Här skulle behöva städas och tvättas. Även jag själv skulle behöva en helrenovering. Solen skiner och fåglarna har blivit väldigt högljudda.

Dammråttorna springer ikapp på golvet och man ser dem så himla väl när det är soligt. Näsan rinner och huvudet spränger, men jag tänker nog strunta i allt det där (utom solen och fågelsången) och försöka ta mig ut på en häst eller på egna ben. Det beror på hur kroppen känns i rörelse;) Att "åka" häst hade varit perfekt, men jag vet en som är ganska pigg.

Det tar lång tid vör svallisen mellan hagarna att smälta. Här står hästarna och ber att matte skall öppna till favorithagen (bild från igår).  

Jag öppnade älsklingshagen igår och hästarna sprang som galningar. Sedan hade vi en lek och busstund. Marko var lite väl på några gånger men han stannade dock fast väldigt nära. Jag fick dem sätta fart igen med lite tjat och smackningar och fick dem till och med på någon slags volt runt mig ett par gånger. Jag fick iväg dem och kunde kalla in dem till mig med vissa koncentrationsstörningar dock. Det var ju mycket lukter, ljud och synintryck i vårvädret. Det är kul när det liksom bara funkar utan för mycket tänkande. Det var dock svårt att filma samtidigt.

Efter Markos första "busattack" försåg jag mig med en pinne, dock i kortaste laget, men det funkade att få honom att stanna lite tidigare. De där slidestoppen i leran är lite läskiga ibland. Sedan blev det lite kli med pinnen också:)

När jag gick och hämtade höet sprang de till den andra hagen och vad Vilda höll på med vet jag inte eller om det bara var en glimt av hur stor hjärna de har ibland, som visade sig. Tills slut kom hon tillrätta i alla fall.

Så för er som inte orkade se hela filmklippet igår så har jag kortat ned det litet:

Glad vår på er alla och oavsett hur ni mår eller hur mycket ni har att göra så sätt er i solen en liten stund i alla fall. Kanske är det enda jag lyckas med idag med, men det gör gott:)

Trött och hängig, ont i lederna. Tur jag har de här två som vet hur man firar in våren:

Mer än så har jag inte orkat idag, men skall ta med pälskammen ut sedan  och gå över dem ordentligt. De har börjat fälla nu:)

Snabbspola gärna om ni blir uttråkade. Filmen blev lite lång och jag orkade inte klippa den.

Ha det gott alla!

Tack för kommentarerna alla!

Själv har jag varit lite frånvarande här ett tag. Det har varit mycket annat som tagit min tid och uppmärksamhet. Jag har dock varit inne och läst hos er andra och lämnat någon enstaka kommentar.

Jag tror att Stina och jag har fått samma sjuka? Har haft ont i lederna i flera veckor samt något slags nackspärrsliknande som inte blev bättre efter en rejäl vurpa på snöbelagd is häromdagen. Jag känner mig som en åttioåriong i kroppen just nu, vilket inte är likt mig. Men klimakteriet, nej det är det väl inte...?

Igår fick jag ännu mer ont och dessutom feber så jag hoppas att ledvärken kom av ett virus som lurat i kroppen en längre tid för att sedan lämna den när infektionen är över. Min mormor hade reumatism och jag får alltid lite extra ont i lederna när jag är sjuk, men blir såklart orolig när det gör ont utan att jag har en infektion i kroppen.

Nog om mig. Det går över...

Så till hästarna:

Vilda är något stabilare i magen efter att jag gett henne en skvätt Proviva nypon varje kväll. Lite väl sött för tjockisen, men inga mängder dock. Hon slurpar i alla fall i sig det med god aptit. Att magen är i olag och att jag känner på hovarna varje dag, vilka faktiskt är varma (fram spec) från och till gör att jag blir än mer orolig för fång. Men hovar är varma till och från normalt och har hon ingen puls så skall det väl inte vara någon fara. Men tjock är hon.

Så här i backspegeln så borde jag kanske följ vikten eller bröstomfånget under vintern för att ha gett något mindre givor. Att ta bort kraftfodret går inte då det enda hon får är en slev Betfor, mineraler, linfröolja och morot. Visst betfor och morötter kan man ju skippa, men jag tror inte det gör så mycket skillnad med de små mängderna hon får. Mina hästar får främst grovfoder. Då de går på lösdrift har jag gett något större givor än man normalt ger installade hästar. Sedan har jag ökat eller minskat beroende på väder. Givan har ökats vid ihållande blåst och regn, blötsnö eller om det varit minus 10 eller kallare. 

T.o.m Marko som växer har mycket litet kraftfoder. Endast en halv dl unghästfoder och en halv dl havre annars samma som Vilda. Han är jättefin i päls, hovar och hull.

April 2010, lite tunn efter vintern.     

Juli 2010 innan flytten.

September 2010 efter flytten.

Barbamama September 2010

Februari 2011.

Jag har inte vågat minska Vildas ranson för mycket då båda hästarna fått allt utom kvällshöet tillsammans i hagen. Vill ju inte banta Marko. I början föste Vilda även bort Marko från hans hög när hon var färdig med sin. Nu försvarar Marko sin hög så hon kan inte ta den när de får höet i boxen om han inte bjuder henne, vilket han gör ibland. Hon äter fortfarande snabbare än honom.

De senaste veckorna har de fått alla mål inne dvs varsin hög på sin egen plats, vilket jag tror kan göra nytta även om det är litet tråkigt. Fast så som det blåst har jag ändå varit tvungen för att höet inte skall blåsa ur hagen. Jag har även minskat Vildas giva något och kommer minska den ytterligare lite grann. Det tråkiga är ju att jag inte kan ge halm istället pga risk för hosta.

Det som behöver komma till är mer motion. Men utan brodd kan vi fortfarande inte ta oss fram på några uteritter. Är fruktansvärt trött på isen nu. Så fort vi har varit på gång så har hon blivit sjuk eller så har vädret satt stopp för oss.

Nästa vinter blir det antingen skor och brodd eller boots och brodd.

I tisdags tog jag i alla fall ett litet träningspass med Vilda på åkern/banan. Själv var jag tvungen att ha broddar på skorna för att våga leda henne dit;)

Hon var riktigt pigg och frustade nöjt. Det var dock lite gropigt och gamla våta löv på gräset som stack upp där Mats plogat banorna. Det blev lite snubbligt ibland. Vi fortsatte med våra skrittövningar och varvade dem med mycket trav. Försökte även oss på lite tempoväxlingar vilket funkar bättre nu när hon inte segar sig som en snigel längre. Det blev ju inget utrymme mellan snigeltrav och halt för att ändra tempot förut eller så fick jag sitta och driva som en galning och så fort jag slutade blev det tvärstopp;)

Mot slutet var hon trött och försökte sega lite samt dra åt ett annat håll än vi skulle. Men till sist kom vi överens och jag började skritta av henne som belöning. Det var premiär för den nya sadeln som satt som en smäck och kändes jättefin att rida i. Stigbyglarna hade jag fått lite väl korta dock så jag passade på att släppa dem och vila benen, men då stannade Vilda. Det brukar ju betyda att matte skall hoppa av;) En sak till att träna bort:)

Ha en trevlig helg alla!

Ett underbart väder var det i helgen. Tyvärr jobbade jag och sov bort en del av den.

Igår mätte jag båda hästarna för att få lite bättre koll på vad de väger. Bl.a inför avmaskningen igår.

Vilda: 530 kg (huvaligen) Någon som har koll på vad deras D-ponnier väger? Marko: 615 kg.

Det var inte helt lätt att mäta dem med all vinterpäls, men det är klart den väger väl den med;)

Vildas bröstomfång var 3 cm kortare än Markos. Ajaj. Jag tycker dock att hon blivit något smalare, men det finns nog en del kvar att ta på.

Man borde väl egentligen mäta dem oftare. Vilda mätte jag ganska frekvent när hon var liten, men Marko har jag bara mätt mankhöjden på innan.

Det är väl som med första och andra barnet...

Marko togs in först och vi slängde (bokstavligen) på tömkörningsgjorden. Överhuvudtaget överdrev vi lite med beröringen från tömmar och annat för att vänja honom ytterligare lite mer vid både ljud och eventuella oförutsedda händelser som att man tappar en töm eller liknande. Han tog det mesta med ro. Vid skramlet från spännena på gjorden ryckte han bara till lite grann. Duktig kille!

Han fick på sitt nya remontträns, vilket satt bra. Skönt att jag köpt rätt till en häst i alla fall. Han grejar en hel del med bettet dock och verkar trycka upp det i gommen. Skall nog skaffa ett tredelat så småningom och prova. Han luktar lite apa i munnen med, men jag fick inte titta. Får nog skaffa en munkil om det inte slutar lukta. Det kan vara bra att ha, men denna månad har "hästarna" inköpsstopp på allt annat än det nödvändigaste. Han verkar dock äta och vara som vanligt rent allmänt. Får väl ha lite koll.

När vi väl jobbar så glömmer han av bettet. Men vi körde med Duallygrimman ovanpå även igår, så tömmarna fästes i grimman och inte i bettet. Nästa gång tror jag att vi tar dem direkt i bettet istället. Då skall vi även testa med lokselen. Jag har fortfarande inte smörjt upp den. Det får fixas i veckan (tror jag).

Han var mycket coolare än sist. 

Vi tömkörde på åkern/ridbanan. Det är fortfarande jätteisigt överallt annars. Men han prövade att stanna och beta lite gräs som kommit upp under snön och var litet åsneaktig att få igång;) Jag har inte haft med körpisken någon gång ännu, eftersom han är som han är. Nästa gång blir det nog dags att ha med den. Jag fick putta honom framåt med handen mot baken ett par gånger för att han skulle gå;)

  På väg hem igen...

Marko kan också vara en åsna om han vill...

Mats höll i grimskaftet även denna gång, men Marko lyssnade fint på tömtagen ändå. Det gick fint att svänga och stanna. Att lyssna på halvhalter och smackningar för att komma framåt efter halt är svårare dock eftersom han inte har riktigt koll på vem han skall lyda mig eller Mats. Men det verkar som om tioöringen börjar trilla ned. Han var riktigt trött efteråt i huvudet och totalt avslappnad i stallet.

 H

Han gillar dock att promenera med husse...

  Lite  utåttåad är han, men men söt ändå:) (Marko alltså;))

Sedan tog vi in Vilda. Hon är inte varm om hoven längre och jag rensar och fyller på med honung och tjära. Däremot så har hon varit ganska lös i magen det senaste. Ibland är det normalt och ibland mer komockeaktigt. Jag tror de har ätit lite allt möjligt som kommer upp under snötäcket nu. Annars brukar hon bli lös när det blåser pga stress för hon vill alltid ha koll på allt då. Men nu luktar det faktiskt äckligt med. Får hoppas det ger med sig. Annars kanske jag får testa med någon probiotika.

Så skulle även Vilda avmaskas. Jag förde in sprutan i munnen och pressade in medlet. När jag drog ut sprutan så hängde hela strängen med avmaskningsmedel kvar och hamnade på golvet, suck! Jag tog helt sonika upp det med fingrarna och tryckte in det i munnen på henne samt gav lite extra som var kvar i sprutan.

Antagligen hann medlet bli lite kallare och tjockare när det låg i stallet medan vi var ute med Marko. Nu hoppas jag hon fått någorlunda rätt dos i alla fall. Hon var otroligt snäll fast jag hade hela handen i käften på henne. Duktig tjej!

Idag hade jag tänkt att ta mig an henne en stund, men tappade sugen lite. Det är blåsigt och mulet ute och jag har huvudvärk. I morgon skall det vara sol så kanske gör jag lite annan nytta inne idag och tar en liten träningsstund imorgon förmiddag innan vi skall iväg på vår mor-o-dotter-tisdag. Då får jag även lite koll på hur hennes mage mår för hela svansen var full av avföring i morse.

Hampaströet... var jättebra att blanda ut torven med. Och jag tror att det hade varit jättebra rent med. Men hästarna äter kanske för mycket av det då och det är enligt mig i dyraste laget att fylla en hel bädd med i alla fall i en utebox där en del hamnar utanför på marken när de går ut och in hela tiden.

Två torvbalar á 25 kg och en hampabal á 18 kg ovanpå.

Blandas väl...

Och vips så har man en mjuk luftig bädd:)

Det sägs dock att det skall vara drygare än både torv och spån, men det kan jag inte utvärdera när jag har blandat det, tyvärr. Det är något tyngre än spån, inte lika flygigt, dammar inte som spån och ljusare än torv. Så för dem som inte gillar torv pga att det är mörkt och trist, vilket jag hört att en del tycker så är det helt klart värt att prova istället för spån.

Nu har det ju inte varit så kallt och torven var mindre fuktig denna gång, men tanken med att blanda ut den var ju att få bädden mjuk istället för som hård av frusen torv. Halmen var kanon, men det vågar jag mig inte på igen.

Fördelar att inte ha halm är att jag bara behöver mocka ur två till tre gånger i veckan istället för varje eller varannan dag.

Jag slänger bajsbollarna i innerhörnena på boxen varje dag så att det är rent att stå och ligga i boxen. Sedan mockar jag ur hörnena vid behov ca var tredje till var fjärde dag. Allt beror på vädret och hur mycket hästarna är inne på dagtid.

Hästarna har börjat bajsa i hörnena själva allt oftare:) Tack för det:)

Denna vintern har fört med sig en hel del merjobb och oförutsedda utgifter, men nu har vi ju facit på vad vi bör fixa till nästa vinter. Man lär så länge man lever:)

Nu vill vi bara ha vår och kanske en månad utan knott, om vi får önska!

Ha en bra måndag alla!

Hej på er!

Jag och E har bestämt oss att vika tisdagarna till mor- och dotteraktiviteter. För om sanningen skall fram så umgås vi ganska dåligt. Hon tycker att jag bara håller på med hästarna och jag tycker mest att hon är med kompisar. När hon väl är hemma så ska jag anpassa mig efter henne. Och så gnäller vi och bråkar in emellan, eller mest hela tiden;) I tisdags var vi i alla fall på Sjögårdens spa. E fick dispens från 16-årsgränsen. Vi fick dock inte inta själva Spat utan nyttjade enbart bastu och pool för det facila priset av 70 riksdaler.

Liten suddig bild på fjortis i omklädningsrummet (nu blir jag nog hängd av henne;))

Det fanns även möjlighet att använda det lilla gymmet, men vi slappade istället. Riktigt skönt var det. Vi prövade någon slags infravärmebastu, men den kan jag inte rekommendera. Det enda som hände var att man brände sig på ryggen, resten av bastun var fisjummen. Det var ett gäng engelsmän som rekommenderade den varmt dock. Smaken är som baken eller så var den helt enkelt inget för oss vikingar;)

Våra kroppar blev i alla fall varma och mjuka efter allt badande, bastande och duschande. En massage på det hade inte suttit fel, men vi körde budgetvarianten. Nästa gång skall jag nog ta med lite massageolja;)

E somnade i bilen efteråt och hade jag inte suttit vid ratten så hade jag nog tagit mig en tupplur med. Det var perfekt att slippa åka tre mil till badhuset för samma sak och en mycket lugnare miljö.

Igår när jag kände över Vildas ben och hovar på morgonen upptäckte jag att höger framhov var varm igen. Lite puls kunde jag även känna bakom knäet.

Tog in henne och försökte rensa bort den gamla bomullen som hovslagaren tryckte dit. Helt otroligt att den suttit kvar så länge.

Innan har jag bara kletat på ny tjära uppe på och de senaste dagarna har jag låtit den vara pga det torra underlaget och att det är ett smärre självmordsuppdrag att ta in och ut hästarna just nu i halkan.

Planen var i alla fall att rensa ur hålväggen, göra rent och trycka i en ny tuss med bomull och honung samt täcka med tjära. Men se det var inte lätt. Fick bort det mesta så att det var rent för ögat i alla fall, men hålet har börjat dra ihop sig runt bomullen så lite fick sitta kvar.

Jag smetade på honung och tjära. Ville inte ta jodopax på för då fräter man upp hålväggen igen. Får se hur det ser ut idag.

Hon är varm i hoven men jag kunde inte känna någon puls vid frukosten. Får jag inte bort bomullen så kanske hovslagaren får komma och verka upp kanten på hålet igen. Men det är ju bra om det läker istället.

Sedan var jag på snabbshopping. En riktigt bra shopping är när man bara kommer hem med det man skulle ha och att det har gått fort. På en och en halv timme var jag klar och då tog resan 10 + 40 min:)

Först apoteket:

Bättre sent än aldrig

Broddarna var restnoterade trots att jag ringt till Kronans droghandel innan och frågat. Konstigt system förresten. Man kan inte ringa direkt till det lokala apoteket utan man kommer till någon slags telefonist som kollar lagerstatus. Tycker inte privatiseringen av apoteken har varit till någon fördel ännu. Mest krångel.

Sedan skoaffären:

De hade broddar, men min egen storlek hade aldrig funkat att få på klumpedunsthermostövlarna. Nästa storlek var 44:or. Men de funkade. Dock glider hälbroddarna upp och sätter sig bakom hälen.

Sedan till Granngården för inköp av torv. De hade fått in större förpackningar av hampaströ så  det köpte jag att blanda upp torven med. Jag hade tänkt köpa spån eller torvmix men jag vågar inte med Vilda. Vill inte att hon hostar igen. I förrgår var hon snuvig dessutom. Hampaströet var dyrare, men de fanns i riktigt trevliga 18 kilosförpackningar som funkade att lyfta och nå om.

Här lite info om hampa. Ska stängsla ut hästarna när jag mockar idag dock för Vilda gillade ju att äta det när jag testade det sist. Blandar jag ut det med torven så sätter hon ju inte i sig stora klumpar i alla fall. Det är säkert inte farligt att knapra i sig lite extra fibrer.

Hööks var nästa stopp:

Mats kanske blir besviken att jag köpte koppjärnet, men han har tillräckligt att greja med som det är tycker jag.

Provade det på Vilda i hagen, men hon blev mäkta irriterad och ville inte stå still. Men det lilla jag hann se var att det satt helt ok, kanske får jag komplettera med fishinläggen om det glappar.

Dagens göromål blir att mocka ur ordentligt i boxen och att fixa ordning bädden.

Undersökning av Vildas hov och behandling. Avmaskningen sparar jag tills Sancho Panza kommer hem och kan avleda dem lite så jag slipper spruta medlet utanför.

Som rubriken säger, svart elller vitt? Det är väldigt viktigt i dagens internetvärld vilken är full av diskussioner att välja svart eller vitt.

Även om man inte väljer utan försöker beskriva en nyanserad bild av det som diskuteras så når inte den bilden fram. Vips så har man valt sida, färg och utan någon form av nyans, åt den ena eller andra extremen.

Väldigt tydligt blir detta i diskussionsforum som t.ex Bukefalos. Där tar det inte många sekunder innan folk börjar kasta skit på varandra. Prova t.ex att skriva att du backat hästen från marken som korrigerings/uppfostringsmetod och se vad som händer. Glöm inte att ducka! Du kommer att få veta att du är dum i huvudet, livsfarlig och allt som du inte redan visste om din person.

Just personangrepp är vanliga i dessa diskussioner och att det du säger inte når fram utan bara en liten liten del.

Det är synd att det skall bli så för jag gillar att diskutera och jag tycker livet hade varit riktigt tråkigt om alla alltid höll med om allt man sade eller skrev. Men när det urartar till "min pappa är starkare än din pappa" och "fast min pappa är faktiskt polis" så börjar jag onekligen gissa ålder på dem som deltar i den s.k diskussionen.

Men det har inte med ålder att göra för även de i min egen ålder verkar komma med personangrepp hellre än bra argument. De talar om för en hur man är, vad man gör och vad man tycker utifrån deras egna fördomar bara för att man velat ha en nyanserad diskussion.

Som det här med säkerhet. Jag lyckades eller kanske snarare misslyckades med att försöka framföra hur jag såg på saken i ett inlägg hos Havrepappa, men helt plötsligt var jag emot hjälmanvändning och hade gått till personangrepp? Inget av detta stämmer, men som jag sade. Man måste tydligen välja. -Är du med dem eller oss, guapo? Ja just det ja, jag är för en höjning av sjukförsäkringen också inte att förglömma;)

Som i banansången. "Du ska inte tro bananen vaknar fast du skriker i dess öron som den saknar. För se höra kan bananer inte göra" Det är svårt med kommunikation.

Jag delar gärna med mig av vad jag tycker och tänker här och på andra ställen, och jag vill inte bli kommenterad av bara ja-sägare, men jag kan ju kräva att folk åtminstone försöker förstå bokstäverna jag printat dit.

Egentligen skall jag väl inte behöva hålla "en dåres försvarstal" men det kan ju vara spännande att testa om det jag skriver och menar är så svårt att förstå att min gamla klasskompis tillika "Oatdaddy" och några följare kan ha missförstått helt enkelt.

Avgör själva!

För enkelhetens skull blir det en lista:

1. Jag är för hjälmanvändande!

2. Jag tycker att säkerhetstänk är viktigt!

3. Jag tycker om att se när kunniga människor hanterar hästar och tycker det är intressant oavsett vad de har på huvudet. Vilket är detsamma som att jag tycker om att lyssna på bra musik även om den framförs av någon som tagit droger någon gång. Jag väljer inte bort människor pga deras val även om de valt något som kanske är mindre bra.

4. Jag tycker inte att livet är svart eller vitt.

5. Jag har arbetat på en av de mest säkerhetskontrollerade arbetsplatserna som finns (strålbehandlingen) och anser att alla säkerhetskontroller är på sin plats där. Ingen vill väl ha fel stråldos på fel plats.

6. Jag arbetar nu med många gamla som ramlar ofta och vi gör mycket för att förebygga fall genom s.k fallprevention.

7. Jag utbildar i HLR som en del i att skapa en trygg och säker kommun.

Listan kan göras längre, men jag hoppas att jag fått fram att jag inte tycker att det är bra när någon skadar sig, men jag kan bli trött på ett evigt tjat om hjälm istället för att se vad personen vill förmedla. Fortsätt gärna hjälmdiskussionen och sätt press på de som inte använder hjälm men våga se något annat också, än vad de har på huvudet.

Bjuder på en bild med Lisbeth Johnsson(som var föremål för diskussion) med hjälm på huvudet (vilket hon valt förmodligen för att hon skall upp på hästen):

Så vad blir det? Vitt eller svart? Eller finns det något annat?

Tja, vad möttes jag av när det var dags för hästarnas frukost?

 Is på vardagsrumsfönstren.

Is på snön

Istappar på hästarna.

Två små bambi på hal is fick frukosten inne för att tina upp...

Det var ett glasyrtäcke av is på allt ute. Jag som tänkt rida idag. Igår fyndade jag nämligen äntligen den sadeln jag ville ha. En Thorowgood T4 (allround) i rätt rumpstorlek.

  Den nya 17 tums till vänster. Den "gamla" 18 tums till höger. Båda för låg manke  

Marko fick testa den större och den satt perfekt.

Jag testade ju koppjärnet på honom för ett tag sedan och det satt ju som en smäck. Det vita koppjärnent som sitter i är x-vid och det är även det som sitter i Vildas nya sadel, men hon behöver ett xx-vid, vilket visade sig ännu mer nu när sadeln var bättre i storleken. Mats skall böja till det så sparar vi 300kr:)

Det blev inget GHS för mig, bla. för att jag varit bekväm och hållt mig hemma;)

Jag har dock tittat på några av programpunkterna via Webb-tv. Bl.a Clinicen med Andreas Helgstrand som jag tyckte var riktigt bra.

Hade tänkt att kanske hinna med en snabbvisit på Euro horse-mässan men ska sanningen fram så är det nog ingen risk att visiten blir snabb. Jag får vara hemma och städa för det behövs verkligen. Så kanske är det tur att vädret satte stopp för mina planer...

Min ensamma onsdagkväll tillbringade jag trött efter nattjobb framför tv´n med en demo-DVD från tidningen Hästmagazinet. Katten Pelle vår stångande kelgris satt på golvet och tittade i säkert 10 min. När jag gick och hämtade mobilen för att fota passade han på att få en bättre bioplats:

Intressant det där med inridning, hmm kanske skulle testa?

Jaha ja, hjälm kanske man ska ha med? 

Den hästen ser ju snäll ut, ska hon inte hoppa upp snart så det händer nåt?

Jag köpte tidningen fast jag prenumererar på Hästfocus för att jag belv lockad av en av rubrikderna på framsidan: "Hjälp min häst är lat" Japp, det känns igen.

Vilda är en liten latmask på ridbanan, men inte när vi rider ut. Då behöver jag knappt skänkla. Det räcker nästan att tänka trava och en liten anspänning av lårmusklerna. 

Latheten leder till att inte bara hon utan även jag tycker det är tråkigt på ridbanan. Att behöva skänkla i varje steg kommer att leda till att hon blir skänkeldöv och att jag får väldigt muskulösa ben;)

Nu när det är så halt så finns bara ridbanan till hands och vi ska ju komma igång igen. Visserligen så gillar hon tömkörningen, men vi skall ju kunna ha kul uppsuttet på en bana med.

Vidare har jag haft svårt att få henne mjuk och böjlig åt höger. När vi svänger åt höger så är hon i bästa fall nästan rakriktad och inte böjd åt vänster. Detta leder i sin tur till att hon ofta saktar av om vi travar i höger varv när vi ska svänga. Hon kommer ur balans och jag med.

Jag har försökt på olika sätt att träna på detta. Det funkar bra avsuttet även om hon är något stelare i höger varv så funkar det utmärkt när hon är uppvärmd och vi tömkör. Därför har det nog inte bara med oliksidigheten att göra utan med hur hon förstår mina hjälper, dvs hur jag förmedlar dem.

Jag läste i alla fall artikeln först med viss misstanke att jag köpt grisen i säcken. Men icke sade Nicke. Ryttaren fick hjälp av en tränare och det var beskrivet steg för steg hur hon skulle lösa både framåtbjudningen och hur hon skulle få hästen att böja sig bättre. Det skulle kunna vara jag och Vilda i artikeln. Dessutom hade ryttaren en snarlik alldeles för framålutad sits som jag själv, vilken i mångt och mycket beror på att jag själv tänker framåt medan hästen är bakom hela tiden. Detta är min egen analys dock;)

Inspirerad av artikeln och med en plan (brukar delvis saknas;)) på vad vi skulle träna på tog jag in och sadlade den lilla lata:

Nya islandstränset kom på. Pannbandet är dock för kort i alla fall. Sidstyckena kommer för nära ögonen. Nosgrimman var dock litet stor så efter att ha gjort ett nytt hål i den, vilket jag inte borde gjort för nu får jag ju inte byta, skippade jag den helt istället (Less is more).

Efter litet uppvärmning började jag med att använda tipsen i tidningen för framåtbjudningen då jag testat om hon var lat i vanlig ordning;)

Jag lade till ett s.k väsljud (vet inte vad de menar men jag hittade på ett ljud i alla fall) till några snabba hårdare skänklar samt spöt vid skänkelläget, mer som en "irriterande hjälp".

Vilda hoppade inte direkt fram som hästen i artikeln men hon travade. Naturligtvis testade hon att lata sig några gånger och jag upprepade proceduren.

Sedan räckte det att väsa lite när hon saktade av i förtid och istället för att klämma till med skänkeln släppa den. Till sist verkade hon faktiskt trivas med att trava och jag utnyttjade hennes känslighet för beröm. Hon blev överöst, men fick inte tolka bra som stanna:)

Hon blev avslappnad och väldigt känslig för hjälperna, eftersom jag kunde ju strax be henne att stanna;) För en gångs skull kändes det att hon hade en egen motor och inte som att trampa runt en gammal cykel på banan.

Vi har testat liknande efter tips från min tränare, men då har det varit ett ordentligt pisk på baken och det räcker inte så länge. Jag vill inte heller behöva göra så för det går emot mina principer. 

Nu får hon en varning och tillfälle att välja den trevligaste vägen. Det är ju så med hästar att om man ger dem ett val så väljer de det som är trevligast, minst konfliktfyllt och enklast. Så försöker jag alltid tänka, men ibland hittar man inte rätt knappar att trycka på. Däremot hittar hästen ofta rätt knapp;)

Sedan prövade jag även att ställa och böja i skritt. Till vänster gick det jättebra som vanligt.

Till höger försökte jag känna efter vad det är som händer när jag ber henne böja sig. Hon tolkar det förmodligen som  motstridiga hjälper. När jag håller emot med höger skänkel för att böja henne runt tolkar hon det som att hon skall öka, vilket hon gör och går från skänkeln. Tygeltaget till höger tolkar hon som att hon skall stanna så blir det pannkaka i huvudet istället.

Jag tog i tygeln och berömde vid minsta antydan till böjning i halsen samt direkt eftergift i tygeln. Skänkeln höll jag bara på plats och lade inte något egentligt tryck på förrän det fungerade framför handen. Till sist föll poletten ner och vi varvade detta i höger och vänster varv både i skritt och i trav.

Skänkelvikningar har jag testat innan i några steg så smått uppsuttet (vid tömkörning lite längre). Det brukar funka bra när hon är ställd åt vänster men inte åt höger. Igår fick jag till det åt båda hållen. Hurra vad vi är bra!

Det bästa av allt är att Vilda verkade så otroligt nöjd med sig själv och fick använda sin lilla valnöt ordentligt. När vi slutade efter att ha skrittat av med lösa tyglar(det brukar inte heller funka för då stannar hon, så jag antingen får leda runt henne eller driva på;) var hon mjuk och nöjd. Matte var inte helt slut i benen heller:)

Mjuk och trött i huvudet. När hon har nått detta stadie så gör hon allt för mig:)

Några tuggor sly slank in på väg från "banan", billig belöning, men sedan en spann med gotta naturligtvis:) Vilda har inga problem att äta med bett i munnen, fast att en del fastnar där.

Det är sådana här dagar som gör det värt att kämpa på i snö, blåst, översvämningar och allt som kommer med hästandet;)