Nu är jag trött! Det blåser och är tre plusgrader ute, men det känns som tio minus i vinden.

Med huvudet fullt av planer på hur jag skulle få Vilda att tycka att "paddocken är ju ett fantastiskt roligt ställe" begav jag mig till stallet.

Hästarna var allt annat än pigga idag. "Äta, spara energi, äta, spara energi", tycktes de tänka hela högen. Vilda försökte gå iväg när jag kom med grimman, vilket inte händer särskilt ofta. Hon brukar oftast gå med lös till grinden, när jag hämtar henne. Förmodligen misstänksam pga att jag pillat i manen det sista, vilket hon gör allt för att undvika.

Hon stoppade huvudet i grimman trots allt och följde snällt med till stallet. Men manen fick jag helst inte röra. "Stå stilla! upprepade jag gång på gång. Liten häst stod stilla tills min hand närmade sig manen, flyttade sig framåt, bakåt, åt sidan, knödde och höll på. Till sist tog mitt annars så ganska stora tålamod slut och jag siktade där manen redan var missfärgad av Gentiana violett och hoppas att jag träffade såret. M har inte haft tid att följa med det sista, men jag behöver någon som kan avleda detta envisa lilla russ;)

Sedan ut till paddocken som var förberedd med två små hinder, morötter i fickan hade jag (framtiden visar väl om jag är helt dum som ger belöning igen).

Så gjorde vi en liten volt, kom fram i trav (jag sprang bredvid och höll i grimskaftet). Hoppade över båda hindren. Duktig! Massor med beröm och en morotspeng. Aha! Vilda fattade snabbt. Nästa gång sprang jag bredvid utan grimskaft, Åh Duktig igen! Nästa gång: Nej! vill inte trava! Ny volt, hoppade över ett hinder och tittade efter en morot. Nej! Det var fusk, sade jag. Liten häst traskar bort till gräskanten och belönar sig själv. Sedan prövade vi i andra varvet. Vilda kliver långsamt över bommen och river, ingen fara säger jag. Vi prövar igen, tvärstopp! Vi tar vänster varv igen. Liten häst travar och sniker ut innan hindret. Vägran! tänker jag. Vi prövar igen! Liten häst vill inte trava, stannar och suckar. - Vad ska detta vara bra för, tänker hon. -Jag måste ju äta och spara min energi.

Liten dum ägare visar morotspåsen, travar hoppar över båda hindren och avslutar i galopp:) Belönar sig själv med en morotspeng. Liten häst drar en djup suck och vandrar bort till gräset.

Ungefär så gick det hela till! Sedan var jag trött och svettig. Vi gick till stallet efter lite följa John i paddocken, då var hon jättelydig.

Borstning och lite godis i spannen och sedan tillbaka till de andra. Liten dum ägare galopperade runt ett par fällda träd och hoppade över dem. Liten häst suckade och fyllde på med ny energi.

Hos ylle läste jag en del av denna text av Cornelis Vreeswijk, som skrev den på sin dödsbädd. Hittade resten (tack google!). Väldigt vacker tycker jag. Ska försöka komma ihåg den tills dagen då min egen dödsannons ska planeras, om jag är med då?

Hej så länge!