efter gårdagens tömkörningskurs med Marko.

Lastningen började ganska bra om man bortser från att jag borde ställt undan mellanväggen. Vilket jag tänkt göra från början. Men men.

Han gick på så fint och vi tog det steg för steg, fram back, fram back (som vi gjort tidigare) med morötter som belöning. När halva hästen var inne märkte jag att han ville backa bak och bad honom backa så att det skulle vara på mitt intiativ, men sedan gick han inte längre än till halva lämmen. Jag skulle ha varit snabbare. Vi flyttade sedan väggen. Trots att vi hade god tid på oss från början började den rinna iväg och Sancho Panza tappade tålamodet (inte bra). Det blev en del tjafs och M försökte med en lina som dessutom hamnade för långt ned och Marko blev rädd. Ett av barnen fick komma ut och vi fick på honom med hjälp av två linor.

Det blev lite stressigt, och vi var något sena till samlingsplatsen. Men väl där funkade det bra att tränsa i transporten och att sela med Marko uppbunden utanför.

Väntar på instruktioner...

Sedan blev det en diger tömkörningspromenad i skogen med mycket våtmark till Markos förskräckelse. Han tror han skall sjunka och snabbar sig över alla leriga partier. Då gäller det att matte hänger med och inte blir hängande efter;)

Först gick ett tvåårigt sto som ibland stannade och Marko fick således lära sig att vänta. Inte poppis men nyttigt. Man kan ju inte rusa fram som en torped i skogen. Matte har alldeles för korta ben för sånt;)

Det blev en paus där P visade en uplläggningsplats där de röjt med hästar i skogen.

Här ville Marko inte heller stå still:

På väg att göra halt...

Om man ändå måste stå här så kanske man kan förse sig med en liten grankvist?

Sedan blev det träning på skogskörningsbanan

Egentligen ganska lätt. Rött till höger, vitt till vänster och så alfabetet A,B,C....Det kan jag ju som ett rinnande vatten. Sedan lite skyltar för halt X antal sekunder.

Men det blev lite krångligt för min lilla hjärna speciellt på ett ställe där jag inte såg nästa bokstav från den föregående...

Marko hängde upp sig på att vi plötsligt inte följde efter det söta stoet och letade febrilt efter henne.

Lätt förvirrad matte och duktig häst.

Vi prövade också med draglinor. Vilket den känslige herren tyckte var riktigt läskigt. Vi försökte därför hålla oss till att svänga åt det håll linan var på. Men på ett ställe svängde jag åt andra hållet. Då blev det några snabba steg åt sidan. Men han sprang inte till Kina i alla fall.

På väg tillbaka till parkeringen tog P en en liten stock och drog på grusvägen bredvid Marko. Väldigt läskigt till en början men sedan var han hyfsat avslappnad med den både från vänster och höger sida.

Miljöträning i massor blev det för honom.

Han är säkert minst lika trött som jag idag. Frågan är om jag orkar ta en tömkörningspromenad med Marko tillsammans med Vilda och medryttaren idag eller om det blir hundpromenad istället?

Ha en bra dag alla!

..ja här var det sommar och igår kom sommarregnet. Riktigt sådär jätteblött. Tydligen skall det hålla på så i några dagar.

Antagligen blir det en favorit i repris på lördag med tömkörning i skogen utrustad med läckande gummistövlar. Eller så kanske jag borde skaffa nya till dess? Det senaste paret har hållt i nästan ett år. Rekord! Det är ett par Tretorn rancher med stålhätta som jag fyndade för halva priset på Granngården. Nu har jag blivit bortskämd med skyddade tår så därför duger nog inget annat. Risken är på något vis större att komma i kläm när man vant sig vid att tårna klarar sig...Behöver jag säga att gummistövlarna är det jag oftast har på fötterna? Perkfekta vid tömkörning, hundpromenader, hagpyssel, stallpyssel, mockning etc.

Annars har jag idag bränt pengar på avmaskningsmedel till katter och hund idag samt Frontline. Huvaligen vad det är dyrt att köpa gift. Tandläkaren har fått en slant han med och jag fick bassning för uteblivet tandtrådande. Ett hål hade jag med och det vet jag knappt när jag hade senast. Så nu blir det skärpning och floursköljning vilket jag inte behövt sedan flourtanten hälsade på i skolan.

Apropå gift så har jag fått resultaten på vårens träckprov. Vilda 325 EPG och Marko 50 EPG på blodmask. Det har alltså minskat rejält sedan i september då båda hade skyhöga värden. Jag hittar inte provsvaret, tror jag blir galen. Men det var om jag minns rätt samma på båda 1075 EPG.

Nu funderar jag på att pröva alternativ avmaskning. Är det någon som prövat Verm-X?

Det skall ges var tredje månad året runt. I början kan det bli fördubblade värden på EPG så därför funderar jag på att först avmaska vanligt och sedan starta med Verm-X för att se om det gjort nytta till hösten.

Jag har läst både positivt och negativt om detta örtbaserade preparat. Ett annat och förmodligen billigare alternativ är ju att sno ihop örtblandningen själv. Synd att frakten alltid blir så dyr bara. Det innehåller. Timjan, snärjmåra, almbark, vitlök(vilket jag inte är så förtjust iatt ge hästarna)kanel och cayennepeppar. Verkar ju vara lätt att hitta det mesta i kryddskåpet;)

Apropå örter så blev Vilda något bättre i magen med rödalmsbark och Älgört, men blev återigen lös efter en tids behandling. Båda hästarna fick av örterna tills de tog slut.

Sedan tog mineralerna slut och det är det enda jag inte provat att plocka bort. Jag införskaffade då en mineralbalja istället till Markos förtjusning (tror han överdoserade kraftigt i början). Vilda blev sedan normal i magen. Vad som var skillnaden mot Kraffts miner blå pellets och baljan vet jag inte. Det är melass i båda. Men det funkade. Till vintern får jag nog skaffa andra mineraler för jag vet inte om de reglerar intaget så bra med baljan. Vilda äter av den, och Marko har slutat frossa i den. Men om de tar vad de behöver är frågan?

Igår hade en överbelastad träregel ramlat ned i stallet. Jag hänger ju alla sadlar och annat smått och gott där.

Det blev till att städa och röja. Så nu skall jag försöka sälja/skänka bort lite grejor.

Inte klokt vad man samlar på sig.

Vad skall jag med fleecelindor till? Har aldrig använt dem. En gummi-inspänning som jag fått någonstans. Har aldrig använt och kommer inte att göra det heller. Gamla jättetjocka bett, vill nog ingen annan ha heller. Tvådelade tränsbett som ingen av mina gillar. En 100 cm gjord. Tror inte Vilda kommer kunna ha den igen. Samt några för små grimmor, en kapson i syntet, gummityglar m.m.

Hojta till om något önskas;)

Apropå bett så funkade Vildas nya tredelade eggbett toppen. Hon blev mindre irriterad på ringarna än parerstängerna på det gamla bettet. Det verkar som om de kliade. Känsliga lilla häst;)

Har ni tänkt på att de tredelade betten kan vara olika konstruerade. Framifrån (som här) bör plattan vara liggande.

Är den stående kommer hästen att trycka upp öglorma på bettet i gommen liksom på ett tvådelat. Tål att ta hänsyn till och kan vara en anledning till att vissa inte trivs med sitt tredelade bett.

Kontrollerade mina tredelade och alla verkar rätt konstruerade.

Ha en bra dag!

Hoppas kunna komma med ett nytt inlägg efter lördagens kurs.

Testar att lägga in onsdagens ridtur från endomondo:

Idag blev det tömkörning med Marko. Selen var längesedan vi använde nu då jag bara skulle smörja den men började byta ut lite dåliga remmar också.

Fick börja med att göra ett nytt hål i däckelgjorden, och inte för att han har gått ned i vikt...

Jag har gett honom ganska stora givor då han brukar falla ur på våren. Ibland har jag minskat då det verkar som om de får i sig en hel del gräs ändå, men så har det varit frostnätter samt regnigt och blåsigt och då har jag ökat igen. Idag ryker i alla fall lusernen och lite av kvällsgivan.

Han har vuxit en hel del under vintern och började se lite tanig ut i samband med pälsfällningen, men antagligen har han det sista mest lagt på sig. Han har tappat rumpan något i vanlig ordning, men det får avhjälpas med många rundor i mördarbacken..

Idag var han riktigt cool och dessutom lite egensinnig och försökte äta samt vägra gå ifrån gräset. Men hellre en enveten till än en hispig. Självförtroendet har tagit sig alltså och himla glad för det är jag.

Det blev ingen lång runda idag. Avslutade därför på ridbanan. Han gillar den inte alls. Konerna är ok men inte bommarna. Han har dock kunnat gå mellan tidigare men inte idag. Man kan inte få allt, men en mycket tryggare häst än tidigare har jag lyckats få trots allt.

Ha en trevlig lördagkväll!
 

går det för Marko:

I söndags tog jag med honom på en långtur för att visa medryttaren L en trevlig ridväg som varit avstängd ett tag. Har nog inte ridit där på två år nästan.

Han var sprättig till en början så jag nöjde mig med att leda honom första biten.

Båda hästarna tyckte det var lite läskigt bitvis då det blåste och det finns väldigt många spöken på den rundan i form av vedlådor, stooora presenningar, skrot, hönshus, halvrivna stängsel, bäckar som blänker och porlar samt konstiga sommargäster i trädgårdarna.

Dessutom måste man forcera en mördarbacke. En sådan där ni vet som suuuger i lår och ändalykt även på en själv.

Marko stannade i backen och vilade en stund. Vilda var lite andfådd och matte med, men efter en stunds paus var kvartetten igång igen.

Marko var efter vi passerat det mest stökiga stället riktigt följsam och jag passade på att vila armarna lite. Han gick lös bredvid mig.

Efter backen var han ännu mjukare, så då tog jag tömmarna och vilken känsla. Riktigt lydig och nöjd tog han täten.

I det sista skogspartiet där man måste sicksacka sig mellan trädstammarna hade jag svårt att se hur jag styrde. Marko stannade då jag styrt rakt mot ett träd. -Hur tänkte du nu, tycktes han tänka. Så lydig för minsta direktiv var han och inte det minsta stressad.

En riktigt bra tur blev det.

Här är vi nästan hemma och har släppt förbi Vilda som av erfarenhet vet att hemma får man vila och därför blev lite snabb. Marko som också var trött tyckte att man kan vila på stället när matte ändå bett om halt för att fota.

Nästa helg skall Marko få känna på tömkörning i skogen med flera ekipage på en bana som används för skogskörningstävlingar. Jag skulle egentligen jobba men har fått ledigt. Det kommer att bli nyttig träning för honom med störningar och lastträning(om jag får tag i transport).

Vilda tog jag på samma runda fast åt andra hållet i onsdags. Jag fick dock sitta av på det läskigaste stället då hon vägrade gå fram och lade i backen, spänd som en fiolsträng.

Jag brukar inte vara rädd när jag rider henne, men man vet aldrig vad som kan hända. Jag har därför skaffat appen Endomondo . Det är en app som mäter avstånd, kaloriförbrukning(hade ju önskat att det var Vildas förbrukning den mätte istället för min)m.m. Man kan även lägga in rutter och om man lägger till vänner så kan man följa varandra vilket kan vara bra om man rider ut ensam ifall hästen kommer tillbaka ensam.

Vilda ville inte bli tränsad i onsdags. Hoppas det inte är något knas i munnen. Jag rider ju med väldigt lätt kontakt särskilt nu när jag börjat med den centrerade ridningen då styrningen skall komma från vikthjälperna och min kropp framförallt. Hon har dock parerstänger på sitt bett då hon kan vara envis och lätt drar bettet genom munnen. Det har inte funkat med bettskivor då de nyper henne. Hon blir alltid lite blöt vid stängerna och kan bli irriterad på utsidan munnen även fast jag alltid tvättar henne.

Jag åkte därför och införskaffade ett tredelat eggbett igår och hade även tänkt att köpa ett gummiklätt, men de var slut i hennes storlek.

Igår kom även hennes nya eksemtäcke som skall på idag. Ett från Equi-Theme. Marko har ett sådant som jag av en händelse hittade på rean på Hööks för tre år sedan. Det är det enda som hållt så länge. Till Marko har jag också beställt ett men det tar ett tag innan det kommer.

En lite fråga till någon som är bra på hovar. Har tyvärr inte fotat men skall försöka förklara.

Markos kronränder(själva "nagelbanden") lossar i nederkant. De hade blivit väldigt långa utan att slitas av och under samlas det lera vilket gör att de lossar allt högre upp. Jag klippte av dem då de hängde som stora lock frampå hovarna, men de har åter gått upp i nederkant. Igår ansade jag dem igen, tvättade och smörjde med zinksalva för att försöka hålla bort vätan. Är det någon som känner igen detta? De brukar flika sig ibland men aldrig såhär mycket. När det är skare så reser de sig också i nederkant men blir inte uppluckrade. Antar att det har med hans tyngd att göra. Är mest orolig att det går så högt upp att kronranden blir skadad längst upp.

Snart är det dags att byta hage och då blir det antagligen bättre. Skall bara ta träckprov och ev. avmaska först.

Här är hjälpredorna igång vid bortstängsling av ett styck klibuske...

Ha det bra alla!

Håll i er här kommer en massa räkneexempel.

Har nu vägt utrustningen. Hästarna får behålla sin tidigare uträknade vikt så länge.

Exempel Vilda: 480+60+8,5(sadel och träns)= 548,5 kg
548,5/21 (skenbensomfång)= 26,11, 26,11/2=13,05
dvs helt ok.

Så försökte jag räkna ut maxvikt enl. detta på Vilda och kom fram till 120 kg, vilket jag tycker låter mycket. Då använde jag 14,3 kg/cm som max. Men väljer man istället den nedre nivån på 13,4kg/cm hamnar man på 82,8kg vilket låter mer rimligt.

Man kan ju också interpolera de båda värdena så här: (13,4+14,3)/2 = 13,85

Så här kan man då räkna ut maxvikten (dvs vad ryttare och utrustning får väga)

13,85 x 2 = 27,7
27,7 x 21 = 581,7 (total maxvikt)
581,7 - 480 (hästens vikt)= 101,7 (maxvikt ryttare och utrustning)

Även detta låter mycket.

Sedan får man titta på mankhöjd (ju lägre desto bättre) benvinklar, längd på rygg/ländrygg och kors (djupt och brett skall det vara).

Detta är dock svårare att ha en uppfattning om. Då måste man ha något att jämföra med och bättre hästöga än jag själv har.

När det gäller Marko ser det sämre ut.

Där har jag lagt mig på den övre nivån enl följande exempel:
14,3 x 2 = 28,6, 28,6 x 23 = 657,8

657,8 - 620 = 37,8

Då gäller det att få anorexia;)

Man kan också se till att få upp skenbensomfånget.

Ett omfång på 24 cm skulle göra att vi höll oss inom gränserna.

Och lite matematik igen:

620 + 60 + 8,5 = 688,5
688,5/14,3 = 48,1
48,1/2 = 24

Jag har dock bara mätt ena benet på vardera häst. Dessutom tycker jag det var svårt att veta exakt var man skall mäta. det skall ju vara på det bredaste stället precis under knäet, men jag kan ha hamnat lite väl långt ned. Mäter man båda benen så delar man sedan med två.

Nej åter till städning av ett mycket vårsmutsigt hem.

Ha det bra alla!

Det dyker då och då upp olika rön när det gäller detta. Ett gammalt sätt att räkna ut hästens viktbärande förmåga  är att använda sig av 20% av hästens vikt. Det skulle innebära att en häst på 500 kg skulle kunna bära 100 kg. Det finns även de som säger 1/6 av hästens vikt vilket skulle ge en maxvikt på 83 kg på samma häst.

Senare forskning kommer med lägre procentuell maxvikt på ca 10%-15% där 15% eller mer enligt en brittisk studie kan vara skadligt för hästen, vilket då skulle betyda en optimal vikt på 50 kg. Tänker vi en häst på ca 600 kg så skulle jag själv ha uppnått den vikten för Marko med mina 60 kg.

En häst är inte designad att bära ryttare och inte alltid avlas det på rätt egenskaper heller.

Men att bara ta hänsyn till hästens vikt är nog lite för enkelt. En överviktig häst skulle ju då kunna bära mer än en icke-överviktig häst, vilket ju rimmar dåligt. Där är ju redan leder och skelett mer belastade än vad de bör vara.

För att jämföra med människor så har ju överviktiga större skaderisk och orkar mindre än normalviktiga.

Att se till hästens exteriör och typ ger nog en bättre uppfattning och är ganska logiskt. En häst med kort rygg och kraftiga ben bär bättre än en långsmal typ.

Här är ett mycket intressant inlägg med länkar till forskningsbaserade uppgifter.

Att skenbenets omkrets har betydels för vikten hästen kan bära är inte så långsökt. Man får ju ett mått på benstommen. Hästen bär ju dessutom sin egen vikt till största delen på frambenen. Att dessutom ta hänsyn till exteriör och mankhöjd bör ju vara mer logiskt än att räkna procent.

Islandshästen uppges ju ständigt vara viktbärande och i de fall man räknar med procent av den egna vikten så skulle man dock hamna på en maxvikt på 35 till 70 kg på en 350 kilos häst beroende på vilken forskning man grundar uträkningen på. Islänningen är ju dock oftast lågställd med kort rygg vilket ju är optimalt för att bära enligt detta tänk, som verkar mer logiskt enligt mig.

Mer intressant om detta finns i länkat blogginlägg.

Så här kan man räkna ut sin hästs viktbärande förmåga med hjälp av skenbenests omkrets:

1. Summera hästens, ryttarens och utrustningens vikt.

2. Mät skenbensomfånget under carpus (framknäet)

3. Dela den totala vikten med skenbensomfånget.

4. Dela summan från punkt 3 med två. (dvs hälften)

13,4 kg/ cm -14,3 kg/cm är ok. Ett värde på eller över 15 kg/cm kan ge ökad skaderisk.

Exempel med uppskattade värden (skall mäta och väga;))

1. 480 kg (Vilda) + 60 kg (jag)+ 5 kg (utrustning)= 545 kg

2. 20 cm

3. 545/20= 27.25

4. 27,25/2=13,625

Det verkar som om vi klarar oss, enligt dessa uppskattade värden. Vildas vikt stämmer nog hyfsat och min är nyligen kollad, resten får jag kontrollera.

Här är en artikel som bloggaren i länken använder som källa . Tvärr är bilderna och tabellerna i artikeln omöjliga att förstora.

Naturligtvis finns det mycket annat att ha i åtanke. Ryttarens sits och balans påverkar samt hästens konditon och muskelmassa m.m

Här är det pyjamasparty igen.

Sitter och myser med en kopp kaffe och är riktigt nöjd med dagen.

Idag blev det tömkörning med sadel för Markos del.

På väg till stallet gick vi och kollade in den konstiga varelsen i trädgården som brummade, gnisslade var självlysande med hjälm, skyddsglasögon och hörselkåpor.

Det var husse med röjsågen. Marko tyckte inte det var så mycket att bry sig om desto konstigare var att se alla häckar runt huset nedkapade.

Men ojsan vad farlig en liten sadel kan vara för en stor Nordsvensk kille däremot.

Han stängde faktiskt av i några sekunder men var snart med på noterna. Det hängdes och klängdes lite lagom innan turen.

Husse var med som stöd. Innan vi tömkörde ledde jag Marko för att kolla dagsformen och att framförallt bromsen funkade. Husse som kan vara något tanklös ibland hittade ett järnrör som han slängde bort med ett brak bakom några soptunnor. Hoppsan! Ett par snabba steg i sidled, men inte mer än så.

Det kan vara bra med oplanerad miljöträning ibland. För shit happens! Oftast överlever hästar det mesta och Marko behöver förstå detta.

Efter några vändor hemmavid tog vi en lite större runda förbi grannhästarna som hade galopprejs i hagen. Marko taktade något men fick göra många halter och kom av sig. Riktigt imponerande. Nästa test blev genom grannarnas gårdsplan där det alltid har hänt något nytt då de renoverar. Samtidigt fick husse telefonsamtal, men Marko skyggade bara ett steg i sidled för prasslande plast i blåsten. Sedan var han på banan igen.

Här är vi snart hemma hos Vilda igen. Han jobbar faktiskt i fin form här och är avslappnad.

Han var mycket lugnare i munnen idag än sist han hade bett. Funderar på att pröva tredelat igen. Jag tycker att man får bättre känsla med det än med ett rakt som vi använder nu. Tidigare har han dock kört upp det i gommen.

Väl i stallet  kommenterade jag att det hade ju varit skönt om vi satte på vattnet dit nu när det är plusgrader.

Husse gick in i huset och fixade det. Det började rassla i rören, ett ljud som ingen av hästarna gillar särskilt mycket. Det brukar bli tyst när all luft är ute ur systemet. Men istället blev det en jättefontän då ett rör lossat vid vattenkranen.

Frrr, frrr sade Marko och ställde sig så långt ifrån han kunde där han stod uppbunden i stallgången. Brrr, Brr sade matte och dök in i fontänen för att försöka hitta en avstängingskran som inte fanns. Istället fick hon gå ut och försöka ropa bort till källaren: STÄNG AV!

Första tanken: ta ut skärrad häst?

Andra tanken: Nej! Det blir ju fel signal. Bättre illa fäkta än att fly...Vattnet slutade till sist spruta och Marko överlevde faktiskt det med utan att varken fly eller stänga av. Duktig pålle!

Avslutade med mycket kel och många morotsbitar.

Hej alla!

Snart, snart är det slut på MAS-jobbet och jag hoppas livet går tillbaka till det normala igen. Det ligger hela tiden en inre stress och gnager. Det finns hur mycket som helst att ta tag i som MAS, men ack så lite tid...

Jag vet att jag varit dålig på att kommentera andras bloggar ett tag, men jag läser ibland (bara så att ni vet).

Apropå bloggar så har jag lagt till en ny bland mina länkar, efter tips på fejsbök.

Helt otroligt rolig med snygga bilder och sköna katter.

Kaffekokarbloggen

Det får mig att fundera på...

Tar det en annan gång.

Ha det bra alla!