Hej alla!

Det har varit lite mer jobb än vanligt för mig denna vecka. Har jobbat tre nätter i rad och det blir 50 timmars jobb allt som allt denna vecka. Men idag är jag ledig. Solen skiner. Jag och Vilda skall ut på en tur sedan. Det är dessutom (kors i taket) nästan vindstilla. Hur ofta blir man bjuden på den kombinationen här på västkusten?

Vilda har faktiskt blivit något smalare fast man får fortfarande trycka ganska hårt genom hullet för att känna revbenen.

Jag minskade högivan något för en månad sedan och ytterligare nu när värmen kommit. Dock har jag varit lite orolig för att Marko skall falla ur. Han känns helt ok i hullet över revbenen men det är och har varit svårt att känna pga all päls. Nu har han dock fällt en del och ser lite väl kantig ut över höfterna.

Det är inte lätt med ett matvrak och en unghäst. Vilda tar ju av hans giva när hon är färdig med sin som dessutom varit ransonerad. Trodde att han skulle jaga bort henne, men det gör han inte. Han ställer sig på höet till en början men sedan står de så gulligt och äter ur hans hög båda två, suck.

Nu har jag fått öka bådas givor något och lagt till lite mer kraftfoder åt Marko.

Vilda motioneras ju mer nu när isen är borta så jag hoppas kunna hålla fetman i schack på så sätt. Marko skall ju inte bli lidande. Han växer nog mycket nu med så man kan bli lite lurad av hans kantighet och gänglighet. I förrgår stod han i regnet och såg ut som en dränkt katt med sina kantiga höfter. Då fick matte ett stort hugg i hjärtat.

Snart kommer det nytt grönt gräs att tugga i sig så då tar han sig nog ordentligt och Vilda med (tyvärr;))

I söndags var en kompis med familj här och hälsade på. Dottern N var lyrisk över hästarna och satt som på nålar vid fikat tills hon klämde fram "Får jag gå ut till hästarna" Naturligtvis fick hon det. När vi vuxna fikat klart hittade vi henne med Marko i hagen och båda mös i solen, vilken lycka för en hästtjej.

Sedan tog vi in Vilda som sadlades och N fick sitta upp. Hon tyckte att hon var pigg jämfört med ridskolehästarna. Det var hon också, men jag förklarade att på ridbanan kan hon vara en riktig åsna. De fick ändå ta några varv där för att känna på varandra lite innan vi tog en tur ut i omgivningarna. Vilda testade N lite med att stanna, dra ned huvudet för att äta, springa lite på sidan på den "jobbiga" delen av banan, men N redde upp det hela och åsnan började lyssna och frusta.

Lite suddiga bilder tack vare att jag förstorat dem. Man kan ju inte zooma med min mobil...men tycker att de ser nöjda ut båda två och Vilda har färdkost i munnen...

Sedan sken båda som solar när de slapp banan.

Snart skall jag också ut och skina ikapp med solen och i skrivande stund har jag fått reda på att jag får sällskap på turen av Anna och Sessan:

Bättre kan man ju inte ha det.

Ha en fantastisk dag ni med!

Nu är det verkligen vår.

Igår kväll tog jag en ridtur på Vilda och min kära granne M promenerade med. Vilda var otroligt duktig. Det var som vanligt nästan storm, men i skogen lugnt och skönt. Vi sicksackade mellan träden, forcerade våtmarker och hon fick kliva över fällda småträd och grenar samt gå förbi en läskig gubbe med motorsåg. Hon var toppenduktig och lyssnade på mig hela tiden. Enda gången hon blev lite hispig var när motorsågen drogs igång igen, men det var bara att lugna henne lite så gick hon på som vanligt igen efter några snabba steg framåt. Flera gånger under turen gurglade hon för att be om trav. Lilla pigga Vilda. Ibland älskar jag den hästen extra mycket.

Imorgon kommer en kompis vars dotter rider och hon har blivit lovad att ta en sväng på Vilda så då hoppas jag på lika fint uppförande.

Idag har det varit storstädning ute och i foderkammaren. Men jag passade på att träna lite löst i hagen med Marko.

Vilda får inte riktigt komma till för honom. Jag försökte dock en stund genom att säga "Nu är det slut, (godiset alltså)" Vilket brukar funka jättebra om man är konsekvent, men han såg ju att Vilda fick, sedan ville han ju träna mer, men då var faktiskt godiset slut så det blev bara kel som belöning. Vilda blir dessutom lite stressad av honom och lite för ivrig och otålig när han är med.

Marko är jätteduktig, men nu behöver vi träna på att jobba på lite längre distans, vilket Vilda är toppenbra på. Henne kan jag be backa eller stanna och stå kvar trots att jag står flera meter ifrån.

Fotagrafen var med, men vilket meck det blev att få vänt filmsnuttarna åt rätt håll. Han hade ju filmat med mobilen stående, men skam den som ger sig;)

Här är vi i alla fall. Samma musik igen, men ni slipper höra vinden i mikrofonen och mitt BRA! DUKTIG! Smack, ptrooo! Back, Sida...etc.

På kvällen fick Mats ordning på vattnet i stallet igen så Marko fick öva på att spola benen. Han var duktig men tyckte det var lite läskigt. När han fått spolat av ett framben och stod hyfsat still så slutade vi. Vattnet var kallt också. Det blir mer övning en annan dag. Övergången mellan hagarna är rena lerbadet och hästarna sjunker till knäna på vissa ställen. Mats drog även bort den värsta leran utanför boxen och har eldat bort gammalt gräs här och var.

En bra dag har det varit!

God natt alla!

Är ledig idag och skall försöka skriva lite, träna hästarna och ge dem en ordentlig lersanering. Vad vi ska träna har jag inte kommit fram till ännu. Det blåser som sjutton så att tömköra Marko själv tror jag att jag skippar, men kanske lite följa John skulle vara en idé?

Hoppas att fyrhjulingskärran är lagad. Axeln gick av igår när en av pojkarna körde med överlast. Jag måste få mockat ur uteboxen och kärran är det bästa hjälpmedlet jag har. Att överhuvudtaget försöka köra in en skottkärra i geggamojan kan man bara glömma.

Tittade på en del Youtubeklipp av Ellen Ofstad. Hon är en av mina absoluta favoriter och jag upptäckte henne av en slump när jag skaffat Vilda och hittade en video i skåpet: "Hästträning". Jag hade ju inga som helst förebilder eller förutfattade meningar utan var helt öppen och nyfiken på det mesta som kunde hjälpa mig att komma igång.

NH var något nytt som jag förstod det då. Det verkade intressant, men det fanns en del avarter enligt mina mått mätt. Därför blev jag ingen anhängare av detta även om vissa delar är användbara. KF Hempfling tyckte jag var intressant och även andra. Överhuvudtaget är sunt förnuft och tålamod det som man kommer längst med.

Att iaktta hästar och lära sig läsa av dem är av större vikt än att köpa en metod/disciplin eller guru rakt upp och ned. Plocka russinen ur kakan! Det gör jag och plötsligt hittar man sitt "eget" recept som man ibland får krydda till lite extra eller ändra ingredienserna i beroende på hur det funkar.

Det jag gillar med Ellen Ofstad är att hon har humor och menar att det inte finns något "Naturligt Hästmannaskap" För hästen är det inte naturligt att vi lägger oss i. Däremot kan vi lära oss att använda vårt kroppsspråk så att hästarna förstår oss.

Tänk vad mycket man kan ha hästarna till.

Här är en liten snutt där hon sammanfört olika tränare. Perfekt. Här finns något för alla:

Här är en snutt från filmen jag hittade i skåpet för 3,5 år sedan. Tyvärr är inte den absolut viktigaste delen med. Ellen visar på en medhjälpare. Hon skall utföra något men vet inte vad. När hon är på väg att utföra rätt rörelse berömmer Ellen henne. Till sist när medhjälparen prövat sig fram med hjälp av dessa beröm hittar hon rätt. Den lilla enkla övning är kanon att ha med sig i all träning av djur. Och i klippet ovan kan ni se hur den vita hästen gör precis som medhjälparen. Kämpar för att göra rätt och få den välförtjänta belöningen.

Nu var det inte meningen att göra reklam. Men jag gillar Ellen skarpt och hon gör det enkelt och pedagogiskt.

Även proffsen har problem med sina hästar. Fast här är nog problemet att hästarna har så mycket tillit till människan att det inte gick att visa vilka problem det kan bli om man inte övat på att lyfta hovarna;)

Ha en riktigt bra dag alla!

Hej alla!

Hoppas att ni är kvar!

Skrivandet har väl gått sådär. Har kommit igång men inte haft tid att sitta med det denna vecka.

Hästarna fäller och njuter av solen när den tittar fram. Idag ösregnar det dock och de står allt oftare i uteboxen och tar skydd från regn och blåst även på dagtid. Det var ju det som var meningen. Det tog bara ett tag för dem att riktigt uppskatta skyddet.

  Dags att rensa de stora betongkrukorna på ogräs...

 I onsdags och söndags tog jag och Mats en tur med Vilda och Marko. Marko var ganska bufflig med Mats båda dagarna. Han är så himla glad i att gå promenad och det är sååå spännande så han måste springa och knuffas lite på husse speciellt på bortvägen. Mats knuffar tillbaka honom och Marko får stanna och backa, men jag märker att Mats tålamod tryter och han har inte helt rätt timing med eftergiften, vilket är ganska svårt i början.

I söndags när jag suttit av Vilda efter ridturen "lånade" jag den stora glada "valpen" en stund och drillade honom lite med förflyttningar från marken. Han är nu trygg med spöet fast reagerar ändå snabbt på det när han ska, perfekt. Han var jätteduktig och väldigt lyhörd för minsta vink från mig, vilket ju kan bero på att vi var på hemmaplan med. Jag får ta en promenad med honom på egen hand en dag och testa följsamheten. Jag märker också på honom i hagen t.ex i samband med mat då han är litet ivrig att han lyder direkt när jag ber honom flytta sig eller hålla avstånd från mig.

  Lite belöning för gott uppförande efter promenaden i onsdags...

Det är så fantastiskt att ha knäckt den där koden som jag letade så febrilt efter när vi började med Vilda. Den tydligheten i kroppsspråket och konskvent hantering som jag var tvungen att tänka på hela tiden kommer av sig själv på ett annat sätt. Som ett sätt att vara. Ibland måste jag naturligtvis tänka efter också. Så att Mats som främst gått bredvid och gjort som jag bett honom inte har knäckt den helt ännu är inte så konstigt. Han har ju inte hållt på med hästar tidigare heller.

Det är sådana saker som gör att det är så roligt att hålla på.

En annan härlig känsla var i söndags när vi beslutat att dela på de två vårpigga hästarna. Mats var helt slut efter en kort stund med "buffeln" så han ville ta en genväg. Jag skulle rida vidare och möta upp dem i skogen. Men båda hästarna blev väldigt nervösa av att säras på och jag blev orolig att Mats skulle råka ut för något med Marko så jag ångrade mig. Vi vände och jag bad Vilda om trav, satte mig ned och gav en galoppfattning utan att heja på henne eller säga "GALOPP!". Det var som att trycka på en knapp och hon rusade inte in i galoppen. Denna gång är jag säker på att det inte var en tillfällighet. Hon fick mycket beröm.

Överhuvudtaget märkte jag en mognad hos henne i onsdags som jag inte känt förut. Hon var pigg och ville gärna springa. Ändå lyssnade hon på förhållningar. Hon bad om att trava (hon kastar lite med huvudet och utstöter ett gurglande ljud då) men väntade på min signal. Hon kunde variera tempot trots att Markos bångstyrighet borde smittat av sig på henne, men vi kunde både öka traven och minska den till ett bekvämt tempo samt sakta av till skritt när som helst.

Detta trots viss tittighet, viljan att hälsa på grannhästarna och busMarkos framfart. Vädret inbjöd till hästbus. Det blåste en hel del och solen sken.

I skogen lät Mats Marko beta litet (för att han själv behövde vila;)) Vilda stod duktigt och tittade på. Jag skrittade fram till en enebuske efer en stund och sa varsågod. Då behövde hon inte dra ned huvudet heller.

Bild från onsdagen. Husse har hittat klöver. Ätbart sådant;) Jag som trodde han hade tappat en skruv...

  Rena mirakelkuren mot dålig andedräkt.

En annan trevlig omständighet är att hon stormtrivs med sadeln nu när jag fått till passformen ordentligt. Den är lagom kort, ligger helt vågrätt som den ska. Hon blåser inte ens upp magen när jag spänner sadelgjorden längre. Detta gör naturligtvis att jag har litet ågren för att vi inte bytt sadel och järn tidigare. Nu behöver vi inte använda fårskinnspaden som skydd heller utan vi kan känna varandra bättre genom sadeln.

  Skugghästen var inte så farlig i onsdags som sist den förföljde oss...

Nej nu är det snart dags att åka till jobbet. Först lite mockning m.m

Ha en bra kväll alla!

Hola alla!

Ledsen för frånvaron, eller ledsen är jag inte, men samvetet gnager lite grand.

Tyckte Vilda rörde sig lite knyckigt på väg från hagen i torsdags.

  Hoppade därför över sadlingen. Det blev tömkörning istället.

Trodde hon skulle vara lite pigg och tittig pga blåsten, men hon var snarare vårslö och ville helst sola.

Hon haltade på vänster fram och det verkade liksom låsa sig i armbågsleden. I hagen betedde hon sig som vanligt. Hon galopperade, travade och busade med Marko. Men hon fick inte med sig vänsterbenet riktigt. Förmodligen en sträckning efter spring i leran, men det är andra gången på samma ställe. Hon är litet trång mellan armbågsleden och bröstkorgen. Förmodligen är det en svag punkt på henne.

Lite tömkörning var nog bara nyttigt. Vi prövade lite serpentiner och klättring, fast klättringen gick knackigt med benet.

Efteråt blev det massage och stretching.

Det är vår här, men i söndags kunde man undra. Mängder av snö och snålblåst.

Hästarna fick komma in för "spabehandling" Vilda fick massage och stretching. Marko fick svansmassage och allmän omvårdnad av husse.

I fredags gjorde jag intimtvätt på Marko. Han var jätteduktig, men vad gegga det kan samlas. Problemet är bara att själva pillevippen är lite skorvig och den vill han ju helst inte att man pillar på (då drar han in den). Förmodligen är det efter knottens framfart i somras och det var ju det jag egentligen ville få bort. Någon som har något knep?

Och så hängde jag på honom för första gången. Han var litet rädd för pallen så först fick han träna på att docka in mot den med mig uppe på. Sedan hängde jag mig försiktigt över honom. Första gången gick han undan och jag blev hängande mitt emellan pallen och hästen. Andra gången stod han kvar, men jag hade en fot kvar på pallen. Duktig kille!

Här från igår Marko och Vilda delar med sig av pälsen till fåglarna:

Här är litet av Markos bidrag till fåglarna. Han hade mest att ge bort. Blev förvånad att han har så mycket vit päls.  

Hästarna njöt av solen igår och Vilda haltar inte längre.

Nu är det väl vår. Såg en del flygfän där jag satt i hagen med min kaffekopp. Inga svidknott ännu dock. Hagarna är dock lite sanka och blöta på sina ställen så det är tyvärr en bra miljö att odla knott i.

När täcker ni era eksemhästar?

Vill ju att stackarna skall bli av med vinterpälsen först.

Vilda vet jag inte ens om jag skall täcka. Hon hade sina besvär så kort period förra året och eftersom hon var helt symtomfri när Marko hade det som värst så undrar jag om det var knotten eller gräset som utöste eksemen. 

Så till något annat:

Jag har fått en deadline till mitt skrivande. Så nu är det dags att skärpa till sig och börja producera.

Bloggen kommer vara vilande tillsvidare. Annars får jag inget gjort.

Våren är här

En två timmars skogspromenad bekräftade detta

I en glänta hittade vi några skogstroll med tjock härlig vinterpäls. De fällde inte nämnvärt. Här ett litet fjolårsföl som blev kompis med mig direkt och som följde efter och gnäggade när vi gick.

Överallt var det små vårbäckar som porlade. Ljudet är underbart.

  Trots snål västkustblåst var det i stort sett vindstilla inne i skogen, men det ven i trädtopparna. Här is under vattnet.

Det är något visst med de bohuslänska klipporna även när de inte ligger vid vattnet.

Ett altare som smältvatten droppade ned på. Fantastiskt vackert, men svårt att fånga med mobilen (fulkameran) Därav lite fler bilder:

Avslutar med ett tämligen säkert vårtecken, om ni hittar det?

Ha en underbar vårdag!

Säger som Ann det är inte lätt att fota sig själv med hästarna. Här från den 7/3, ser ni snön? Den är borta nu, även om den försökt komma tillbka några gånger.

I torsdags var jag uttråkad och rastlös. Mats har jobbat på annan ort de senaste veckorna och jag som gillar att vara ensam kände mig plötsligt väldigt uttråkad. E hade åkt till sin pappa pga studiedag på fredagen. Jag iddes först inte hitta på något med hästarna heller. Till sist tog jag mig i alla fall ut i hagen med borsthinken någon timma innan det skulle bli mörkt. Speciellt Marko rullar sig mycket nu när han börjar fälla lite smått.

Marko började inventera hinken i vanlig ordning och lyfte ur flera borstar för att sedan välta alltihop.

Jag såg min chans att lära min väldigt uppmärksamme elev något totalt onödigt, men kul. Han fick plocka upp borsten ovan i läderremmen. "Borste" blev kommandot. Han slängde med den fram och tillbaka för att sedan släppa den "Kasta" blev nästa kommandot. Efter några omgångar plockade han upp och kastade borsten på kommando. Detta utan godis dock för det hade jag inte med mig ut.  Men ett rungande "BRA" varje gång han försökte eller klarade sin uppgift räckte gott och väl. Nästa steg blir att lära honom plocka i alla borstar i spannen när han vält den.

Plötsligt var matten inte så uttråkad längre och båda hästarna verkade vilja ha fler uppgifter. Vilda är lite mer luttrad så hon tyckte att den där borstleken var väldigt tråkig efter två omgångar (och belöningen var nog för knaper).

Då fick matte för sig att löshoppning kanske kunde vara något.

Drog in ett par gamla däck och en stolpe i hagen. Utrustad med en liten hink med lock på innehållande morotsslantar, en pisk och två spänner satte hon igång.

Den lilla luttrade fattade direkt och tog första skuttet medan Marko tittade på.

Marko var med på noterna direkt, men det blev mest kliv över stolpen/bommen. När jag höjde något så rev han och blev väldigt skeptisk. Han försökte komma runt hindret, men fattade snabbt att då blev det ingen morot. Han försökte göra halsen längre för att kunna nå belöningen ändå trots att han stod kvar på andra sidan hindret.

Så det gick bäst i början. Det var bra att ha en pisk att få undan hästarna från varann.  För det blev en del konkurrens (vilket jag trodde) om belöningen.

Stackars Vilda fick inte komma till igen. Marko skulle ha hindret, matte och morötterna för sig själva. Det funkade ju inte något vidare med framåtdrivningen heller då jag inte kunde vara på båda sidorna om hindret samtidigt. Men med en häst åt gången och grimmor på så tror jag faktiskt att det skulle fungera. Vi hade roligt en stund i alla fall, fast det var lite synd om Vilda som faktiskt var väldigt duktig.

Fredagen tillbringade jag med kollegorna på föreläsning om ICF-klassifikationer som skall användas istället för Vips-modellen vid dokumentation. Sedan fördes även andra begrepp och modeller in som NANDA och KVÅ. Lätt förvirrad, men kanske något klokare var jag ganska trött när jag kom hem. En tankeställare fick vi nog allihop när föreläsaren diskuterade ordinationer. Läkaren ger ordinationer. Sjuksköterskor beslutar om omvårdnadsåtgärder. Sjukgymnaster och arbetsterapeuter bara "gör". Är detta ett gammalt led i den manliga respektive den kvinnliga "pondusen"?

Om det vi som inte är läkare gör också är ordinationer så är det mindre sannolikt att de som skall utföra ordinationerna inte utför dem. Helt otroligt bra för patienterna.

T.ex så kanske man får strunta i städningen i hemtjänsten om tiden är knapp och istället utföra förflyttningsträningen som är ordinerad av legitimerad personal. Det kommer i sin tur signalera till chefer inom omsorgen att det behövs fler händer så att även städningen blir gjord. Det kommer innebära att rätt saker prioriteras hoppas vi. Tänk att ord faktiskt kan ha en sådan betydelse. För hur många struntar i läkarens ordination? En liten "åtgärd" som att vända patienten regelbundet i sängen för att förhindra smärta, lunginflammation, trycksår etc. den kan man ju ta med en nypa salt;) Men är samma sak uttryckligen en ordination så blir det gjort.

Igår var jag och Mats på Lyckans gård och såg en demo med Lisa Johansson i Centrerad ridning Mia Söderberg Optimia och Sofia Thorberntsson Biolight.

Den var mycket givande och speciellt Centrerad ridning är något som jag vill lära mig mer om. Jag använder Sally Swifts bok till och från, men skulle behöva lite handledning så att jag känner när det jag gör är rätt. Det är svårt att rida med boken i knät- En tanke är att dra ihop ett gäng, låna en paddock och ta dit Lisa. Kanske kunde man ha en heldag med fika, lunch etc. som en rolig och lärorik dag. Är någon intresserad?

Jag återkommer med mer tankar om gårdagen. Nu skall havremopparna få lite sysselsättning.

Ha en skön söndag alla!

Den låg där jag hade den sist: på en hästrygg i solen.

Solen har värmt trots ganska snål blåst. Mår bättre, men lederna gör sig påminda emellanåt. Börjar undra vad det är egentligen.

Jag tog mig och Vilda i kragen och iväg på en ridtur.

Lite tittig var hon. Hon sneglade till och med på sin egen skugga med skeptisk blick.

Arkivbild

Att hälsa på grannhästarna var uppskattat i vanlig ordning. De var också lite på tårna i blåsten och skuttade runt i hagen.

När vi skulle förbi deras hus mot en T-korsning var det något som skrämde Vilda.

Själv kunde jag bara se några löv som blåste på asfaltsvägen framför oss. Jag drev på och berömde när hon gick framåt. Men Vilda blev spänd, gick på sidan försökte kasta sig, resa sig och vända. Allt för att slippa gå mot det läskiga.

Det jag gillar med Vilda att hon vill försöka stå emot eventuell rädsla och hon vill lita på mig. Hon protesterar, stannar upp, tittar/lyssnar och så börjar hon igen. Hon lyssnar på ptroo! och "ingen fara", men är skeptisk och steppar lite. Men hon sticker inte (fast man vet ju aldrig).

Hon lyckades vända, men jag fick henne att vända sig tillbaka mot det hemska igen. Då kom en bil körande på den korsande vägen. Huuu vad läskigt! Vi stod dock kvar efter ett litet jämfotahopp och jag fick lugnat henne. Det var ju faktiskt bara en bil. Snart kom en till, vilket var riktigt bra, för då blinkade hon knappt.

Försökte driva henne framåt igen, men kände hur rädd hon var. Ville inte ramla av och ville inte börja spänna mig heller, för då om något går det åt pipsvängen.

Jag lät henne stanna och hoppade av. Efter mycket om och men fick jag henne framåt förbi det läskiga, inte för jag fattade vad det var? En snöhög, skuggor, fåren, gnissel från en takantenn??? Jag stannade, vände henne mot det igen och gav mycket beröm när hon följde i min takt. När hon försökte rusa bort från det fick hon vända eller backa.

Jag satt upp igen och hon tedde sig mycket lugnare även om hon hade totalkoll på vår förföljare Skuggan.

I skogen var hon istället tvungen att ha koll på var hon satte hovarna. Stigarna efter andra hästar och fotgängare var fortfarande isbelagda. Jag djupandades styrde och berömde. Hon sicksackade sig fram på gräskanterna bredvid stigarna och vi tog oss fram över stockar och under låga grenar. Fint och försiktigt.

Plöstsligt fick valnöten något annat att tänka på än läskiga skuggor.

Sedan kom vad jag trodde var eldprovet. Det öppna fältet där vi brukar galoppera där var det också ganska isigt och jag ville inte galoppera hemåt på en fortfarande något stressad häst. Men hon lyssnade så fint, så fint hela  tiden.

Det blev bara lite trav idag, men skritt är inte att förakta och jag tror nog att Vilda brände några kalorier bara genom att stressa upp sig.

Väl hemma stannade hon utanför ingången till hagen där Marko gnäggande kom springande mot oss. Hon körde åsnevarianten, nu var turen slut! Att man skall bli av med sadel och träns i stallet är inte så noga.

Dagens talgdank: Vilda är cool, men innerst inne en häst.

Dagens slutsats: Allt jobb från marken och befästande av kommandon, framförallt Stanna! är guld värt.

Dagens känsla: Stolt som en tupp, över att jag tog mig runt rundan utan att varkeb ge upp eller ramla av vilket verkligen är en bragd med tanke på min sits och balans, samt över världens bästa lilla häst som lyssnar på sin matte även när det blåser hårt.

Dagens fundering: Borde kanske ta tag i det där med säkerhetsväst...och så kanske jag borde tala om för någon att jag rider ut och vart jag rider?

Dagens "efter-ridtur-fika":

Dagens "börjar bli kompisar":

Så till något helt annat.

Jag har funderat på det där med att skriva. Sedan jag var mycket ung har jag skrivit och skrivit och skrivit....kanske är det dags att göra något av det. Att bli färdig med något.

Jag har påbörjat flera romaner, men inte skrivit färdigt någon. Däremot en del noveller och dikter, vilket kanske är de format jag borde hålla mig till, om jag skall bli färdig annat än i huvudet. Tyvärr vet jag inte hur många jag sparat heller för de har varit inskrivna i olika kollegieblock som legat och skräpat ett tag. Jag skulle gärna skriva krönikor för någon tidning för att komma igång. Jag behöver en deadline.

Två alster har jag lagt ut på bloggen tidigare och de finns under kategorin skriva.

Vet inte om man bör lägga ut sådant egentligen för vad är det som säger att det inte redan är publicerat då eller hur är det med copyrighten? Det finns ju de skribenter som är riktigt lovande och som publicerar mycket på sina bloggar.

I mina drömmar ser jag mig själv sitta i det blivande biblioteket med läsglasögon på näsan och titta ut genom fönstret på den storslagna utsikten samtidigt som jag suger på en jäkligt bra formulering. Jag småler sedan litet för mig själv medan jag knattrar ned den och tar en stor klunk kaffe.

Alltså läsglasögonen de har jag ju redan skaffat...

Ha det bra alla!