Har haft en riktigt trevlig helg.

Igår tog min äldsta dotter en tur på Vilda och jag promenerade efter med Marko.

Det är nog litet trots på gång. Först bråk med vänster bakhov igen i stallet. Han var mer stökig än sist, men det gick att både kratsa och tjära den till slut, puh!

Sedan visade han sin styrka och snabbhet genom att försöka dra ifrån mig, tränga mig och vara allmänt bångstyrig. Hmm, det här känner jag ígen tänkte jag. Försökte djupandas och inte låta mig bli stressad eller rädd. Tog honom på små volter runt mig gång på gång. Berömde när han lyssnade på SAKTA! PTROO! BACK! och så var han igång igen. Passade på att pusta ut när vi var framme hos grannens hästar. Vilket tempo! Sedan försökte han hoppa upp på Vildas rumpa fast A satt på. Vilda tog det med ro, duktig flicka!

När jag och Marko gick före sedan gick det mycket bättre. Vi kunde till och med trava och sakta av på kommando:)

Har märkt att han börjat ta sig ton mot Vilda i hagen. Härom dagen laddade de sparkar mot varandra, men det verkade inte vara så allvarligt. Har även sett att han varit väldigt mycket på hennes bakdel och försökt komma upp några gånger. Men Vilda håller på sig;)

Så en liten valack har visst glömt att kulorna är väck och försöker nog klättra lite i hierarkin.

Kvällen tillbringade vi hos goda vänner på glöggafton. Riktigt mysigt.

Idag tog vi en promenad med båda hästarna. Mats tog hand om Marko och vi skippade träningsgrimman som jag tyckte hade varit en ganska bra idé med tanke på gårdagen. Han verkade väldigt lydig i stallet dock. Väl ute så satte han igång igen att trilskas. Åter igen försökte han komma upp på Vilda, men Mats fick stoppat honom. Sedan gick Marko och Mats först, då lugnade han sig.

Upptäckte att hagarna var öppna där småhästarna gått, så nu kan man gå en liten runda utan att vända om man vill ta en kortare tur. Perfekt för mig och Vilda då jag måste övertala henne en hel del när vi är ute på egen hand. Den rundan tog vi och det var riktigt tungt för benen i all snö som kommit under natten.

Annars är Vilda faktiskt väldigt tjock fortfarande, så nu har jag minskat givan något. Tror jag har gett dem lite väl mycket hö ett tag.

Hon ser nästan dräktig ut. Har faktiskt känt på spenarna, men de verkar vara normala. Känner inte riktigt för en unghäst till just nu;) Vem vet vad Vilda hittat på när hon rymt? I år var det dock bara en gång (vad vi vet;)) och i fem minuter.

Nej hon är nog bara en en fet liten ponny. Det är svårt att veta att Marko får tillräckligt och att hon inte får för mycket när de inte står var för sig i en box. Det ger sig nog. Får testa mig fram helt enkelt. Marko är lagom i hullet. Han får även lite havre än så länge. Får se om han verkligen behöver det. Vilda får hålla sig till mineraler, betfor, nypon och linfröolja.

Det är nog dags att Marko får börja använda hjärnan lite mer och får mer stimulans.

Dags att matte tar sig i kragen och börjar schemalägga träningen med de små liven. Dagarna går alldeles för fort annars. Det blir alltid en massa annat som kommer i vägen och så tänker jag att jag tar det imorgon...eftersom jag oftast har möjlighet att ta det en annan dag.

Skärpning helt enkelt...

Gårdagens shopping, suck!

Började med att åka till Biltema då det inte verkade finnas någon spolarvätska i bilen jag lånat av min styvson. Min egen har gått i förtidspension, tror jag.

Sist jag lånade hans bil så fyllde jag på luft i däcken. Det var olika lufttryck i alla fyra, inte konstigt att jag vinglade fram längs vägen. Jag försedde även den lilla gröna Mazdan med en isskrapa. Kan vara bra att ha! Nu har han åtminstone fått på vinterdäck, men spolarvätska fanns det ingen.

Tyvärr hjälpte det inte att fylla på för det måste varit fruset någonstans, så jag fick stå ut med snömodd på rutan och risk att bli bländad. Jag hatar när det inte finns spolarvätska och är något av en spolarvätskemissbrukare.

Jag tog några djupa andetag och fortsatte till Hööks. Efter lite efterforskningar läs Goolglande) hade jag spanat in ett par nubuckstövlar med fårskinn i hela fotdelen, mmm, lät underbart.

Jag hittade dem med en gång. Rätt storlek, kände på lädret, mjukt och rejält. Kände inuti, ulligt och varmt. Stoppade i foten....Kunde inte få i foten. Detta sker då och då när Viveca ska prova skor. De gör skorna så förbaskat smala om ankeln så foten kan ej komma ner. Detta trots att en dragkedja gick hela vägen från skaftet till hälen. Attans fanns inte heller i en större storlek. Hade fått gå upp två storlekar då. Provade ett par liknande i konstläder och med teddy i hela skon. Kunde inte dra upp dragkedjan efter att jag faktiskt fått i foten.

Efter en hel del botaniserande i skohyllorna gav jag upp och åkte till Granngården. Det var min plan B. De brukar vara något dyrare, men så brukar de även ha Graningestövlar, vilka jag funderat på ett tag men aldrig tagit mig råd till.

Efter lika mycket suck och stön i Granngårdens butik, inser jag att inget passar. Graningestövlarna kunde de bara ta hem på beställning. Men jag vill ju prova först, annars kan jag ju lika gärna beställa på nätet. Jag vill klämma, känna och gå runt i ett par skor innan jag köper dem( speciellt med den prislappen). De hade Mounatain horse stövlar, men enbart i skaftvidd regular. Jag behöver viiiida. Det kunde de ta hem på beställning, men jag vill ju prova...suck.

Prövade till sist ett par thermostövlar vilka jag precis kunde knäppa översta karborrebandet på. Hööks modell fick jag inte på mig.

Det får väl bli de här suckade jag. 499 kr var väl ett jättebra pris, men inte kommer de hålla varken värme eller skick som ett par riktiga vinterstövlar...

Ps. Kom hem med en onödig sak till hästarna En sån här: http://www.hooks.se/Product.aspx?productid=710061 Ds

Det har snöat i natt igen. Bilderna är dock från början av veckan, men hästarna hade även idag ett litet snötäcke på ryggen. I tisdags natt hade det varit -18 grader och jag möttes då av två vänner med rimfrost i man och svans. Bör väl inte tycka synd om dem. De är hästar och mår inte dåligt av lite väder. Båda har satt tjock vinterpäls och jag älskar Markos vinterpäls mellan frambenen. Där brukar jag värma mina händer.

Det är fantastiskt att se hur bra pälsen står emot vid kyla. Den står upp och skyddar huden där det är varmt och skönt. Har några gamla regntäcken om det skulle bli blött, blåsigt och kallt för dem. Men som det är nu mår de bara bra av att lufta sig. Har jag dessutom otur så får de ju gå täckade på sommarhalvåret istället.

Det viktiga är att de får tillräckligt med grovfoder för att hålla värmen och det får de vad det verkar på hullet:) Ger alltid lite extra när det är riktigt blåsigt och kyligt.

Att hålla sig själv varm är inga problem när man sliter och släpar med allt som ska fixas. Att däremot hålla fötterna varma vid ridning är en annan femma. Var ute en sväng med Vilda igår. Det blåste igen, mina tår var bortdomnade efter den korta turen. Har nu ett par Steeds att rida i. Gillade dem i början men de är för mjuka, hala och håller endast värmen vid några få minus, trots raggsockor. 

Det är så det brukar vara. Jag köper oftast billig skit till mig själv. Bara en sådan sak som ridhjälm. Har ju en riktigt fin och bra hjälm nu, men använde länge min dotters gamla avlagda i fel storlek. Har även ärvt hennes ridbyxor och thermokläder (vilka jag älskar just nu;)) Till hästarna däremot får det kosta (oftast). Så idag skall jag till ridsportsaffären och prova varma stövlar. Ska försöka komma hem med kvalitet till mig själv och inga onödiga hästgrejor. Skulle dock behöva ett nytt schabrak  

Det var länge sedan jag tvättade det jag använder och gillar mest och grovtvättmaskinen är inte installerad. Det är inte poppis att tvätta hästgrejor i den vanliga tvättmaskinen, undrar varför?

Vad jag däremot skulle behöva investera i är kylgardiner/köldridåer till uteboxen. När det blåser från fel håll blir det insöat där och då är det bara vindskyddat i hörnena. Blir till att mäta och beställa idag tror jag.

Är ingen märkesnörd eller bryr mig inte nämnvärt om hur jag ser ut när jag rider, vilket sparar många tusenlappar, men det ska ju faktiskt vara praktiskt, bekvämt och säkert. Likaväl som jag inte vill använda felanpassad utrustning till hästarna så borde jag väl tänka lite på mig själv med? Dags för skärpning!

Hör ni nu hur jag peppar mig själv för att shoppa loss  ?

Undrar om det finns sådana där fårskinnshättor att fästa på stigbyglarna. De fanns på 80-talet i alla fall. Avundades alltid privatryttarna som hade sådana och läderstövlar. Själv fick jag nöja mig med gummiridstövlar (inte ens konstläder) och dubbla sockar som gjorde att de klämde i tårna och blev ännu kallare. Jag ärvde faktiskt ett par för stora läderridstövlar av mammas väninna, men mina tjocka vader gjorde det stört omöjligt att kränga på dem.

Ännu en som har mysig vinterpäls, för övrigt den enda av katterna som går ut några längre promenader nu i kylan. 

Och sedan apropå vinterpäls och diskussioner jag haft det senaste.

Låt djuren behålla sina pälsar själva! Det är år 2010. Vi behöver inte föda upp pälsdjur. Det finns alternativ. Om man sedan vill visa att man har pengar eller makt eller vad fan det nu är som lockar så köp en dyr champagne och häll ut den. Det verkar ju lika korkat, men skadar ingen.

Ha det bra! 

Hej på er!

Borde väl egentligen satt mig med en bok en stund. Nu när det är hyfsat lugnt på jobbet.

Men här följer en liten uppdatering:

Gårdagnatten var hektisk. Jobbade över och blev uppringd av E som försovit sig. Det blev till att köra henne till skolan när jag väl kom hem. Efter morgonfodringen  upptäckte jag att inomhustemperaturen var 14 grader, brr! Ner och elda i pannan, upp och äta frukost, tandborstning, sängen. En snabb koll på klockan: 09,30. Klockan 14 vaknar av alarmet och hästgnägg: lunchfodring, fyllde på sex spänner med vatten i värmebaljan.

Måste nu kånka vatten från pannrummet i huset eftersom det i hagens brunn frusit. Värmebaljan fungerar hyfsat bra. Ett tunt lager is kan det bli på ytan när det snöat och blåst samtidigt.

Fortfarande är inte vattnet i bäcken fruset, men hästarna verkar föredra mattes "handburna".

Efter mer eldning, panikmockning, middag, fodring och dusch är jag nu åter på jobbet sedan kl 21.

Det är jättemysigt med halmen i uteboxen, men jag tycker det är svårt att mocka utan att få med sig den rena halmen. Kanske skulle ha en glesare grep?

 När hästarna inte står inne så blir där ganska kallt, bajsbollarna fryser så idag när jag inte hade tid att ta fram fyrhjulingen och kärran spelade jag golf med krattan så alla kulor hamnade i innerhörnena på boxen. Imorgon blir det till att mocka ur ordentligt, får se om det var ett bra knep eller om "fröken jordfräs" har ordnat till en överrraskning?

Har på hovslagarens inrådan börjat ge nypon, vilket ska vara bra mot Vildas hålväggar (foderjästen ratade hon). Båda hästarna får nu detta, ska bli spännande att se hur det funkar.

I söndags kom vi aldrig iväg på ridtur som det var tänkt, började pyssla med en massa annat och sedan var det någon som släckte lampan;)

Fick i alla fall till en kort och intensiv promenad med båda hästarna, jisses vad pigga de var i snön. Skulle haft med kameran när Marko ångade fram i trav med sina stora hovar, och med hovskägg man och svans fladdrande i snålblåst och snöfall. Det var en vacker syn. Vilda travade på bra hon med, med sin ormande hals som hon får när hon är glad och på bushumör;)

Vi tog in båda hästarna för en totalgenomgång av päls och hovar. Tjärade bådas hovar. I hålväggarna fick Vilda tjära och honung. Mats kratsade Markos hovar själv:) Alla utom vänster bak som Marko av någon anledning verkade vilja ha för sig själv. Matte som är van vid Vildas gamla framfarter fick ta över. Han försökte dra åt sig hoven, knö bort mig med  den, sprattla med den etc. Han är stark den lille, men inte lika enveten och ettrig som Vilda, men det är jag;) Han lugnade sig när jag fått ett fast grepp och hållt benet böjt ett tag. Sedan var det inga problem. Kunde inte se eller märka något fel på hoven, men kan ju vara öm efter is och skare? Försökte komma undan tjäran med, men gav sig snabbare.

Hoppas att han inte har ont i alla fall , hoppas att det bara var litet trots. Vilda var alltid värst med vä bak också. Men jag blir lite konfunderad då Marko är väldigt lätt att övertala och inte det minsta uppstudsig i sin framtoning annars. Han haltar ju inte och som sagt kan jag inte se eller känna något annorlunda i hoven.

Alltid ska man oroa sig för något.

Annars är jag mest oroad över att min yngsta dotter och Mats aldrig kan lära sig att komma överens och hur jag än vänder och vrider på det så känner jag mig som boven i dramat. Men det är inte lätt att vara tonåring särkilt inte när man är skilsmässobarn. Känner mig ibland som ett stort Ego, men vet ju inte facit på hur det skulle varit annars...

Nej nu en god bok (i min läsplatta): Paganinikontraktet av Lars Kepler, mycket bra. Läs den! Och om ni inte läst förra boken: Hynotisören, så läs den med:)

Hej på er!

Nu har vi äntligen fått tag i småbalar med halm. Onsdagen gick åt till att röja bort en del av den gamla halmen och höet på loftet. Planen var att få bort allt, men det verkar vara en osinlig mängd däruppe. Fem lastbilslass blev vi av med i alla fall. Mats körde fast med lastbilen på åkern när han tippade första lasset.

Det blev till att hämta traktorn.

Mats kunde ju inte dra loss lastbilen själv, så jag gjorde "lastbilschaffis" premiär, typ tio meter tills vi kom upp på vägen, lite läskigt.

Sedan fick jag köra tillbaka traktorn, nu börjar det verkligen bli bondvarning;) Att det ska vara så många och tröga pedaler på den...Men det gick riktigt bra.

Halmen tog sig bra i blåsvädret

Blåsten fick den även att yra överallt där den inte skulle vara inklusive in i ögonen och näsan, blä.

Ett riktigt mastodontjobb, utan slut i sikte... tills Mats ropade. Jag har hittat en loksele. Det var en konstig maskäten sak:

Draglädret var av järn(?) Kanske använt till en oxe?

Det blev i alla fall mer spännande att få ut halmen, kanske fanns där mer skatter/museiföremål...

Japp en stund senare, en loksele till:

I något bättre skick, men det blir nog en stallprydnad av den. Ska (när jag inte har något bättre för mig;)) rengöra och putsa upp den.

Vi fick även upp den första hösilagebalen på loftet. Småbalarna börjar sina så smått.

Mockade även ur det mesta av bädden och fyllde på ny fräsch torv.

Rena rama träningspasset. Var ganska mör när det var dags att åka till jobbet;)

Igår fick jag in halm i utedriften efter att ha mockat ut mängder av frusna bajsbollar. De använder boxen flitigt nu.

Ett lastbilslass med ny fräsch halm och lite extra hö.

När jag väl kom ut med halmbalarna hade Vilda naturligtvis lagt en ny bajshög mitt i boxen(suck!)

Halmen var mycket uppskattad. Inte minst för att den går att äta. Ägnade en kvart åt att få Marko våga sig in i boxen, eftersom matvraket Vilda ställt sig mitt i boxen för att vakta alltihop. Hon ville ha allt helt själv. Jag fick knö undan henne till ena sidan och sedan locka och pocka med Marko. Till sist gick han in och efter att Vilda börjat backa mot honom och jag ställt mig emellan med ett "passa dig!" så rådde snart lugnet i det lilla boet. Det var riktigt mysigt för dem med en mjukare bädd att ligga i. Torven blir väldigt hård när det blåser så kallt nu.

Halmen gav dessutom lite julkänsla med sitt mjuka prasslande.

Ska nu dricka upp min glögg och sedan ut och natta de små julkusarna:) 

Hej på er!

Nu är HLR-ubildningarna avklarade. 300 personer är nyutbildade i HLR och luftvägsstopp:) Det har varit fantastiskt roligt och givande. Tur jag har en sån snäll granne och vän som ställt upp med lunchfodring av hästarna. Tack Maria!

Nästa år kommer ett nytt utbildningsprogram och vi hoppas kunna få delta i HLR-kongressen till hösten. Den äger rum på Svenska mässan i Göteborg. Senast jag var där var 2006 när nuvarande program introducerades. Det är väldigt roligt att träffa andra instruktörer, gå på seminarier, och inte minst njuta av den goda maten.

I fredags var vi bjudna på underhållning och hotellövernattning av det företag Mats har jobbat för det senaste. Jag mötte med andan i halsen upp de andra som tagit hyrd buss ner till Götet, efter HLR, fodring av hästar, förberedelse av kvällsfoder som grannen var snäll att ge.

Efter bilköer, parkering och annat spännande på vägen befann jag mig till sist på Hotel Gothia. Ringde Mats som var i baren på 23:e våningen. Jag åkte upp i hissen och han åkte ned! Inte lätt att kommunicera per telefon i allt sorl med en människa som suttit en bra stund i en bar. Jag åkte ned och han åkte upp, så höll vi på några gånger, tills det var dags att åka vidare med taxi till Kajskjul 8. Fick släpa med mig min packning;)

Vi fick god mat och underhållning. Claes Malberg och Tommy Körberg stod för musik och show. De var riktigt roliga och duktiga:)

Sedan en god natts sömn på hotellet innan det var dags att köra hem igen.

Det har blivit väldigt lite hästträning, igen!

Hoppas kunna ta tag i detta nu när det börjat lugna sig på arbetsfronten.

Mats är en klippa och har snickrat en trappa till sin kära sambo:

Så efter det här så slipper hon ta sig ned

här:

"Snickaren" i färd med konstruktionen:

Utsikt från höloftet

Ha en bra dag alla!

Hej alla ni som kan tänkas vara kvar:)

Det har varit lite mycket nu. Jobbet, HLR-utbildningarna och omläggning av schema, därför har bloggen fått stryka på foten, även kommentarerna på era bloggar har uteblivit. Jag har dock läst några av era nyare inlägg när det varit lugnt på jobbet. Vissa inlägg av allvarligare natur krävde dock mer eftertanke och mer energi än jag lyckades uppbringa mitt i natten för att knåpa ihop en kommentar.

Idag skulle jag och Mats på ridtur ihop. En låtsas- Hubertusjakt¨på en mössa med svans:) Han har aldrig suttit på en häst tidigare. Tillsammans med vår kära granne Ma fick Mats åka själv, för jag drabbades av magsjuka inatt. Tror det är vinterkräksjuka, tycker jag känner igen känslan (bläh!).

Men snälla Ma tog lite bilder och Mats har nog fått mersmak. Han frågade om Vilda verkligen inte orkar bära honom. Nja, hon får nog bygga lite mer muskler först, men snart har du ju en egen ridhäst: Marko:)

Det hade gått riktigt bra, men Mats klagade på att hästen hade dåliga bromsar. Tror nog det handlade mest om att han kände att Mats var nybörjare och ville väl dessutom inte komma för långt efter kompisarna. Skall bli spännande att se om ridlusten håller i sig.

Ha det bra alla! Åter till sängen och dietmaten: Mineralvatten och yoghurt, Mums;)

Först en liten utvärdering av vämebaljan:

  Vattenkar nr 1 i morse  

Vattenkar nr 2 i morse

Värmebaljan, isfritt vatten:) Det som ser ut som olja är mangan eller järn. Vårt vatten innehåller en hel del sådant, men är godkänt som dricksvatten. Själv filtrerar jag vattnet innan jag dricker det för smakens skull. Hästarna och Mats dricker det som det är;)

Kabeln är skyddad av en bit tjock slang och dragen under eltråden, ska nog mycket till att de gnager på den.

Vet inte hur kallt det var i natt, men några minusgrader i alla fall. Får se hur långt ned temperaturen kan krypa utan att vattnet fryser.

Japp, så var det fixat. Efter lunchhöet tog vi in hästarna. Marko fick prova bett i munnen för första gången, vilket inte var jättepoppis. Belöningsmorötterna, hur hade matte tänkt jag skulle kunna tugga på dem med skrot i munnen? Efter en stund så stod han lugnt och småtuggade på bettet som dock var något för långt. Han befriades sedan från huvudlag och bett vilket han var mer än nöjd med.

Vilda selades på och så tog vi en promenad. Tömkörde henne för första gången en riktig promenad ute på vägarn utan att ha M till hands ( han hade ju hand om Marko och gick efter oss), lite läskigt då hästen är den som ser potentiella faror först. Som tur var kom en kompis, J till M precis när vi skulle gå så han fick hålla sig i närheten av Vilda för att kunna ingripa vid eventuellt trubbel.

Hon skötte sig jättefint dock. Pigg var hon med. När vi nästan var framme vid grannens hagar kom en fyrhjuling, hund, barnvagn och hela skocken med skogstrollen som skulle stallas in. Vissa i grimskaft och några lösa och så Buster och Sessan i sin hage. Jisses vilken samling och vad spännande. Det blev lite mycket för Vilda som hade svårt att stå still och vänta. J fick gripa in och hålla henne en stund, men sedan stod hon fint när jag lät henne äta lite för att lugna nerverna. Hade ju inte varit kul att åka efter en glad galopperande häst i tömmarna. Flockinstinkter är inte att förakta.

Marko blev också lite till sig i trasorna, men lydde fint.

Sedan fick Marko och M gå först. Tänkte det var bra med lite stoppklotsar ifall ifall.

Efter en bit kom en bil körande bakifrån. Vägen var smal med ett djupt dike så M började springa med Marko för att kunna släppa förbi bilen vid en mötesplats. Nja, tänkte jag inte så smart att springa från bilen, men bad Vilda trava och sprang efter med tömmarna. Hästarna lyssnade fint på ptroo och stannade båda och släppte förbi bilen utan att hetsa upp sig det minsta. Duktiga kusar!

Bilföraren däremot passade på att gasa när vi sprang, så J gick mitt i vägen för att förhindra en snäv omkörning. Vissa har mycket lite innanför pannbenet.

På väg hem hoppade Marko högt när han passerade en navkapsel vid vägkanten, jätteläskigt, men M visade honom den och han vågade då nosa lite ovanför den.

Vilda gick fram och undersökte den minutiöst.

Nästa läskiga sak var en isbelagd vattenpöl, huvaligen;)

Väl hemma igen passade vi på att gå runt med Marko och undersöka ridbanan med dess koner, bildäck och plaströr. Hindret (som ligger på marken) var väldigt skräckinjagande, han nosade och frustade, trampade och backade. M gick åt sidan med honom, så tömkörde jag Vilda över, sedan vågade Marko gå över fast han var bra snabb över med bakbenen, plaströr bits faktiskt ibland, visste ni inte det?

Efter fyra rundor från olika håll över hindret, var Marko helt lugn och gick sedan över stolparna vi har liggande på backen och runt konerna utan att bli skrämd. Duktig liten kuse!

Vilda var jättemjuk och fin att tömköra efter promenaden.

Väl hemma släppte vi in hästarna på andra sidan hagen vid värmebaljan och gick för att fika. Efter lite småprat och kaffe med dopp(en ganska lång stund) gick M ut och skulle greja med lampor i utedriften. Då slog det mig! Stängde vi stängslet där vi hade gått ut före promenaden. Ropade till M, som trodde jag hade stängt, men nej. FAAAN! På med kläder, stövlar och en ficklampa i näven(hade nog klarat ett brandmannatest) ut i hagen som mycket riktigt var öppen och inga hästar syntes till. FAN, FAN, FAN!

In i stallet efter grimmor, snabbt in i foderkammaren efter två hinkar med havre. Så började letandet. Jag och J gick mot Sessan och Busters hage, dit kanske de hade gått igen? M´s äldste St son tog fyrhjulingen åt andra hållet. M gick efter. Det började skymma så smått. Det är inte lätt att hitta två hästar när det blir helt mörkt, tiden var knapp.

I huvudet gick jag igenom olika otäcka scenarier. Kanske på väg till gamla stallet, måste då korsa en 90-väg? Kanske står de i skogen någonstans och vi kan inte hitta dem i mörkret? En sömnlös natt med poliskontakt och irrande med ficklampa samt havrespann för att sedan läsa om två ihjälkörda hästar och förolyckade människor i morgontidningen?

Ringde även grannarna för att få hjälp och tips. Så ringde mobilen. Det var M. St hade hittat dem. Fråga mig inte varför han körde av vägen och upp i en dunge med fyrhjulingen, men där innanför den stod de. Omgivna av mängder med gott gräs. De hade hittat en hel hage som husse och matte måste ha missat att fixa åt dem. De minst uppjagade var alltså hästarna, men M och St hade haft lite sjå att få på dem grimmorna. Självklart lämnar man inte ett så fantastiskt ställe utan protest. När jag väl tagit mig dit var grimmorna på och alla såg glada och nöjda ut. Lite havre som belöning för hysset;) fick de med.

Det var en adrenalinkick som heter duga. Jag är helt hundra på att det var Vildas idé att gå ut på en egen liten promenad. Klantigt av oss och det värsta var att jag tänkte be M stänga när han gick ut med Marko, men så tänkte jag äsch, vi går ju ändå in den vägen igen. Så kan det gå, men det gick ju riktigt bra och jag tror att hästarna har haft en toppendag!

Ha en bra kväll alla! Ska varva ned en stund till innan sovdags.