Helgen bestod i att mocka vinterhage/hagar:

Knoll och Tott putsade sin röda kompis.

Och stängsla sommarhagen inklusive ridbanan som blir kombinerad ridbana/del av sommarhage:

  Här är vårt leda-bort-vattenprojekt. Ett rör under vägen eller snarare ett myller av rör under vägen är igensatta och trasiga. Det gör att hagen blir sur i den änden och att vägen blir full med vatten/is.

    "Ridbanan" Nu har gräset tagit sig i denna del i vilket fall. Konerna börjar drunkna i det gröna.   Tråden tog slut, fast det är inte så noga när ridbanan ligger i hagen.

  Till höger en mysig dunge att söka skydd i eller att stå och klia sig i, hmm. Matte är beredd med mer tråd om så blir fallet eller om ekollonen börjar regna ned.  

Bortre öppningen sedd från vägen.

  Öppningen närmast stallet sedd inifrån hagen. Mats gillar att göra sådana här komboöppningar så att man kommer in med en maskin vid behov, men man kan också haka fast handtagen i isolatorerna och få en lagom stor öppning för hästarna. Vädligt smidigt att inte ha för stora öppningar när man skall ut med en häst och inte fler...

Jag fick mig en skräckupplevelse i måndags eftermiddag när jag slog en lov in i uteboxen. De använder den inte längre som toa, så jag brukar inte alltid gå in dit mer än när Marko får sin spann i sitt hörne, vilket är bäst för att lilleman inte skall bli ännu mer förvirrad av förändringarna som blev när vi slutade med kvällshöet;) I vilket fall: i Vildas hörne, se bild stack det ut något mellan bräderna, i lagom rumphöjd. Jag gick närmare och såg att det var ett lieblad. En lie hade trillat ned i förrådet som ligger vägg i vägg, och bladet hade kilat fast sig.

Herregud, vad det kunde gått illa om mina kliande hästar fått för sig att det var en klipinne. Men efter en extra visitation (hade precis gått över dem i hagen) så fick jag lugnat mig. Jag fick också en tanke när det gäller hästar som blir skurna. Kan det vara så att det finns de som faktiskt vållat skadorna själva. Inte för att jag vill förringa att det finns sjuka människor som utsätter hästar för sådant, men att det faktiskt ibland kan vara grenar eller annat som hästarna skadat sig på. Jag har ju många gånger sett dem gränsla vassa grenar som de kliar sig med både här och där...

    Pyjamashästarna var oskadda i alla fall...De gillar att vila utanför och i sin box.

Mellan två jobbnätter tog jag mig igår an Vildas trasiga täcke från förra året: 

Det är nu lagat och hon skall få det på sig i stället. Det hon har nu sitter lite väl tight över magen. Bra att ha ett extra täcke. Detta var från Haglunds och är jättebra med fleeceöverdrag på benresåren, vilka jag klippte av och lånade till hennes andra då hon fick skav.. Tjockt men ändå svalt med extra lång hals så att den räcker när de sänker huvudet för att beta. 

Har fått provmaterialet till träckproverna, så nu får jag bajsvakta så kanske hästarna kan byta hage innan jag reser bort. Vad gäller sommarbete så måste vi nog ordna med lite mer mark så att det räcker och för att hålla parasiterna i schack. Här lite bra info om betesplanering.

Ha en bra dag alla!

Hej på er! 

Nu var det dags för avmaskning trodde jag. Planen var att avmaska idag eftersom sommarhagen skall stängslas i helgen. Det börjar åter bli knapert i vinterhagarna även i den del jag låtit vila ett tag. De stödfodras dock och hagen ifråga får vila nattetid för att inte bli alltför upptrampad och för att vänja dem långsamt.

Imorse ringde jag till den veterinär som var här sist och vaccinerade. Hon skrev ju ut avmaskningsmedel då vår förra veterinär rekommenderat avmaskningsschema till och med fem års ålder. Så hästarna blev avmaskade i mars senast.

Nu rekommenderade hon dock träckprov pga resistensrisken. Enligt henne räckte det att avmaska unghästar upp till två år. Detta var ju precis vad jag anammat tidigare som den andra veterinären dock inte rekommenderade.

Jag förklarade att man blir lite förvirrad av olika bud. Men det är klart att som hon uttryckte det skall man lita till experterna/forskarna och så är det ju även i mitt yrke. Det finns t ex. hur mycket dokumentation och forskning som helst när det gäller smärtlindring och ändå går man efter gamla förlegade principer ute i kliniken.

Jag har ju till och med skrivit ut ”nådiga luntan” från SJV om hästens parasiter och lusläst all forskningsbaserad information.

Men nu sprack ju mina planer att flytta hästarna efter helgen. Betet kommer nog inte räcka så länge till och höet börjar sina. Visserligen har vi det vi själva slog, men det är nog väldigt magert och hästarna verkar inte så intresserade av det. Det kan vara svårt att få tag i fint hö nu.

Det löser sig, men jag hoppas att träckproverna analyseras snabbt så att jag hinner ordna med allt innan jag och min ena dotter sticker iväg på semester en vecka snart.

Jag har beställt provmaterialet i alla fall. Visst kunde jag ringt den andra veterinären istället och avmaskat, men det känns ju faktiskt fel att göra det i onödan.

Vad gäller hullet på hästarna så har de båda att ta på. Eller som hovslagaren sade när jag frågade om vad han tyckte om Markos hull. "Mager är han inte, du får inte jämföra med henne där...och här har han faktiskt en fettdepå" Tja, då var jag som jag trodde orolig i onödan för som sagt över revbenen känns det inte magert.

Här är en liten video från när vi flyttade hit hästarna. Här är den hagen allt annat än mager, därav tunnformen på Vilda efter sommaren. Hon var först på plats och matvrak som hon är så gick hon med mulen nere i backen hela tiden. Maria var "barnvakt" och filmade när vi åkte för att lasta Marko. Vilda blev orolig om Maria gick bort en bit. Hon sprang då efter och körde ned huvudet igen. Efter en stund upptäckte hon hästarna på andra sidan stängslet och verkade ganska ointresserad när Marko anlände, men slutet säger allt... (så är det tråkigt spola fram:))

Förutom stängsling i helgen så skall vi prova draglinorna som jag äntligen fått tummen ur att skaffa. Vilda skall nog även få dra om hon är sitt gamla coola jag. Fast hon är lite nervig just nu. Hon är i en utvecklingskris tror jag.

Jag önskar er en skön helg med ett citat ur en jättefin hästbok "Hästar" av H.H Isenbart och E.M Bührer:

"I myternas dunkel ligger rötterna till den vänskap som bestämde människans och hästens väg. Vi vet inte var deras vägar möttes. Hästen trädde in i människans historia som gudom. Hans stolta, hans adliga och fria väsen upphöjde honom till det överjordiska. I moln- och stormhästar manifesterades den allsmäktiga naturen. Men hans rygg blev til en tron för världens herre, Gudomen förvandlades till slav. Hästen tjänade. Dig har jag sänt ut i världen - så sade Allah till hästen - för att flyga utan vingar, för att segra utan svärd.

Och hästarna bar människornas svärd och betalade med blod och död för sin tjänst. Aldrig har ett djur så helt och fullt gått upp i människans tjänst som hästen. Aldrig har saktmod och lydnad, aldrig har hängivenhet utnyttjats så och belönats så dåligt som människan belönade sina hästar. Men aldrig har heller större ryktbarhet, aldrig har ett sådant förhärligande kommit ett djur till del I människans historia är arvet från hästen uppenbart. Utan häst ingen mänsklighetens historia."

Hej alla! Jag har blivit skitdålig på att blogga och att besöka min favoriter ER! Nu smörar jag lite så att ni inte skall tröttna helt...

Jag har i alla fall hållt min deadline och min text är inskickad. Den kommer att publiceras, vilket i och för sig inte är så fantastiskt eftersom det inte var någon tävling eller liknande. Så många bidrag som möjligt ville de publicera och alla 28 bidrag från Orust kommer med. Här är lite info. Om jag aldrig blir författare så kommer jag i vilket fall ha en riktig bok med ett av mina alster i. Det känns lite lyxigt att de skall korrekturläsa texterna om inte annat.

Jag har sedan några dagar släppt upp hästarna i den vinterhage som jag låtit vila lite för att gräset skall ta sig. Jag är lite orolig att inte betet skall räcka. Nu  i början stänger jag till nattetid och ger dem en giva hö så att de skall vila magarna en stund från gräset och huden från knotten.

  Här brände vi för ett tag sedan av gammalt torrt gräs från sommarhagen. Det är där jag har min s.k ridbana.

Nu väntar vi med spänning på att det skall bli lika grönt och fint där som det blev på de andra ställena vi luntade på.

Efter en svalare vecka som inkluderade knottens ankomst blev det så plötsligt sommar.

  Körsbärsträdet står i full blom

  Insekterna har anlänt. Här en humla som inte ville vara med på bild.   Jag försökte verkligen tills jag fick nackspärr. Här bara häcken som sticker upp.

 Här vår lilla provisoriska uteplats under körsbärsträdet. Fast jag tror den blir permanent tills körsbären börjar falla.

 En pion strävar mot ljuset.

Mmm, längtar till första pajen...

Häromkvällen trodde jag att vinbärsbuskarna var fulla med bär redan. Men det var bara blommor. Så sööta!

    Gårdagens projekt. Ser ni det gigantiska sorkhålet?

Igår blev dagen inte riktigt som jag tänkt mig. Jag började med projekt "Så grönsakslandet"

Sedan blev jag distraherad av de här två:

Båda iklädda pyjamas. Marko fick sin på sig i helgen när jag kom på honom med att ha kliat baken så pälsen stod rakt upp. Där gick min plan åt helskotta. Att han skulle klara sig med insektsmedel och tillgång till uteboxen. Så i måndags började Vilda med sitt infernaliska kliande runt boxens dörrkarm och ladugårdsväggen. Henne hade jag större förhoppningar om. Hon hade ju bara klåda första delen av sommaren förra året och klarade sig resten med bara insektsmedel.

Jag köpte ett nytt täcke till henne då marodören Marko rev sönder hennes gamla, förra året när han lånade det.

Inspekterade så det nya täcket igår i min såpaus. Bogbanden var av! Tyckte att tyget och kvaliteten inte kändes riktigt som den brukar. Det bar iväg till Hööks igen där jag bytte till ett annat märke. Konstigt med storlekar dock. Det nyaste täcket sitter som ett korvskinn på henne, medan det andra var för stort runt magen.

Så min planerade ridtur skippades. Förresten var det för varmt på dagen:

  Vilda svalkar sig

På kvällen kom knotten i tusentals tror jag.

Så jag och Radar fortsatte med grönsakslandet:

  Skall bli spännande att se vad som kommer upp.

Potatisen har blivit uppgrävd dagligen av katterna som tror att jag har ordnat en gigantisk kattlåda. Igår var de där flera stycken inklusive en koltrast som säkert fick smak på fröerna. En fiberduk borde jag köpt när jag var och bytte täcket...

  Lite pynt utanför stallet. I bakgrunden vinterpäls som fälls i massor under speciellt Markos täcke. Hans maglapp är alltid full av päls, men men, pest eller kolera. Snart har han nog fällt färdigt även under magen.

Kram på er alla! Ha en riktigt skön dag!

Är så trött att jag nästan somnar...

Igår blev det tömkörning med Marko och vi kopplade tömmarna till bettet för första gången. Innan har vi använt Duallygrimman, så det blev lite nytt med tömtagen via bettet. Men han fixade det galant och trivdes med bettet. Han fick sin loksele på med somjag äntligen putsat och smörjt upp. Den övre lokremmen behöver kortas dock.

  Här med husse innan vi börjar jobba...

Det gick jättebra och vi körde lite på ridbanan först. Vi prövade serpentiner, halter och igångsättningar. Han var duktig. Jag använde körpisken för första gången vid tömkörningen och han förstod hjälperna perfekt utan att vara rädd för den. Sedan körde vi på vägen och travade lite med. Innan vi gick in i stallet släppte Mats honom helt och vi prövade lite på egen hand. Först blev han lite förvirrad, men sedan vågade han utan att Mats gick före eller bredvid. Duktig kille!

Idag efter lite shopping blev det en 6 km lång promenad med Maria och jag tömkörde Vilda. Åsnetendenserna satt i till en början men sedan med hovarna på okänd mark så jobbade hon jättefint och lyssnade på mig. Vi passerade kossorna i sin ligghall denna gången med, lite läskiga fortfarande, men det gick bra när jag ledde henne förbi dem.

Vilda stormtrivs med tömkörningen när hon börjar slappna av och slutar trilskas. Hon sänker huvudet och jobbar med ryggen. Hon lyssnar på "sakta!" i nedförsbackarna, vilket är bra, när hon var yngre ville hon gärna springa nedför, eftersom det är lättare.

Idag kändes det som vi kom framåt igen, även fast hon visade lite tendenser igen på hemmaplan. Hon ville inte in i stallet. Hon ville äta gräs. Det är tyvärr lite dåligt med gräs i hagarna nu. I sommarhagen har vi bränt av det gamla torra gräset och vi väntar på att det skall ta sig lite bättre innan de får gå där. En av vinterhagarna har jag stängt där jag tänkt att de kan gå snart bara det växer till sig lite mer annars äter Vilda upp det på ett par timmar;) När hon fått av sig sele och träns så tog vi en liten matpromenad hemmavid.

Maria fotade och hjälpte mig att få igång Vilda när hon stannade och inte ville framåt i början på promenaden. Inte dåligt att ha en så snäll och trevlig granne. Det är jättekul med bilder på hästarna in action också. Jag fick en hel drös av foton som Maria tagit. Här är från vår promenad med Marko häromdagen.

  Färdkost måste man ha med sig på långtur...

  Matte ställer upp sig fint. Vad blev poängen?

  Synkade steg...

  Ut ur trollskogen...

  Traaava!

Du o jag...

  Lite bränslepåfyllning...

  Det här var jätteroligt och spännande...

En skenmanöver som Vilda lärt ut: "Låtsas att du vill hälsa på andra hästar och passa på och ät i stället"

  Då fortsätter vi.. Det var här det blev mycket att hålla reda på...

  Bäää!

  Bäää!

  Gnägg, Bääää!

  Nu är vi på "mammas gata" igen. Grannhästarna (har blivit tre:))

  Måste hälsa på den nya tjejen, vilken Puma:)

  Granngården...

  Nej lite påfyllning igen innan vi är hemma...

Nu är det sängen som gäller för mig.

Godnatt alla! Eller godmorgon!

Fy sjutton vad kallt det blev.

På söndagen sjönk temperaturen drastiskt. Från runt 20 grader till 4-7 grader och nordanvind. Jag och Maria klev upp tidigt och åkte för att titta på Westerntävlingar en stund på LB Western. Vi såg bara Team penning-delen. Jag är inte så insatt men det var väldigt roligt att se.

Ryttarna tävlar i lag om två och två. De skall fösa kalvar från den ena fållan till den andra. En kalv i taget och i en bestämd ordning. En ryttare föser och den andra vaktar "hålet" mellan fållorna. Det går på tid och de som har flest kalvar i rätt fålla vinner. Smiter någon tillbaka eller om fel kalv smiter över till fållan blir det noll poäng, som jag fattade det. Det var kul att det var både rutinerade och nybörjare som tävlade. Kalvarna verkade faktiskt tycka det var roligt med.

Vi tog många bilder, men jag valde ut några där ryttarnas ansikten inte är med förutom på vår kära granne A på Sessan som vi naturligtvis hejade lite extra på.

Skulle det vara någon ryttare som önskar att jag tar bort foton eller tvärtom vill se mer av sig själv så lämna en kommentar. Jag publicerar inte kommentaren om ni inte vill. Jag kan maila foton också om någon vill ha.

Efter detta var vi riktigt frusna. Det blev en fika hos Maria vid kaminen. På eftermiddagen tog vi en 6.5 km promenad med Marko. Maria är duktig och promenerar nästan dagligen. Det är perfekt för mig att hänga på med en häst. Vilda får litet draghjälp och jag har litet stöd om Marko skulle bli rädd. Mats orkar inte gå så långt med sina krämpor tyvärr.

Marko skötte sig exemplariskt. Han lydde alla kommandon som vi övat på: Ptrooo, trava, smack, back, Stilla! Han fick ett rakt eggbett som jag skaffat, i munnen och var helt nöjd med detta. Han kunde till och med sno åt sig av vegetationen, tugga och svälja;) Han var inte orolig och gnäggade inte när vi gick ifrån Vilda. Hon var ganska snopen att vi gick så långt bort utan henne.

I skogen var han kolugn. Han hade dock lite problem med att lyfta fötterna för alla rötter, men det blev bättre efterhand. Han reagerade med att hoppa i sidled när vi passerade en fladdrande presenning, men lugnade sig snabbt.

När vi började närma oss slutet på rundan var det mer öppet landskap, med fårhagar på båda sidor om vägen andra hästar. Hundar i en trädgård och närhet hem. Då blev han spänd som en fiolsträng och gnäggade och jag blev väldigt medveten om hur stor han är och hur liten jag är;) Men han lyssnade fint trots alla intryck. Han blev lite snabb och taktade lite, men lyssnade på ptrooo och sakta! Det var bara att göra lite fler repetitioner så att jag visste att han inte stängde av för att låta instinkterna styra. Väldigt nyttigt för liten häst och jag är faktiskt imponerad av hans lugn och lydighet. Han verkar lita på mig otroligt mycket.

Maria tog fina bilder på oss. De kommer inom kort:)

Efteråt var jag trött och jobbade sedan hela natten. Det går bra när man jobbar en enkelnatt, men det tar några dagar att hämta sig.

Ha en bra dag alla!

Det blir glest mellan inläggen nu.

Det beror inte till största delen på att jag varit duktig och skrivit på min novell. Nej, jag vet inte vad jag skall skylla på. Kanske på det toppenfina vädret som håller mig borta från datorn och gör att jag och Vilda kommer ut på motionsrundor både på egen hand och i sällskap av tvåbenta och fyrbenta vänner.

Idag hade vi sällskap våra kära grannar Maria & M. Fast vägen till dem var fruktansvärt farlig. Likadant igår när jag och Maria skulle träffas hos dem för en motionstur. Vilda blev rädd för en vedhög som plötsigt inte hade någon presenning på sig och för grannens hundar som alltid skäller i hundgården när man rider förbi och som hon ALDRIG har brytt sig om förut.

Idag backade hon ner i diket på andra sidan vägen när vi skulle förbi dem. Idag blåste det lite, men igår var det helt vindstillla. Vi har ridit den vägen hur många gånger som helst och visst kan hon vara lite seg, men efter den gången det blåste ordentligt så har hon varit nästan omöjlig att få förbi ett av husen där hästkompisarna bor i alla fall åt ena hållet.

Hon stannar dessutom och fryser fast var femte till var tionde meter och står och tänker på något annat. Jag får tjata, skänkla, smacka och sccha, men Vilda bara står och tittar eller lägger in backen. Jag har även fått använda spöet hårdare än bara att dutta med det vilket jag inte gillar. Det funkar inte direkt heller för hon stänger bara av då och jag får ågren.

När hon verkar riktigt rädd så hoppar jag av och leder henne en bit, vilket funkar ganska bra. Annars försöker jag övertala henne meter för meter samt ge massa beröm när hon går framåt. Är hon däremot trilsk och trängs så får hon backa en liten bit och beröm, sedan fram och beröm. 

Vissa ställen har hon fått för sig att det bor spöken och troll på längs vägen, men ibland stannar hon bara och tar en timeout. Det här har ju hänt många gånger förut, men det brukar vara ganska sällsynt på uteritterna.

Idag slet hon sig ur tränset när jag ledde henne. Hon backade och ryckte upp huvudet. Som tur var hade hon även grimma på då vi hade planerat en fika hos Maria & M efter turen. Jag fick krånglat på tränset igen. På det viset är hon bra. hon står stilla när jag ber henne (och även när vi skall framåt, tyvärr).

Jag vet inte om detta beror på att vi ridit mycket i sällskap av andra hästar det senaste och att hon blir osäker när hon är själv. De senaste två dagarna har det varit som värst. Kanske tycker hon helt enkelt att det är tjatigt eller så vet hon att hon får jobba en del i skogen. Eller så kanske det är brunst på gång. Alla träd och växter har ju slagit ut explosionsartat så kanske är det så enkelt att tittigheten har med att allt ser så annorlunda ut att göra. Igår var hon ganska flåsig, trots lugnare tur än när de andra hästarna är med, vilket jag först tänkte var stressen. Men hon är lite snorig med så jag försökte testa med Nostrilvet ifall det är pollenallergi. Fick i alla fall in lite i den ena näsborren. Tyckte inte hon var lika flåsig idag. Kan det vara det som stör henne? Fast det är ju absolut ingen astma eller hosta bara lite andfådd efter galopp eller möten med troll, fasaner eller spöken...

Här är en dag när vi faktiskt kom fram till Maria något snabbare än i går och idag.

För då ser matte såhär nöjd och glad ut. Det är inte ofta mitt tålamod tar slut när det gäller hästarna i allmänhet och Vilda i synnerhet, men idag var det inte mycket kvar av ork och tålamod. När en tiominuterssträcka tar 40 minuter...

Fast varken jag eller Vilda är långsinta. Vi var lika glada som vanligt snart igen.

När vi väl får sällskap går det bättre då har vi ju en flock och en vägvisare med oss, men sista halvan av rundan går bäst för då är vi på väg hem.

Maria joggade och M cyklade. När Maria försvann bakom en krök gnäggade Vilda efter henne. Det var jättekul med cykeln tyckte Vilda och fick draghjälp på galoppsträckorna. Det var bra miljöträning med både att passera och bli passerad av den. Fast nu är väl risken att alla cyklister i området blir jagade av en brun ponny;)

Lite stockar låg kvar på traktorvägen. Tre björkar för lite cavalettiövningar i trav och en stor granstam att hoppa över. Den ligger snett med så man kan välja höjd själv. Vilda gillar verkligen att hoppa.

Väl nästan hemma hos den gnäggande lille Marko lurades vi lite och tog en tur över åkrarna och in i skogen på ett annat ställe. För vi skulle ju fika. Det gick över förväntan att vända hemifrån igen.

Jag har läst i en av mina körböcker att man med hästar som blir ängsliga att lämna hemmet/flocken kan vända hem för att sedan direkt gå hemifrån igen, kanske något att lägga på minnet. Tror jag skall rida rundan åt andra hållet nästa gång i alla fall.

Fika på brunnen och gott gräs åt Vilda.

Slutet gott allting gott. Förmodligen bara en period vi skall igenom. Motionen har gjort nytta i alla fall.

DECEMBER:

Rund och go...inte bara vinterpäls.

APRIL:

Jag är skeptisk, säger Vilda...

Ha en riktigt bra helg alla! Själv skall jag testa nyinköpta bett på Marko och kanske hoppa lite med Vilda. Förutom alla projekt här hemma och i trädgården då...

I´ll be back!

All foton är tagna av Maria:)

Hej alla!

Påskafton var en toppendag. Vi bestämde oss för att göra något med Marko innan vi påbörjade något annat arbete. För nu har vi mycket att göra. Men det är mest roligt arbete utomhus.

Redan på väg till stallet övade vi på att han skulle stå still vid pallen som jag ställt utanför. Det har vi ju övat på förut och han kom ihåg. Duktig!

Sadlingen gick jättebra och han fick ett eget nytvättat schabrak. Vildas 120cm gjord fick han med. För nu hoppas jag att hon får runt åtminstone 110 cm gjorden. Efter sommaren fick vi ju byta från 100cm till 120  

Bettet är fortfarande inte jättepoppis, men med ett annat bett skall vi nog få det att funka bättre. Skall skaffa ett tredelat och ett rakt ev. med parerstänger om jag kan hitta det. Tänkte ta en tur till affären i veckan.

Sedan var det dags att testa lyhördheten. Vi gick längs hagen  och övade på att skritta, trava, stanna och backa på kommando. Jag ville också att det skulle skumpa litet med sadeln på ryggen så att han skullet vänja sig vid den. Sedan kom vad jag visste skulle bli ett litet test. Ta ned stigbyglarna! Japp! JÄTTELÄSKIGT. Men han lugnar sig snabbt nuförtiden. Jag slängde med dem så att de dunsade mot sidorna på honom. När han inte reagerade mot detta så blev lite mer trav så att de fick dingla fritt.

Sedan var det dags att docka in mot pallen. Efter ett tag stod han stilla och fint även när jag hängde över sadeln och klappade på den litet hårdhänt.

Så svängde jag över benet och Voila!

Sancho Panza var med på andra sidan grimskaftet som tur var. För när det var dags att ta några steg fram så var det något Marko reagerade för.

Det blev en hel del steppande och skuttande av och an på gårdsplanen. Sitt tungt på rumpan! upprepade jag för mig själv. Att hålla balansen gick bra, men att inte klämma om den känslige lille killen var svårare. Han reagerar för minsta lilla.

Efter många upprepningar, Såja! Ingen fara!, så stannade han och vi kunde pusta ut alla tre. Efter vila, beröm och belöning prövade vi igen. Med smackningar och lite försiktig skänkling gick han framåt, men skänklarna gillade han inte riktigt. Han ryckte till ordentligt varje gång. När han efter många halter och igångsättningar fattade att det inte var farligt kunde han slappna av tillräckligt för att förstå att smackningarna och skänklarna betydde samma sak.

Halterna/förållningarna var mycket lättare, men det är tack vare tömkörningen. Att svänga var litet svårare då han blev osäker på om det var jag eller Mats som bestämde. Så det är inga problem. Han var bara tvungen att ta reda på om han skulle svänga eller ej vid tygeltag. Så lyhörd och villig att göra rätt så att man nästan blir rörd.

Efteråt var han jättetrött i huvudet fast vi inte höll på så särskilt länge.

Duktig liten ridhäst.

Efteråt fick båda hästarna beta i trädgården en stund för där är gräset grönare än i hagen. Så när jag rensade trädgårdslandet stod Vilda och tiggde om mer saftigt gräs. Lite regn så blir det snart fint i hagen med. Det är så torrt och slitet där just nu. Vi håller på för fullt att försöka få ordning på sommarhagen.

Nu är det dags att ge sig ut och fortsätta. Skulle vilja koppla på Vilda den lilla plogen som står i vagnskjulet och plöja landet, men har inga draglinor. Kanske kan fixa något??

Ha en bra dag alla!

Hej alla!

Jag har blivit lite dålig på att blogga och på att besöka era bloggar. Men idag har jag bestämt mig för att jag måste sätta mig med deklarationen som är lite krångligare nu när vi sålt och köpt hus. Därför flydde jag siffrorna och hamnade här istället, hmm.

Tänk vad tiden går fort. Det var ju i mars 2010 som vi bestämde oss för att köpa gården.

Jag har blivit riktigt bra på att motionera fröken Vilda däremot. Vi har varit ute i skog och mark regelbundet nu vilket känns bra och det börjar synas på hennes kropp.

Det syns inte så bra på den här bilden men magen börjar få en fin muskellinje i underkant igen.

Bröstmusklerna börjar bli mer framträdande. Lilleman ser lite ranglig ut, men ju mer jag känner och jämför desto mer inser jag att han snarare växer lite ojämnt just nu än att han är direkt mager. Han känns fin över revbenen men behöver nog sätta lite muskler över rumpan och bogen helt enkelt. Lite mer hull gör ju inget heller.

     Riktigt så stor höjdskillnad är det inte mellan dem som det ser ut som på bilden...

Nu börjar gräset verkligen ta sig i den fina hagen framförallt. Kunde inte hålla mig längre så jag öppnade för dem härom kvällen.

Så snart är rangliga hästar ett minne blott...och matte får motionera tjockisen ännu mer....

Då är det tur att vi har en fälttävlansentusiast i området som ständigt gör nya hinder åt oss och åt alla promenerande pensionärer, flanörer, mammor/pappor med barnvagnar, räddningstjänst m.fl. vilka kanske inte uppskattar hindren lika mycket som vi.

Här från i måndags. Vilda hoppade några björkstockar som låg innan detta fantastiska hinder. Men här tyckte matte att det var bäst att kravla över istället. Vilda hade nog gärna hoppat och tvekade inte en sekund över att ta sig över.

Det har varit riktig försommarvärme här det senaste. Vilket för med sig mindre slit och släp för oss hästägare. Jag har dock fortsatt att fylla på värmebaljan med vatten (Mats har snott min lila till att ha spillolja i :( ). Men efter att fröken vel till slut bestämt sig för att hästarna mycket väl kan dricka ur bäcken fyllde hon inte på något vatten igår.

Fast sedan hittade hon en jättebra balja att ha till sommarhagen som var tvungen att testas efter gårdagens kvällsritt med Vilda. Då drack båda hästarna som om de inte sett vatten. Är de så dumma så de inte hade druckit på hela dagen ur bäcken??? Eller var det bara mer spännande att dricka ur baljan???

Vilda fick hälsa på grannens kossor på nära håll igår där de stod i sin ligghall och mumsade hö. Hon brukar inte bry sig så mycket när de är på längre avstånd men att stå så nära var ganska läskigt, men hon stod kvar. När mina ridkompisar fortsatte turen blev hon däremot väldigt ängslig att bli kvar med de mysiska djuren. Resten av turen ville hon helst vara max en noslängd från rumpan på hästen framför, vilket medförde ett väldigt stressat tempo. Hon gjorde nog av med många kalorier bara på att  stressa. Det var en för henne ny och okänd väg med mycket konstigheter att titta på, gå förbi och kliva över. Hon lugnade sig när vi var åter hos vår granne kobonden igen:)

Insekterna däribland myggen och fästingarna har poppat upp nu också. Båda hästarna är nu insektsmedelsimpregnerade och matte håller tummarna att det samt tillgång till uteboxen under de värsta knottanfallen skall räcka i år. Marko har ju inte fällt färdigt ännu. Pälsen är kortare men väldigt tjock fortfarande. Att täcka en häst med vinterpäls i 20-gradig värme känns som tortyr.

Det är underbart med "sommar" och låånga frukostar på altanen:

Tyvärr har jag lite ågren för att vi inte kommit igång så mycket med Marko. Men min medhjälpare har jobbat borta mycket och så länge det saknas staket på ridbanan så vill jag varken tömköra eller hänga på honom där på egen hand. Han har starkt flyktbeteende och från oss kan man sticka långt över åkrarna. Trasslar han in sig i något så blir all toleransträning bortkastad för en lång tid framöver. Han har blivit avsevärt mer avslappnad än han varit. Så även om man inte ser något s.k resultat så har vi skapat en bra grund, vilket är viktigare i det långa loppet.

 Vilda var jag inte lika försiktig med, men hon är av en annan typ. Ev. kan jag tänka mig att testa i hagen om Vilda går i en annan hage. Nu är det dock påskhelg och kanske kan vi få till lite mer intesivträning då.

Ha en bra dag alla!

Själv får jag återgå till siffrorna...och mockning. Undrar vilket jag gör först???