Tack för kommentarerna! Blir så glad varje gång jag ser att någon kommenterat.

Marko verkar bättre som sagt. Har inte kommit på honom en enda gång med att ha sina körare. Igår var jag ledig och kollade honom varje gång han inte verkade beta eller röra på sig. En gång låg han inne i boxen, vilket gjorde att jag först drog öronen åt mig. Kände över honom, men han verkade helt ok. Vila får man ju göra. Det känns så trevligt när hästarna vågar ligga kvar trots att jag rör vid dem och pratar med dem. De verkar ju lita på mig ganska bra då.

Lite irriterad är han dock på att jag skall kolla och klämma på honom stup i kvarten. Han var även lite bitsk mot Vilda igår, men det ser jag mest som ett friskhetstecken, att de småkivas lite ibland.

För att ändå göra något som liknade träning/aktivitet drog jag in en gammal kärra i hagen. Hade tänkt att avdramatisera rockarden för Vilda, men den lite mindre och mindre ömtåliga kärran fick bli en början. De skall ju smaka på allt och jag vill inte riskera söndertuggat säte på rockarden.

Som vanligt tog Marko över showen och Vilda återgick till betandet.

Jag fick honom inte att gå över skaklarna. Han gillar inte att gå över bommar heller, men vi har ju kommit så långt att han i alla fall kan gå mellan dem. Så därför satte jag mig på kärran och fick honom att gå in mellan skaklarna. Visserligen åt fel håll, men alla sätt är bra...

När vi tröttnat på kärran körde vi lite rörelser. Vi har ju kört mycket samma det sista så jag lade till att lyfta frambenen när jag vidrörde benen med pisken. Jag har ju använt klicker till och från men tycker ju alltid det är så krångligt att hålla i alla grejor samtidigt. Efter en hel del klickerträning med Doris så är det nu lättare, men egentligen skulle jag nog vilja ha en som man klickar med i munnen så händerna är fria, fast då kan det ju istället vara svårt när man lägger till röstkommandon...

Marko är toppen att använda klicker på. Han anstränger sig till det yttersta för att förstå. Än så länge lyfter han för att sedan sätta ned hoven bakåt. Backandet blir nästa steg att träna bort. Jag vill att han böjer och höjer benet för att sedan sätta ned det. När vi tränar i hagen är jag noga med att om hästarna vill göra något annat och går iväg så får de. Det är ju jag som är gäst hos dem. Men ofta tar de en liten paus och tittar sedan på mig med spetsade öron som om de frågar: Ska vi leka lite till?

Doris fick agilityträning. Just nu övar vi startprocedur, slalom och att gå ned för en spång och där stanna med bakbenen på spången och frambenen på marken. Detta gör man för att de inte skall missa att trampa på den markerade delen på de hindren de skall springa utför. Det blir då poängavdrag.

Eftersom det verkade lugnt med Marko tog vi också en riktigt långpromenad och plockade lite trattkantareller, mums!

Jag skulle behöva träna lite med Vilda igen, men det blåser storm här så jag är inte så sugen och känner mig ganska utpumpad, sådär som man känner sig när spänningar släpper. Lugn och tillfreds men obeskrivligt trött.

Hittade en bild som jag tycker passar ganska bra på mig och Vilda in action.

Bilden är lånad från www.funnyhorsecartoons.com

Tränaren sade att jag skulle undvika att göra volter när hon inte vill gå åt det håll jag vill. Istället skall man göra rörelserna "baklänges" T.ex om hon går fram utan att jag bett henne så backar vi tillbaka till ursprungsstället istället för att lägga en volt. Det gäller då att inte låta henne göra för många rörelser på eget bevåg då blir det ju svårt att komma tillbaka igen. På det sättet blir det inte viljornas kamp och Vilda lyckas inte heller dressera mig som hon ju uppenbarligen fått göra ett tag. 

Ha en trevlig fredag i ovädret alla!

Marko: Jag var ju så nöjd att han tagit sig så fint i kroppen igen. Den 29/7 tog jag bla denna bild.

Det var samma dag som jag upptäckte att han var genomsvettig främst i ljumskarna. Det nästan droppade av honom. Jag tog därför av täcket en stund då det var ganska varmt ute.

Två dagar senare stod han återigen genomsvettig inne i boxen och då var jag helt säker på att han inte hade sprungit precis. Det körde en del i magen så jag tog honom på promenad och han fick lite olja och proviva. Han bajsade efteråt och verkade helt ok resten av dagen. Sedan har det hållt på såhär från och till men han har ju skött magen, kissat, ätit, durckit och rört sig normalt emellan de där "körarna". Andningsfrekvensen är förhöjd när han får sina "vallningar" men går ned till det normala sedan. Han har ingen feber heller.

Jag började ge honom loppfrö i fredags ifall det ändå är koliksmärtor han har.

I söndags tyckte jag att han blivit tunnare över rumpan igen. Bröstomfånget har dock hållt sig som innan. Jag fick lite deja vú-upplevleser från i våras när han var sjuk.

I måndags ringde jag veterinären. Hon tyckte det lät konstigt att han bara har ont ibland om det är magen. Då borde det ju antingen bli mycket värre eller gå över. Hon ville att jag skulle lyssna på hjärtat och ta pulsen när han fick de där körarna samt även en normalpuls att jämföra med, för att veta om det är smärtrelaterat. Hon upplevde att hennes egna hästar blev väldigt svettiga nu när de kom in i boxen, men ville inte att vi skulle ignorera det med tanke på hur det var sist.

Det kan ju hända att han hade svettningar sist med, men han hade ju extremt mycket vinterpäls kvar då.

Jag funderade på om det kan ha med mask/blodmask att göra. Sist hade han ju mycket av lilla blodmasken. Jag hade tänkt att skicka in träckprov i slutet på månaden, men fick utskrivet avmaskningsmedel direkt istället. Jag avmaskade senast den 22/5 men enl vet borde jag ha avmaskat i juli igen, vilket inte labbets vet sade utan det skulle tas träckprov till hösten igen som vanligt. Alla säger olika. Hon kunde inte säga att det inte berodde på masken men vi vet inte.

Nu skall jag i alla fall se till att avmaska efter schema åtminstone till och med nästa höst så vi får ordning på Marko och maskarna. Han har ju haft lilla blodmasken varje gång och även Vilda har ju haft det de senaste gångerna trots att hon brukat vara maskfri tidigare.

Jag sov otroligt dåligt natten till måndag pga alla funderingar på vad jag skulle prata med veterinären om. Det blev nog ca två timmars sömn. På måndagen sprang jag ut och in för att passa Marko och försöka hitta rätt med stetoskopet. En sväng till apoteket för att hämta avmaskningsmedel och sedan avmaskning av båda kusarna. Försökte lyssna igen när han var uppbunden, men hu så svårt. Jag hörde mest tarmljud.

Så skulle jag jobba och insåg att jag nog skulle te mig onykter bakom ratten efter sömnbristen. Tack vare snäll arbetskamrat fick jag ledigt. Tisdagen fortsatte i pulsmätningens anda. Bajshögarna började bli mindre komockeaktiga dock med en massa mask. En enda gång hade han en sådan där svettperiod så vitt jag vet. Dock mycket kortare och det bubblade mindre i magen. Jag hittade äntligen hjärtat och räknade: Ett, två, tre slag och sedan tyckte Marko att han behövde röra på sig för att gå ut och kissa. Lite för kort mättid för att kunna användas till något. Tyckte även att han hade en piggare uppsyn överhuvudtaget på tisdagen.

Stack iväg till Granngården och köpte nytt lusern samt B-vitamin och Diarsanyl att prova om det inte gav sig med magen.

Resten av dagen verkade han helt ok.

Jag åkte därför till Agilityn med Doris och sedan direkt till jobbet.

Idag har jag sovit mesta delen av dagen. Men har kollat Marko flera gånger och han verkar helt ok. Imorgon får jag följa honom lite noggrannare igen innan jag vågar blåsa faran över.

Tänkte uppdatera lite om Doris och Vilda med, men det blir nog lite soffhäng istället innan det är dags att natta hästarn.

Ha det bra alla!

Helt euforisk blev jag efter första lektionen i Centrerad ridning. Jag blev även medveten om hur mycket olater jag lagt mig till med.

Arkivbild

T.ex När jag vill framåt så tar jag i tyglarna innan jag lägger till skänklarna. Dubbla budskap, stackars Vilda. Jag använder dessutom hela benen och rumpan när jag försöker driva på framåt. Och när Vilda inte vill gå så spänner jag hela kroppen som dessutom blir mer och mer framåtlutad för att ta i mer och försöka få henne fram. Desto mer sätter Vilda emot och så blir vi spända och motsträviga båda två.

Första övningen blev att gå framåt utan att använda dessa olater med helt hängande tyglar. Jag skulle tänka mig rörelsen att sitta på en cykel och rulla utför en nedförsbacke. Det var svårt att göra rätt och Vilda körde åsnestilen. Hon stod stilla och ignorerade mattes försök att göra rätt. Till sist blev det rätt av oss båda och Vilda fick mycket beröm.

När det sedan var dags för att göra halt fick jag hjärnsläpp då jag skulle ha skänklarna på ett annorlunda sätt än vad jag var van vid och Vilda hon fortsatte gå omkring. Till sist gick det men inte helt klockrent.

Medan jag fick lite instruktioner började Vilda tycka att det var tråkigt att stå still och försökte äta gräs. Fick även bra tips om hur jag kan undvika det utan att behöva dra upp huvudet på henne hela tiden, eftersom det gärna blir en kamp. Jag skulle bara hålla emot precis så mycket att hon inte kom åt gräset utan att dra. Efter många försök började hon tugga och gäspa dvs hon funderade på vad som hände.

Så skulle vi framåt igen, vilket gick mycket bättre, och då försökte matvraket istället äta från trädet vi gick förbi. Går det inte att komma nedåt så får man försöka uppåt;)

Övriga övningar var "flytta framdelen" samt "flytta bakdelen" och rygga. Det kan tänkas väldigt basic, men riktigt nyttigt och med nya verktyg samt fokus på hur det känns i kroppen, vikthjälper och avslappning. Små hjälper skall räcka.

Alla dessa skall syfta till att öka vår kommunikation och kan användas i början av en ridtur för att sätta igång kommunikationen eller när de sitter som en smäck så kan de även användas när hästen är tittig eller rädd för något.

Flytta framdelen gjorde vi genom att använda ledande tygeltag åt det håll vi skulle samt trängande tygel mot halsen på motsatt sida. I början får jag hjälpa till med handen mot halsen för att hon skall förstå. Skänklarna ligger still och överkroppen vrids åt det håll vi ska. Blicken är ju viktig, men jag lyckades att titta ned på vad mina händer och Vilda gjorde för mycket så att jag blockerade hennes rörelse. Med blicken lyft och när jag satt med vikten rätt gick det som smort och med små hjälper. Härlig känsla!

Flytta bakdelen gjorde vi med helt lösa tyglar "fladdrande" skänkel(inget tryckande och knöende) och genom att titta/ha bröstet i den riktning Vildas huvud kommer att peka när vi är klara. Så himla lätt när det blir rätt! Vi har ju gjort framdelsvändningar tidigare men på ett mycket trögare manér.

Rygga. Detta är ju fröken ganska bra på, men inte alltid när matte vill. Jag skulle bara sitta avslappnat och lyfta tyglarna rakt upp eventuellt hjälpa till med lite framåttippning av bäckenet, men tygeltagen räckte och samma tygeltag kan jag använda för att förstärka vid halt.

Vi skrittade runt olika vägar på helt hängande tyglar och varvade med förflyttningar och halter.

Till sist fick jag kläm på det någorlunda och sista halten var som ett stort WOW.

Jag var helt virrig i huvudet efteråt och Vilda var mör hon med.

Det här skulle vi gjort för längesedan.

Nu har vi lite att träna på till nästa gång om två veckor. Jag måste lära mig att slappna av för när jag vill något så lyfter nästan hela jag ur sadeln och var blir det av vikthjälperna då? En fundering är ju också att Vilda gillar körningen och tömkörningen så mycket bättre än ridningen kan ha en del med att jag inte sitter på henne och stör.

Hurra!

Nu skall jag äntligen lära mig att rida.

Ha det bra alla!

är ett aber, men jag har nästan glömt hur jobbigt det är med hästarnas eksem.

Drar mig till minnes hur ont Vilda hade av det och hur jag höll på och forskade innan varken jag eller veterinärena fattade vad det var. Hon kliade sig en hel del på sommaren, men det gör väl hästar tänkte jag.

Här från sommaren 2009. Hade jag sett detta maniska kliandet nu så hade jag nog dragit öronen åt mig.

Först i september hittade jag en konstig sårskorpa i manen, sedan följde månader av klåda,avkliad man och sårig mankam, skorv i svansroten och klåda där med följt av smärta och allehanda försök till behandlingar. Mycket svårskött i regnet var det då det blev blött och svampigt trots att hon stod inne nattetid och även lite extra ibland för att torka upp.

På våren efter fick hon eksemtäcke, men jag körde enbart med insektsspray resten av sommaren.Jag var inte helt övertygad om att det var knotteksem hon hade.

Så kom Marko i juli och började ganska snart klia sig. Han var helt manisk. Halva manen och allt tagel på svansroten kliades av. Även han kliade upp sår och det var skorvigt.

Här från september.

Marko fick låna Vildas täcke men när den första frosten kom tog jag av det, vilket innebar att han fick hemsk klåda och massa eksem. Till och med på magen var det skorpigt och skorvigt.

Jag har testat mig fram och tror jag har hittat rätt.

Vilda har inte haft eksem överhuvudtaget efter den gången. Däremot har hon haft kliande, varma områden samt lite mjäll i pannlugg och i nacken dvs början till eksem. De två sista åren har manen fått växa till sig med.  

Marko får fortfarande eksem i nacken, under pannluggen och på öronen dvs där täcket slutar.

Nu ser han ut såhär:

Kommer ihåg hur jobbigt det var när de hade regelrätta eksem. Vilda kunde man inte ens komma när manen på utan att hon blev fullkomligt galen. Inte ens när jag trodde de var utläkta gick det att sadla henne.

Det finns mängder av tips och råd på forum och annat men här kommer mina:

A och O är att förebygga, vilket ju är svårt första gången då det tar ett tag att förstå vad det är.

Förebyggande:

Invärtes

Linfröolja dagligen 15-30 ml, startas så tidigt som möjligt före knottsäsongen. Ge gärna det året runt för bästa skydd. Det finns vetenskapligt dokumenterad effekt.

Utvärtes

Eksemtäcke så fort du ser /känner det första knottet, helst innan. Har man hästen/hästarna hemma är det lättare att upptäcka när det är dags, annars är det lättare att hellre börja tidigt t.ex 1 april. Beror ju på var i landet man bor och lite olika från år till år. Huva med öron är att rekommendera, men det är mycket svårt att hitta bra som sitter kvar. Jag har en i stretchmaterial till Marko. Den funkar när den är nytvättad. De som följer med täckena ramlar bara av.

Knotten är ofta fler och ettrigare om det är lite kyligt runt skymningen.

Insektsmedel. Här finns en uppsjö att testa sig igenom. Ultra Shield är hyfsat bra, men jag tycker att effekten blivit sämre de sista åren. Resistens? Emin Optimal provade jag i år. Jättedyrt, kletigt men väldigt effektivt. Dock kort verkningstid.

Tipset är att spraya/svampa på strax innan knotten är som värst på dygnet ofta innan skymningen. Sitter det fullt med knott på täckena så får även de sig en dusch.

Stängsla bort kliställen. Framförallt de som är vassa t.ex avtuggade buskar alt. såga ner dem. Täcket skyddar dock mot viss friktion. Har de väl börjat klia sig är det väldigt svårt att bryta och de slutar inte för att det blir sår eller gör ont.

Jag sätter upp tillfälliga staket runt buskage för jag tycker att de skall ha något att pyssla med vintertid. Även ladugårdsväggen har fått tråd på sig för där är poppis att gnugga av sig svansen.

En del hävdar att det är djurplågeri att hindra dem från att klia sig. Jag hävdar att de är mer plågsamt med livslångt eksem. Dessutom kliar de gärna varandra och det är mycket mildare för huden.

Skillingaryds hästsalva runt ögon och skap samt på eksemområden som ej skyddas av täcket är bra. En del hästar får rinniga ögon pga den allergiska reaktionen och tårvätskan irriterar huden runt ögonen. Salvan skyddar mot detta. Fungerar även med vanligt vitt vaselin om hästen är känslig mot salvan. Vaselinet skyddar dock inte mot insekterna.

Med förebyggande åtgärder kommer man riktigt långt.

Inspektion:

Vid den dagliga tillsynen, känn över huden om där finns varma ställen, knottror. Titta på pälsen om den är ruggad. När du tar av täcket kontrollera mankam och svansrot framförallt. Titta i botten på pannluggen. Ser det mjälligt eller skorvigt ut någonstans? Kontrollera status på ev. eksem. Är de torra, fnasiga eller fuktiga och svampiga? Finns det sår?

Behandling:

Behandlingen anpassas efter graden av klåda och eksem. Är det riktigt illa ta kontakt med veterinär. Man kan behöva bryta det hela med kortison utvärtes.

Invärtes

Vid varma hudområden, början till eksem ger jag en kur med bovete och linfröblandning. Kuren ges dagligen under en till två veckor eller tills man ser resultat.

Koka lika mycket linfrö(hela) som bovete(hela skalade) i en kastrull, häll av och skölj. Ge 0,5-1,5 dl av blandningen. Alternativt istället för att koka häll RIKLIGT med hett vatten över fröna och skölj. Både linfrö och bovete innehåller gift som förstörs när det upphettas. Bovetet är inflammationshämmande och linfrön innehåller relativt mycket zink som är hudbefrämjande.

Utvärtes

Även här finns en uppsjö av smörjor och salvor. Det kan vara individuellt vad som fungerar.

Klådstillande: AVS 14 är mjukgörande och klådstillande använd på halvtorra-torra eksem. Silverlotion är bakteriedödande och stillar klådan, används som också på torrare hud. Dessa två upplever jag bäst effekt av.

Övriga ( dessa använder vi inte längre)

T.ex. Probolja Testa på ett litet område då vissa hästar kan reagera på den med mer eksem/klåda. Det gäller även andra produkter med tjära i t.ex Nylanders hästkräm. Den använde jag till Vilda med hyfsat resultat. Blanda i vatten och ev. vitlök som insektsrepeller.

För att få skorv att lossa använder jag Salicylsyrevaselin några dagar. Tvätta ev sedan med rapsolja för att lösa upp, kamma , pilla bort skorven och tvätta bort ev. olja med ljummet vatten. Jag brukar inte hålla på att schamponera och tvätta särskilt mycket trots att det finns rekommendationer om det då jag upplever att eksemen blir värre då.

Viktigt är dock att få bort gammal salva och annat. Fett löser fett så ta bort det med rapsolja. På sommaren är det extra viktigt att inte oljan sitter kvar och kokar i solen!

Vid komplikationer som bakterie eller svamptillväxt i eksemen kontakta veterinär. Hästen brukar då få ont. Det finns även bakteriedödande schampo. Bäst tycker jag Silverlotion funkar.

Vid fuktiga eksem kan man smörja med zinkpasta eller zinksalva.

Dessa är svåra om det är ihållande regn tex på höst/vinter. Se till att hästen får torka upp ordentligt och ev. använd regntäcke med hals. Det är dock viktigt att eksemen får lufttillförsel så att man förhindrar svampangrepp. Man kan torka med hårtork om hästen tillåter.

Vid veckad och mycket torr mankam smörj med Propyless. Att hålla huden mjuk och smidig är A och O.

Till sist. Låt eksemtäcket vara på tills du inte ser ett enda knott. De dör INTE vid första frosten utan blir etter värre först. Det kan dröja till och med oktober.

Förebygger man ordentligt så slipper man mycket jobb med salvor och annat samt mycket obehag för hästen och kan ägna sig åt roligare saker. Vi ägnar ganska lite tid åt att behandla eksem numera, vilket är jätteskönt.

Lycka till!

Jag tar gärna emot kommentarer och/eller frågor.

Helgen har gått i städningens tecken. Allt gammalt hö och halm är nu borta från loftet. Vi hade ju städat ena änden tidigare för att få plats när vi hade torrt hö att stödfodra med.

Ett lass av 11, tror jag det blev allt som allt.

Här är det bara att sopa och sopa och sopa kvar.

Hade ingen bättre före-bild. Här är innan vi flyttat in, men till vänster är hötorken som vi tagit bort nu och den var dryga metern hög. Innanför den låg ca 30-40 kvm med 1m djupt hårt packat hö och halm. Resten har vi rensat bort tidigare.

Det var tungt men framförallt dammigt. I måndags gick jag över det sista med sopborsten. All skit strävar ju nedåt så stallet var fruktansvärt dammigt. Tog mig an det med borsten och skurade med såpa och spolade väggar och golv där jag kom åt.

Det har samlats en massa ovidkommande saker där som tex byggmaterial. Det skall nu få samsas med höet på loftet istället och stallet skall få sig en ansiktslyftning.

Hovslagaren var här igår och jag frågade lite om råd gällande raspning. Man kan ta ganska mycket om man jämför med vad jag vågat. Nu skall bootsen passa igen, men han tyckte att jag gott kunde rida utan, vilket jag varit inne på tidigare, så länge hon inte sliter för mycket så borde hennes hovar klara det. Nu när de är nyverkade rider jag dock med för då kan de ömma. Innan jag skaffade bootsen så brukade jag avvakta ett par dagar med ridningen efter verkningen.

Marko hade slitit bra på sina hovar som sagt så de blev bara lite finputsade. Men han var väldigt dålig på att stå still och eftersom det inte finns någon vägg på ena sidan uppbindningen så flyttar han rumpan i en cirkel. När jag höll emot så satte han sig nästan. Han brukar flytta sig när hovslagaren verkar men inte så här mycket. Han är inte elak utan försöker bara komma undan. Rädd är han inte heller utan mer uttråkad.

De har sina idéer ibland djuren.

Vilda alias Houdini stack ut ur hagen när jag skulle ta ut Marko. Snabb som en vessla är hon när hon vill.

Tränaren i Centrerad ridning ringde upp och första lektionen blir på måndag, JIPPIE!

Det skall bli så roligt. Förklarade hur min lilla envetna är, att hon kan vara väldigt trög och uttråkad på ridbanan framförallt.

L upplevde att Nordsvenskar (och korsningar;)) ofta måste ha utmaningar för att känna att det är meningsfullt, och det är väl där vi kört fast lite grann. Vi harvar på med samma grejor. Hon jobbar ju bättre i skogen, men då är vi ju på väg någonstans, men även där kan jag bättra mig och ta andra vägar så det blir mer spännande.

Lite inspirerad tog jag en sväng på Vilda idag. Med den bomlösa vilket jag var lite tveksam till om hon skulle få stopp.

Vi började på ridbanan och jag försökte mig på något nytt: Kyras ABC, som jag läst mig till. Det gick riktigt bra efter en stund.

För att inte tråka ut henne tog vi en sväng ut och till en början gick hon jättefint. Jag kunde till och med få till hyfsade skänkelvikningar åt vänster vilket är svårt då hon är svår att ställa åt höger. Men ett par riktigt fina blev det.

Sedan vaknade åsnan i henne(det blev väl tråkigt eller hungrigt). Hon stannade vid grannhästarna, ville inte gå mot en av gårdarna. Jag valde annan väg och där var en lastbil längre bort. Vände igen, vilket jag aldrig brukar göra, men jag ville inte hoppa av den bomlösa för att riskera att inte hitta något att kliva upp från. Till sist tog jag vägen mot gården i alla fall och fick hoppa av och leda den lilla envetna. Jag hittade en sten att sitta upp från. Men sedan på åkern nästan vid vår väg där hon annars brukar galoppera blev det tvärstopp igen...suck!

Mitt fel helt och hållet, man skall inte vända den åsnan för ger man lillfingret...

Jaja det började ju bra.

Nästa gång blir det körning för det gillar hon.

Efteråt i stallet, tränset har hamnat på sniskan när hon passade på att vräka i sig av en buske samtidigt som jag försökte sitta upp efter stoppet. Det hamnade pinnar här och var...

Avslutar med några bilder på Marko som fick lufta sig utan täcke en stund idag. Han var nämligen genomsvettig när jag kom från affären. Var först rädd att han var sjuk igen, då han såg väldigt trött ut, men antagligen hade han sprungit och båda hästarna fäller en del redan så nu kommer väl vinterpälsen igen.

Ha en bra kväll alla!

...är det nu. Har jobbat två nätter precis och kört med helljus på, känns som vinter...

På måndag skall jag ringa instruktören i Centrerad ridning och så skall vi försöka komma fram till vilka dagar det blir träning här hemma.

Spännande!

Helst hade jag ju velat ha den där paddocken som inte blivit av. Gruset gick åt till vinterhagarna för att hästarna skulle få det lite torrt om fötterna. Sedan ett annat litet krux. Belysning! Hmm, det går mot mörkare tider som sagt. Annars får vi väl utrusta både mig och tränaren med pannlampa.

Är det någon som vill vara med så hör av er!  

Det känns både bra och lite sorgligt att vinterförberedelserna börjar nu. Hösilage i småbalar hade jag beställt av samma leverantör som förra året. Ringde honom igår för att kolla av. Han hade glömt mig! Inte en bal fanns kvar.

Fick dock köpa av grannen, stora balar med torrt hö. Så i helgen blir det till att städa loftet. Taket är maskätet i stalldelen så det går inte att lägga upp hur mycket som helst där tyvärr. Skönt att veta att de har mat i alla fall. Tycker ju att en beställning borde vara en sådan. Gillar dock torrt hö bättre, även om jag inte äter det själv...

Hoppas bara att Vilda inte är för känslig i luftrören, men tror att halmen var boven den gången hon blev hostig. Torrt hö funkar nog dessutom bättre i hönäten för Vilda drar och sliter ut klumpar av hösilaget genom maskorna.

En annan fördel är ju att slippa köpa vatten för pengarna. Många balar var ju så att det dröp om dem och flera möglade förra året.

Längtar inte riktigt till det där vita ännu, brrr!

Bjuder på en låt som jag fick av en vän på fb. Dedikerar den till alla män och för den delen kvinnor som har en hästtokig partner. Lyssna på texten:)

Ha det!

Lugnt på jobbet just nu.

Sitter och funderar över allt möjligt.

På Marko:

Han förbryllar mig. Ibland så lugn och fin, men ibland så stirrig.

Funderar på om det är jag själv som överdriver det hela. Är jag bara för mesig och tar det för lugnt?

Var Vilda så mycket lättare egentligen? Hon var ju riktigt jobbig ett tag "A pain in the ass", vilket Marko aldrig varit. Vi tog oss igenom det och även de som tvivlade( inklusive jag själv)insåg att vi gjorde det bra.

Jag har absolut inte bråttom, men tvivlar ibland på min förmåga och analyserar allt. Jag vill dock att det fungerar så bra det bara går från marken innan vi prövar uppsuttet igen.

Jag är ingen rodeoryttare helt enkelt.

Men har jag fel bild i huvudet? Ser jag bara den där uppskärrade skenande hästen med mig på ryggen som försöker att inte klämma åt med benen i en galen galopp (vilket för mig är stört omöjligt att få ihop tekniskt)?

Bilden borde väl vara en lugn häst med fokus på mig, nyfiken på vad som skall hända men trygg? Det var ju den bilden jag hade i huvudet. Då när det begav sig och gick alldeles åt pipsvängen.

Är det min målbild som är fel?

För vad är det som gör att jag klarar att tömköra lugnt och fint på vägen ensam, klarar plötsligt att ta in och ut honom ur hagen själv(för att jag varit tvungen) trots att han varit så rädd för stängslet, klarade att lasta utan ens tillstymmelse till problem. Klarar skogspromenader på egen hand trots att han längtar hem och är lite snabb tidvis????

Jag måste ju även inse att Marko är Marko precis som Vilda är Vilda. Marko kommer alltid vara känslig och hoppa högt för vissa störningar även om han vänjer sig vid andra, precis som att Vilda alltid kommer vara lite trög, lat, hungrig och trygg.

Jag borde kanske titta på framstegen och inte stirra mig blind på allt som är kvar att jobba med.

Jag har ju känt som om det stått still länge, men Mats påminde mig om mycket som faktiskt inte fungerat alls men nu funkar, när jag funderade och ältade högt igår.

Den bild jag borde ha med mig som kan vända på det hela är kanske när jag senast skulle tömköra Marko och ledde ut honom genom den ganska smala stalldörren. Han gick emot dörrkarmen med ena lokan och sprang ifrån obehaget, MEN han höll sig inom radie och räckhåll för mina armar, inget ryckande. Han tittade på mig och vände när jag bad honom vända mot mig istället för halvstirrig titta ut i det blå och invänta nästa angripare att springa ifrån. En liten men ack så viktig förändring.

Det skall jag bära med mig liksom allt annat positivt. Sedan skall jag sluta tänka för mycket på det där med uppsittning. Det kommer till mig när det tiden är mogen. Skall nog börja promenera med hjälm på så att jag är redo att ta det tillfället. Annars får jag väl slänga upp någon annan.

Ha det gott alla!

och det finns alltid mer att lära sig. De gånger man får till det ordentligt infinner sig den där WOW-känslan och man känner sig plötsligt lite duktig.

Jag är långt ifrån en duktig ryttare, men tror jag har mycket klart för mig i teorin;) Att omsätta det i praktiken är ju det svåra.

En fundering som återkommer är det där sågandet och eviga plockandet i munnen på hästen man ser inte allt för sällan. Framförallt är det unga tjejer jag sett på ridskolan som använder sig av det. VAR kommer det ifrån?

Jag kan inte förstå funktionen, kanske någon kan förklara den för mig. Jag tvivlar dock på att den finns?

Vad vill man med det? Att hästen skall bli öm i lanerna så att den blir mer känslig för att sedan bli totalt okänslig? Att hästen skall kröka sådär "fint" på nacken genom att den kommer undvika bettet snarare än att ta stöd på det?

Vad jag än läser mig till och genom åren på ridskola så har jag aldrig lärt mig att använda detta i ridningen. Vem lär ut det? Eller är det självlärt genom att titta på andra som gör så och utan ifrågasättande av funktionen? Upplys mig!

Visserligen kan jag tycka att man lärde ut att rida med handen väl mycket såhär i efterhand.

När det gäller en ung grön häst så kan den inte gå i form under ryttare förrän den kan bära både sig själv och ryttare så där är det enligt mig absolut NO NO att använda sådana metoder.

Från början har jag enbart gett Vilda ett stöd i tyglarna och hon har sökt sig framåt nedåt, alldeles i början kom hon ibland för mycket nedåt och gick på bogarna. Det avhjälps inte genom att bära runt hästen med bettet utan blir bättre efter hand. Det är en naturlig del i att hästen skall bära både sig själv och den som sitter på. Är den uppe på ryggen dessutom lite obalanserad så blir det svårare för hästen, vilket det var i vårt fall.

Så småningom börjar hästen jobba i en högre form, och med samling (bakbenen under sig) det tar något längre tid och främjas av mycket tömkörning och ridning i kuperad terräng.

Texten som saknas under bilden längst ned till vänster " För mycket framåt-neråt"

Det sista 1-1,5 året har Vilda börjat samla sig i skritt och trav. Galoppen börjar också bli bättre men vi har en del kvar där. Formen är högre. Fortfarande gör jag inget nytt med handen. Hon får bara stöd av en mjuk hand och börjar oftast ridpasset ganska lång och låg, men så snart hon blir lite varm och börjar jobba så samlar hon ihop sig. De gånger hon är uttråkad på ridbanan kan hon dock gå och strosa i ingen direkt form alls;) Det är alltså hästen som samlar sig och inte jag som drar ihop den. När hon samlat sig så får jag naturligtvis korta tyglarna för att bibehålla stödet.

Vid tömkörning och även när hon haft saker bakom sig går det ännu fortare för henne att hitta formen. Då är det ingen som stör henne på ryggen.

Har någon sett någonsin att en kusk håller på att såga hästen i munnen eller för den del använda rollkur? Vid körning och tömkörning har man ju bara händerna som hjälper och inte resten av kroppen till hjälp ändå går körhästar i både form och samling. Något att fundera på tycker jag. Vad skulle hända om du sågade hästen i munnen utan att sitta på den och samtidigt driva den framåt? Förmodligen skulle den backa för att komma undan bettet. Att vara hård i handen och samtidigt försöka driva hästen framåt är motstridiga hjälper eller om man hellre vill: dubbla budskap.

Något som däremot används flitigt är halvhalter och de är just halvhalter, mjuka och talar om att nu skall något hända.

Enda gången jag tycker att det kan vara okej att ta tag riktigt ordentligt i tömmen/tygeln är vid nödstopp!

Hur mycket stöd man ger hästen är individuellt och kan även variera beroende på situation. Blir hästen osäker/rädd är ett ökat stöd ett hjälpmedel för att tala om -Jag är med dig och hjälper dig förbi. Hästar är olika känsliga. Marko som är känsligare än Vilda behöver ibland ett tydligare stöd än henne, men samtidigt mycket finare tömhjälper. Vid tömkörning behöver Vilda dock ganska fina hjälper om man jämför med ridningen. Man får alltså anpassa sig.

Tar gärna emot fakta om det där med sågandet av er som tillämpar det för någonstans måste det väl finnas en teori om varför man gör så?

Här har jag ridit Vilda några få månader och hon söker sig framåt nedåt med lätt stöd i tyglarna. Min sits är inte den bästa dock.

Hittar ingen färsk ridbild då fotografen sällan är med. Bjuder på en "low-deep-and hungry" istället.

Ha en bra dag alla!