Hej alla!

Den hemmagjorda "booten" har fungerat alldeles utmärkt. Vilda verkar piggare i steget nu. Ska kolla om hon har puls ikväll. Kunde inte känna någon högre upp i morse som tidigare, men skall även känna nere vid kotan. I samband med fodring måste man vara sparsam med närmanden när det gäller den lilla märren;) Fick i alla fall rätta till "stöveln" lite upptill och se att allt satt som det skulle.

När jag skulle in och äta frukost såg jag att en styck gummibalja:   

...hade blåst ned i bäcken och satt delvis in i betongröret som går under övergången mellan hagarna. Tyckte att det var bäst att ta bort den. Vattnet var dock mer strömt än vad jag räknat med så i stället kilades baljan fast som en propp i röret.

Åt frukost och bad Mats hjälpa mig med baljan. Han tyckte vi kunde vänta till efter vi varit i affären, men jag stod på mig som tur var. Det var redan en liten sjö i hagen. När han fått på sig vadarbyxor gick vi ned och skulle åtgärda stoppet. Hästarna tyckte det var väldigt intressant att husse och matte plaskade runt i den lilla sjön som bildats. De ville gärna vara med. -Nej, Vilda inte med din hov! BACKA! Fick ta repet jag hade och vifta bort dem med. Vilda är dock inte den mest lätta att vifta bort;) Marko däremot blev lite väl rädd. De var dock snart tillbaka så istället fick jag muta lite med morötter för att få dem att stå torrt.

Marko tyckte repet var riktigt läskigt efter detta, så jag passade på att först snurra det i luften precis framför Vildas huvud för att visa honom att hon inte bryr sig. Sedan drog jag det över Vilda på hela kroppen.

Närmade mig sedan Marko som följt det hela nyfiket. Han nosade självmant på repet och fick beröm (morötterna var slut;)) Sedan strök jag med det över halsen. Då spände han sig något mer, fortsatte tills han slappnat av och sedan över hela kroppen. Benen är känsligast. Det blåste till så en repända träffade oplanerat längre ned på benet än jag tänkt. Då ryckte han till, men stack inte iväg som han gjort innan när han såg repet. Till sist var han ganska avslappnad och sänkte huvudet för kel med repet över manen och huvudet. Duktig liten hispepelle;)

Detta får vi öva mer på för att nudda honom med tömmar längs sidorna och baken är inte helt säkert ännu.

Det är kul när man får ett tillfälle att träna oplanerat. Där tillfället och situationen bara kommer till en.

När vi fått undan det mesta vattnet öppnade jag till hästarnas favorithage. Där är det torrare och renare, men svallisen vid övergången är delvis kvar. Den har dock börjat smälta och Vilda gick så försiktigt med sitt hovpaket så jag vågar ha det öppet nu:)

Baljan fick Mats loss till sist när han tömt tillräckligt med vatten genom att böja den med ett spett.

Sedan åkte vi och shoppade lite.

Bla ett storpack bomull på Granngården, vilket jag hade tänkt köpa i torsdags men glömde så jag istället fick åka till apoteket och köpa ett litet....

Köpte även plåsterspray med tjära i. Tänkte att det kunde vara något för hålväggar? Någon som testat?

En ny stark pannlampa. Den jag haft till nu blir allt svagare så den är inte mycket att ha.

Här ser man övergången över bäcken, där alla stängsel möts där är det is. Nedanför den blå spannen är bäcken med betongröret. Tänk vad fint och olerigt det var i somras:) Hagen hitom är där de gått mestadels och i favoriten är där de står på bilden. Den hagen är bäst dränerad och finast.

Nej nu skall jag ut och titta till pakethästen och fixa lite.

Ha en trevlig lördagkväll alla!

Hej alla!

Har sovit riktigt dåligt i natt. Mest pga blåsten tror jag. Det blåser halv storm. Det har även snöat i natt och sen kom regnet och haglet och allt möjligt bläigt...

Är nu trött och funderar på att ta en tupplur innan det är dags att hämta E och lunchfodra, men nu kom solen. Det är varmt och gott i huset, vilket det inte var i natt. Vår kattlucka drar ut all värme och nu har jag fått låsa den inåt, så då får jag springa och leka dörrvakt halva natten istället. Tror det är hög tid att sätta ut kattmat i stallet så kan katterna gå dit på nätterna om luckan är stängd:)

Lilla presenningsfröken såg ut så här i morse:

Undersidan tålde inte riktigt slitaget. Men Vilda verkade inte ha pillat på det alls. Duktigt:)

Efter frukost till både mig och hästarna, fixade jag en ny gummistövel:

Av en huva till en regnjacka. Helt oanvänd. Vad gör man inte för hästarna?

Förstärkte den under med silvertejp och hoppas den håller något bättre.

Det hade blivit några små hål i det yttersta lagret på omslaget så det förstärkte jag med innan jag trädde på stöveln.

Vilda tyckte inte det var lika ok att greja med hoven idag. Hon stod still till en början men var lite mer irriterad än igår. Avledde henne med en hötuss på golvet. Lite knivig kombination bara: hö och tejp;)     

Du ska väl inte pilla mer nu matte? Och nu har du känt säkert 20 ggr att det inte stasar!

Pussgurka:) Den andre, ja han flåsade mig i nacken och pillade med min mössa när jag fotade. Det gick inte att få en riktig bild på honom idag;)

Ha en bra fredag alla!

Hej alla!

Måste vara galen. Att sätta sig vid datorn mitt i natten trots att man är ledig och jättetrött är inte friskt. Men jag vaknade och kan inte somna om. "Mojängen" aka skenan till min arm gör att jag antingen får ont i axeln eller i underarmen  så den får sig en flygtur varje natt;) Nu är jag stel och konstig i hela kroppen. Hoppas det är träningsvärk och ingen begynnande slutarökaförkylning.

Efter gårdagen borde det vara träningsvärk.

Först vill jag förtydliga, om nu någon undrar: Jag älskar M och har valt att leva med honom. Men vissa saker kommer vi nog alltid att käbbla om. Ibland tar man det med en klackspark andra gånger inte. Vad gäller barnen så är de snart inga barn längre och då blir det mindre att tjafsa om;)

Vilda haltade i onsdags kväll. Tyckte först det var i vänster fram, men hon hade puls och värmeökning i  hö. fram. Hon hade mycket riktigt en rejäl hålvägg i samma hov. Den hade blivit jättedjup bara på några dagar. Attans hon som hade läkt ut alla hålväggar så himla fint. Gjorde rent den hjälpligt med lilla skruvmejseln, fyllde den med honung/tjära och ringde hovslagaren igår morse. Att hålla hovarna rena i denna sörja är inte lätt. Ett lager bajs ligger på ett tunt lager vatten på is eller djupa vattenpölar i gräs/lera.

Sent på kvällen kom P och lade ett jodopaxomslag. Jag hade inhandlat grejor, men var osäker på hur jag skulle få det tillräckligt starkt för att gå ute med och behövde M´s hjälp att lyfta på dörrarna till uteboxen om hon istället skulle stå instängd. Dessutom med min infernaliska tur/skicklighet, fick jag fullt upp när jag skulle fixa fint i boxen och i hagen. Så jag var inte färdig förrän vid 19-tiden och hovis kom vid 21. Det var skönt att se ett proffs jobba och nu vet jag precis hur jag skall lägga omslaget om jag behöver göra det någon gång. Hittade nu en engelsk artikel om hur man lägger hovförband som var tydligare än andra instruktioner jag sett: http://www.metamoraequine.com/documents/soaking_wrap

Här använder de inte jodopax, utan ..just det badsalt. Det var ju det den norska veterinären ordinerade, hmm;)

P verkade ur hålväggen och drevade den. Han hittade ett ömmande ställe ovan hålväggen, men var inte säker på om de var en utvecklad hovböld eller "bara" bakterieangrepp från smutsvatten som trängt upp i hålväggen.

I vilket fall så blev det ett jodopaxomslag:

M fick bistå med en bit presenning. Den undrar jag om hon låter sitta kvar...Tur att det är tjockt med äkta "duck tape" under.

Att sätta hoven på en bit presenning och fästa hela det prasslande rasket runt tassen är inget att hetsa upp sig för tycker Vilda. Vi pratade om att det var tur det var hon och inte Marko som skulle ha ett prasselmonster på foten. "Nordsvensken hade suttit i taket vid det här laget"...

Hon var så duktig (dålig mobilbild dock) och följsam hela tiden.

Hon är fantastisk när det är allvar. När det är mindre noga så kan hon sätta andra sidan till. Som om hon visste skillnaden. 

Omslaget skall sitta tills pulsen försvinner, sedan skall hon skos fram på prov med utfyllnad och avlastning av hålväggen. Spännande att se vad Bambi tycker om skor;) Matte är ambivaltent. Skönt att kunna brodda om det behövs. Skönt om hon slipper hålväggarna, för trots att hon hade en rejäl nu så är hovarna väldigt hårda och fina igen. Samtidigt är det enkelt utan skor, lättare att hålla rent och se hela hoven. Inga problem med tappskor. Billigare;) Men spännande blir det;)

Har faktiskt känt på benen/hovarna efter värme/puls dagligen sedan höorgien i lördags.

Tyckte hon stod lite fångaktigt då eller illamåendeaktigt på något sätt. Hoppas nu att det "bara" är bakterier som är spökar och inte fång. Nu gör jag det igen överanalyserar (hoppas jag). Har precis tittat igenom massa bilder: Har hon fettnacke?

Nej, natti natti med er! Nu skall jag försöka lägga min värkande kropp i en bekväm ställning och sova, och stänga av hjärnan (min ball of wires;))

Hej alla!

En rapport från andra sidan cigarettpaketet:

Tycker det gick utmärkt att sluta den första veckan. Min plan att klippa plåstren i två delar var mindre utmärkt. Redan i måndags var jag irriterad som värsta PMS-häxan: gnällde och skällde på allt och alla. Tisdagen var än värre och då struntade jag helt sonika i plåstren, men jag tänker inte bara skylla på nikotinbrist. För om sanningen skall fram så brukar jag ofta strunta i att be folk ta upp sin skit fast den irriterar mig. I stället tar jag en cigarett och städar sedan upp efter de andra. Det tänker jag inte göra längre. Men tydligen passar det inte att jag ber barnen ta upp sin skit efter sig.

Vi har inga småbarn i huset. Den yngsta är 13 år, nästa två 15 snart 16 och två som blir 18. De klarar att ha pojkvänner/flickvänner, vara ute och svira med kompisar på helgerna och tror sig vara ganska vuxna. Då borde det inte vara för mycket begärt att ta upp efter sig och ge fan i att slänga skräp på marken/golvet.

Men tydligen är det väldigt känsligt att säga till styvbarnen något. Så jag och M hade ett praktgräl om "mina och dina barn". Det är den tråkigaste diskussionen jag vet och den urartar alltid i något slags pajkastning. Summa summarum var att jag blev ledsen och betedde mig som en treåring. E blev ledsen för hon fick sig en skopa skit för mycket av sin arga mamma. M försökte prata bebisspråk med treåringen (mig) vilket inte hjälper det minsta. FÖRÄNDRING hjälper, men inte om man inte vill förändra. Tajmingen var dessutom perfekt, skulle ju till jobbet, men kunde inte åka iväg innan alla mådde litet bättre så jag tog semester. Tack snälla G för att du alltid ställer upp!

Just det att jag alltid skall se till att alla mår bra, är ett problem. Jag stöttar, löser problem åt andra. Ordnar och donar. Men när jag ber om litet respit som nu när jag försöker sluta röka och själv behöver någon att luta mig mot. Då faller allt som ett jävla korthus. Jag är klistret och utan det rasar allt. Precis som man kan ha överseende med en skrikande tonåring eller ett trotsbarn så kanske man kan låta häxan surtant gnälla litet extra ett par veckor eller helt enkelt se till att hon inte har något att haka upp sig på.

Nu blev jag litet personlig, brukar inte lämna ut riktigt så här privata saker i bloggen, tror jag. Men det är fortfarande mig jag lämnar ut, hur jag mår och det är totalt egocentriskt. Att tro att alla rosaskimrande bloggar skildrar en lika rosaskimrande verklighet är naivt. En verklighetsflykt månne, men ingen verklighet.

För att jag inte skall skrämma bort er så fortsätter bloggen i samma anda som tidigare:

Först ber jag om ursäkt för litet dåligt med kommentarer hos er (nu igen) men jag har så fruktansvärt dåligt med tålamod, så om datorn segar eller något annat går emot mig så orkar jag inte hela vägen. Ska bättra mig!

Som jag nämnt tidigare så är det fortfarande isigt på våra vägar här, men det börjar töa bort på sina ställen. Blivande sommarhagen/ridbananan börjar titta fram:)

Så i söndags för att bryta tristessen så tog vi ut Vilda och Marko för en liten inspektionsrunda. Att rida eller tömköra var inte riktigt att tänka på pga strora isiga områden som krävde en hel del snabbt fotarbete;)

  Gräset var godkänt och solen värmde riktigt gott.

  Det är tyvärr mängder av ekar runt hela hagen/åkern, men vi hittade bara "hattarna" efter ekollonen. Det blir till att röja bort en del innan vi stängslar   Här en liten mysig skogsdunge där snön faktiskt har gett med sig. I bakgrunden "ridbanan" som så fort tjälen gått ur skall få något slags staket:)   Bakom Markos rumpa skymtar ena hörnet på "ridbanan". Där börjar mina koner titta upp under snötäcket. Mats plogade i början av vintern så delvis är det nu barmark.       Efter promenaden blev det lite omvårdnad av två små smutsiga hästar. Marko fick prova Vildas sele, bara för att vänja sig litet, men den var väldigt liten. Hade kunnat länga den övre lokremmen så kanske den hade passat, men tror nog att lokorna är i kortaste laget.

Han var duktig i alla fall och tog det med ro. Han är litet känslig när man kommer när honom med remmar eller liknande, men har lärt sig att invänta ev. reaktion från oss. Uteblir den så är det ju inget farligt. Känns skönt att han sätter sin tillit till oss i stället för att bara reagera med flykt. Så trots att vi inte gjort så mycket så har samvaron och det vardagliga pysslet gett utdelning. Höpåsarna var ju livsfarliga tidigare, likaså plötsliga småljud eller rörelser. Ta bort smuts ur ögonen eller klappa på rumpan m.m var riktigt otäckt. Att han reagarade på rumpklappar var nog mest pga klådbehandlingen.

Så nu skall jag bara ha tag i en sele som passar. Har skaklar och rockard på gång i alla fall:)

Nej nu har jag slöat hela dagen. Måste ut och fixa till lite åt hästarna . I morgon blir det hagmockning igen om det inte fryser på. Idag hade jag bara ingen lust.

Ha det bra alla!

Idag har vi hjälpt en kompis att flytta. När lastbilen var tom hämtade vi hem 30 småbalar med hösilage. Har funderat på att prova fri tillgång, men har varit litet rädd att framförallt Vilda skall äta tills hon spricker, eller blir sjuk.

Vi prövade i alla fall att sätta ut en hel bal när vi kom hem:

Det blev inget bråk mellan hästarna i alla fall, vilket jag befarat eftersom balen är ganska liten och blir allt mindre. Nu har det gått 2 timmar sedan jag satte ut den och de äter fortfarande. Än så länge är det ok för det brukar ta två timmar att äta lunchhöet nu med det grova hösilage, men jag tror att de kommer hålla på tills den är slut. Har läst lite om detta att gå över till fri tillgång och tydligen brukar de matfrossa de första veckorna. Undrar hur detta skall gå och om jag härdar ut?

Någon som har erfarenhet av detta? Tips och synpunkter tas tacksamt emot:) Hösilaget är inte analyserat, men är från förra sommarens skörd så jag tror inte det är alltför kraftigt.

Ha en bra lördag!

Sitter i pyjamas och njuter av en kopp kaffe och en chokladpralin efter frukost. Har jobbat i natt. Väcktes av flygfraktbudet som när jag väl fattat att det knackade på dörren, satt i bilen och pratade i telefon. Han verkade inte se att jag stod huttrande på trappan med dörren öppen. Äsch tycker det är riktigt töntigt med budande av bläckpatroner varje gång och var hittade jag patronerna? Jo, i brevlådan, alltså hade han inte behövt väcka mig. Hört talas om posten?

Känns amerikanskt på något sätt med budbilar till privatpersoner. Som något hämtat ur Desperate Housewives. Men jag bor inte på Wisteria lane, långt ifrån.

Ändå räknar de kallt med att någon är hemma kl 13,45 mitt i veckan.

Det finns många trender nu som påminner om den amerikanska hemmafrudrömmen. Rosa cupcakes skall det vara. Det funkar inte med de gulbruna muffinsen längre. Det skall vara rysch, pysch, spetsar och mycket rosa, men ändå gärna vita hem eller förlåt "white homes".

Stadsmänniskor som knappt satt sin fot i ett sugande lerhål springer runt med gröna gummistövlar, av rätt märke så klart. Mina skitiga Tretornstövlar skulle nog inte platsa, men rätt färg har de i alla fall. Allt är charmigt i lagom dos. Det blir gärna lite för mycket bara. Hade en eller kanske tio köpt hela konceptet så hade det ju varit lite unikt. Men så är inte fallet. Det blir som vanligt ett stilpaket som många tjänar pengar på. Ren kommers alltså, vilket mest är sorgligt oavsett hur gulligt det än är med spetsförkläde till jeans och gummistövlar.

Kanske står hemmafruarna snart där med mannens lunchlåda i ena handen och en näsduk i andra för att ge mannen sista touchen innan han åker iväg och tjänar grymma pengar. För någon måste ju vara hemma för att ta emot de budade paketen.

En liten utsvävning bara;)

Igår fick jag en överraskning av Mats:

Rosor och choklad.

Detta för att jag har slutat röka, men trots att jag blev jätteglad, så tyckte jag nog att det var litet för tidigt att ropa hej. Men idag är tredje dagen utan cigaretter. På fredag skall jag halvera plåstren (skall man inte göra egentligen, för då säljer tillverkarna färre plåster;)) och den 1/2 blir sista dagen med plåster om de inte ramlar av eller något annat inträffar. Ett plåsterpaket bör räcka. Hålla på vecka ut och vecka in ser jag ingen anledning att göra.

Hästarna mumsar fortfarande på sitt lunchhö sedan kl 14. Har märkt att Vilda är lugnare i matsituationer nu. Det går inte att hetsäta det grova hösilaget.

Men det är ju alltid godast att äta direkt ur gottepåsen:

Höhögarna kan funka att gömma sig bakom när man lurar på så kvicka byten som bajsbollar;)

Ha en bra dag alla!

Hej alla!

Är en riktig surkärring emellanåt, värre än vanligt då jag försöker sluta röka. Jag började röka efter nio års uppehåll i samband med min skilsmässa för fem år sedan. Denna gång tar jag plåster till hjälp. Har tänkt att sluta mängder med gånger, men inte riktigt varit tillräckligt bestämd.

Har nu tröttnat på ständig nästäppa och återkommande bihåleinflammationer. Dessutom kan man ha mycket roligare för pengarna. När man närmar sig 40 börjar även kroppen att ta stryk av att ha levat så länge. Passerade en och annan KOL-patient när jag var på återbesök på handkirurgen i måndags och bestämde mig. Visserligen har varken KOL- eller lungcancerpatienter inverkat tidigare. Då jag rökte en liten period då jag arbetade på lungmedicin och även när jag jobbade på strålbehandlingen. Att förneka är en konst som alla missbrukare behärskar mycket väl. Bättre då att lägga den energin på annat. Summan av lasterna är konstant var det någon som sade. Det finns risk att det stämmer. Då gäller det att välja sin last med omsorg.

Fick svar på min magnetkameraundersökning av halsrygg och vänster axel/armhåla. I nacken fanns en hel del konstigheter. Bl.a ett diskbråck, två sammanvuxna kotor, förskjutning av halskotpelaren, trångt mellan några kotor med viss risk för nervrotspåverkan, samt två kotor som ligger i fel läge.

Misstänker att det kan ha med när Vilda sprang in i min rygg att göra. Inget av detta kan dock ha orsakat mina problem med vänsterarmen, eftersom den nerven har sina nervrötter längre ned. I axeln såg det bättre ut förutom någon vätskeansamling och en skada troligen orsakad vid finnålspunktion av en lymfkörtel, inga nervskador dock.

Alla skulle nog hitta något om de röntgade sig. Kroppen utsätts för stryk livet igenom och ju äldre man är desto mer skador. Fick med en skena att sova med tillhögerarmen som börjat domna på nätterna. Det är inte lätt att sova med den mojängen som dessutom var en storlek för stor.

Det är strålande solsken ute och det har kommit någon centimeter snö ovanpå islagret. Hoppas att det kommer litet till för fortfarande går man med livet som insats på vägarna och gårdsplanen. Hästarna går ytterst försiktigt i hagarna och nu har jag öppet mellan två av dem trots ett område med svallis. Jag ser ju att de tar det lugnt. I den övre hagen har det tittat upp litet gräs, vilket de är väldigt nöjda över. Är så sugen på att börja sätta igång med båda hästarna.

Pratade med Markos uppfödare igår. Balder (hingstfölet) har flyttat och har det toppen, dock blev det till en annan person. Skall åka och hälsa på hos uppfödaren till helgen eller i nästa vecka:) Hon ville bli av med en del skräp som hon kallade det. Finns nog något vi kan ha användning för.

Vårt hösilage har varit sådär. Vissa balar jättefina och andra rena skräpet. Den senaste var väldigt torr och jag hittade efter ett par dagar jord- och lerkokor i den.

Fick tag i småbalar:

Fick hem tre balar att prova. Hästarna älskar det. Det är inte så jätteblött. Det är väldigt grovt och litet gult. Ättiden har förlängts till det dubbla vilket är toppen nu när de inte har någon halm att tugga på. Skall hämta fler balar i helgen.

Tyckte det skulle vara käckt med småbalar, mer lätthanterliga. Javisst, 35 kg är ju inte svårforcerat, men hur skall man hålla dem? Det går bra att rulla dem så jag har packat hö i stallet i stället för på loftet. I morse försökte jag mig på att få upp en för trappan till loftet först genom att knyta ett långt grimskaft runt att hålla i för annars glider balen ur händerna, sedan med hjälp av ett hönät. Tyvärr sitter det en balk ovanför trappan som gör att jag och balen inte kan klämma oss emellan samtidigt, puh. Vi får väl lyfta balarna med lastbilskranen i alla fall på utsidan. Det blir väldigt skräpigt med hö inne i stallet och jag vet två som inte kommer vilja stå still i stallgången;)

Något annat jag tänkt på är formen på torvbalarna. De är också glidiga, för långa för mina armar och otympliga. Kan man inte förse alla plastbalar med handtag?

Nej, nu skall jag ut och fortsätta få ordning i stallet. Tyvärr har en stalltomte börjat sprida sina verktyg, plastpåsar och skräp lite för långt in på mina domäner;)

Ha en bra dag alla!

Hej alla!

Härom kvällen såg jag andra avsnittet av Ponnyakuten. Jag gillar verkligen det programmet. Jag tycker i motsats till Havrepappa att det är bra att de visar problemen utan att ingripa. Om familjer med en svårlastad ponny har lastat utan skyddsutrustning, sunt förnuft eller utan en gnutta hanteringsförstånd minst hundra gånger tidigare så är det bra att de visar exakt hur de bär sig åt.

Sedan kan jag tycka att det är bra om folk i allmänhet använder skyddsutrustning som handskar, stålhätteskor och annat vid lastning. Även om "vissa" lär sig det den hårda vägen;)

Men diskussioner om hjälm och säkerhetsvästar hit och dit försvarar inte hur litet krut ridskolor och andra lägger på säker hantering av hästarna eller av hur litet de lär ut om hästars kroppsspråk och hur hästar fungerar.

Har skrivit det förut någonstans, men gör det igen:

Ridskolorna borde börja där man skall börja: från marken. När barnen kan hantera ponnyn från marken med ömsesidig respekt, tillit och när hästen är följsam och lydig då, först då är det dags att sitta upp. Men det är bråttom att få åka på ryggen. Det är bråttom att börja tävla. Det är bråttom att lasta hästen som inte vill, vågar eller litar på att det går bra.

Lektionerna skulle kunna börja i hagen där man bara iakttar hur hästar beter sig. Hur de uppfostrar, leker och umgås. För om man kan läsa signalerna så vet man när det är dags att hålla sig undan, när det är ok att gå in i hästens privata utrymme, när hästen trivs eller inte trivs, är grinig, glad etc.

Så här testar jag följsamheten, vilket lätt kunde appliceras innan uppsittning på ridskolan med. Tio minuters följa John! Bara ett litet tips;)

Ibland kan jag tycka att bara barnen har på sig hjälm så kan de skickas in till den mest integritetsfulla ponnyn utan att be den om lov och börja klappa och gosa i boxen. Ponnyn försvarar sig mot attacken och blir stämplad som en sur och farlig häst som bara de "tuffa" barnen vågar närma sig utrustade från topp till tå. Den onda cirkeln är ett faktum. Här borde barnen istället lära sig hur man respektfullt närmar sig en annan individ och hur man läser av dagsformen och humöret på hästarna.

Något annat som slår mig är efter att ha läst en del inlägg på forum om hästhantering är att många som försöker lösa problem med t.ex. sparkande hästar står långt bort från hästen för att inte bli träffade. Har alltid lärt mig att jobba nära hästen och jag har stoor erfarenhet av en liten sparkhäst. Hade jag jobbat längre ifrån så hade jag inte klarat mig undan med lårkakor utan frakturer hade varit ett faktum. Men det viktigaste av allt är att jag aldrig hade kommit tillrätta med problemet om jag hållt avstånd. Såg ni tjejen med sprayflaskan i Ponnyakuten? Bara genom att gå nära hästen skapade hon tillit och det gick lättare med en gång.

Fick även en kommentar i ett forum där jag lagt in bilder på tömkörning av Vilda. Oj, vad nära du går. Du kan bli sparkad. Ok, så här är det: En häst som litar på en sparkar inte när den arbetar. Litar inte hästen på dig (eller du på hästen) och det finns risk att den sparkar då är inte tiden mogen för att tömköra.

Gör om och gör rätt! Då är det antingen dags att länga tömmarna om man väljer att inte ta tag i tillitsproblemet, vilket kan växa istället. Eller så tar man tag i problemet genom att jobba på tilliten tills man vet att det är säkert att gå bakom, gå vid sidan gå framför, stå och gå överallt utan att hästen känner sig hotad.

Visst finns det situationer där man gör bäst i att hålla sig undan som t.ex när två hästar bråkar. Att som liten människa gå emellan är inte att rekommendera.

Men när kommer de riktiga hästskolorna? Det känns som om det är hög tid. För om så många har problem med sina hästar så är det något som fattas. Och i de allra flesta fall är det inte hästen som är problemet utan människorna runt den.

Ha en bra fredag alla!

Jag firar den med mammografi och inköp av torv med min lilla bil, glömde säga till att jag behövde firmabilen idag;)