I onsdags blev det äntligen ridlektion igen.

Vilda har mest skogsmullat med både mig och L,vilket har gett resultat i bättre kondis, viktminskning samt att hon blivit mer positiv till att arbeta. Vilda är nu pigg och glad istället för trött och tjock. Sadeln passar utan pad igen. Det vidaste järnet sitter dock i fortfarande.

"Ridfröken" kommenterade att Vilda gått ned, men med tillägget att hon skulle behöva gå ned lika mycket till;)

Ja, vi får se hur vi lyckas med den ekvationen...nu när gräset snart är här.

Övningarna bestod i back to basics...

Volter med fokus på att vikterna rätt, flytta framdel och bakdel. Bakdelen har vi alltid haft problem att flytta. Pga enveten häst med stor integritet som surar till även i stallgången om den delen skall flyttas, och en matte som gör fel. Därför har jag inte övat så mycket som jag borde. Ingen idé att öva om man gör fel...

Vi kämpade med att få vikthjälperna på rätt ställe och jag med att sluta använda samt spänna hela kroppen.

När vi började lyckades jag gång på gång flytta över vikten åt fel håll, genom att knipa med rumpan och vrida över hela överkroppen med ryggmusklerna vilket försköt vikten utåt och likaså Vildas ändalykt.

Dessutom tog jag med tyglarna i det hela och allt detta väldigt snabbt. Som "fröken" sade -På en arab hade du kunnat vara så snabb och det hade gått galant. -Vilda är ett kallblod och signalen till hjärnan skall hinna med upp och sedan hinna ut för att utföra rörelsen du bett om...

Vi övade på att flytta framdelen (med sittbenen kvar i sadeln), vikten åt rätt håll genom att göra små vridningar av överkroppen med hjälp av magmusklerna, tyngden i rätt lår. Tyglarna enbart som avskärmning för att hålla bogarna på rätt ställe. Till sist gick det riktigt bra.

För att få Vilda som kan vara ganska okänslig för hjälperna mer känslig gick vi över till att flytta bakdelen enbart för skänkeln.

Då är det enbart muskeln på undersidan låret som skall jobba. Jättesvårt! Vilda var ganska motsträvig, men "fröken" sade till på skarpen när matte äntligen gjorde rätt. Sedan funkade det. Både jag och Vilda var trötta i knoppen efteråt. Men vilken känsla att få henne flytta bakdelen på en liten rörelse med skänkeln. Min lilla envetna ponny...

Alltså matte, min valnöt är väldigt trött och jag tror cell ett och två har väckt den tredje. Du vet han som brukar vakna när jag skall lista ut hur man knyter upp knutar eller tar sig ut ur hagen...Vet inte om jag gillar att han sysslar med sånt här...

att bli "stor"??

Efter nästan ett års uppehåll från bett efter Markos munåkomma förra våren prövade vi igen i lördags. Det har ju funkat bra bettlöst med, men det är kanske dags att höja ribban lite nu när han verkar ha mognat lite i huvudet och vi har börjat hitta förtroendet för varandra på ett nytt sätt.

På söndagen var Vilda bokad av medryttaren L för en tur vilket kändes så skönt. Då visste jag att efter en hektisk vecka så skulle tjockisen ändå få motion och jag kunde ägna mig åt Marko som oftast är den som får stå tillbaka när det blir tight om tid.

Marko var lite stissig, spänd och svettig till en början igen.

Bettet var inte jättepopulärt men han tog det i munnen utan någon större protest. Sedan grejade han väldigt med det en stund, men verkade nöja sig ganska snart och jag spände nosgrimman löst.

Jag tyckte att bettet hamnade väl högt upp så jag längde sidstyckena, men när jag ledde honom på vägen fick han tungan över bettet och blev naturligtvis irriterad och okoncentrerad. Det blev att vända tillbaka och justera. Sedan började jag tömköra lite smått. Mats var med som stöd.

Marko var taggad och lite ostyrig. Därför valde jag att tömköra bredvid hagen så att Vilda som mer eller mindre ylade fick vara sällskap på andra sidan staketet. Det brukar gå jättebra, men Vilda bestämde sig för att dra på för kung och fosterland och Marko som inte var helt kompis med skrotet i munnen ville gärna haka på hennes galna upptåg. Mats fick rycka in för jag var rädd att han var på väg att resa sig i protest.

På andra sidan ladugården kunde han koncentrera sig bättre och jag varvade med skritt, halter och ryggningar.  Han blev alltmer uppmärksam men styrningen framförallt vid vändningar funkade inte helt klockrent förrän på slutet. Det var mycket störningar i form av blåst, rådjur, läskiga soptunnor, skällande hundar och en ylande Vilda. 

Tillsist gick det riktigt bra.

Husse filmade (och det är han som flåsar i bakgrunden).

Nu är jag stolt och mer taggad att fortsätta med Marko. Har känt mig uppgiven till och från.

Vilda kom ut på tur på söndagen och hade skött sig utmärkt. Hon var väldigt svettig när de kom åter efter en ganska kort tur men med mycket travinslag. Lite andfådd hade hon också varit. Jag hoppas det är lite allmänt dålig kondis och pälsfällning som orsakar det så det inte är luftvägarna igen som spökar. Hon verkar pigg för övrigt men har svettats mycket det sista när jag ridit med.

Ha en bra dag alla!

kom sadeln som jag köpt begagnad.

En brun äldre modell.

Bomvidden var ok. Den var lagom svängd med.

Då det är en äldre modell så är kanalen väl smal.

Ja och så var det där med storleken.

Hmm, den längsta gjorden jag har räckte inte runt.

Fast besluten att i alla fall provrida sadeln fick skakelremmarna rycka in igen. De går att ha till mycket;)

Vilda gäspade efter att jag klämt och känt, justerat och justerat.

Men vi kom iväg till slut.

Det är fortfarande för mycket is på vissa delar av skogsvägen. Så jag tog den lilla rundan men utökade den till Vildas förvåning med en extra runda i terrängen i skogen. Först var hon inte riktigt med på att gå till vänster när vi ju hade Marko och gården till höger men hon gick om än motvilligt och ormande till skogen. Väl där var hon jättepigg och när hon insåg att vi inte skulle ta hela skogsrundan utan bara vika av på en parallell stig som nu ledde åt rätt håll(hem) så blev hon jublande nöjd och jag kunde bara peka med naveln och bröstbenet så sicksackade vi oss fram mellan träden, backe upp och backe ned, över gärdsgårdar och annat. Hon var nöjd med att matte urforskade lite nya vägar.

På ett ställe blev hon dock konfunderad då jag valde lite fel väg och plötsligt var vi fast mellan blankis på ena sidan täta träd både framför och på andra sidan. Men det gick galant att backa runt mellan två träd och svänga så hittade matte stigen igen.

Omväxling förnöjer.

Väl hemma var hon genomsvettig dock verkade hon mindre trött än efter senaste turen. Jag antar att det är pälsfällningen och solen som åstadkommer svettningarna för hon verkar ok i övrigt.

Väl hemma försökte jag fota hur jag satt i sadeln.

Jag hamnar för långt bak. Dessutom undrar jag om sadeln är sned i bommen för det kändes så.

Bilden gör dock inte riktigt rättvisa för precis när jag skulle fota såg hon en katt eller hund i trädgården och började trampa runt och jag hamnade tokigt eller tokigare.

Hon har dock lagt på sig igen, tyvärr. Sist jag mätte henne så hade hon börjat gå ned, vilket hon brukar vid den här tiden. Då går det alltid ganska snabbt efter att inte ha hänt särskilt mycket på hela vintern. Glömde mäta henne idag men mina ögon säger mig att hon är rundare om magen. Fettmässigt känns det som det brukar.

Marko har fått ökade givor pga att han också brukar tappa en del vid päslfällningen. Men han är då inte så intresserad av "kicket" det som blir kvar när han tuggat länge och väl så han vaktar inte det så noga som han brukar. Vilda som jag har minskat givan för då detta hösilaget både är torrare och verkar mer energirikt, äter då det han lämnar/inte vaktar.

Så idag skall hönäten upp igen. Marko får minskade givor och får kompsera med lusern. Det är planen.

Det skall bli spännande att se vad den potentiella medryttaren säger imorgon när hon provridit. Då blir det den vanliga sadeln med fårskinnspad. Hoppas att Vilda snart skall smalna av igen och att den ordinarie sadeln då passar ordentligt, eller att jag hittar en 17 tums sadel med rätt bomvidd och rätt svängning.

Ha en trevlig fredagkväll alla!

Funderar på det här med internet, anonymitet och att ständigt vara tillgänglig via telefon, dator etc.

Börjar vi glömma de vanliga mellanmänskliga möten? Är det ok att inte hälsa på folk vi möter? Nej, det tycker inte jag.

Är det då ok att bete sig annorlunda bakom datorn eller telefonen?

Jag anser att det tillhör vanligt hyfs och god uppfostran att säga hej och hej då. Likväl är det väl vanligt hyfs att svara på mail, meddelande och sms? Det har nu hänt flera gånger den senaste tiden att jag inte fått svar på sådant.

Först undrar man ju om meddelandet kommit fram, sedan undrar man om man varit otrevlig eller obekväm på något sätt. En välbekant känsla från barndomen infinner sig: "Du får inte vara med och leka med oss" eller liknande. Sedan funderar man på om man kanske trots allt är en ortevlig prick som inte ens förtjänar ett kort svar som "tack för mailet..."

I de allra flesta fall är det säkert så att människor har bättre saker för sig än att svara på sina meddelanden;)

Ja, ja. Det man inte vet har man inte ont av...

Nu till hästrelaterade grejor:

SADEL: Vi kämpar vidare med att försöka få till det. I tisdags provade jag den vanliga sadeln på Vilda och satte i fishinläggen. Det blev något bättre, men den glappar några millimeter mitt på ryggen under bossorna. Provade sedan den bomlösa, som hamnade i framlut. Panelerna är ju högre i bakkant pga att hon saknade ryggmuskler när jag provade ut den. Nu har hon dock ändrat form. Visserligen är det ingen bom i så det panelerna trycks ju ned och får kontakt när jag sitter på sadeln, men det blir en konstig vinkel att sitta i och för mycket tyngd framåt.

Arkivbild provar den bomlösa första gången. Här med raka paneler och sadeln hamnade i bakvikt, därav byte av paneler. Tre år är pluttan och omusklad:) (ofettad med...)

Prövade den vanliga sadeln igen med fårskinnspaden, hmm sadeln blev hög som ett hus och sadelgjorden för kort.

Vi tog oss ut utan pad och Vilda var pigg då det snöade, lite tittig då hon vilat ett par veckor igen. Ostyrig och ovillig till en början. Såpass att jag valde att sitta upp på ridbanan. Där körde hon något slags protestaktion, genom att bocka, springa i sidled (skänkelvikning i slängtrav), köra ned huvudet efter gräs, försöka dra mot utgången. Ett tag trodde jag att jag skulle få smaka snö.

Var orolig att det var sadeln som störde henne, men så illa upplever jag inte att den sitter även om den inte sitter helt optimalt. Den trycks ju ned av min tyngd och man ser på avtrycken efteråt att den får kontakt längs hela ryggen även om det förmodligen blir något större tryck fram och bak pga de millimetrarna som saknas när sadeln ligger löst på ryggen.

På vinst och förlust styrde jag ut henne på vägen för att se om det var den tråkiga ridbanan med lockande grässtrån som var problemet eller evetuellt någon fårvisselpipa som inte jag kunde höra som störde henne.

Det gör ondare att landa på vägen, samtidigt blev hon tvungen att hålla koll på var hon satte hovarna för att inte halka.

Det funkade! Hon skrittade raskt på och frustade nöjt, så det kan inte ha varit något större problem mer än att det är tråkigt på banan.

Det blev lite taktande ivrigt doftande och lite stopp för att titta på nytillkomna kvisthögar m.m Men med förflyttningar åt sidan och bakåt så fick jag henne fram och förbi alla läskiga monster. På ett ställe blev det tvärstopp.

Det är där vi kan välja korta vägen till vänster eller lååånga vägen åt höger. Naturligtvis har Vilda stenkoll på detta och ville inte svänga åt höger. Jag fick sitta av och leda henne fem meter. Då tog mitt tålamod slut när hon försökte trängas och vända. "Nu räcker det" sade jag med irritation i rösten, vilket tydligen gjorde susen. Hon gick sedan som en klocka och vi övade på de flesta av våra läxor utom att flytta bakdelen. Varför börja bråka när det går bra?

Nöjd och glad hemma igen! Hon verkar pigg nu så jag hoppas jag kan andas ut gällande luftvägarna.

Väntar på att bli av med tränset i vanlig ordning. Det bästa efter en ridtur enligt Vilda:)

Jag fortsätter att försöka hitta rätt med sadeln, men då den ligger bra resten av året så vill jag inte göra mig av med den förrän jag vet om hon ändrat sig permanent eller bara över vintern.

Jag letar därför efter ett alternativ och väntar på mätstickan jag beställt från Hööks.

Till den bomlösa kanske jag kan beställa raka paneler, men hittar inte att de säljer dem fortfarande. Får maila och fråga samt hoppas på svar;)

Funderar även på att sy nya själv i tempur. Skall senare idag slakta min kudde som jag ändå inte trivs med:)

Ännu en sak från hemmet som hamnar i stallet...

Ha en bra dag alla!

...med mycket, som ni säkert märkt.

Här har jag en häst som är som gjord för att köras och som dessutom ser ut som hon vunnit på lotto, i morötter räknat när hon får på sig selen. Lägg därtill nöjt frustande och att hon direkt går i form.

Och ändå är hon långt ifrån inkörd ännu. Dags att skärpa sig på den fronten. För ännu en sak kan läggas till listan av positiva saker med körningen. Jag blir så glad av det att mungiporna hamnar vid örsnibbarna.

Ja nu kan jag ju skylla på att Sancho Panza inte hjälper till så mycket med hästträningen pga krämpor och annat, men det behövs ju ofta inte så mycket och med Vilda klarar vi oss med att vara två.

Sedan är det ju också så att jag prioriterat ridningen för att få ned Vilda i vikt, men nu när vi kan dra lite så går ju det bra med.

Igår kväll bestämde jag mig för att vi idag skulle såga ned en gran och låta Vilda dra den.

Vi har tre granar (nu två) på vår mark och det var inte så långt att forsla den vi valde ut.

Först tog vi en liten tömkörningsrunda i området eftersom det var längesedan vi tömkörde och jag ville se lite hur hon rörde sig. Det såg riktigt fint ut och Vilda var nöjd. Några åsnestopp vid grannhästarna men det är mer regel än undantag.

Sedan spände vi för draglinorna. Denna gång tog vi båda samtidigt, men för säkerhets skull hade vi varsitt grimskaft att hålla dem i.

Inga problem tyckte Vilda och släpade dem efter sig. Sedan satte vi fast svängeln. Inga bekymmer det heller. När hon drog den över lite grövre grus som tittade upp ur snön/isen på vägen så lät det lite annorlunda och det registrerade hon mest genom att lyssna lite extra och bli lite spänd i några sekunder.

Sedan var det dags att hänga på granen som Vilda fått hälsa och smaka på innan vi selade på. Jag trodde först att den skulle vara lite stor och skräckinjagande när den kom bakom henne och var på väg att ta lite granris istället, men Sancho Panza tyckte jag mesade. Så granen sattes fast i svängeln och så körde vi.

Här har jag precis satt fast granen och Vilda undrar vad jag pysslar med. Det var inte så mörkt som det ser ut på bilden. Typiskt att jag hade blixten på.

Sedan bar det av mot baksidan trädgården via äppelträdgården och mellan vinbärsbuskarna. Det var till att hålla tungan rätt i mun.

Vilda blev lite konfunderad när hon fick ta i lite mer och när en av draglinorna spände mot benet för att matte svängde lite snävt. Men hon traskade nöjt på.

På ett ställe ligger det lite isklumpar då Mats har plogat för att jag skall ha det lättare när jag bär vatten från källaren. En sådan klump kilade fast sig framför svängeln och det gav motstånd och sedan ett ryck när den släppte. Det var lite läskigt tyckte Vilda och tog ett litet snabbt steg åt höger. Men sedan fortsatte hon som innan och gick slalom mellan buskanar och förbi markbädden.

När vi stannade på gräsmattan bakom altanen klev hon över en av draglinorna.

Vi behöver öva på att stå helt still vid halt. Hon flyttar sig ofta åt sidan eller bakåt efter halt när vi kör. Men hon bryr sig inte om var linorna hamnar. Det var bara att koppla bort allt och köra till stallet.

Hon såg riktigt trött ut efteråt. Bra träning för den lilla valnöten!

Så nu ligger granen på gräsmattan redo att tas in imorgon. Doris trodde den var ett monster i mörkret när hon var ute efteråt;)

Nu är matte både stolt och inspirerad igen. Skall pröva att dra timmerkälken med fast med skaklar och bakselen måste göras helt klar. Har bara några små detaljer kvar, men den har blivit liggande.

Tack för inspirationen Vilda! Tack till er som läser och kommenterar. Blir lika glad varje gång-

Ha en bra kväll/natt alla!

Sancho Panza ställde upp som fotograf igår.

Strålande sol, kallt och krispigt. Favoritväder för min del. Jag provade det färdigsydda ländtäcket på Vilda. Det hängde ner lite långt, men det gör inte så mycket. Men då det varken snöade eller blåste tyckte jag att det var lite för varmt att jobbba i det.

Halsringen eller snarare en bit tamp, fick dock följa med.

Att använda den på den plogade banan husse fixat var dock inte lätt. Det stack ju upp grässtrån här och var. Näsan hamnade närmare och närmare backen och matte tappade styrningen helt...

Vi tog en liten sväng på vägen efteråt och då funkade det bättre.

Vilda jobbade på men hon kändes lite "kantig" i traven och när jag ser videon så verkar hon stel i höger bak. Jag hoppas att det bara är tillfälligt så att det inte är den gamla sårskadan som visar sig nu. Skall nog mest hålla ögonen öppna och be tränaren ta en titt på måndag istället för att rusa iväg med tankarna.

Det är ju hårt i marken nu och tvärr ganska hårt i bädden med trots torvmixen. Idag är det mindre kallt men om det fryser hårdare igen får det bli hampaströ att blanda med eller ev. spån om jag vågar mig på det. Det kan ju också vara en anledning till stelheten.

Vilda har blivit otroligt lyhörd för hjälperna sedan vi började med den Centrerade ridningen, men fortfarande är hon ju envis. Vilket man ser vid ryggningsförsöken. Ibland behöver man bara be fint en gång men ibland tittar fröken på annat. Att flytta framdelen med hjälp av handen/trängande tygel gick inte så bra under filmningen men det funkade sedan, även med halsringen. Att flytta bakdelen känns som en omöjlig uppgift ibland. Men båda dessa förflyttningar är enklare i skritt än från stillastående.

Hon är ju också väldigt social. Därav lite snurrande på banan för att kolla in hundägare på promenad och andra passerande grannar. Även fotografen var mer intressant än arbetet på banan, så det gick bättre med koncentrationen när han gått därifrån. Vilda i ett nötskal.

Tankarna går ju dock just nu till att hon kanske har ont eller haft ont tidigare med och därför är ovillig och envis. Kanske är det en förklaring till att hon hela livet hatat att kratsa vänster bakhov. Usch jag får låta bli att spekulera för mycket.

Avlsutar med lite stillbilder. Kom gärna med kritik. Det är så sällan jag ser mig själv och hästen utifrån och jag behöver förbättra en hel del.

Ha en bra söndag alla!

Själv skall jag jobba första natten efter nio dagars ledighet...:)

Efter fyra timmars sömn lite frukost, lunchfodring och rastning av Doris var det dags igen.

Det var dock ett tag sedan pga våra krämpor. Min valnöt var inte så väldigt alert idag, men vi finslipade på det vi gått igenom tidigare och rätade ut en del frågetecken.

Vilda kämpade på trots ganska tungt underlag i form av blöt gräshage.

Vi fortsatte med böjningar, ökningar och minskningar av volter med hjälp av sidvärtesförflyttningar. Vilda strävar åt höger i båda varven. Därför är det svårt att öka volten i höger varv och att minska i vänster. Samtidigt böjer hon sig lättare åt vänster än åt höger och jag själv hamnar som sagt med mer tyngd på höger än vänster sittben. Jag måste därför anpassa ridningen efter detta genom att göra lite olika beroende på vilket varv, förutom att komma ihåg att "fylla på mer sand" i vänster ben. Jag måste också komma ihåg att inte lätta ur sadeln vid halter och nedsaktningar.

Vi repeterade även att flytta framdelen och flytta bakdelen. Där har vi en del att träna på. Vilda vill helst inte flytta rumpan och jag har en benägenhet att försöka hjälpa till med tygeln vilket gör att hon svänger in istället för att stå still med frambenen.

Det gick riktigt bra att växla mellan skritt, trav och halter idag. Hon är mer lättövertalad nu och lyssnar snabbt på hjälperna. Men Vilda är Vilda och sådant som är lite jobbigt eller svårt försöker hon slippa, men med mycket beröm och genom att växla till sådant hon gör med lätthet så behåller vi det positiva och slipper att jobba mot varandra.

Det blev inga bilder idag heller och det var helt mörkt när vi avslutade lektionen.

Vilda har verkat lite trött det sista och jag hoppas att det inte är luftvägarna som spökar. Hon har inte hostat på ett tag, men stod långt bak med bakbenen efter lektionen. Fast bakbenen fick jobba en del i dag så det kan vara lite träningsvärk.

Marko är nu pulsfri och tjärdreven verkar sitta ordentligt. Båda hästarna verkar något fastar i magarna nu. Vilket är skönt. Har tvättat svansar till förbannelse och mockat tung blöt träck ett tag. Blåbärsproviva är toppen förutom när man fått hästpussar här och var. Har till och med blåbärsfläckar på ytterdörren till huset...

Ikväll lät jag boxen vara öppen vilket känns jätteskönt. De står största delen av natten inne ändå och jag behöver inte känna mig stressad på morgonen. Om nu Vilda har lite trassel i luftvägarna så mår hon bättre av att ha dörren öppen. Båda håller nu stenhårt på sitt eget hönät och det går galant att kratsa hovarna (till och med på Vilda) när de får sitt kvällshö. Det känns lovande inför Vildas bantning att Marko inte verkar vilja dela med sig av sin mat.

I brist på nya bilder på hästarna kommer här en på Doris från familjedagen på Orust hundägarförening.

Ha en bra kväll alla!

Hej på er!

Det blev en lätt förvirrad tur på Vilda i söndags. Förvirringen stod väl jag för i vanlig ordning och då blir Vilda lite motsträvig. Det blir så ibland när matte saknar en riktig plan eller i detta fall ändrade planen pga att ett oväder såg ut att närma sig. Det blåste kuling och matte kände inte riktigt för att hamna i regn och mörker mitt i skogen. Det är lätt att glömma hur fort det blir mörkt på eftermiddagen.

Jag kunde i alla fall konstatera att hon inte hostade. Hon verkade dessutom som vanligt vid sadlingen och stod normalt i stallgången. Läs normalt för Vilda. Hon står alltid lite snett och hänger med ena sidan när väl sadeln skall på. Jag vet inte om hon gör det för att hon vill ha sadeln snett eller om hon har ont, men det tror jag inte. Jag rätar upp henne och ibland står hon kvar så. Det blir alltid lite meck innan sadeln ligger rakt. När det gäller ridningen så säger tränaren att vi båda strävar åt att vilja ha mig för mycket på höger sida. Så när jag rättar till mig så ser Vilda till att få mig dit igen...Vi är lite sneda men det skall vi nog råda bot på med den centrerade ridningen.

Jag gav timjan och bovete i ett par dagar till och slutade sedan, men igår hostade hon dock utan ansträning i hagen, attans!

Hon är dessutom lös i magen och jag tycker att jag mockar mest hela tiden. Det går åt mängder av torvmix.

Igår gjorde jag en gröt av bovete, honung och timjan som jag skall ge tills jag är hundra på att hon slutat hosta. Hon fick dessutom Proviva i två omgångar och i rejäla mängder. I morse var det flera mer fasta högar.

En som ville vara med och mocka häromdagen. Men matte hade lite bråttom och satte för skottkärran. Den annars så fege Marko kollade både om han kanske kunde klämma sig mellan dörrkarmen och kärran eller kanske till och med kliva över. Hmm, det där sista hade väl varit bra hoppträning men matte fick avstyra det hela för säkerhets skull.

Marko verkar ok förutom lite puls till och från men det blir allt bättre.

Han är dessutom efter allt pillande med hovar, instängning och annat väldigt mycket lugnare. Han äter ur sitt hönät med ro trots att det dinglar fram och tillbaka när han drar ut hösilageklumpar ur det. Hakarna på hans nät gnisslar dessutom en hel del. Stirrepelle börjar kanske inse att det är få saker i världen som äter hästar (Tala inte om för honom att det finns tyskar;))

Gjorde en blunder i förrgår och försökte väga en liten bal med hösilage på min älskade hövåg från Börjes. Inte smart nu är den sönder. Personvågen har fått flytta ut i stallet (tillfälligt;)). Inte den första saken som fått flytta ut dit men som borde vara hemma. Tror nog fler känner igen det där;)

Nu känns det som om den mesta tiden gått åt till att vårda hästarna. Det hade ju varit kul om vi kunde göra lite annat med. Dagarna är så korta nu, men visst det finns pannlampor. Inte riktigt samma grej bara.

Idag skiner solen och påminner om hu skitigt hemmet blivit nu när jag jobbat lite mer än vanligt och mellan jobbnätterna har det mest varit hästvård på schemat. Doris har varit uttråkad både på vädret och på att matte sovit på dagarna. Hon anpassar sig dock och sover när jag sover.

Denna soliga dag skall jag njuta. Först på tur är promenad med Doris och efter vattenpåfyllning till hästarna är dagen ett oskrivet blad, Skönt!

Ha en bra dag alla!