Igår var det dags för första lektionen i Agility 2.

På söndagen hade Orust hundägarförening öppet hus och prova på-aktiviteter. Jag åkte ned med Doris mest för att kolla hur hon uppförde sig.

Hon blir lätt stressad i den miljön och på den tidigare kursen var hon mer intresserad av de andra hundarna än mig och blev ofta frustrerad vilket hon visade genom att bita i min jacka och i kopplet samt jucka mot mot mig. Det funkade bättre mot slutet av kursen, men vi missade ju de sista lektionerna pga klofraktur och spricka i min lillfinger efter ett ryckande i kopplet.

På söndagen var hon lugnet självt. Hon gick fint bredvid mig och kunde sitta still utan att bråka när jag stod still och pratade med folk. Något som hon upplever som extremt tråkigt annars.

Hon har mognat tänkte jag....

Men på kursen igår var det tillbaka till ruta ett och hon slet sönder min jacka. Totalt ofokuserad, hoppade efter godis och leksak samt rusade runt utan att lyssna. Vi lyckades med några hinder till sist och jag var helt slut.

Vi var inte på topp någon av oss. Jag hade knappt sovit natten till igår och Doris är alltid lite obstinat på kvällarna då hon blir trött redan vid 19-tiden och kan då liknas vid ett övertrött barn som hittar på dumheter för att inte somna.

Det har dock blivit bättre på hemmaplan och hon nöjer sig oftast med att jaga en och annan katt istället för att hoppa och jucka på mig för att få uppmärksamhet.

Det får bli att besöka föreningen oftare utan några större krav. Vi är alldeles för mycket hemma.

Idag har vi varit ute och tränat handling, cirkelspring både i koppel och fritt samt springa runt ett hinder i cirklar och åttor samt slalom för att se om det överhuvudtaget fortfarande funkar. Japp, det gör det men jag måste tänka på att byta uppgift ofta och inte hålla på för länge för det är då det blir kortslutning i den lilla ärtan och hon blir frustrerad istället för att tycka det är roligt.

Något av det bästa jag gjort är dock att sy ett s.k vgw-bälte. Eller rättare sagt en bättre kopia;)

Suddig bild på provningen när jag håller på att sy selen.

Doris är hopplös med att dra. Hon kan gå jättefint med belöning eller löst, men så fort jag inte ger godis hela tiden så drar hon. Har provat alla möjliga knep. Har även använt halvstryphalsband, vilket jag var väldigt skepitsk mot och som visade sig funka i ungefär två promenader och sedan blev det bara värre.

De första promenaderna med selen var svåra då jag tyckte att kopplet hamnade i vägen då det fästs i D.ringen framför bröstbenet. Jag kom då på att det var enklare att dra kopplet mellan frambenenen och ut på sidan under "bukgjorden". Skall nog sätta en d-ring på varje sida som på en tömkörningsgjord ungefär.

I början tyckte jag att det var lite svårt att få styrning men hon drog inte. Efter några dagar drog hon något men avbröt direkt och riktade uppmärksamheten mot mig istället för att fortsätta dra. Hon har dessutom blivit mer harmonisk på promenaderna då vi slipper "diskutera" hela tiden. Dessutom har hon varit lugnare överlag om man bortser från igår då. Det kan dock ha med annat att göra.

Hon gillar inte att ta på sig selen men hon har aldrig gillat att ta på sig varken täcken eller selar. När den väl är på så försöker hon inte ta av sig den som hon gör med sina täcken. Det är dock svårt att ha henne kopplad i den på Agilityn. Än så länge kan jag inte träna med henne lös bland de andra hundarna och i selen kommer kopplet i vägen. Igår fick hon ha halsband med för att kunna träna slalom och hopp. Men jag får tänka ut något för hon blir som sagt lugnare när hon är kopplad i selen. Mindre risk för nya fingerfrakturer med.

Avslutar med en video på lite slapp träning med hästarna i söndags då Markos tömkörning fick stå tillbaka pga trädgårdsarbete och skjutsning av barn. Klockan blev mycket och matte blev trött. Men lite morotsbitar och koner orkade hon rafsa ihop.

Ha en bra kväll alla!
 

I onsdags blev det äntligen ridlektion igen.

Vilda har mest skogsmullat med både mig och L,vilket har gett resultat i bättre kondis, viktminskning samt att hon blivit mer positiv till att arbeta. Vilda är nu pigg och glad istället för trött och tjock. Sadeln passar utan pad igen. Det vidaste järnet sitter dock i fortfarande.

"Ridfröken" kommenterade att Vilda gått ned, men med tillägget att hon skulle behöva gå ned lika mycket till;)

Ja, vi får se hur vi lyckas med den ekvationen...nu när gräset snart är här.

Övningarna bestod i back to basics...

Volter med fokus på att vikterna rätt, flytta framdel och bakdel. Bakdelen har vi alltid haft problem att flytta. Pga enveten häst med stor integritet som surar till även i stallgången om den delen skall flyttas, och en matte som gör fel. Därför har jag inte övat så mycket som jag borde. Ingen idé att öva om man gör fel...

Vi kämpade med att få vikthjälperna på rätt ställe och jag med att sluta använda samt spänna hela kroppen.

När vi började lyckades jag gång på gång flytta över vikten åt fel håll, genom att knipa med rumpan och vrida över hela överkroppen med ryggmusklerna vilket försköt vikten utåt och likaså Vildas ändalykt.

Dessutom tog jag med tyglarna i det hela och allt detta väldigt snabbt. Som "fröken" sade -På en arab hade du kunnat vara så snabb och det hade gått galant. -Vilda är ett kallblod och signalen till hjärnan skall hinna med upp och sedan hinna ut för att utföra rörelsen du bett om...

Vi övade på att flytta framdelen (med sittbenen kvar i sadeln), vikten åt rätt håll genom att göra små vridningar av överkroppen med hjälp av magmusklerna, tyngden i rätt lår. Tyglarna enbart som avskärmning för att hålla bogarna på rätt ställe. Till sist gick det riktigt bra.

För att få Vilda som kan vara ganska okänslig för hjälperna mer känslig gick vi över till att flytta bakdelen enbart för skänkeln.

Då är det enbart muskeln på undersidan låret som skall jobba. Jättesvårt! Vilda var ganska motsträvig, men "fröken" sade till på skarpen när matte äntligen gjorde rätt. Sedan funkade det. Både jag och Vilda var trötta i knoppen efteråt. Men vilken känsla att få henne flytta bakdelen på en liten rörelse med skänkeln. Min lilla envetna ponny...

Alltså matte, min valnöt är väldigt trött och jag tror cell ett och två har väckt den tredje. Du vet han som brukar vakna när jag skall lista ut hur man knyter upp knutar eller tar sig ut ur hagen...Vet inte om jag gillar att han sysslar med sånt här...

Hej alla och Glad påsk på er!

Idag är en sådan där dag då jag hade en massa planer.

Det är precisions clear-round på ridskolan, vilken jag tänkt anmält mig och Vilda till. Men kom på att jag skall jobba i natt...

Jag bokade ridträning istället, men det blev avbokat och blir en dag i nästa vecka istället.

Hemmet ser bedrövligt ut. Fullt av grus och djurpäls.

Hagarna behöver mockas, om nu bajshögarna har den goda smaken att ha tinat helt igenom.

Så jag lär inte gå sysslolös trots allt.

Var ute en längre tur med Vilda i onsdags och hon var väldigt pigg. Inte så jättesvettig som tidigare gånger. Jag red utan fårskinnspaden med och höll mig till att trava kortare sträckor åt gången. Ingen andfåddhet, men mycket vädrande, vilket är standard på våren.

Det är många lukter att hålla ordning på.

Det märks även på Doris som faktiskt är en fena på inkallning, men helt plötsligt slår dövörat till nu och följer spår här och var. Ibland försvinner hon och låtsas inte finnas. Då kan man slå sig den på att hon sitter och gnager på någon delikatess: sorklik, eller djurbajs...blä för hundar ibland. Det blir att skaffa en rejäl tandborste...

Nu är det svårt väder både vad gäller mina egna kläder och fodring av hästarna.

Pälsfällningen har tagit fart ordentligt speciellt för Markos del

Vilda hade nog också hellre använt pälsskrapan. Blä med hår mellan tänderna...

Marko som brukar falla ut får rejäla givor. Men nu är det nog dags att minska även hans matintag. Han känns lite fet över revbenen, men är spinkig över rumpan. Det får bli mer träning i skog och i backar och kanske att han får behålla lusernen ett tag till.

Vilda har fått upp sitt hönät igen och hennes giva är minskad men skall minskas ytterligare idag.

Attans att husse fixade till upphägningen igen, trots att Vilda försökte distrahera honom genom att sno mössan...

Visserligen har vi ju tidigare haft hönäten till båda men Marko äter ganska långsamt utan nät så då hinner han äta upp det mesta medan Vilda kämpar med sitt.

När det gäller hönäten så tycker jag att de funkar bäst till hö. Hösilage packar sig gärna pga att det är finare och ganska blött. Hästarna står då och rycker ut stora klumpar vilket inte ser ut att vara så bra för hals och nacke. Det gör också att de får i sig ganska mycket åt gången när de har den tekniken.

Det hösilaget vi har nu som är torrt med grova och långa strån(mer hö-likt) måste pillas ut ur maskorna, till Vildas förtret och till mattes glädje. Det är ju så det ska vara.

Ha en bra dag alla!

att bli "stor"??

Efter nästan ett års uppehåll från bett efter Markos munåkomma förra våren prövade vi igen i lördags. Det har ju funkat bra bettlöst med, men det är kanske dags att höja ribban lite nu när han verkar ha mognat lite i huvudet och vi har börjat hitta förtroendet för varandra på ett nytt sätt.

På söndagen var Vilda bokad av medryttaren L för en tur vilket kändes så skönt. Då visste jag att efter en hektisk vecka så skulle tjockisen ändå få motion och jag kunde ägna mig åt Marko som oftast är den som får stå tillbaka när det blir tight om tid.

Marko var lite stissig, spänd och svettig till en början igen.

Bettet var inte jättepopulärt men han tog det i munnen utan någon större protest. Sedan grejade han väldigt med det en stund, men verkade nöja sig ganska snart och jag spände nosgrimman löst.

Jag tyckte att bettet hamnade väl högt upp så jag längde sidstyckena, men när jag ledde honom på vägen fick han tungan över bettet och blev naturligtvis irriterad och okoncentrerad. Det blev att vända tillbaka och justera. Sedan började jag tömköra lite smått. Mats var med som stöd.

Marko var taggad och lite ostyrig. Därför valde jag att tömköra bredvid hagen så att Vilda som mer eller mindre ylade fick vara sällskap på andra sidan staketet. Det brukar gå jättebra, men Vilda bestämde sig för att dra på för kung och fosterland och Marko som inte var helt kompis med skrotet i munnen ville gärna haka på hennes galna upptåg. Mats fick rycka in för jag var rädd att han var på väg att resa sig i protest.

På andra sidan ladugården kunde han koncentrera sig bättre och jag varvade med skritt, halter och ryggningar.  Han blev alltmer uppmärksam men styrningen framförallt vid vändningar funkade inte helt klockrent förrän på slutet. Det var mycket störningar i form av blåst, rådjur, läskiga soptunnor, skällande hundar och en ylande Vilda. 

Tillsist gick det riktigt bra.

Husse filmade (och det är han som flåsar i bakgrunden).

Nu är jag stolt och mer taggad att fortsätta med Marko. Har känt mig uppgiven till och från.

Vilda kom ut på tur på söndagen och hade skött sig utmärkt. Hon var väldigt svettig när de kom åter efter en ganska kort tur men med mycket travinslag. Lite andfådd hade hon också varit. Jag hoppas det är lite allmänt dålig kondis och pälsfällning som orsakar det så det inte är luftvägarna igen som spökar. Hon verkar pigg för övrigt men har svettats mycket det sista när jag ridit med.

Ha en bra dag alla!

...vilken tur vi har jag och Vilda.

En supertrevlig kvinna kom och provred Vilda idag. Hon har haft egna hästar och har till och med träffat Vilda som föl/unghäst och varit erbjuden att köpa henne innan hon såldes till den jag köpte henne av.

Jag tror allt att det sade klick mellan dem båda idag.

Vilda hade dock en massa exter för sig när vi tagit ut henne ur hagen hon krånglade när jag ledde henne på vägen till stallet. Undrar om hon trodde att L var en veterinär? En morotsbit senare på plats i stallgången slappnade hon av. Nej, inga sprutor i sikte.

Vi tog samma runda som igår och jag passade på att visa L var man tar sig in i skogen, och ut;) Det kan ju vara bra att veta. Tyvärr går det inte att rida hela "skogsrundan" pga blankis på vägen, men ut bland träden bar det idag igen.

Det funkade jättebra. Båda verkade nöjda. L tyckte att Vilda var lik hennes tidigare häst till sättet. Det känns bra då Vilda kan ha sina idéer och vet vad hon vill.

Jag kan intyga att även L skiner som en sol på bilden:)

Och här passar Vilda på att skaka ur manen;)

Ha en trevlig kväll alla!

kom sadeln som jag köpt begagnad.

En brun äldre modell.

Bomvidden var ok. Den var lagom svängd med.

Då det är en äldre modell så är kanalen väl smal.

Ja och så var det där med storleken.

Hmm, den längsta gjorden jag har räckte inte runt.

Fast besluten att i alla fall provrida sadeln fick skakelremmarna rycka in igen. De går att ha till mycket;)

Vilda gäspade efter att jag klämt och känt, justerat och justerat.

Men vi kom iväg till slut.

Det är fortfarande för mycket is på vissa delar av skogsvägen. Så jag tog den lilla rundan men utökade den till Vildas förvåning med en extra runda i terrängen i skogen. Först var hon inte riktigt med på att gå till vänster när vi ju hade Marko och gården till höger men hon gick om än motvilligt och ormande till skogen. Väl där var hon jättepigg och när hon insåg att vi inte skulle ta hela skogsrundan utan bara vika av på en parallell stig som nu ledde åt rätt håll(hem) så blev hon jublande nöjd och jag kunde bara peka med naveln och bröstbenet så sicksackade vi oss fram mellan träden, backe upp och backe ned, över gärdsgårdar och annat. Hon var nöjd med att matte urforskade lite nya vägar.

På ett ställe blev hon dock konfunderad då jag valde lite fel väg och plötsligt var vi fast mellan blankis på ena sidan täta träd både framför och på andra sidan. Men det gick galant att backa runt mellan två träd och svänga så hittade matte stigen igen.

Omväxling förnöjer.

Väl hemma var hon genomsvettig dock verkade hon mindre trött än efter senaste turen. Jag antar att det är pälsfällningen och solen som åstadkommer svettningarna för hon verkar ok i övrigt.

Väl hemma försökte jag fota hur jag satt i sadeln.

Jag hamnar för långt bak. Dessutom undrar jag om sadeln är sned i bommen för det kändes så.

Bilden gör dock inte riktigt rättvisa för precis när jag skulle fota såg hon en katt eller hund i trädgården och började trampa runt och jag hamnade tokigt eller tokigare.

Hon har dock lagt på sig igen, tyvärr. Sist jag mätte henne så hade hon börjat gå ned, vilket hon brukar vid den här tiden. Då går det alltid ganska snabbt efter att inte ha hänt särskilt mycket på hela vintern. Glömde mäta henne idag men mina ögon säger mig att hon är rundare om magen. Fettmässigt känns det som det brukar.

Marko har fått ökade givor pga att han också brukar tappa en del vid päslfällningen. Men han är då inte så intresserad av "kicket" det som blir kvar när han tuggat länge och väl så han vaktar inte det så noga som han brukar. Vilda som jag har minskat givan för då detta hösilaget både är torrare och verkar mer energirikt, äter då det han lämnar/inte vaktar.

Så idag skall hönäten upp igen. Marko får minskade givor och får kompsera med lusern. Det är planen.

Det skall bli spännande att se vad den potentiella medryttaren säger imorgon när hon provridit. Då blir det den vanliga sadeln med fårskinnspad. Hoppas att Vilda snart skall smalna av igen och att den ordinarie sadeln då passar ordentligt, eller att jag hittar en 17 tums sadel med rätt bomvidd och rätt svängning.

Ha en trevlig fredagkväll alla!

Hej alla!

Ett snabbt inlägg innan sängen kallar.

Jag lade in en annons till häromdagen.

Här är den

Ja nu igen...Det går många hästar per människa på denna ö, känns det som.

Gissa om jag blev förvånad när jag fick snabbt svar av en person som verkar helt perfekt. Det känns väldigt rätt och jätteroligt.

På lördag skall vi prova hur hon och Vilda gillar varandra och passar varandra. Hon är längre än jag så jag hoppas det känns bra att rida den lilla tjocka.

  GLAD! 

God natt!

Hej alla(som är kvar;))!

Uppdatering:

Jobbet: Återigen har jag fått förlängt uppdrag som MAS och jag är mycket ambivalent inställd till det.

På plussidan: Det är spännande och utvecklande, kul att göra något nytt och få mer inblick i hur kommunen fungerar.Jag gillar ju att arbeta med utveckling och utbildning. Ser väl ganska bra ut i mitt CV med.

På minussidan: MAS-arbetet skall klaras av på 40-50% av en heltid. Det känns som om någon missat vad arbetet innebär. Å ena sidan skall det räcka med 10-16 timmar i veckan, å andra sidan går det bra att be mig fixa ditten och datten via mail..Det rimmar dåligt. När det gäller enbart avvikelsehanteringen så kanske det hade räckt med halvtid, men när det gäller utbildning och utveckling så tar det mycket mer tid och alla nya register som skall införas vill kommunen haka på och tydligen är jag den som skall se till att det funkar? Någon arbetsbeskrivning har jag inte sett till....

Det känns som om det bara ska finna ett namn så man kan säga: Jo, självklart har vi en MAS...

Jag kan ju säga att under de premisserna så hade jag inte velat ta i den tjänsten med tång. Nu när det bara är tillfälligt så gör jag så gott jag kan t.o.m april månad ut sedan får det räcka då skall jag bara njuta av våren med mina djur och jobba mina nätter som vanligt.

Marko:

Han har fått lata sig alldeles för mycket, men nu har jag bestämt mig för att ta mig i kragen när det gäller honom. Han har dock blivit lugnare på det stora hela om det beror på mognad eller på mina kombinerade mocknings- och miljöträningssessioener med plastpåsar och oljud vet jag inte.

I lördags tömkörde jag honom efter långt uppehåll från det. Han har mest fått gå på promenad med mig själv eller i sällskap när någon annan ridit Vilda under vintern.

Det blåste mycket hårt och i skogen ovanför hagen röjdes det med skogsmaskiner. Därtill var det soligt och Marko har börjat fälla kopiöst. Allt sammantaget gav en yster och spänd häst som redan i stallgången hoppade till för minsta ljud och var spänd samt lite svettig.

Mats var med som tur var för annars hade jag nog inte vågat lämna huvudänden och ta tömmarna. Sprättpelle var ganska bångstyrig och efter en lång stunds kämpande med att få honom att lyda tog jag tömmarna. Mats gick bredvid. Det tog flera vändor innan han sänkte huvudet och slappnade av. Sista vändan kom en traktor med timmerkärra och en fyrhjuling körande ur skogen. Vi gjorde halt. Mats stod bredvid och talade om att Marko inte stängde av utan betraktade ekipagen intresserat och lungt. Svettiga matte blev stolt och nöjd. Sedan gick han som en klocka och gjorde allt jag bad honom.

Här är när han faktiskt hade börjat slappna av och lyda, men se stå still vid halt på stallplanen var han inte med på.

Här går det bättre

Mjuk, trött och avslappnad efter sista vändan:

Det verkar finnas hopp för oss båda.

Grimman är i minsta laget när han har vinterpäls, men skall så smått vänja honom vid bett igen. Har ju inte använt det sedan hans munåkomma förra året. Det var nog tur att vi skippade bett denna gång då han känner sig mer "instängd" med det och blir mer stressad.

Vilda:

Varje gång jag tror att hon är bättre i magen så får hon sprutdiarré igen. I morse var det jättelöst igen. Har från och till tagit bort linfröoljan, men snart är ju knottsäsongen igång.

När det gäller sadelproblemen så har det funkat bra med den bomlösa med de nya panelerna förutom att den åker fram pga den runda magen. Har nu köpt en begangad sadel och väntar på att den skall anlända. Jag hoppas den passar. Den är dock bara 16 tum så frågan är om den passar mig, men jag har några centimeter till godo i 17 tums sadeln, så vi får se när den kommer.

Jag skall även sälja Markos sadel som är för stor för mig. Den Vilda har nu kan han ha istället då de är av exakt samma modell bara olika storlekar, och den passar som en smäck på honom.

 Här är den om någon är intresserad:

Annons

Efter några dagars vår har det blivit vinter och kallt här igen men ingen snö i alla fall. Torrt och fint i hagarna:)

Ha det bra alla!