt bra bara hon fick stanna och spana in lite spöken och troll. Några tuggor enebuske och gran slank ned i farten. Hon var riktigt pigg och det var hela två veckor sedan vi kom iväg sist. Sadelgjorden fick dessutom spännas några extra hål, så trots mitt dåliga samvete är jag väldans nöjd.

Näste man till rakning är Marko. Så jag hoppas kunna tajma in träning eller promenad när Doris sover middag.

Doris växer så det knakar. Regntäcket når inte längre till svansen. Halsbandet som vi använder ganska sällan sitter för tight på innersta hålet från att ha varit för löst. Hon fyller nu ut sin bädd:

Här den 15/12. Visserligen ihopkrupen, men tar bara upp ena hörnet.

Här idag den 27/12

Hon måste ju få växtvärk?

Försökte väga henne första dagen på hushållsvågen. Den visade 4,4 kg (ca då hon inte var helt stilla). Igår vägde jag henne efter att ha "klickat" henne till att kliva upp och sätta sig på personvågen: 5,2 kg. Hon har alltså gått upp 800 g på 11 dagar. Fascinerande.

Tränar gör vi. Nu kan Doris "sitt", "ligg", "hit, även med störningar", "kryp" och "tass". De två sistnämnda sitter inte till hundra procent ännu:)

Annars är det en hel del "Nej". Hon är extremt enveten (undrar om jag dras till envetna individer;)).

När hon är vaken är det näst intill omöjligt att fota henne. Antingen rör hon sig alldeles för snabbt eller så springer hon in i kameran.

Här ett försök när hon dödar en tomteluva:

Inte ens maten distraherar tillräckligt. Hon är redan på väg till kameran.

Här har hon somnat i soffan på E´s bröst...

Ha en trevlig kväll alla!

Igår hämtade jag det lilla underverket

Det blev premiär för många saker:

att åka bil

Det var lite svårt att förstå det där med att sitta fast i bältesselen, men idag gick det redan bättre.

att få på täcke och halsband och att var ute i naturen.

Kallt och blött var det, men Doris var duktig och kissade.

Inne blev det full fart och mycket bus med alldeles egna leksaker

Hon är snabb på att lära sig. Efter bestämda Nej! när det gäller att nafsa i byxben, bita i sladdar och blanda in småbett i pussandet så har hon redan lärt sig.

Sedan finns det teorier om att man inte skall säga Nej eller korrigera en hund. Jag tycker att det är att gå för långt. Jag använder främst positiv förstärkning när det gäller hästarna med, men man måste ibland säga ifrån.

Vissa beteenden kan man ignorera t.ex skrapande i stallgången (eftersom det inte är något att tjafsa om och det blir ganska ointressant om det inte ger någon effekt) Om däremot hästarna är buffliga brukar jag be dem backa vilket är en sorts negativ förstärkning från början men som blir mer en avledning eftersom vi använder backen även vid arbete. Nej! säger jag när de bråkar med varandra när jag kommer med mat, för det är en säkerhetsfråga. Vilda får även ett Nej! när hon försöker ta Markos mat sedan visar jag henne med handen mot hennes hög. Ett barn som inte får lära sig vad som är fel kan omöjligt heller gissa sig till det om det aldrig blir tillrättavisat.

Jag tror det här med själva orden Positiv respektive Negativ förstärkning gör det krångligare än det är. Om man jämför det med blodprov och man får ett positivt svar på ett HIV- test så är ju det ett negativt besked. Medan ett negativt svar är ett positiv besked. 

Jag tror att det har blivit fult att använda negativ förstärkning mycket beroende på att man feltolkar innebörden. Mycket av det vi gör med hästarna är ju negativ förstärkning. Att flytta från tryck är ett utmärkt exempel. När man har fått hästen att göra förflyttningen så släpper man trycket och kanske belönar man den med en godisbit när man lär in rörelsen. Då blir det ju plötsligt en positiv förstärkning i alla fall.

Vad jag menar är att man inte kan ignorera allt. En del saker går jättefint att ignorera eller att avleda hunden, barnet, hästen från. Men andra saker bör man visa är fel från början. Det är inte roligt när en stor hund hoppar på en och biter en i ansiktet hur glad hunden än må vara och hur väl den än vill. Det är väl tryggare för hunden att veta att det är fel än att försöken till att ignorera beteendet leder till frustration hos ägaren och kanske till att han eller hon blir arga till sist? Jag tror det är svårt att "släcka ut" beteenden som är roliga för djuret. Att skrapa i stallgången är ju inte i sig roligt utan ett sätt att påkalla uppmärksamhet...

Ofta räcker det med att låta bestämd, men ibland måste man ta i lite mer. Vilket har mycket med individen att göra. Marko hoppar högt om jag höjer rösten så där får jag tänka mig för, men sällan behöver han tillrättavisas. Vilda kan man behöva hjälpa till med röst, kroppsspråk eller fysisk kontakt t.ex tryck.

Är man bara konsekvent och gör det snabbt utan att bli arg och sedan fortsätter med att belöna det postiva så förstår vederbörande snabbt. Själv så tror jag det handlar mest om sunt förnuft.

Efter att Doris blir tillrättavisad när det gäller t.ex bitande i sådant som är oläpligt att bita i, så får hon direkt ett alternativ att bita i. En leksak eller en tuggpinne, en boll att jaga och bita t.ex Det verkar fungera utmärkt. Hon testar dock med övriga i familjen så de måste vara lika konsekventa själva.

Kanske är jag lite snabb i mina bedömningar av hur det funkar med Doris. Kanske låter det annorlunda om ett tag. Vilda var ju världens snällaste när jag köpte henne och gick snabbt till ett trotsigt bit- och sparkmonster...men i backspegeln kan jag se att jag borde tillrättavisat henne innan det tog sig så stora uttryck och varit mer konsekvent i belönandet. Hon blev frustrerad och jag med.

Doris fick i alla fall ua på allt på vet. besiktningen häromdagen. Hon är chippad och vaccinerad. Igår försäkrade jag henne. Det blev Agria då de hade ett tillägg som täcker HD. Jag ringde och frågade om jag inte fick rabatt då jag har två hästar och en katt försäkrad där innan. Men då måste det vara tre av samma djurslag, löjligt tycker jag.

På kvällen igår var det spännande när resten av familjen kom hem.

Hon sov i omgångar på kvartar. Hon hade svårt att koppla av och dessutom svårt att få bajsat. Det var väl lite kallt om rumpan ute och ovant.

Efter att hon till sist fått skött magen somnade hon i soffan på kvällen och sov i en och en halv timme. Efter lite rastning, lek, mat och rastning igen sov hon hela natten. Det gillar jag:)

Ha en bra fredag alla. Nu skall vi snart mata hästar jag och Doris. Marko verkar betuttad i henne:)

Ja, alla fantastiska djur, förutom att gosa med, umgås med, rida på etc. och som livskvalitetsförhöjare. Katterna är nog största frågetecknet. Maken till livsnjutare finns inte. Men kanske om tomten kommer med en sådan här:

Potentiella hunduppfostrare och städare, verkar toppen!

Hunden då?

Kan man ha till mycket verkar det som.

Hästarna då? Jo en favorit i repris:

Ja det är bara att träna, men tillsvidare får jag klara mig själv med städningen. Efter all väta så har katterna satt leriga fotspår i hela huset så idag får jag ta tag i detta medan jag funderar på hur de skall lära sig att torka tassarna innan de går in...alltid en början;)

Det har väl inte undgått någon. Har jobbat inatt och vid hembesök nära havet var det en riktig sport att försöka gå upprätt och att inte få något i huvudet på vägen. Att öppna och stänga både bildörrar och husdörrar krävde stor envishet och en hel del styrka.

En viss oro känner jag alltid för hästarna när det är sånt här väder, för när de står i stall så vet man ju var man har dem. Men de har hållit sig till största delen inomhus i sin box eller precis utanför. Det känns jättebra att de är trygga där. Så istället känns det nu riktigt positivt att de kan gå in när de vill närsomhelst under dygnets alla timmar.

Vilda har vakten. Läste någonstans att ston i 4-5 års åldern ofta tar på sig vaktrollen. Marko som egentligen är mer otrygg i själv bryr sig minst när det blåser eftersom Vilda håller utkik och då kan han pyssla med annat. Ofta står Vilda med nosen utanför dörren och spanar när de får sitt hö inne. Marko står i sitt hörne och tuggar på sitt hö, lugnt och stilla. Han har en liten egenhet. Han krafsar in ungefär halva givan mellan frambenen för att vakta det mot eventuella tjuvar. Hörde av säljaren att de hade en häst som gjorde så och sedan kissade på höet för att få ha det ifred;) Skönt att han inte anammat hela konceptet.

I onsdags tömkörde jag Marko och husse gick med. Denna gång märkte jag att han direkt förstod alla hjälper och han var kolugn. Han riktigt sträckte på sig där han gick och vi sicksackade mellan isfläckarna på vägen. Tyvärr var det rena isgatan lite längre fram så vi fick vända. Det var lite svårare att förstå och jag fick väl inte till min placering ordentligt då han backade när han inte förstod. Vi gick åt andra hållet och gjorde en vändning till som gick något bättre. Han lyssnade på halter, igångsättningar, tömtag och kommandon utan att husse behövde hjälpa till.

Inte världens bästa bild, men se vad vi kan. Här är han dock intresserad av husses mobil (Kan det vara godis?)

Märker att han har stort behov av beröm och att känna att han gör rätt. Där har vi nog den springande punkten när det gäller hans hispighet. Därför är det av yttersta vikt att jag ignorerar när han gör "fel" och istället bara överöser med beröm när han gör rätt. Blir han osäker och jag ger negativa signaler så blir han extra känslig för allt och hispar istället till det. Självklart har han mognat med, men största framstegen beror på att han känner tillit. Så för att knyta ihop det med förra inlägget så behöver Marko känna att han har stöd hela tiden och jag får inte vela utan vara väldigt tydlig. Jag är en velig person, men om jag funderar först och agerar sedan så funkar det och jag lär mig väldigt mycket jag med.

Vilda är riktigt trevlig att rida nu. I tisdags var det lite halt och jag har inte skaffat broddar. Inte heller boots till bakhovarna heller så jag fick göra en kompomiss. Först testade jag bootsens grepp genom att trycka dem och dra på hala ställen. Verkade faktiskt fungera ungefär som odubbade vinterdäck. De har väldigt grovt mönster. Sedan bestämde jag mig för att rida på banan och de stora åkervidderna utanför huset där det är högt gräs och inte alls halt. Ungefär tio meter fick vi ta oss på vägen dock och bootsen funkade jättefint. Hon halkade till en gång med ena bakhoven som var obootad. Vi värmde upp i hagen där hindren står.

Husse grävde precis intill så hon ville inte gå ut samma väg igen. Jag red rakt genom hagen och såg då att husse stängt öppningen på andra sidan. Tillfälle till träning tänkte jag som fortfarande inte byggt någon bruksridningsbana.

Jag öppnade spiraltråden från hästryggen. Vilda är toppen att styra nära trådarna. Sedan blev det krångligare att gå framåt när jag hade handtaget i handen för då måste hon lita till hundra procent på att jag inte styr in henne i tråden. Det var ingen el på men det visste ju inte Vilda. Det var svårt och hon var skeptisk men litade såpass på mig att när hela spiralen var ihoptryckt så kunde jag försiktigt släppa handtaget. Hon ryckte dock till lite, men inget mer. Nästa tråd var väldigt långt ned och svår att nå. Jag fick sitta av.

Vi korsade sedan vägen  och gav oss ut på åkern.

Förutom några försök till matpauser så fick vi till ett härligt träningspass. Vi tog oss även ut till kanten på åkern där det är lite skog och träd att rida mellan. Hon blev riktigt lösgjord. Någon galopp blev det inte men jättefin trav och snygga volter. I höger varv något svårare som vanligt men det blir allt bättre. Övade även på framdelsvändningar vilket var längesedan men de blev inte jättefina, en början i alla fall, men hon tar gärna några steg framåt, så jag får testa mot en "vägg" nästa gång.

Jag avgudar dessa två hästar och njuter av varje minut vi har tillsammans. Är så himla nöjd med dem nu och känner att jag börjar förstå vad jag håller på med;)

Ha en trevlig fredagkväll alla!

Hej alla och tack för era tänkvärda kommentarer på förra inlägget! Tyvärr så kom inte alla kommentarer fram vad jag förstår. Vet inte varför, men alla som jag läst och fått fram är publicerade.

I flera dagar har Mats grävt och fixat till här hemma med grävmaskinen.

Första dagen var det ytterst spännande med grävmaskinen i hagen.

Många goda grenar att tugga på dök upp i hagen. Hästarna blev allt modigare. Marko som är en sådan fegis hoppade flera gånger över rännorna som husse grävt för avrinningen ned mot bäcken. Det blev sörjigt och geggigt så vi fick stänga av efter att Vilda testat att gå där husse grävt bort stora stenar och skrot. Hon sjönk till knäna i hålan som blev...Så nu får marken sätta sig ordentligt innan vi öppnar igen och gräset får också växa upp igen.

Mats har grusat utanför boxen samt gjort en väg som hästarna kan använda när det är geggigt eller som igår när leran fryser på den gamla övergången över bäcken och två hungriga inte vågar gå över där. De är ganska smarta för i de djupa hårda hålorna kan man ju stuka sig rejält.

Jag försökte igår morse att få dem gå över den nya smala bron över bäcken efter att jag serverat höet i boxen.

Men nej, det var alldeles för läskigt. Jag fick ta dem en och en på vägen utanför hagen istället. Så när de flesta andra släppte ut sina hästar, släppte jag in mina;)

Jag försökte sedan med godis som belöning få dem att gå över till gräset igen, utan att lyckas hela vägen.

Vid tid för lunchhö lyckades jag med hjälp av hötussar få Vilda att våga, trots att Marko var mest intresserad från början.

Längre än såhär ville inte Marko som tuggade, fnyste och tuggade...

När han vänt på klacken passade Vilda på...lite modigare eller lite hungrigare?

Matte lade ut fler högar till Marko...Vilda vände och tog en matpromenad över bäcken igen... 

Matte gick in och hämtade mer hö..och möttes av detta när hon kom ut...

Har hästkräket skaffat vingar?

Idag är det fruset och ett litet tunt lager snö. Har väntat på att Mats skall hjälpa mig att köra Vilda med skaklar och släpa, men han gräver och gräver...

Det får bli en ridtur tror jag, men funderar på underlaget. Jag har inte skaffat broddar till bootsen och är rädd att det blir mycket halare med än utan boots. Har inte heller skaffat boots till bakhovarna och skall man brodda bör man väl brodda runt om? I  mitt stilla sinne trodde jag faktiskt inte att det skulle bli snö ännu. Barfota är det ju inga problem att rida, men eftersom hon har ömmat utan bootsen tidigare så har jag fått ett dilemma. Skall skaffa broddar, men vill komma ut idag innan jag åker och shoppar. Får känna efter och är det halt så får det bli åkergalopp istället om jag kan få upp farten såpass:)

Valpar till salu!

Var och hälsade på valpen Doris igår och hon är urmysig. Nu har valparna kommit igång ordentligt och är ganska jobbiga. De flyttar valphagen så vi fick rycka ut med lite material att skruva fast den i väggen. Helgalna är de och jätteglada. Tyvärr är det bara fyra av elva tingade. Inte lättaste hundrasen att sälja om man inte vill sälja till idioter. Så känner ni någon som vill ha valp så tipsa gärna om dem:

http://orusttorget.se/index.php?action=show&show_id=45314&show_torg_namn=uddevalla&search_word=Amstaff&l=&l2=

eller http://www.blocket.se/goteborg/Amstaff_Valpar_37179480.htm?ca=15&w=1&last=1

Ha en bra dag alla!

..mycket nöjd.

Mina kusar är fantastiska.

Med husses hjälp tömkörde jag Marko i helgen och han hispade inte till det någon gång trots snålblåst och regn på tvären. Han fick efter långt uppehåll även bett i munnen och var helt lugn med det. Tänderna verkar ha slutat bråka. Vi började med en kort promenad. Tömkörde på vägen hem och sedan på banan. Vi övade på halter, ryggningar och igångsättningar. När husse lossat grimskaftet på vägen ville Marko gärna gå tätt intill honom, men med upprepade tag i högertömmen började han fatta: ok, matte bestämmer. Han gjorde halt och ryggade direkt när jag bad honom, men i början fick husse visa att han skulle framåt genom att gå när jag smackade för då vill han gärna följa husse. Tillsist ramlade tioöringen ned och Marko såg jättenöjd ut när han överöstes med beröm. I vanlig ordning var den lilla hjärnan väldigt trött efteråt.

Arkivbild "Mattes nallebjörn"

Vilda och jag tog en ridtur i helgen och hon var fantastiskt pigg. Lite vila kan vara bra ibland.

Idag körde jag henne med draglinor och svängel både på ridbanan(gräs) och grusvägen där det lät lite mer. Hon reagerade lite grann på svängeln genom att ta några snabbare steg, men lugnade sig med en gång efter beröm.

Husse var med och höll ordning på grejorna samt lade lite tyngd bakåt på linorna så att Vilda fick dra. Det gillade hon. Motstånd är toppen enligt henne. Det var mycket att hålla reda på och hon var väldigt lyhörd idag, så när jag i ett moment trasslade till det lite och tog för mycket i vänstertömmen klev hon över en draglina.

Ptroo! Lyft! Så drog vi den på plats igen. Hon lyfte hoven och rörde inte en min. Vi hade kunnat hålla på ett tag till, men det skymde och det var svårt att se. Nästa gång blir det däckdragning, skaklar och släpa står sedan på programmet och timmerkälke. Det här är så roligt och det bästa är att Vilda verkar född till detta.

   En vårbild från en av våra tömkörningspromenader.

Har letat efter rockard till Vilda, men Mats tycker att vi skall bygga en själva. De flesta saknar svängel och man måste oftast kliva över ett rör som går till skakeln. Dessutom sitter man väldigt lågt i dem. Det betyder en himla massa modifieringar. Så det blir hemmabygge igen. Har tagit fram en ritning så nu återstår att se om Mats får tid att bygga eller att lära mig svetsa, vilket han hävdar tar längre tid.

Nu har jag hittat inspirationen.

Bjuder på en riktigt gammal bild:

Och en till...

... som vanligt omgiven av de älskade djuren.

Ha en riktigt bra kväll alla!