...så är det det andra.

Vi börjar få bukt med Markos hovar men han har fortfarande puls och värmeökning till och från på höger fram där han hade hovbölden.

Igår tog jag äntligen en timmes tur på Vilda. Hon stod lite konstigt med bakbenen långt bakom sig i stallgången. Även förra måndagen när hovslagaren var här lade jag märke till det. När jag skulle dra åt sadelgjorden protesterade hon genom att försöka knö undan mig. Hon brukar annars nöja sig med att spänna ut magen.

När vi kommit 30 meter hostade hon rejält tre gånger. Då kände jag igen det från tidigare gånger hon fått luftvägsinfektion. Första gången trodde jag ju att hon fått träningsvärk när vi var på inkörningskurs och även då var hon irriterad på sadelgjorden.

Min slutsats är att höet trots att mögelanalysen var ok är för dammigt, i alla fall för Vilda. Marko har hostat någon enstaka gång.

Än så länge har jag inte hört Vilda hosta oprovocerat och hon verkar pigg.

Nu blöter jag höet igen och har börjat ge av hösilaget från förra året, igen. Alltid lurigt med snabba foderbyten, men dammigt hö är inte bra heller. I helgen skall vi köpa små hösilagebalar och sedan hoppas jag att allt är lugnt på foderfronten. Foderstatsberäkningen kan jag ju kasta;-)

Jag hoppas att Vilda inte blir dålig denna gång och att vi motar Olle i grind genom att skippa höet helt så fort det går.

Ridturen var trevlig i alla fall och vi kommunicerade riktigt bra. En hostserie till blev det på slutet också. Inget flåsande var det dock och hon travade gärna utan att hosta.

Är så glad för den centrerade ridningen. Jag behöver bara tänka trav så travar hon.

Med hopp om en lugnare vinter. Ha en god kväll alla!

Ett par bilder från dagens stormockning. Det blir väldigt mycket kiss och bajs när de både står inne hela natten och går in och ut dagtid. Varje morgon hör jag Vilda morgonkissa MÅNGA liter innan jag hunnit öppna för dem;-)

Nu är vi äntligen av med bandagen.

Marko hade en hovböld på höger fram som var attans seg på att komma ut. Hovslagaren var här och verkade båda hästarna i måndags och på kvällen hade Marko puls och var varm på även den vänstra. Det var där han hade en hålvägg som jag drevat och därefter hade pulsen lagt sig i några dagar. På tisdag morgon gick han orent på vänster och stod och fördelade vikten mellan frambenen när han vilade.

Det blev omslag och hemgjorda "boots" på båda fram.

Sedan började jag fundera på fångkänning. Hovbölden hade ju inte kommit ut och han har ju fått en del att äta för att ha något att göra när han stått i boxen.

Jag skippade lusernet och betforn på tisdagskvällen och tog bort saltstenen.

På onsdagen ringde jag både hovslagaren och veterinären. Ingen av dem trodde på fång men vi alla var överens om att han borde få röra sig mer då han stått i boxen eller den lilla grusade hörnan i över en vecka nu. Problemet är dock de leriga hagarna.

Hovslagaren tyckte att omslagen skulle vara kvar på och veterinären sade: "Bort med skiten" Hon menade att bölden kommer ut ändå och har det inte hänt något på så många dagar så kunde han lika gärna vara utan. Den andra hoven rådde hon mig att fortsätta dreva gärna med lin istället för bomull.

Började dagen med att åka och hämta plaststolpar i sommarhagen och stängsla bort leriga områden i den torraste delen av vinterhagen. Stängslade en gång från boxen för att slippa ta ut och in hästarna ur hagen via grusvägen. Kruxet var att få Vilda på rätt sida om det nya stängslet.

Med hjälp av en höhög gick det fint. Här är Marko i sin lilla fålla och Vilda på rätt sida om tråden.

Jag hade dragit på Marko "galosherna" och tänkte att han han gå med dem tills jag märker hur skitiga omslagen blev och ta av dem till kvällen.

Så öppnade jag fållan. Hurra vad de blev glada.

Jag fick slänga mig åt sidan när ångloket Marko kom galopperande på grusgången. Det är ganska smalt där. Jag hade öppnat mot stora hagen där de måste gå över en smal bro. Men stirrepelle fattade inte det så de galopperade bara fram och tillbaka på den smala gången. Jag fick lägga höspår och då fattade Vilda som gjorde bocksprång, lyfte svansen och frustade som en drake. Hon fick igång Marko som försökte springa lika fort i sina hala dojor. Min puls gick upp och jag befarade att han skulle bryta benen av sig när han gled runt på det blöta gräset.

Det blev att ta in honom och av med allt från hovarna. Och då såg jag att hovbölden spruckit vid kronranden och ingen puls på höger. Han måste ökat trycket när han sprang och hjälpt naturen på traven för innan hade han puls.

Den andra hoven var varm och lite svampig vid kronranden på samma sida som hålväggen och precis på samma ställe som på den högra. Förmodligen en hovböld där med. Men efter konsultation med hovis igen så kom vi fram till att låta den ha sin gång utan omslag för annars blir det samma sak igen.

Det som varit positivt med det hela är att till och med Vilda accepterar att vara instängd om natten. Dock får jag inte vänta för länge med att öppna efter frukost för då försöker hon sparka sig ut, lilla Houdini. För länge är lika med när hönätet är tomt.

En annan sak är att Marko lärt sig äta ur nätet utan att vara rädd när det "rör" på sig.

Nu kan jag alltså stänga under natten när det är lerigt och tråkigt väder för att hovarna skall få vila. Kanske kan det vara bra för Vildas ständigt återkommande hålväggar med.

Veterinären tyckte att han skulle ha boots fram i hagen under vintern då det verkar bli en lerig vinter i år. Men jag är litet tveksam till att boots dygnet runt. Det blir väldigt tätt och risken är att han får mugg istället. Jag hoppas att min lösning funkar bättre.

Den boot jag beställde från Hovbalans.com var tyvärr för liten och det fanns bara en storlek där. Tyvärr verkar de ha angett yttermåttet. Så infernaliskt dumt. Kan dock varm rekommendera Hovbalans och Iota som har det. Bättre service får man leta efter.

Äntligen kan jag slappna av lite när det blivit mindre passning av uttråkad Marko och bandagering.

Det är väldigt skönt att nu kunna öppna boxen i samband med att de får frukost och slippa passa dem (särskilt Houdini). Utsläppet sköter de ju själv sedan.

Markos hovar blir ompysslade när de kommer in på kvällen och då står han ju torrt hela natten sedan. Vilda är dock en annan femma. Den damen stör man inte i  kvällsmaten;)

...och lyssna på min kropp som igår sade till mig: -Ta det lugnt, detta genom att förse mig med en huvudvärk som hette duga och som jag direkt kände igen som bihåleinflammation. Jag har en benägehet att få det en eller ett par gånger per år.

Hovslagaren hittade en hovböld som var på väg att mogna, vilket var skönt då är det ju inget värre.

Pga leriga hagar måste Marko stå inne tills han är symtomfri och sedan gå i en torr hage. Hmm, var jag nu skall hitta den. Har idag inspekterat våra hagar och enda hyfsat torra stället är ridbanan där det har regnat ned mängder med ekollon. Så då är frågan om jag skall ut och försöka plocka upp dem eller hitta en torr del i vinterhagen att stängsla in?

Gårdagmorgonen började mindre bra då denna syn mötte mig när jag skulle ut och ge de "instängda" hästarna frukost:

Houdini- Vilda, tänkte jag, men såg sedan att jag inte haspat ordentligt då det finns två lägen på haspen. Jag hade till och med tagit en bild på kvällen på boxdörren och inte sett detta.

Jag vet inte hur länge hästarna varit ute, men det kan ha varit hela natten efter höet tagit slut. Bandaget var i alla fall helt lerigt, visserligen mest på utsidan vilket jag märkte när jag bytte, men, men då var det ju redan av.

Lite huvudbry för hur jag skulle kunna sysselsätta Marko i boxen hade jag eftersom han varit livrädd för hönätet och halm har vi ingen. Men såg att han tjuvåt ur Vildas hönät och det gick finemang hela dagen igår att äta ur nätet. Han äter dessutom lite i perioder och inte som Vilda som är klistrad vid nätet tills det är tomt. Marko funkar alltså att ge fri tillgång.

Ovan som jag är vid att ha hästarna instängda så blir jag väldigt rastlös och springer och kollar Marko hela tiden. Jag känner mycket tryggare med att de går ute dygnet runt. Säkert bara en vana.

Igår tog han det hyfsat med ro och Vilda får bara gå i hagen närmast ladugården för att han inte skall bli alltför orolig. Däremot vill jag inte ha henne för nära boxen då hon är en pillfia utan dess like och skulle säkert försöka låsa upp dörren för Marko.

Idag är han mer rastlös och boxvandrar, gnäggar, sparkar på boxdörren med framhovarna samt krubbiter trots hönätet. Kanske ett friskhetstecken. Idag har jag inte känt någon puls i benet men däremot hade han puls i båda fram igår kväll, samt var lite varm även över den vänstra framhoven. Idag känns den helt ok igen.

Jag tror att han blir mindre orolig om jag inte springer och kollar honom hela tiden för matte kan ju betyda utsläpp...

Mockningen klarade jag av igår tack vare att han ändå hade gått ur boxen. Idag vet jag inte riktigt hur jag skall kunna få in skottkärran utan att han sticker ut. Ett alternativ är att dra på skyddsdojan som jag tillverkat av en regnhuva, och låta honom komma ut precis utanför boxen där det inte är helt torrt men inte så djupt. Risken är dock att han vägrar gå in igen och står han utanför för länge så tar han nog sönder huva och bandage i gruset.

Det är inte förrän man använder sakerna man märker vad som fungerar bra och mindre bra. Boxdörren borde ha varit hängd åt andra hållet. Det hade varit lättare att släppa ut en häst åt gången då. Nu är det ont om plats och hästen måste ha tillräckligt öppen dörr för att kunna vända. Det är tur att Vilda som är den som får bli utsläppt är orädd och snabb att springa ut. I morse gick det galant.

Efter att ha sprungit som en orolig höna igår och kollat till Marko varvat med små korta koppelpromenader med Doris bestämde jag mig för att vila en timme på soffan.

Då ringde telefonen. Det var en granne som träffat på två lösa hästar i området. Han undrade vems de var. Det var de hästarna som går i hagarna jämte vår vinterhage, men jag hade tydligen fel när jag hänvisade till den jag trodde var ägarens pappa som jag tror äger marken.

Jag, en av styvdöttrarna och hennes pojkvän stack ut med morötter och grimmor. Vi träffade på hästarna ganska snart, men de fortsätte trava längs grusvägen för att ibland vända sig om och glo lite på oss. Min hjärna gick på högvarv för att komma på vilken hage längs vägen vi skulle kunna lura in dem i.

Älgarna har rivit staketet på vår sommarhage. Jag slängde ett öga på en annan hage där en granne haft lånehästar och hagen var tom samt hel. Jag öppnade den för att förbereda även om hästarna passerat. Samtidigt slog jag en signal till de som äger gården dit hästarna verkade styra sin kos, eftersom den gränsar till en större väg. Jag bad dem gå ut och spärra vägen. Fick då reda på att en bil var på väg från andra hållet, vilket var tur, för hästarna vände upp mot en grusväg och in på en tomt i stället. Jag knackade på och den unga tjejen som haft lånehästarna öppnade, sprang ut och hämtade en spann kraftfoder.

Hästarna stod nu vid gaveln på huset vid ett äppleträd och funderade.

Jag fick reda på att det var stängsel mot skogen bakom i just den hörnan. Tjejen och styvdotterns pojkvän som fått med sig Vildas grimma skickade jag runt huset från ena hållet medan jag gick åt andra hållet mot hästarna.

Styvdottern fick order om att spärra grusvägen och göra sig STOOR om hästarna skulle försöka komma förbi henne.

Jag fick mutat den ena misstänksamma hästen med morotsbitar och på med grimman. Den andra blev lite orolig men höll sig nära kompisen och gick sedan fram och körde ner mulen i krafthinken. Jag lämnade över "min" häst till "pojkvännen" som fick hålla ett extra grepp om grimman som var lite för stor. Tog en näve kraft ur hinken och fick på häst nr 2 grimman.

Sedan tog vi ned hästarna till hagen som jag öppnat och kollade att det var ok att de kunde gå där så länge. Jag sprang sedan ned till gården för att kolla om ägarna var lokaliserade. Det var de.

Då kom en bil och den skulle tydligen innehålla hästägarna. Det var ett äldre par som tydligen fött upp den ena hästen men lånat ut den. Den riktiga ägaren var kontaktad och skulle komma så fort som möjligt. Paret hade grimmor med sig, men jag avrådde dem från att släppa hästarna i deras gigantiska hage då min misstanke var att älgarna rivit staketet någonstans.

Ganska snart dök ägaren upp med transport och hästarna skulle få komma hem till stallet.

"All`s well that ends well", puh. Men jag blev lite piggare en stund i alla fall;)

Ja nu är vi tre med tassar i förband.

Marko haltade på höger fram igår. Han var varm över kronranden och hade puls. Ev en hovböld. Han kan också ha vrickat till sig i leran.

Han fick arnikagel över kotan och kronranden samt jodopaxomslag på hoven.

Jag blev helt förundrad över att min lille hispepelle klarade både att spola benen(visserligen med waggawashborsten) och att få hoven inlindad i flera lager och silvertejpad. Det som inte går att laga med silvertejp...

Det blev inte världens bästa förband då jag trasslade in och tejapde fast mitt eget bandage i Markos men han hade en ängels tålamod När jag insåg att jag nog dragit åt lite hårt och försökte klippa upp med en fantastiskt slö sax tyckte han dock att det kunde räcka, men flyttade bara hoven ett par gånger. Han kan när han vill.

Hovslagaren kommer i kväll och undersöker. Hoppas att jag kan återanvända regnhuvan. Det var den sista i lagret. Hästarna är mindre nöjda över att jag stängt av hagarna så att Marko inte skall gå i de leriga övergångarna. Men imorgon skall jag fixa en annan lösning så att de kan röra sig något mer än bara i hagen närmast ladugården.

Doris är duktig och låter strumpan vara efter klofrakturen som visade sig vara lindrig. Klon kommer att växa ut igen. Hon är även duktig på att ta sin antibiotika och det smärtstillande varvat med ostbitar.

Den lilla skon som jag "fodrat" med en plastpåse hatar hon dock och hon nafsar mig i händerna när den skall på. Många blåmärken blir det...  

Så till årets höanalys: Kvoten smrp/MJ blev 3,91, vilket gör det något svårare att få till det än förra året då den var på 8. Ändå tappade ju Marko muskler förra året fast det hade kanske med munåkomman att göra??

Ett plus med torrt hö är att det är mycket svårare att dra ut stora tussar av det ur hönätet. Vilda kämpar på... 

Till Marko kan jag ge lusern, men till Vilda vet jag inte riktigt. Hon måste ju få tillräckligt med hö att tugga på och lusernet ökar ju inte bara proteinet utan även energin. Har tittat lite på linfrökaka och linkli men proteinet i linfrö skall vara svårare att tillgodogöra sig. Någon som har någon idé. Helst vill jag slippa ge traditionellt kraftfoder så gott det går. Tycker det rimmar illa med att ge det till en tjockis då det är svårt att hitta ett med lite energi i. Att ge proteinfoder är också lurigt. Det kan gå illa om man ger för mycket protein. Kanske är jag ute och cyklar men tar gärna emot tankar och funderingar.

Sedan detta med att beräkna vikt. Jag har tre olika formler och resultaten blir VÄLDIGT olika. Vilken formel använder ni? Jag har tidigare använt två olika och interpolerat resultaten som det heter,dvs jag lägger ihop dem och delar med två.

Ha det bra alla!

var det dags för idag.

Det började väl mindre bra när jag skulle hämta Vilda som för ovanlighetens skull inte ville komma. Det händer i stort sett aldrig att mina hästar inte kommer till mig. Men jag antar att det var jag själv som sände lite negativa signaler eftersom jag är lite rädd om mitt finger och därför blir lite mer stressad än vanligt. Allt tar ju längre tid och jag hade ju en tid att passa. De har ju båda fått lite mycket vila pga mitt finger så då blir de också lite "förvildade".

Jag fick köra med lite hästpsykologi och locka med mig Marko till grinden istället, men istället för att komma med så ställde sig Vilda längst bort i hagen vid stängslet där två andra hästar går. Dum är hon inte.

Efter lite krumbuktande av båda hästarna då Marko fick för sig att gå emellan oss för att inte riskera bli ensam i hagen så kom hon med i alla fall. Grimman var inga problem att ta på men hon försökte att stanna, springa och annat för att komma undan. Marko sprang runt och bockade så leran skvätte. Men ut kom vi med alla lemmar i behåll.

Jag har ju inte ridit på nästan två veckor så jag undrade hur mycket som hade fastnat sedan sist. Men lektionen började ganska bra.

Nya saker att träna på var att börja böja lite lätt. Detta med hjälp av att peka med bröstbenet. I svängar pekar man annars med naveln och bröstbenet i samma linje naveln pekar i ridriktningen medan bröstbenet anger böjningen. Därför måste ju bröstbenet peka mer inåt än naveln vid böjningar.

Jag har ju oftast för mycket vikt på höger sittben därför fick jag tänka mig låren som två behållare fyllda med tex. sand. Min vänstra behållare läcker därför måste jag flytta över sand från den högra för att nå jämnvikt. När man skall flytta åt något håll använder man också denna bild för att flytta vikten åt rätt håll fördelar man sanden från det ena benet till det andra.

Vi travade en del även om det var ganska halt på sina ställen på gräsbanan. Vilda börjar bli duktig på att lyda nu, men vissa ställen ville hon undvika att springa på vilket jag kan förstå. Blöta löv och gräs är inget toppenunderlag. (Läs jag vill ha en paddock!!!) I traven fick jag fortsätta öva på att få knäna peka framför tårna för att få bättre sits och mycket mjukare nedsittningar.

Jag fick även öva mig på att var mindre aktiv med sätet dvs åka med snarare än att driva. Drivningen skall komma från skänklarna. Väldigt svårt att låta bli var det.

Sista övningen var att börja flytta i sidled både utåt och inåt på böjt respektive rakt spår. Man skall då tänka sig en boll inne i bäckenet som rullar med sin tyngd snett framåt åt det håll förflyttningen skall ske. Det är viktigt att tänka sig detta väldigt långsamt. Hästen skall flytta sig i samma takt som tanken. Det är lätt att vara för snabb så att man är längre fram i tanken och hästen halkar efter. Det blir då lite motsträvigt istället. Detta är även viktigt vid svängar, att vrida naveln långsamt. Det skall inte synas att ryttaren gör något utan allt skall vara synkront mellan häst och ryttare. Än så länge är det mesta lite överdrivet dock för att vi båda skall lära oss.

Att flytta utåt samtidigt som hästen är böjd inåt är toppen att använda vid hörnpasseringar, vilket vi övade på en del. Man slipper då att hästen snävar i hörnet och behöver inte använda tyglarna så mycket (helst inte alls).

För mig att tänka på när jag övar är :

att jag inte behöver tänka att lägga mer vikt/sand i höger lår (det finns så det räcker) Att inte heller flytta bröstbenet så mycket i höger varv då blir det för mycket böjning. I vänster varv får jag istället tänka både på vikten och att överdriva pekandet lite med bröstbenet. Att inte öva böjningar mer än ca tio minuter då det är jobbigt för tjockisen. Att böja och göra sidoförflyttningar längs raka grusvägar för att snart kunna göra öppnor. Att variera mellan rakriktning och böjning. Att vara mjuk i armbågarna så jag inte sitter och lyfter i innertygeln.

Sist men inte minst skall Vilda ha mycket beröm så fort hon visar att hon förstår dessa små, små hjälper. Dessutom skall jag lägga i pauser i arbetet. Där vi bara står och vilar en stund. Viktigt är att lägga in en paus innan hon bestämmer sig för att "Nu är det paus". Vi skall undvika onödiga konflikter så att vi båda kan njuta av det roliga med ridningen och hålla det positivt. Helt i min anda, men bra att få tips på vägen.

Härligt med en tränare som är duktig på att läsa av lynnet på hästen och direkt ser vem av oss som gör rätt/fel.

Längtar redan till nästa lektion.

Då jag inte har så många ridbilder och de jag har är ju använda många gånger, får det bli en bild på M´s premiär på hästryggen. Om Marko blir inriden så hoppas jag att Mats också börjar rida centrerad ridning:)

Till sist vill jag nämna att om någon ( i närheten) är intresserad av att också rida lektion i centerad ridning, varannan vecka ca. så är ni välkomna att höra av er. Det finns bara en lite gräsbana som än så länge inte är upplyst men det funkar ganska bra.

Ha en bra kväll alla!

Mycket tankar har jag haft kring hundarna som sköts ihjäl av polisen.

Fruktansvärt onödigt och fegt. Jag kan förstå att polisen saknar kunskap, men då får de väl tillkalla någon som har den. Fast egentligen tycker jag ju att i ett land med 800 000 hundar så borde ju polisen ha utbildning och kunskap om både hundar och andra djur. För när det sker olyckor med djur inblandade eller när djur är på rymmen så är det polisen allmänheten vänder sig till. Jag anser också att man borde försvåra det för polisen att använda vapen. Att hundägaren inte blev träffad när polisen sköt vilt och över tjugo skott var bara tur.

Polisen i Oslo har sina tjänstevapen inlåsta i ett skåp i bilen och bara en av polismännen/kvinnorna har nyckel. De måste alltså fatta ett gemensamt beslut om att öppna skåpet. Det föhindrar ju att de handlar i panik.

Det finns ju mängder att läsa om denna tragiska händelse t. ex. här på Hundkillens blogg.

Min egen lilla hund är just nu i trotsåldern och har så varit en månad ca. På kvällarna är hon värst då hon är övertrött och gör allt för att få negativ uppmärksamhet. Hon biter i sofforna, jagar katterna, vaktar kattluckan. Hoppar och nafsar på mig särskilt, juckar m.m puh! Måtte det gå över snart...

På agilityn går det framåt, men det är på kvällstid då hon är som värst med trotset så det blir lite konflikter mellan varven. Hon börjar dock få upp farten och fatta själv att hon skall sicksacka mellan slalompinnarna, så nu gäller det att matte slutar peka och visa så mycket. Det är svårt. Hopphindren går av bara farten. Hon har ju hoppat allt sedan valpben. Svåraste har vi det med kontaktfälten. Men övning ger färdighet. Nu övar vi i trappan inne. Då hon blir frustrerad på den lilla rampen under äppleträdet. Hon fattar inte vad matte vill alltid då jag har lyckats klicka fel ett antal gånger.

I tisdags på agilityn lyckades jag få kopplet runt mitt vänstra lillfinger och efter min nervskada har jag fortfarande nedsatt känsel och kände inte detta förrän Dorsis mitt i hopphindren plötsligt ryckte efter en annan hund. PANG! Jag fattade först inte att det var i mitt finger det smällde till men ajaj.

Igår var planen att komma ut med båda hästarna i det strålande höstvädret (mitt favoritväder). Men jag begav mig till vårdcentralen först med mitt svullna finger. Sedan gick hela dagen åt till att vänta på röntgen och ortopeden på sjukhuset. Det var bara en spricka och jag slapp gips som tur var, men ortopeden sade att jag skulle vara försiktig. Ett ryckande till så är fingret helt av. Det var samma ortoped som tog emot mig efter jag ramlat av Marko. En hästtjej hon med så hon visste väl att det var på plats med en varning.

Det är redan hästhår i kardborren...

Det var frustrerande att sitta pall på akuten i flera timmar, men jag fick tag i ett av barnen som gick ut med Doris. När M kom hem så hade Doris dock tuggat ett stort hål i vår bäddmadrass. Tur att det inte var en riktig tempur utan Ikeas variant. Hon gillar inte att vara ensam hemma och är lite bortskämd på den fronten.

Idag är det också strålande väder och jag VILL rida, men kanske skall jag hålla mig till imorgon. Efter ca tre dygn börjar ben-nybildningen så då är det mindre risk att dra sönder fingret. Marko är den som står på tur för träning men han får semester denna vecka. Vilda litar jag bättre på. Får ju tänka på att om jag skadar mig mer så kan jag inte göra något alls...

Istället skall jag skicka in en höanalys. Jag gjorde en analys på mögel då jag tyckte att höet dammade, men det skall vara ok enligt analysen. För säkerhets skull så blöter jag det dock så länge det funkar dvs innan det blir isbildning. Hoppas att det är första balen som är mest dammig. Vilda är ju lite känslig sedan innan.

Jag skall även fixa lite krokar till höpåsarna då jag återigen packar dem på loftet nu när vi har torrt hö. Har väl inte brist på saker att göra direkt, men åh, vad jag vill rida. (antagligen för att jag inte bör göra det;)) Men vi får se vad som händer innan dagen är slut.

Nu är det lite kallare och jag inser att jag har dåligt med vinterkläder både till stallsysslor/ridning och privat. Har inte lust att åka och shoppa även fast Hööks äntligen fått in set med jacka och termobyxor. Jag använder min dotters avlagda set som nu är sönderslitet efter alla år. Jag tycker det är skönare och bättre med tvådelat än overaller. Har dock fått tag i knappt begagnade Graninge-ridstövlar för ett bra pris.

Hur har ni det med vinter-outftiten?

Ha en bra dag alla!

Det går lite upp och ned med bloggandet, men jag är kvar.

Det har varit lite hektiskt det senaste (i mina mått mätt). Som deltidsarbetande nattuggla så kan ibland tillvaron vara högst pensionärslik. Jag kan ju oftast välja själv när jag skall göra saker och ting. Men ibland så blir det en del inbokat och då tycker jag plötsligt att jag har jättemycket att göra bara för att jag har fler tider att passa.

Doris börjar kunna koncentrera sig när vi är på Agilitykursen, sist var hon dock mör efter att ha lekt innan, med sin svarta Schäferkompis som hon inte har träffat på länge.

Idag har det varit Familjedag på Orust hundägarförening med olika uppvisningar och prova-på-aktiviteter.

Här visar de Fly-ball

Hunden skall trampa på en platta på boll-automaten och sedan fånga bollen.

Fick inga bra bilder då Doris tycker det är väldigt spännande med alla hundar och har svårt att sitta still.

Vi blev däremot fotograferade av fotograf med riktig kamera, så fina bilder kommer senare.

Annars flyter det mesta på riktigt bra just nu.

Vilda verkar trivas ypperligt med ridningen nu när jag fått bättre verktyg och förhoppningsvis ger något tydligare samt finare hjälper. Men hon är innerst inne en åsna så visst testar hon matte ibland. Vi löser det dock snabbare nu. Stannar hon och inte vill gå fram så får hon backa eller flytta åt något håll samt beröm och direkt framåt igen då brukar det ofta släppa snabbt.

Under ridturerna ber jag om nya saker hela tiden. Då får hon fullt upp att tänka på det istället för annat, och hon riktigt sträcker på sig eftersom det medför att hon får beröm hela tiden.

Marko verkar ok även om jag fortfarande analyserar vad det kan ha varit med honom. Korsförlamning? Men det kan man väl inte få utan att få kraftfoder???

Huvudsaken är att han mår bra.

Han har varit lite trotsig den senaste tiden, vilket kan vara kopplat till godis, men jag antar också att de flesta hästar skall gå igenom detta förr eller senare. Kruxet är väl att det är lättare att hålla styr på en 2-åring än en fyraåring. Han var ju bråkig sist när hovslagaren var här. Sedan har han varit lite jobbig på promenader och även rest sig en gång för att han inte vill gå åt det håll matte bestämt. Jag väljer dock att tolka trotset som ett gott tecken då det kräver en del självförtroende att trotsa och självförtroende har han inte haft för mycket av tidigare även om det successivt blivit bättre. Hellre blir jag blåslagen av en trotsig häst än en livrädd om man nu ändå råkar i kläm. Trotset kan man jobba bort på ett helt annat sätt än en explosionsartad rädsla.  

I måndags tog jag en liten "lydnadspromenad" med honom, men tyvärr var jag något stressad då veterinären skulle komma då istället för på tisdagen, vilket egentligen inte hade någon betydelse men jag fick liksom lägga om planeringen. Man skall inte vara stressad när man håller på med djuren. Jag är en ganska lugn person annars men det var stress som låg kvar efter den gångna veckan och lite oro över annat. Så det blev en hetsig och tråkig promenad. Släppte sedan honom i hagen igen och då kom veterinären. Tog in Vilda och som reagerade på veterinärens röst och försökte sätta sig på tvären. Hämtade Marko som naturligtvis sprungit längst bort i hagen, men han kom tack o lov galopperande till mig. Låter ju inte så stressigt nu, men jag hade nog bara en dålig dag. Till och med veterinären frågade om det var jobbigt;) Tack vare min känsla av stress så valde jag att inte göra någon större undersökning av Marko, vilket kanske var dumt men som veterinären sade, det är inte lätt att veta var man skall börja när det är så vaga symtom som dessutom verkar ha upphört.

Gårdagen var dock toppen.

Jag har nu efter mycket analyserande kommit fram till att jag måste ha bättre riktning med Markos träning. Vilda gillar ju ombyte, men Marko är nog mer av den typen som man för nöta vissa saker med. Därför kommer jag nu försöka jobba i riktning mot inridning. Förmodligen kommer jag inte kunna köra in honom. Lite omväxling blir det dock med en del trick/klicker och "frihetsdressyr" då han ju älskar den typen av träning.

Tömkörning är dock nyttigt och eftersom han är så känslig när han har sadel på så slog jag två flugor i en smäll, vilket jag funderat på länge, men inte riktigt kommit fram till en bra tömfästning. Man kan trä tömmarna genom stigbyglarna och fästa ett stigläder under magen för att hålla dem på plats, men jag vill inte att han skall gå emot dörrkarmen med stigbyglarna på väg ut från stallet då han blir så hispig vid sådana tillfällen, även om jag tycker det är bra att han går emot lite och vänjer sig vid att det inte är farligt, men vill inte riskera att han fastnar och får panik.

Jag kom på en bra lösning på detta:

Vildas skakelremmar fäste jag i stigläderkramporna så fick de agera tömringar.

Läskigt när sadelgjorden drogs åt var det, trots att jag tog väldigt lite i taget med belöning och beröm. Jag passade även på att hänga på honom lite lätt och dra lite i sadeln åt olika håll, då stängde han av och spände sig. Men till sist var han någorlunda bekväm med behandlingen.

Vi tog sedan en kort promenad längs vägen och körde lite kommandon och lydnadskoll. Det gick ganska bra, men det gröna gräset lockade och Marko blev lite av en åsna.  

Istället för att vänta på att det skulle funka klockrent tog jag tömmarna och då lyssnade han riktigt fint. Vi hade problem med halterna till början (ett litet trotsande), men efter drillning och beröm för en sekunds stillastående funkade även detta.

Jag valde att inte köra så långt bort och inte heller på det gröna gräset för att slippa tjafsa i onödan. Jag tömkörde honom fram och tillbaka på vår väg och ändrade riktining, gjorde vändningar, backade, gjorde halter etc. hela tiden. Han började sänka huvudet och jobba med ryggen. Nöjt frustande och med örat vinklat mot matte. Vi höll på ganska länge och Vilda blev lika glad varje gång vi kom runt hörnet på ladugården förbi hagen.

Alltid lika svårt att fota med händerna fulla.

Trött i huvudet blev han. Ett bra betyg.

Det kändes riktigt bra. För ibland har jag nästan känt att det känns hopplöst med honom och att vi står och stampar, men det har jag ju tjatat om förut.

Ha det bra alla!

Har verkligen brist på ridblilder. Här har vi precis börjat vår "ridresa" bild från 2009. Pluttan är tre år...

Idag blev det lite mer action och Vilda var riktigt pigg och alert. Kanske lite tråkigt att läsa alla detaljer, men det hjälper mig att komma ihåg lektionen och läxan.

Vi fortsatte att öva på förflyttningarna. Att vi haft lite problem med att flytta bakdelen berodde inte bara på mig utan även på att den lilla envisa bestämt sig för att hon inte vill.

Skönt att få hjälp att skilja detta åt för ibland vet jag inte om jag ger fel signaler eller om hon bara bestämt sig för att inte lyda. Med lite hjälp från "stränga fröken" så lyssnade hon och sedan funkade det mesta så länge matte gjorde rätt.

Vi övade på att svänga i skritt bara med hjälp av sitsen och trängande tygeltag(med hjälp av handen mot halsen). Dagen till ära hade jag valt att rida både bomlöst och bettlöst. Jag hade lite problem med sadlingen då den matglada ponnyn nu är mer än tjock och dessutom spänner ut ballongmagen några extra hål när gjorden skall dras åt.

Sedan var det dags att trava och fortsätta svänga på samma sätt. Jag trodde jag skulle få jobba hårt för att få henne att trava, men hon lyssnade fint och vi växlade mellan trav, halt, skritt, trav och till och med från halt till trav. Vilda jobbade på och verkade riktigt nöjd.

L påpekade att det var viktigt att jag det hela tiden händer något nytt, att jag inte gjorde samma sak i mer än 5-10 steg. Kallblod vill inte hålla på med till synes meningslösa saker som t.ex. att trava runt på en volt varv in och varv ut.

Hon tyckte att Vilda satte under sig jättefint med bakbenen och rörde sig mjukt och smidigt, men för att kunna börja jobba lite mer med böjningar så måste hon gå ner i vikt för att det inte skall bli för jobbigt för henne. Ja, bantningssäsongen är snart här.

Jag fick även lite sitsövningar då L höll i mina ben bakåt med vinklad höft Jag skulle känna att benet fylldes av spolande vatten från höftleden ned till hälen och att sittbenen kändes jämna mot sadeln. Detta medförde att knät vinklades mer nedåt i linje med tån och sitsen blev mer lodrät och stor skillnad kändes när vi sedan travade lätt.

Nu gäller det att komma ihåg allt och allt jag redan glömt  

Det blir ett litet längre uppehåll till nästa lektion, så jag skall ut och rida långturer ett tag nu så tjockisen bränner lite mer kalorier allt går ju att öva både i skogen och på vägen.

Marko verkar ok, men jag vågar inte riktigt ropa Hej!

Imorgon är det hans tur att få göra något stimulerande.

Ha det bra alla!