Har nu jobbat första natten efter semestern. Det var helt ok.Har ett fantastiskt bra jobb måste jag säga.

  Hästarna har roat sig kungligt i nya hagen med att bland annat avbarka lite träd.     fyrhjulingen är min vän och packåsna när vatten och annat skall till hagen... 

Bären är goda

    och husmodern i mig vaknade en stund...

Idag skulle vi egentligen haft en ridtur med grillning i skogen, men pga vädret så blev det inställt.

Istället tog jag mig till hagen och två blöta fyrbeningar där vi passade på att träna lite. Det blev förflyttningar och "nudda plastpåse" vilket jag introducerade häromkvällen. Fick för mig att filma det hela med, vilket inte var det lättaste.

Jag är van att använda båda händerna att visa med vid förflyttningar och för att kunna hålla ett bättre avstånd, men hästarna var duktiga. Marko stal hela showen som vanligt och Vilda vågar inte riktigt ta plats även om jag försökte fördela mina gracer. Detta märks i början av filmen då jag flyttat mig från Marko som undersöker plastpåsen på egen hand. Vilda vill gärna komma men har ett öra på vad Marko kan tänkas få för sig. Hon spänner sig lite mycket när han är med men samtidigt riskerar jag inte att hon blir för bufflig. Motivationen att göra rätt är på topp tack vare konkurrensen. Anspänningen släpper nog så fort de lär sig att båda får belöning vid önskat beteende.

Framdelsvändningarna blev väl sådär idag då jag inte kunda visa med båda händerna. Annars gör han dem mer eller mindre perfekta. Samtidigt är det fantastiskt vad lite som gör skillnad i kroppsspråket och hur små förändringar hästarna uppfattar.

Skall försöka få med "kameramannen" snart så ska vi även visa lite sidvärtes för det om något är häftigt att göra.

Jag har som vanligt lagt till musik i klippet för att slippa höra mig själv. Det var kanske inte så pedagogiskt, men de kommandon vi använder är: smackningar/kom, ptrooo/stanna, back, nudda, flytta rumpan. Har ni tur/otur så kanske ni hinner höra mig innan ljudspåret är färdigt;)

 Ha en bra dag alla!

Livet är fullt av utmaningar stora som små. Ibland kan utmaningarna vara en drivkraft, men ibland kan de bli lite många som i Stinas fall. Du skall veta att jag tänker på dig och hästarna, hur mycket det nu hjälper.

Mina utmaningar för tillfället är att skaka av mig händelsen med Marko, vilken gett mig lite dåligt självförtroende. Likaså Vildas istadighet. Känner mig lite misslyckad, vilket inte är likt mig. Jag brukar inte ta sådant så hårt. Å ena sidan vet jag att jag inte är någon särskilt bra ryttare och att jag mest testar mig fram med hästarna. Trial and error alltså. Å andra sidan så har framsteg gjorts när jag tittar i backspegeln så det är bara att gaska upp sig ett snäpp och ta nya tag. Planer finns. Igår var det meningen att jag skulle fixa en miljöträningsbana, men det hanns inte med.

Veckans mer praktiska utmaningar har varit att stängsla (igen). Denna gång en underbar kuperad hage med mycket uppvuxet gräs och växter som till en början gav mig huvudbry. Efterforskningar gav positivt besked. Det som växer där är inte giftigt förutom Johannesörten som vi stängslat bort det mesta av och som hästarna faktiskt verkar rata.

  Självklart måste de fyrbenta vara med och övervaka det hela samt putsa fyrhjulingskärran.  

Vilda hade räknat ut vad vi höll på med och också listat ut var öppningen mellan hagarna skulle vara. Där stod hon och väntade med Marko som började ana vad som komma skulle.

Pga misstänkta växter blev det dock väntan till dagen efter då vi drog tråden. Den som väntar på något gott:

LYCKA!

Hagen är perfekt för den lilla tjocka som faktiskt har hållt sitt bröstomfång och peppar, peppar verkar vara i god form trots sina fettdepåer.

I tisdags tog jag en ridtur med grannen och hans unghäst som är jämngammal med Vilda. Det märks skillnad mot när man har draghjälp av en äldre häst. De här två hade sina exter båda två. Han skyggade för vissa saker, ofta vita grejor.

Försökte hjälpa dem på traven genom att rida först, men se det ville inte alltid Vilda, så matte fick gå av och dra Vilda förbi kossor, vita fjordingar (som kompisen var rädd för, men som Vilda ville hälsa på) vattenslang över vägen och annat som hon inte är rädd för, men inte ville bli riden förbi när kompisen var skeptisk. Suck! Fast det var härligt att komma ut. När vi red på för Vilda okänd mark så gick det mycket bättre, men tyvärr hade de stängslat av så vi fick vända mot kända vägar och då började hon stanna igen.

Det är bara att jobba på och börja se sig om i världen, med mitt "fantastiska" lokalsinne. Men hästar brukar ju hitta hem i alla fall;)

Gårdagens utmaning var att städa på gården och slänga skräp.

På kvällen städade jag ur det gamla mjölkrummet som vi har som redskapsbod. Där har innertaket rasat in och skulle behöva lagas. Men vi måste prioritera utbygget av huset som stått avstannat i ett par år och hustaket som behöver läggas om. Det gäller att prioritera det viktigaste när det finns så mycket att göra.

Gamla kvarlevor från när gården hade mjölkkor. 

  Ett litet fint bo som kilats in i en frigolitskiva.   Hittade en gammal ölflaska? från Eriksbergs bryggerier   Bänken är ren och fick vara blomsterbord   Redskapen fick sina bestämda platser   Till höger redskapsboden och till vänster foderkammaren   Här behövs nog städas med.  

Fick även flyttat rabarberna som var ledsna på sin plats i gräsmattan.      

Potäterna är klara att ätas

  Likaså vinbären...   ... och en del av körsbären, mums!

Fick en del gjort igår, faktiskt även om det inte blev riktigt det jag tänkt mig. Idag tar jag igen mig och kanske blir det något mer men det är ingen idé att planera. Utmaningarna kommer till en ändå!

Ha en bra dag alla!

Ska försöka mig på ett inlägg. Det blir långt mellan dem nu.

Jag har tappat sugen lite efter min vurpa förra veckan. Min kropp är stel och ömmar, min ena hand är fortfarande öm och svullen. Inga barn har varit här det senaste. De har fullt upp med sommarjobb, hälsa på släktingar och åka på musikfestivaler.

Mats jobbar och sliter. Jag gillar att vara ensam. Det är en av fördelarna att jobba natt. Att vara helt själv med sin kopp kaffe, eller hästpyssel eller annat när de andra är i skolan och på jobbet. Men nu var jag hemma från jobbet både på måndagen och tisdagen och skall jobba först inatt.

Hemma får jag ingenting gjort. Jag blir bara rastlös. Jag tittar till mina små hästvänner flera gånger per dag, och pysslar om dem i hagen men har ändå dåligt samvete för att vi inte hittat på något på en hel vecka. En del av mig vill ta en ridtur på Vilda både för min och för hennes skull, men så är jag rädd att hon skall dra till axeln och handen innan jag skall jobba igen.

Hästarna skulle behöva få ordentliga genomborstningar och byta täcken. Mats skall hjälpa mig att ta in dem, eftersom de tar det lugnare om vi tar båda på en gång, men han har jobbat sent varje kväll och hela helgen. Imorse skulle vi ta in dem men då började det ösregna, vilket gjorde att det kändes lite lätt meningslöst.

I eftermiddag skall de in oavsett väder.

Här hemma ser det ut som ett bombnedslag kanske skulle jag ta tag i det? Hittade en påbörjad roman igår kväll, kanske skulle jag skriva när jag ändå inte får något gjort?

Nu har jag bara tre nätter kvar innan semester.

Planen för idag får bli att sätta igång tvätt- och diskmaskin. Skriva en stund. Fylla på vatten åt kusarna. Fikapaus, vattna blommor. Plocka och börja städa. Sedan är det nog dags att ta in hästarna, hoppas jag. Får se om planen håller;)

Nästa vecka får vi besök igen. Denna gången av min moster, en kusin och kusinbarn. Det skall bli trevligt och ännu en anledning till att få städat.

Hjälpte grannen att ta in hennes lilla Puma ett par kvällar. Så söt

  Passade på att hälsa på skogstrollens mammor   En Vilda i miniatyr       Hästarna har fått nya kompisar i sommarhagen. Kattgrannar som flockas varje kväll runt hagen och vissa modiga individer går in i hagen.   Trotsade tyngdlagen igår och lyfte tornet på plats. Nu kan inte katterna använda det som pall för att nå upp till köksfönstret och krafsa på rutan:) Sofia njuter i skuggan.

Ha en bra dag alla!

I söndags kväll hämtade vi båda hästarna från sommarhagen. Vilda fick motvilligt placeras i den gamla nedbetade hagen, men var ganska nöjd efter en stund då hon kunde klia sin rumpa mot träden och umgås med skogstrollen över stängslet.

Marko togs in och sadlades. Han var jätteduktig. Vi tog en sväng på vägen i skritt och trav för att vänja honom vid sadel och stigbyglar. Sedan fortsatte vi in på "ridbanan". Han fick parkera vid pallen och efter några omgångar med belöning stod han fint och stilla. Jag hängde mig över sadeln och klappade honom på motsatt sida med händerna. Han stod kvar. Så satte jag mig och fick i fötterna i stigbyglarna. Han stod fortfarande fint och stilla. Med godis som belöning verkade han nöjd.

Arkivbild, här uppsittning på gårdsplanen, vilket jag tackar för att vi inte var dumma nog att upprepa i söndags.

Mats höll honom i grimskaftet hela tiden. Sedan började vi röra oss framåt och det var som att trycka på den röda knappen. Han drog iväg som skjuten ur en kanon. Mats försökte hålla emot men jag bad honom faktiskt släppa när jag insåg att det inte skulle hjälpa och att risken var att Mats blev släpad. Med grimskaftet slängande blev det hela än mer hysteriskt. Hela skenturen försökte jag med: Ptroo! Stanna! Såja, ingen fara samtidigt som jag försökte hålla in honom. Vi närmade oss stänsgslet och jag var osäker på om han skulle väja. Såg framför mig hur vi skulle spränga både vårt och skogstrollens trådar. Jag tog tag i högertygeln med all kraft jag hade och Marko svängde. Nästa tanke var att ta båda händerna till hjälp och ta i högertygeln för att tvinga honom att stoppa, men innan jag fick ordning på det, stöp jag i backen. Det sista jag minns var att det gjorde ont i vänsterarmen och revbenen.

Sedan stod jag upp. Hur jag kom upp vet jag inte. Där stod även hovslagaren, Mats och Marko. Jag fattade ingenting. Visste knappt vad det var för häst och första tanken var att jag försökt sitta upp på Marko som i mitt huvud just då var nyinköpt och säkert bara ett år gammal? Förvirringen höll i sig när P frågade hur mycket vi hade tömkört det senaste. Jag hade inget svar för jag visste inte. Det var totalt borta. Efter en stund klarnade det, men tiden från jag ramlat av tills jag stod upp var och är fortfarande borta.

P var på väg till grannen för att sko och hade blivit invinkad av Mats som hade fullt upp att få tag på den skenande stackars Marko. Sadeln hade hängt på sidan.

Vi sadlade honom igen när han verkade lugn och så gick jag och Marko runt banan för att lugna oss. Han fick även göra lite förflyttningar för att börja använda hjärnan igen. Det gick bra. Vi tog sedan en promenad till sommarhagen med båda hästarna. Jag hade ont här och där men var förmodligen full av endorfiner så smärtan var tusen gånger värre dagen efter.

Igår tog jag mig ned till vårdcentralen där jag när jag väl kom in fick stränga ögonkast av sjuksköterskan som menade på att detta var ett traumafall och jag fick eget rum samt högprioriterades. Läkaren visste inte riktigt vart han skulle skicka mig. Eftersom jag hade en minneslucka borde jag skickas till traumaenheten på NÄL, men eftersom jag hävdade att de största problemen satt i hand, axel och bäcken och borde tittas på av ortoped, fick han ringa upp och konsultera ortopedjouren på Uddevalla sjukhus. Han frågade om jag använt skydd;) Ja, hjälm och stålhättor, svarade jag. Inget annat? Nej, vad skulle det vara tänkte jag, typ hockeyutrusning? Jag var ganska illamående efter väntan i väntrummet och hade spanat in en lämplig papperskorg. De försåg mig med en spypåse och jag svarade flera gånger att jag varken var yr eller hade huvudvärk. Visserligen kände jag det som om jag var bakis hela dagen igår, men jag hade inte sovit något vidare heller.

Jag fick komma till Uddevalla, vilket jag tackar för. Det är avsevärt närmare. Men bilen som jag tagit till vårdcentralen fick stå kvar. Det blev taxi och inte vilken taxi som helst utan en hel färdtjänstbuss till bara lilla mig.

Jag kom in ganska fort men sedan blev det flera timmars väntan på röntgen som tydligen hade manfall. Ortopeden hade klämt och kännt där jag hade slagit i och bestämde sig för att enbart röntga handen.

  Denna mindre trevliga miljö att vänta i gjorde att jag efter tillåtelse tog en promenad till fiket för lite påfyllning.

Mitt blodtryck var lite lågt, men jag avfärdade det med att jag inte ätit och druckit sedan frukost (allt för att slippa NÄL).

Väl röntgad fick jag efter ytterligare väntan träffa ytterligare en läkare som klämde lite extra. Enligt sjuksköterskan var hon också hästtjej, och jag fick gå igenom händelseförloppet ytterligare en gång;) Röntgen visade inga frakturer i handen och jag kan konstatera att benskör är jag inte i alla fall.

Det blev taxi hem igen, fast en vanlig denna gång.

På kvällen fick jag ordentlig huvudvärk och jag känner mig fortfarande som om jag är bakis. Huvudet fick sig antagligen en smäll.

Nu hoppas jag att vi inte skrämt Marko för mycket. Det blir i fortsättningen övningar från marken tills han är helt trygg med tömkörning och annat. De båda hästarna är totalt olika. Vilda har aldrig brytt sig om att man sitter på henne eller vad man slänger upp på henne. Så här kan det gå när man inte använder insidan tillräckligt. Mot dumhet hjälper ingen skyddsutrustning i världen.

Så här ser jag ut idag:

         Det ser bättre ut på bilderna än IRL:)

Höft/bäcken

Bonus: Hästbettet från Vilda

Förra veckan           Idag

Tror inte att hon gillar min tatuering;)

 Det blir inte bikini på ett tag. Nu har jag vältrat mig i självömkan i detta inlägg så det räcker för hela året. Denna dag skall bara innehålla lugn och ro har jag bestämt:)

Ha en bra dag alla!

Hoppas att ni alla har haft en trevlig midsommar. Vi tog det väldigt lugnt. Jag sov halva dagen efter nattjobb och på kvällen blev det lite god mat.

I veckan har jag haft besök av mina två bröder R och D. De bor i Oslo så det var nog skönt att komma ut på landet i några dagar.

  Lilla Lola R´s hund gillade att åka bil ända från Oslo. Men så åkte hon ståndsmässigt med i D´s gamla Mustang.   Full koll på vägen.

  I hagen har det varit lite väl knapert så hästarna har faktiskt fått lite hö på kvällarna de sista dagarna.

  Matmor som försöker imitera ett djur som hon inte kom på namnet på. Vad heter det nu igen? Det är inte ekorre!

På tisdagen fick jag hjälp att ta ned det provisoriska stängslet runt tomten.

D i full fart.

R på fyrhjulingen med lilla Lola 

  D drar den fullastade kärran till den nya sommarhagen.

  Matmor funderar och funderar...

... när hon funderat klart på var på den stora biten mark stolparna skall ned så får bröderna jobba;) D verkar vara lite rädd om händerna.

  Lola vaktar fyrhjulingen och fikat.

  På väg tillbaka. Det blev många stolpar över.

Vi valde att stängsla den enklaste delen av åkerbiten. Eftersom vi lånat marken kan vi inte röja hur som helst bland träden. Nu har hästarna en ganska liten hage med mycket uppvuxet gräs till att börja med så får vi utöka efterhand. Vi stängslade inte in några träd. Fördelen är att de inte kan klia sönder sig eller sina täcken. Nackdelen är att om det blir väldigt varmt så saknas skuggställen mitt på dagen. Allt går dock att justera efterhand.

På kvällen efter promenad med Lola upptäckte jag att Vilda saknade magdelen på täcket. Jaha, den hade hon hängt i ett träd. Tur att hon inte skadat sig. Den var i två delar så hon har nog suttit fast ordentligt.

På onsdagen tog jag och R in hästarna för lite pyssel och R skulle få sig en ridtur. Han har aldrig ridit annat än lite ponnyridning i Slottsskogen som liten. D saknade storstan och åkte till Gbg redan på tisdagen.

En puss? Utanför stallet

    Så här ser tjockisen ut nu. Jag tycker att hon trots fettdepåerna har musklat sig fint igen.

  Lille Marko   Kratsa hovar...   Han har så fantastisk fin färg nu och pälsen är jätteblank tack vare linfröoljan. Lite eksem har han dock fått i pannan och i nacken så en del tagel har kliats av.   Efter lite instruktioner i hur man svänger, gasar och bromsar gav vi oss av.

Det gick riktigt bra. R ville trava, men hamnade på sniskan. Det var svårare med balansen än han trodde till en början. Han klarade sig från tårtbaket dock. Resten av turen blev i skritt förutom några korta travförsök av Vilda, men då gick det bättre.

Jag tror att min bror är en naturbegåvning. När vi nästan var hemma blev båda hästarna rädda för en stor fågel som flög ur en trädkrona. De tog båda ett rejält skutt, men R satt kvar:)

  Snart hemma. Här går det segt. Vilda vill gärna ta lite tuggor av det långa gräset.

  Mer pyssel..  

Lite smörjning på eksemet.

  Lilla ridhästen tog väl hand om nybörjaren. Ibland är hon en klippa.

På kvällen släppte vi dem i den nya hagen. Vilda hetsåt inte ens efter en stund utan valde ut det godaste och tuggade lugnt och fint.

Här lite bilder från fredagen. Vilda rör sig mycket mer i hagen nu trots att den är mindre. Hon verkar vara nöjd över att det finns mycket mat. Hon behöver inte äta hela tiden då. Det uppvuxna gräset är nog bättre både för magen och mot fetman. Hoppas att det även gör nytta för humöret.

            I brist på träd att skrubba sig mot blir det mer närkontakt.

Vilda får gå utan magdelar på sina täcken nu för de är antingen sönder eller sitter för tight... Hon har inga eksem i år men skrubbar sig om hon kommer åt.

Ha en bra dag alla!

Det blev en ridtur på fröken surmule i torsdags med tillhörande avsittningar och uppsittningar. Maria dukade fram saft, kakor och äpplen så vi(läs jag) fick en välbehövlig paus efter den värsta passagen (att passera grannhästarna). Genomsvettig var jag redan och blinningarna gjorde oss sällskap vilket inte gjorde Vilda mer benägen att samarbeta. Inne i skogen passerade vi ett gräsbevuxet område där ville åsnan äta. När jag sade nej fick jag ett rejält hästbett i överarmen som nu gått över i en lila ton. Liten surmule fick så snällt backa, backa och backa. Sedan gick det faktiskt riktigt bra. Men hon är inte den som ger sig utan fight. Suck, jag trodde trotsåldern var över.

Det är bara att börja på ny kula. Att vara långsint eller sur hjälper inte. Att ignorera oönskade beteenden och belöna önskvärda är melodin. Men hon fick sig en redig tillrättavisning när hon bet mig. För med tillhörande tjut så var bettet menat att göra ont! Lilla envetna, älskade häst!

Nu är hon ganska mjuk och snäll igen, men något missnöjd med betet som börjar sina. Så det är dags att stängsla den bit vi fått låna. Där är det mycket gräs så jag vet två som kommer att bli överlyckliga och en som kommer att frossa!

Idag får vi besök av mina bröder. Det skall bli kul. Får sätta igång med städningen här hemma och handla lite god mat.

Annars har jag börjat fundera på hund och i så fall blir det en hemlös. Det finns så många som har hamnat fel och varför inte göra en insats om man ändå skall göra slag i saken? Men detta ligger nog lite längre fram i tiden. Det gäller att resten av familjen är med på det. Men jag tror att det kommer bli lite ensamt här hemma när min dotter flyttar.

Ha en bra dag alla!

Hej alla!

Först och främst. Tack för att ni fortsätter kommentera, trots att jag missköter mig ibland. Tack Caisa för Awarden, vet att jag varit dålig på att kommentera hos dig, men nu har jag hittat till din blogg igen.

Skogstrollen har flyttat till grannhagen

Helgen gick snabbt.

På lördagen var vi på Ikea och köpte ny säng Det blev en sådan här  

Men det viktigaste och svåraste av allt var inköpet av madrasserna. Vi provade och provade. Så bestämde vi oss. Då var de madrasserna i utgående sortiment och Mats fanns bara i 140 cm bredd och min fanns inte alls?. Vi provade då efterföljarna som var X antal tusenlappar dyrare, men med tanke på att de vi har nu hängt med mig i tjugo år så är det nog välinvesterade pengar.

Min blev den här varianten en medelhård, kanske skulle jag haft en mjuk istället(velpottan jag;)) och Mats den här.

Mats sjukgymnast hade till och med sagt att han måste skaffa ny säng. Den ordinationen blev jag inte så ledsen över för min madrass var mer som en hängmatta nu på slutet. Men jag sov som en kratta i den nya sängen. Jag får nog ge det lite tid innan min arma kropp vant sig att inte ligga som en banan. Nya kuddar och en tempurliknande bäddmadrass blev det med.

Efter Ikeabesöket var jag mör, men det blev ändå en kvällstur med Vilda i sällskap av en granne och hans häst. Vi var på för mig och Vilda nya ställen och så fort hon inte var på "mammas gata" så knatade hon på riktigt bra.

Arkivbild

Vi red in i skogen över stock och sten. Sedan blev det en rejält brant klätterbacke mellan träden. Väldigt bra för Vilda som fick ta i ordentligt. När det började plana ut blev hon plötsligt superstressad. Hon såg/hörde något och började springa ifrån vad det nu var. Jag fick stopp på henne mellan trädstammarna som var fulla av vassa grenar. I ögonvrån såg jag något snett bakom oss som jag först trodde var ett rådjur men det var en hund. Plöstsligt var vi omringade av två hundar och de skällde för att tala om att de "ställt" sitt byte. Vilda stod still, paralyserad med varenda muskel på helspänn.

Vi såg inte till någon ägare till hundarna och försökte med lite tänkbara kommandon "Gå hem med er!" "Gå och lägg dig!" Plötsligt kallades de tillbaka av någon längre bort i skogen. Puh! Det var faktiskt riktigt läskigt och hade jag varit ensam så vet jag inte hur det hade gått. Jag är inte hundrädd överhuvudtaget, men att med häst stöta på två lösa hundar på jakt var ingen angenäm upplevelse.

Vi knatade vidare och Vilda släppte en nervbajs. Men hon började lyssna bättre på mig än innan. Ett öra var vinklat mot mig hela tiden och små hjälper styrde henne mellan träden. Inget ont...

På söndagen tog jag sovmorgon vilket är sällsynt nuförtiden.

Sedan blev det en ridtur igen med MD på lille Leo, Maria följde med på promenad, Mats hakade på med Marko och J dök upp på gårdsplanen med så vi blev ett helt gäng.

Idag hade Vilda fart i steget nästan hela ridturen och vi passerade (instängda) hundar utan större problem. Marko var en cool kille. Han brydde sig inte om bilar men blev rädd för gamla grindstenar och något slags elverk på en åker;) Vattenpölar är också läskiga fortfarande men han har inget emot att gå först.

På slutet var han riktigt trött och somnade nästan i stallet när Mats kratsade hovar och smörjde honom. Många intryck är det för en ung hjärna ute i världen. Hade tänkt sitta upp på honom idag men han fick smälta dagen i hagen.

Är riktigt nöjd över att Vilda blivit riden tre dagar denna vecka. Det gör henne gott.

Ha det bra alla!

Hej på er!

De senaste dagarna har jag fördjupat mig i forskning, foder och allmänt tyckande när det gäller sommareksem. Många anser/tror/vet att det bla. triggas igång av rubbningar i magtarmbalansen och för litet av vissa mineraler och vitaminer. Läser man lite så verkar det vara liknande som för fång även det som påstås vara bra för att skydda mot fång har många gemensamma nämnare med skyddande faktorer då det gäller eksem.

I början när man försöker fördjupa sig i något ämne blir man helsnurrig. Inte minst av alla goda råd som folk ger varandra och alla foderproducenter som vill sälja sin produkt. Vissa ger brunalger, men med tanke på den höga jodhalten och att jag bor vid kusten så är det inget alternativ för oss. Dessutom har de ganska lågt innehåll av övriga mineraler.

Nu får mina i alla fall Linfröolja, Bovete (som en kur mot inflammationen i huden) och för tillfället bakjäst för magarna och för B-vitamintillskott.

Zink är något som jag förstått skall ha betydelse och det finns rikligt i linfrö. Så nästa test blir att ersätta en del av oljan med krossade linfrön istället. De främjar ju också mage och tarm. Även de innehåller ju Omega3 och Omega6-oljor, men mindre koncentrerat än i oljan. Dock måste man hetta upp fröerna i kokande vatten för att bli av med giftet innanför skalet.

Aminosyror och proteiner gillar inte värme så frågan är vad som händer med dem då. Därför funderar jag på att kombinera både olja och frön. Ger man för mycket zink kan man dock hämma upptaget av koppar vilket kan ge anemi.

Borde blivit kemist istället så jag inte blev så snurrig av all fakta;)

Vilda är knasig i magen sedan betessläppet och har varit det till och från i perioder sedan i vintras. Ofta bajsar hon löst i stallet och i början trodde jag det var lite nerver inblandade.

Hennes mage är nog lite känslig mot förändringar, men naturligtvis är jag orolig för fång. Jag känner noga på hovarna och benen flera gånger varje dag. De har varit lite varma vid vissa tillfällen och hon har även haft lite puls vilket i och för sig hästar kan ha när de går på bete. De har även kännts helt normala när jag undersökt dem en stund senare.

Markos hovar är varma ibland med men varma hovar har de normalt några gånger om dagen även på vintern. Dock är hon ren i sin gång och igår red Ebba henne både i skritt och trav på olika underlag så öm är hon inte. Jag är bara lite på min vakt med tanke på hennes fetma.

Jag har gett henne bakjäst i tre dagar. Foderjäst vägrar hon ju äta. Idag fick hon även Proviva nypon, vilket har hjälpt bra tidigare mot orolig mage. Marko fick bakjäst han med för han fiser riktigt illa, men har fastare träck än Vilda.

Den magra hagen är bra ur ett perspektiv ur ett annat så växer det nog en del "skräp" där som de inte är vana vid.

Det är lite lurigt att exprimentera så här, men jag går väldigt långsamt fram och ger små mängder till att börja med av allt och av det jag ger så är det endast bovetet som inte har några mag- och tarmbefrämjande egenskaper. Foderjäst skall man ju t.ex. ge ganska mycket av vid magbesvär.

Har ni några erfarenheter eller funderingar så dela dem gärna här.

Nu sängen. Imorgon Ikea och ny säng:)

Sov gott alla!