Igår sken solen för första gången på länge. Åkte först och lämnade in E´s mobil på lagning, eftersom den har "damp". Konstigt att barnens mobiler ofta får den diagnosen. Botemedlet var i alla fall en uppgradering av mjukvaran och nyladdat batteri, låter som en passande kur för oss alla i höstmörkret;)

Efter detta åkte jag till stallet, satt i solen med en kopp kaffe och en bulle, försökte njuta, men det började plöstligt blåsa ordentligt och kalla små droppar piskade mot ansiktet. Men nej, är det sol så är det. Jag fikade färdigt och låtsades som om jag inte frös.

Efter mockning etc. tog jag in den lilla tjuskalliga hästen, som nu försöker vägra sig igenom det mesta. En testperiod eller bara rädd om sin man? Vill inte gå ur hagen. Vill inte gå tillbaka in i hagen. Men med envishet och övertalningsförmåga löser man allt, och ett stor mått tålamod. Tror hon genomskådat att jag har det sämre ställt med tålamodet nuförtiden, men igår var det tillbaka;)

Lite allmän omvårdnad och ett försök att kolla manen. Sprayade med bakteriedödande, men är osäker om det kom in tillräckligt i manen. Hon stod mer still i alla fall och fick belöning. Så det är bara att öva mer!

Efter att det lilla åbäket till sist var på plats i hagen gav jag dem lunchhö. De hade stått och väntat på det hela högen sedan jag började greja i stallet.

Solen höll i sig och regnet avtog, skönt!

Idag öser regnet ner igen! Ska nog bara ta det lugnt idag förutom tillsyn och mockning då.

Ha en bra dag alla!  

Tack för kommentaren ylle!

Nej, jag undrar vad som hade hänt om jag varit en snäll patient och gått hem med mina tabletter.

Förra året läste jag en kurs i vårdutveckling och ledarskap i denna ingick bl.a "Prioritering i hälso- och sjukvården"

Det finns fyra prioriteringsgrupper:

1. Vård av livshotande akuta sjukdomar
    Vård av sjukdomar som utan behandling leder till

    varaktigt invalidiserande tillstånd eller för tidig död

    Vård av svåra kroniska sjukdomar

2. Palliativ vård och vård i livets slutskede

    Vård av människor med nedsatt autonomi

3. Vård av mindre svåra akuta och kroniska sjukdomar

4.Vård av andra skäl än sjukdom eller skada

Tyvärr rimmar inte alltid verkligheten med denna ordning. Ta t.ex psykiskt sjuka, där vissa borde hamna i prioriteringsgrupp 2 pga nedsatt autonomi, men där verkligheten istället ofta innebär ingen vård alls.

Enligt denna ordning borde jag hamna i grupp 1, vilket handkirurgen också bedömt det som då jag fick förtur. Men hur tänkte de på ortopeden?

Allt är framtaget genom politiska beslut. Politikerna bestämmer hur mycket sjukvård som skall beställas t.ex hur många operationer som ska genomföras av utförarna ex. landsting/kommuner. Det är ekonomiska beslut och för att klara detta måste man prioritera, vilket jag är helt med på, men ramarna har krympt och många får vänta länge. Därför har vårdgarantin införts. Patienterna kan då bli vårdade utanför sitt eget landsting. En bra tanke, som dock kräver en hel del administration.

Om man hade lagt mer pengar på själva vården och mindre på byråkratin och administrationen runt den, tror jag att ekonomin skulle bli bättre och köerna kortare.

Nästa kurs jag läser måste bli vårdlogistik, mycket intressant. Skulle vilja ändra på alltihop.

Tänk vad det kostar med alla som går hemma sjukskrivna och väntar på vård och dessutom kanske måste bråka med Försäkringskassan för att överhuvudtaget få sina pengar.

Ha en bra dag alla!